linnsan
Trådstartare
Jag visste inte alls vad jag skulle döpa rubriken till.
Som flera redan säkert vet så har Cas spondylos och flög utan större varningar på en väns valp vid tre olika tillfällen. Nu är det så att jag hade gärna velat lösa situationen. För tillfället är det inte aktuellt att ta bort honom då han den senaste månaden inte haft ont (vad jag märkt) och inte är knepig mot mer än just denna hunden. Men det hade blivit både roligare och enklare om de kunde vara i samma rum utan att man behöver oroa sig.
Situationen ser ut ungefär såhär:
1:a gången han ruskade tag i den så traskade den fram till han och hans pinne ute. Han låg vid ett nerfallet träd och valpen klättrade över/vid trädet. Cas hade varnat fint vid flera tillfällen innan. Men inte just då när det skedde.
2:a gången gav jag Viggo (min andra hund) och Cas mat i köket bredvid varandra och min vän hade gett valpen mat precis bakom, varpå castro hoppar på honom, denna gången får valpen ett sår.
3:e gången sitter vi vid köksbordet. Jag har hundarna sittandes framför mig och ger de korv från handen för att försöka skapa positiva associationer med de tillsammans inne. Vilket gick fint. Jag lämnar dock korven på bordet. Valp går under bordet och efter en liten stund stirrar Cas på honom någon sekund och sen ruskar tag i honom igen.
I övrigt har de lekt, både inne och ute och Cas ylar av glädje när han kommer hit. Så han hatar honom absolut inte. Det läskiga tycker jag är att han inte varnar innan (eller ja, inte så mycket att man märker det). Vi går även promenader ihop och de bägge försöker leka med varandra.
Orsaker till varför jag tror att det blivit som det blivit:
1. Han träffade valpen när han hade väldigt ont. Jag tror därför han associerar smärtan med valpen väldigt starkt då han har dålig avreaktionsförmåga.
2. Han har varnat vid flertalet tillfällen tidigare utan att få någon direkt respons som jag tror skapar en otrygghet vilket gör att han överreagerar vid trängda tillfällen. Bla när de träffades morrade Cas på den och han ignorerade det, han gjorde då ett utfall som fick valpen att reagera lite.
3. Valpen är väldigt "trög" i sitt hundspråk, hela hunden är väldigt "sävlig". Cas är väldigt signalkänslig.
4. Färgen på valpen har jag funderat på. Valpen är en svart labbevalp. Kan det göra att han har svårare att se valpens uttryck? Jag vet inte, bara en knastanke jag har...
Min tanke är att vi ska gå promenader. Låta de leka om de vill och göra mysstunder där allt bara är trevligt. Jag tror att de helt enkelt behöver umgås så mycket som möjligt i positiva situationer. OM Cas reagerar negativt är tanken vattenkorrigering(om man hinner bryta innan det händer) och stor belöning för att han undviker och istället går ifrån. Belöningen är tänkt som gott godis, inte så stor så han börjar vakta det utan så liten så han äter upp det direkt i min hand. Hur tänker ni? Skulle det kunna funka?
Cas har för tillfället korg på sig på våra promenader och kommer ha det även inne (speciellt inne).
Som flera redan säkert vet så har Cas spondylos och flög utan större varningar på en väns valp vid tre olika tillfällen. Nu är det så att jag hade gärna velat lösa situationen. För tillfället är det inte aktuellt att ta bort honom då han den senaste månaden inte haft ont (vad jag märkt) och inte är knepig mot mer än just denna hunden. Men det hade blivit både roligare och enklare om de kunde vara i samma rum utan att man behöver oroa sig.
Situationen ser ut ungefär såhär:
1:a gången han ruskade tag i den så traskade den fram till han och hans pinne ute. Han låg vid ett nerfallet träd och valpen klättrade över/vid trädet. Cas hade varnat fint vid flera tillfällen innan. Men inte just då när det skedde.
2:a gången gav jag Viggo (min andra hund) och Cas mat i köket bredvid varandra och min vän hade gett valpen mat precis bakom, varpå castro hoppar på honom, denna gången får valpen ett sår.
3:e gången sitter vi vid köksbordet. Jag har hundarna sittandes framför mig och ger de korv från handen för att försöka skapa positiva associationer med de tillsammans inne. Vilket gick fint. Jag lämnar dock korven på bordet. Valp går under bordet och efter en liten stund stirrar Cas på honom någon sekund och sen ruskar tag i honom igen.
I övrigt har de lekt, både inne och ute och Cas ylar av glädje när han kommer hit. Så han hatar honom absolut inte. Det läskiga tycker jag är att han inte varnar innan (eller ja, inte så mycket att man märker det). Vi går även promenader ihop och de bägge försöker leka med varandra.
Orsaker till varför jag tror att det blivit som det blivit:
1. Han träffade valpen när han hade väldigt ont. Jag tror därför han associerar smärtan med valpen väldigt starkt då han har dålig avreaktionsförmåga.
2. Han har varnat vid flertalet tillfällen tidigare utan att få någon direkt respons som jag tror skapar en otrygghet vilket gör att han överreagerar vid trängda tillfällen. Bla när de träffades morrade Cas på den och han ignorerade det, han gjorde då ett utfall som fick valpen att reagera lite.
3. Valpen är väldigt "trög" i sitt hundspråk, hela hunden är väldigt "sävlig". Cas är väldigt signalkänslig.
4. Färgen på valpen har jag funderat på. Valpen är en svart labbevalp. Kan det göra att han har svårare att se valpens uttryck? Jag vet inte, bara en knastanke jag har...
Min tanke är att vi ska gå promenader. Låta de leka om de vill och göra mysstunder där allt bara är trevligt. Jag tror att de helt enkelt behöver umgås så mycket som möjligt i positiva situationer. OM Cas reagerar negativt är tanken vattenkorrigering(om man hinner bryta innan det händer) och stor belöning för att han undviker och istället går ifrån. Belöningen är tänkt som gott godis, inte så stor så han börjar vakta det utan så liten så han äter upp det direkt i min hand. Hur tänker ni? Skulle det kunna funka?
Cas har för tillfället korg på sig på våra promenader och kommer ha det även inne (speciellt inne).
Senast ändrad: