E
Ella_99
Sv: Skarpt bett och sporrar?
Säger inte att du rider fel eller liknande. Är omöjligt att göra det utan att ha sätt dig rida live. Och jag tror inte heller att du gör det!
Men jag har sett väldigt många som rider på det sättet som jag beskrev tidigare i tråden, och visserligen har inte alla haft skarpa bett eller sporrar, men många. Och det är det som får mig lite att undra. Att man sätter på hästen ett skarpt bett (fungerar med vanligt också) och sedan sågar ned den samtidigt som man sitter och pickar med sporrarna för att få bukmuskeln aktiv och bakbenen in under hästen. Hästen kröker på nacken, trampar in under sig men gungar liksom från sida till sida, är inte i balans, har inte ett enda uns av lösgjordhet i kroppen, arbetar inte genom ryggen och bär upp sin ryttare, samt att den ofta tuggar febrilt på bettet.
Den ridningen reagerar jag på. Rider man så för att man är lat, för att man tävlar hoppning och "markarbetar" hästen så och inte har tid att arbeta hästen i form "på riktigt", för att man vill komma upp i höga dressyrklasser och måste då få hästen att trampa in under sig och kröka på nacken hela tiden eller är det av ren okunskap...
För det ser som sagt inte trevligt ut. Och har sett både "hoppryttare" och "dressyrryttare" som rider så, i större eller mindre utsträckning. Och det är ofta (inte alltid) kombinerat med sporrar och skarpa bett...
Sen har jag sett mssor av duktiga ryttare som rider jättefint på harmoniska hästar med skarpa bett och sporrar också! Där hästen verkligen är framme till handen pga av bakens aktivitet. Där ryttare och häst blir ett och bara dansar fram.
Sen vet jag också dem som sitter och sliter och drar runt hästarna på t ex hoppbanor med sporrar och skarpa bett. Ingen mjukhet, flyt eller fin kontakt där inte... Och då tycker jag verlkligen att man borde börja om från början och lära sig rida sin häst med små fina signaler innan man ger sig ut och rider runt en hoppbana med en näst intill panikslagen häst. Sen finns det ju dem som rider snabbt, fint och lätt runt t ex en omhoppningsbana också, och kanske har ett skarpt bett och sporrar.
Men många skulle behöva rida mer utifrån grunden och lära sig stanna och styra sin häst när som helst med ett vanligt bett. Många borde hitta mjukheten, harmonin och samspelet och anstränga sig lite mer på att rida "rätt", än att koppla på hästen massor av skarpa bett, sporrar, hjälptyglar mm, för att hästen inte lyssnar. Det går ofta att lösa på ett mycket finare sätt, tror jag!
*min åsikt*
Säger inte att du rider fel eller liknande. Är omöjligt att göra det utan att ha sätt dig rida live. Och jag tror inte heller att du gör det!
Men jag har sett väldigt många som rider på det sättet som jag beskrev tidigare i tråden, och visserligen har inte alla haft skarpa bett eller sporrar, men många. Och det är det som får mig lite att undra. Att man sätter på hästen ett skarpt bett (fungerar med vanligt också) och sedan sågar ned den samtidigt som man sitter och pickar med sporrarna för att få bukmuskeln aktiv och bakbenen in under hästen. Hästen kröker på nacken, trampar in under sig men gungar liksom från sida till sida, är inte i balans, har inte ett enda uns av lösgjordhet i kroppen, arbetar inte genom ryggen och bär upp sin ryttare, samt att den ofta tuggar febrilt på bettet.
Den ridningen reagerar jag på. Rider man så för att man är lat, för att man tävlar hoppning och "markarbetar" hästen så och inte har tid att arbeta hästen i form "på riktigt", för att man vill komma upp i höga dressyrklasser och måste då få hästen att trampa in under sig och kröka på nacken hela tiden eller är det av ren okunskap...
För det ser som sagt inte trevligt ut. Och har sett både "hoppryttare" och "dressyrryttare" som rider så, i större eller mindre utsträckning. Och det är ofta (inte alltid) kombinerat med sporrar och skarpa bett...
Sen har jag sett mssor av duktiga ryttare som rider jättefint på harmoniska hästar med skarpa bett och sporrar också! Där hästen verkligen är framme till handen pga av bakens aktivitet. Där ryttare och häst blir ett och bara dansar fram.
Sen vet jag också dem som sitter och sliter och drar runt hästarna på t ex hoppbanor med sporrar och skarpa bett. Ingen mjukhet, flyt eller fin kontakt där inte... Och då tycker jag verlkligen att man borde börja om från början och lära sig rida sin häst med små fina signaler innan man ger sig ut och rider runt en hoppbana med en näst intill panikslagen häst. Sen finns det ju dem som rider snabbt, fint och lätt runt t ex en omhoppningsbana också, och kanske har ett skarpt bett och sporrar.
Men många skulle behöva rida mer utifrån grunden och lära sig stanna och styra sin häst när som helst med ett vanligt bett. Många borde hitta mjukheten, harmonin och samspelet och anstränga sig lite mer på att rida "rätt", än att koppla på hästen massor av skarpa bett, sporrar, hjälptyglar mm, för att hästen inte lyssnar. Det går ofta att lösa på ett mycket finare sätt, tror jag!
*min åsikt*