En av mina närmaste vänner arbetade, fram tills i höstas, på Migrationsverket.
Hon kom hit på 90-talet, som tonåring, ifrån krigets Balkan.
I höstas fick hon efter många år på verket nog.
(Började som vårdpersonal på ett flyktingboende, blev handläggare och sen enhetschef)
Hon hoppade av då situationen, enligt henne, är kaotisk och påfrestningarna för de anställda är enorma.
Hon klarade helt enkelt inte av det längre.
Lotta Gröning, Expressen, har skrivit om hur några av våra asylsökande har det i det välkomnande Sverige.
"NORBERG. På Flikens asylboende i Norberg har nöjesparksägaren som bytt bransch dragit på sig flyktingarnas missnöje. I veckan har de hungerstrejkat.
- Jag ångrar att jag åkte till Sverige, det är som att befinna sig i helvetet, säger tandläkaren Mohammed Qlsum från Syrien.
Expressens krönikör Lotta Gröning har besökt flyktingarna och tecknar bilden av mänsklig förvaring i ett nedgånget vandrarhem.
Det småregnar, det är ruggigt och grått och det enda som lyser upp i höstdunklet är de olika färgerna på träden. Flikens asylboende, som jag förstått är ett genomsnittligt svenskt flyktingboende, drivs av företaget Pihma Care AB och ligger drygt en mil från tätorten Norberg. Företaget döptes om från Fun-City Varberg förra året när ägarna hoppades på bättre intäkter från ett flyktingboende än från en nöjespark.
Här i ett gult gammalt slitet hus är 140 människor inhysta i väntan på asyl och uppehållstillstånd. Det är mest män som kommer från olika oroshärdar i världen. Från Syrien och Eritrea, från Palestina och Afghanistan och från Ukraina. Det är människor som tvingats fly hals över huvud från krig, trakasserier och våld.
Människor som är högutbildade - läkare, tandläkare och arkitekter. Människor som är vana att jobba 14 timmar om dagen, vana vid att ha ett socialt liv.
De kom hit med en dröm om Sverige - ett land som de länge hört talas om med en fungerande demokrati och en bra välfärd. Efter många och farliga strapatser har de blivit placerade i Fliken i Norberg - en liten kommun i Bergslagen med hög arbetslöshet och dålig ekonomi. Här fick Sverigedemokraterna drygt 20 procent av rösterna i årets riksdagsval.
Åsa Eriksson (S) är kommunalråd i Norbergs kommun hon är medveten om situationen på de asylboenden som finns i kommunen.
- Norberg har under de senaste sex månaderna vädjat i desperation till Migrationsverket att de inte ska upphandla fler boenden i kommunen, men det har inte hjälpt. Jag har skrivit brev till regeringen Reinfeldt och migrationsminister Tobias Billström om att vi inte klarar mer, säger hon.
- Jag har inte fått några svar utan snarare har vi setts som främlingsfientliga. I veckan fick vi besked om ytterligare en tilldelning på 130 personer vilket gör att vi har 680 asylsökande i Norberg just nu.
Åsa Eriksson menar att Sveriges system för att ta emot asylsökande helt har havererat.
- Styrningen är för dålig, samhällsinformationen brister och taket över huvudet kunde vara mycket bättre. Jag hoppas att den nya regeringen tar ett större ansvar.
Kommunen har varit väldigt tydlig med att den tar ansvar för förskola och skola som är dess uppgift, men asylboenden är Migrationsverkets ansvar.
- Vi inspekterar inga anläggningar eftersom det är statens ansvar, men jag vet att de som bor på asylboendena har det påvert. De har inte mycket att göra, vi har en grupp som sitter och super på byn. Vi har också fått larm till socialtjänsten där människor i lägenheter lever under svåra förhållanden med misär och vägglöss, säger Åsa Eriksson (S).
Hittills har Norbergs skola fått 54 nya skolbarn och de har fått anställa sex personer. Bara i år har det flyttat in 200 personer som fått permanent uppehållstillstånd i kommunen som har 5 700 invånare. Ytterligare 680 personer finns på asylboenden i kommunen.
På asylboendet i Fliken gick flyktingarnas dröm i kras. Boendet är som en institution i ett nedgånget vandrarhem, en känsla av mänsklig förvaring som vi borde ha lämnat för länge sedan.
Mahmoud Alsheikh Mohamad kommer från Syrien. Han är läkare, hans familj tvingades fly efter att deras hus och hans läkarpraktik bombats sönder. De åkte till Turkiet och där beslutade familjen att Mahmoud skulle åka till Sverige ensam för att sedan ta hit familjen så fort som möjligt. Det har nu gått sex månader.
- Min familj är kvar i Turkiet och väntar. De har inga pengar, ingenstans att bo och de går till svenska ambassaden och frågar. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte kunnat arbeta och därför har jag inga pengar, säger han.
- Jag skulle kunna vara till nytta för det svenska samhället om jag fick chansen. Men nu går jag här. Jag äter och jag sover och jag oroar mig för min familj. Ändå är jag glad och tacksam att vara här, säger Mahmoud Alsheikh Mohamad.
De asylsökande bor fyra eller sex i varje rum och det gör att det snabbt blir dålig luft i ett litet utrymme. Fönstren står öppna hela tiden men det hjälper inte.
Mohammed Qlsum kommer också från Syrien och är tandläkare. Han flydde först med båt till Grekland och sedan landvägen till Sverige. Hans familj, tre små barn och fru, är kvar i Syrien.
- Jag ångrar att jag åkte till Sverige, det är som att befinna sig i helvetet, säger han.
- Jag hade hört så mycket gott om Sverige och så möts jag av detta. Jag har varit här i fyra månader och har fortfarande inte fått någon intervju med Migrationsverket och jag vet inte hur lång tid jag måste vänta.
Mohammed Qlsum är inte ensam i sin frustration över förhållandena i Sverige. Många ångrar att de sökte sig hit och de talar om att Tyskland hade varit ett bättre alternativ.
Flyktingarna som kommer till Sverige - oavsett om de är arkitekter eller snickare - får finna sig i en tillvaro av sysslolöshet. Det handlar om att äta och att sova, att äta och att sova.
Därför finns det också ett pysselrum med pärlplattor.
Flyktingarna väntar på den första intervjun med Migrationsverket som kan ta upp till ett år innan den äger rum. De har kanske tur att få kontakt med någon av sina släktingar om uppkopplingen och nätet fungerar. I skogen i Fliken är det inte helt enkelt.
- Många blir givetvis väldigt frustrerade. Människorna som kommer hit är en otrolig resurs, men tyvärr fungerar inte systemet, säger hon.
Just nu finns det 75 000 personer på Migrationsverkets väntelista - flyktingar som inväntar beslut om uppehållstillstånd eller som fått uppehållstillstånd men inte har någonstans att bo. Att beta av listan tar tid och det innebär att tiden på detta tänkta korttidsboende ofta blir längre än ett år.
Det är inte bara sysslolösheten som är ett problem - de asylsökande har inga pengar att göra något för eftersom de bara får 24 kronor om dagen att röra sig med efter att mat och husrum är betalt.
- Vi försöker hjälpa till så gott vi kan och vi har lyckats ordna praktikplatser till två personer. Flera försöker också själva ordna något att göra. Men jag kan säga att det blir en chock för många att komma hit, säger Ulrika Karlsson.
Fredrik Bengtsson är pressekreterare vid Migrationsverket. Jag frågar honom hur de kan släppa igenom upphandlingar med så dålig kvalitet på boenden.
- Du måste se vad vi har för alternativ innan du dömer, säger han.
- Vi är extremt hårt belastade. Det kommer mellan 2 000-2 500 asylsökande i veckan. Vi har 12 000 med uppehållstillstånd som inte tas emot av kommunerna.
- På den här typen av asylboenden finns 19 000 platser. Det är ett boende som vi avskaffade för många år sedan eftersom vi inte ville ha det. Men vi måste se till att människor som kommer hit har tak över huvudet och tanken är att dessa boenden är tillfälliga, säger Fredrik Bengtsson.
Så är ju inte fallet, vissa tvingas bo där i över ett år kanske längre!
- Vad ska vi göra? Det är heller aldrig bra att samla många olika nationaliteter på ett och samma ställe. Det största problemet i dag är att klyftan mellan rikspolitiken och den kommunala politiken är milsvid. Systemet hänger inte ihop, politikerna har helt olika syn och vi på Migrationsverket är en krockkudde mellan regering och kommuner, konstaterar Fredrik Bengtsson.
Jag tänker på valrörelsen. Det var ingen politiker som pratade om de asylsökandes situation i landet. Fredrik Reinfeldt uppmanade oss att "öppna våra hjärtan". Visst ska vi göra det, men vi måste ju också se till att de asylsökande har en vettig tillvaro i väntan på besked. I år kommer 80 000 asylsökande till Sverige. Inom några år får vi 300 000 nya invånare. Planerar regeringen för det? Bygger vi bostäder, ser vi till att det finns skolor och jobb så att de kan en plats i det svenska samhället?
Jag ringer nöjesprofilen Bert Karlsson som är en ny stor aktör när det gäller asylboenden och han är upprörd.
- Politikerna säger ingenting, bryr sig inte alls. Jag har bjudit in snart sagt varenda politiker att besöka mina boenden, men det är bara en miljöpartist som kommit. Jag försökte få Tobias Billström att komma men icke. Politikerna vill inte se de asylsökandes situation!
- Det måste ställas kvalitetskrav på anläggningarna och de som inte håller måttet bör stängas omedelbart. Nu har det införts en typ av korridorsboende. Där finns ingen personal och förutom boende får de asylsökande 71 kronor om dagen i matpengar. Det går åt helvete. Det blir stölder i butikerna och annat trassel.
Bert Karlsson menar också att politikerna måste börja ta ansvar.
- De måste ut på anläggningarna och de måste ta debatten om hur de asylsökande behandlas. Han ser med oro på den nya regeringen som inte har någon ansvarig för migration och integration.
- Det enda alla politiker snackar om är Sverigedemokraterna.
Ingen vill diskutera Migrationsverkets situation eller de asylsökandes tuffa väntan. Det enda ni journalister vill fråga om är vinsterna i företagen, säger Bert Karlsson och suckar.
