Skaffa egen häst som vuxen

[Wysiwyg]

När ska/kan man skaffa egen häst som vuxen? Jag höll på jättemycket med hästar till ungefär 23-års ålder, har även jobbat med hästar en sväng. Ägde aldrig någon egen häst men hade foderhästar, var medryttare och red hästar åt andra. Hade aldrig råd att varken köpa eller hålla egen häst då. Slutade med hästarna när jag började plugga och har haft uppehåll i nu 8 år och bara ridit sporadiskt någon gång per år. När jag slutade med hästar var det verkligen som att en stor bit av mig själv försvann men jag hade varken råd eller möjlighet under studietiden.

Nu har jag tagit examen för något år sedan och har lön som absolut skulle gå att hålla en häst på (om jag slutar köpa massa dyr hämtmat och slösa pengar på skräp hehe). Har precis börjat rida på ridskola 1 gång i veckan vilket är okej men.. jag saknar ju så mycket med hästeriet i övrigt och jag tycker inte riktigt ridskolehästar är toppen att rida (i allmänhet). Jag vet att jag själv är vääääldigt ringrostig med dålig balans och styrka och otimade hjälper. Men det äääär ju roligare att rida en känslig och kvick häst som lyssnar på lätta hjälper, inte är skänkeldöv och inte superstel. (Ursäkter ursäkter, jag är inte särskilt duktig själv just nu ska erkännas.) Och att rida ut i skogen, rida träningar, tömköra, stalljourer, stallkompisar..

Dravel dravel. Finns det någon som köpt häst i vuxen ålder och när tar man det steget? Jag har erfarna hästmänniskor i min umgängeskrets som jag skulle kunna ta hjälp av, jag kan läsa på, jag har ekonomin för att köpa in en häst och att hålla den. Men hjälp det känns ju så stort...?

 

[lil-sis]

Jag skulle bygga en rejäl buffert, hitta ”mitt stall” och sedan börja dammsuga nätet efter MIN häst

 

[EmmaBovary]

När ska/kan man skaffa egen häst som vuxen? Jag höll på jättemycket med hästar till ungefär 23-års ålder, har även jobbat med hästar en sväng. Ägde aldrig någon egen häst men hade foderhästar, var medryttare och red hästar åt andra. Hade aldrig råd att varken köpa eller hålla egen häst då. Slutade med hästarna när jag började plugga och har haft uppehåll i nu 8 år och bara ridit sporadiskt någon gång per år. När jag slutade med hästar var det verkligen som att en stor bit av mig själv försvann men jag hade varken råd eller möjlighet under studietiden.

Nu har jag tagit examen för något år sedan och har lön som absolut skulle gå att hålla en häst på (om jag slutar köpa massa dyr hämtmat och slösa pengar på skräp hehe). Har precis börjat rida på ridskola 1 gång i veckan vilket är okej men.. jag saknar ju så mycket med hästeriet i övrigt och jag tycker inte riktigt ridskolehästar är toppen att rida (i allmänhet). Jag vet att jag själv är vääääldigt ringrostig med dålig balans och styrka och otimade hjälper. Men det äääär ju roligare att rida en känslig och kvick häst som lyssnar på lätta hjälper, inte är skänkeldöv och inte superstel. (Ursäkter ursäkter, jag är inte särskilt duktig själv just nu ska erkännas.) Och att rida ut i skogen, rida träningar, tömköra, stalljourer, stallkompisar..

Dravel dravel. Finns det någon som köpt häst i vuxen ålder och när tar man det steget? Jag har erfarna hästmänniskor i min umgängeskrets som jag skulle kunna ta hjälp av, jag kan läsa på, jag har ekonomin för att köpa in en häst och att hålla den. Men hjälp det känns ju så stort...?

Alltså, känns väl inte som att det direkt finns tvivel om att du skulle kunna skaffa dig en egen häst typ imorgon, baserat på kunskap och inställning? Det brukar ju inte vara den spontana reaktionen på den här typen av trådstart. Däremot tänker jag att det kanske skulle kunna bli lättare att hitta rätt häst om du får lite mer sadeltimmar i kroppen och inte är lika ringrostig, så något mellanting först, medryttare eller försöka rida lite mer oavsett?

 

[Wysiwyg]

Däremot tänker jag att det kanske skulle kunna bli lättare att hitta rätt häst om du får lite mer sadeltimmar i kroppen och inte är lika ringrostig, så något mellanting först, medryttare eller försöka rida lite mer oavsett?

Nää absolut. Har försökt leta medryttarhäst men tyvärr inte hittat någon. Och sadeltimmar bygger jag gärna men det är svårt med 40 minuter en gång i veckan på ridskola tyvärr..

Men absolut, dina råd är ju egentligen den enda väg som är att gå. Jaja, jag får fortsätta spara på och sen försöka hoppa från ridskola 1 gång/vecka till egen häst någon gång när jag vågar.

 

[Andromedae]

Jag köpte min häst som vuxen, och gick då från en ridlektion i veckan på ridskolan till egen. Gick bra, hade lite träningsvärk i början bara.

 

[TinyWiny]

Jag köpte min första egna häst när jag var 33. Precis som för dig fanns inte möjligheten att ha egen häst innan dess. Jag sparade motsvarande summa det skulle kosta att ha häst varje månad i några år innan dess för jag ville dels vara säker på att jag skulle gå iland med det med tanken att de pengarna fick inte röras alls, klarade jag det så kunde jag köpa annars inte men också för att få ihop en ordentlig buffert.

Jag hade jobbat med hästar i några år, på ridskola och på stuteri en kortare period, gått hästutbildningar på SLU, haft foderhästar och medryttarhästar i diverse konstellationer sedan jag var liten (inte att förglömma alla stackars grannar som jag var en igel hos om de hade hästar ) men att ha en mentor var i början guld ändå.

Eftersom det känns stort säger jag kör på. Känner man så så är man redo för då har man kunskap nog att inse att det är så mycket man inte kan och inte har en aning om och då kommer man också ha förmågan att söka den kunskap man behöver och man har kunskap nog att kunna bedöma sanningshalten i det någon annan säger.

Att vara ringrostig är en sak och att börja om som vuxen igen en annan, jösses så mycket som var annorlunda efter uppehåll. Nu vet jag inte vilken typ av häst och till vad du vill ha men om möjligheten finns så försök rid lektion oftare än en gång i veckan så att du kan provrida kandidater på ett sätt som du vill kunna rida sedan.

 

[Mia_R]

Jag köpte min första häst som vuxen när jag slutat plugget, fått jobb, fått ett förstahandskontrakt på en lägenhet och köpt min första bil, allt samma år. Vet inte när jag annars skulle köpt häst, jag har aldrig haft någon egen ponny eller ens vuxit upp med några stall i närheten innan gymnasiet så jag har tagit alla chanser jag haft att få rida när tillfälle bjudits. Plöjde alla faktaböcker jag kunde hitta, tog lektioner på gymnasiet, ett par ridläger och sommarhästar senare så var hon min.

Det hade kanske inte blivit någon häst då om det inte var för att min högst älskade skulle slaktas och jag fick köpa henne billigt och hade en billig stallplats till henne, men det jag inte kunde när jag köpte henne har jag lärt mig under årens lopp, andra hästar och privatlektioner.

Jag har aldrig ångrat att jag köpte henne, hon var mitt livs kärlek. ❤

 

[Wysiwyg]

Tack för era svar! Det gick vääääldigt snabbt att sugas in i hästeriet mentalt igen, från att nästan inte tänka på hästar alls till att börja rida 1 gång i veckan till att dammsuga internet efter stallplatser, hästar, täcken och sadlar. Ska fortsätta rida på ridskola och lägga undan ordentligt med pengar så får vi se var det landar.

@TinyWiny Jag har alltid trivts med hästar med lite fart i och lite nerv vilket inte alls passar mig just nu eftersom balansen, koordinationen och ridförmågan inte alls finns på samma sätt som tidigare. Dessutom har jag nog blivit lite feg på äldre dar. Men jag ska fortsätta rida så ofta jag kan och se om jag framöver hittar någon med lagom fräs i. Hade varit roligt att kunna komma ut på någon tävling och kunna dressyrträna regelbundet och i alla fall starta lätta klasser, ev msv. Men jag tänker att de flesta hästar med ridstam, god ridning och träning kan komma dit. I mitt fall är det verkligen inte hästen som kommer begränsa mig.

 

[Islandshästryttare]

@Wysiwygom du har hyfsad lön så komplettera med privatlektioner om möjligheten finns. Och ridskolehästar behöver inte alls vara skänkeldöda och jättestela det gäller att hitta rätt ridskola bara. Själv rider jag på en liten ridskola och tar privatlektioner och även lektioner i tömkörning och går i tömkörningsgrupp utöver min vanliga ridskolegruop. Hästarna är pigga, känsliga och framåt. Har även möjlighet att hyra häst. Ett bra alternativ för mig som inte skulle orka med egen häst av hälsoskäl. Men då kan jag ändå ha egen häst ibland.

Angående din fråga så låter det ju definitivt som du skulle kunna skaffa häst vilken dag som helst.

 

[TheRedLightning]

Jag köpte min första egna häst när jag fick min första tillsvidareanställning (heltid). Jag ville ha en säker inkomstkälla så jag skulle ha råd att ha hästen. Vi hann få 4 år ihop innan jag var tvungen att bort henne pga skada som ej läkte.

När jag var ihop med mitt ex funkade ekonomin klockrent, var lite kämpigt när vi delade på oss och jag fick en skadad häst på halsen med alla veterinär räkningar, slutade med att jag prioriterade hästen framför mig själv, inget jag är stolt över men jag lever och idag ser ekonomin stabilare ut än vad den gjorde då, så skulle jag skaffa ny häst idag har jag helt andra förutsättningar.

 

[TinyWiny]

Tack för era svar! Det gick vääääldigt snabbt att sugas in i hästeriet mentalt igen, från att nästan inte tänka på hästar alls till att börja rida 1 gång i veckan till att dammsuga internet efter stallplatser, hästar, täcken och sadlar. Ska fortsätta rida på ridskola och lägga undan ordentligt med pengar så får vi se var det landar.

@TinyWiny Jag har alltid trivts med hästar med lite fart i och lite nerv vilket inte alls passar mig just nu eftersom balansen, koordinationen och ridförmågan inte alls finns på samma sätt som tidigare. Dessutom har jag nog blivit lite feg på äldre dar. Men jag ska fortsätta rida så ofta jag kan och se om jag framöver hittar någon med lagom fräs i. Hade varit roligt att kunna komma ut på någon tävling och kunna dressyrträna regelbundet och i alla fall starta lätta klasser, ev msv. Men jag tänker att de flesta hästar med ridstam, god ridning och träning kan komma dit. I mitt fall är det verkligen inte hästen som kommer begränsa mig.

De där hästarna med känslighet, fart och nerv men som ändå är inte flaxar omkring livsfarligt och utan tanke utan är coola nog för oss "äldre" och lite fegare (jag kallar det självbevarelsedrift ) finns. De där hästarna jag som yngre tyckte var häftiga som egentligen var ganska farliga är ju egentligen inte så häftiga när allt kommer omkring och man kan få de positiva sidorna utan de negativa.
Känsligheten och farten vill jag ha i en häst men jag vill också ha en häst med hjärna och självbevarelsedrift. Jag har två Båda köpta som oinridna och formade utefter just den känsligheten jag vill ha. För det handlar ofta om det, att rida till känsligheten, kvickheten och farten. Det kan man få från nästan vilken häst som helst men lynnet kan man inte rida till så det är vad jag letar efter när jag har letat häst. Nästan allt annat går att fixa sålänge hästen är frisk men personligen föredrar jag trots allt orörda hästar.

 

[Speedway]

Jag köpte min första häst när jag var 41 år för det var först då jag ansåg att jag hade tid, ekonomi och kunskap nog att ha häst.

 

[Linda_A]

Jag köpte min första (och hittills enda) häst förra året, när jag var 44. Hade då ridit på ridskola sen 1987 och varit på några ridläger när jag var yngre, men aldrig varit medryttare eller liknande. Egentligen hade jag nog ställt in mig på att aldrig skaffa egen häst, men så började vi med ett hyrhästkoncept på ridskolan och "min" häst blev min mer och mer.

 

[xfie]

Jag köpte min första häst för två år sedan, när jag var 28. Det var läskigt som tusan men kunde inte blivit bättre. Älskar min häst och livet med honom!

 

[MiniLi]

Nu har jag haft egna hästar förut, men jag hade också ett långt uppehåll från hästar och ridning och tog upp det igen för några år sedan via ridskola en gång i veckan. Jag har egen häst nu igen sedan i somras, men för mig var det viktigt att successivt öka upp tiden i stallet för att vara säker på att jag verkligen hinner och orkar egen häst. Att gå från ridskola 1 g/v till egen häst 7d/v är ju ett stort hopp, större när man är vuxen och har mycket annat i livet som tar tid och kraft.

Så mitt tips är att försöka hitta medryttarhäst och/eller öka upp lektionerna till fler dagar i veckan först.

Iaf jag ville inte riskera att göra för stora förändringar för tidigt. Trist om man sen inser att man inte orkar egen häst för att jobbet suger musten ur en eller liknande. Det ÄR annorlunda att ställa om tid och ekonomi nu som vuxen jämfört med när jag hade egna hästar förr..

 

[Buck]

Jag hade skaffat foderhäst istället

Haft egna hästar innan men har ingen större lust till att köpa häst igen. Och då har jag en foderhäst som är helt .
Egna hästar är ansvar på en helt annan nivå och det är väldigt bekvämt att inte ha egen häst eller eget stall .

 

[Gimlan]

Jag köpte min första när jag var 28, hade knappt ridit på 10 år, var väl inte bäst på att rida - men älskade det! Är 12 år senare inne på häst nummer 3 och 4

 

[Marvin]

Jag har liknande historia som du, fast jag lyckades faktiskt hålla igång lite ridning under studietiden. Efter examen började jag leta foderhäst som jag hade i ca 1 år innan jag köpte min första egna häst, då var jag 32 år.

Inte så dumt att ha foderhäst först, då kanske en lite lugnare variant som du kan öva upp dig på och sen köpa en egen med lite mer fräs.

 

[Wysiwyg]

@Wysiwygom du har hyfsad lön så komplettera med privatlektioner om möjligheten finns. Och ridskolehästar behöver inte alls vara skänkeldöda och jättestela det gäller att hitta rätt ridskola bara. Själv rider jag på en liten ridskola och tar privatlektioner och även lektioner i tömkörning och går i tömkörningsgrupp utöver min vanliga ridskolegruop. Hästarna är pigga, känsliga och framåt. Har även möjlighet att hyra häst. Ett bra alternativ för mig som inte skulle orka med egen häst av hälsoskäl. Men då kan jag ändå ha egen häst ibland.

Nää absolut inte, det var en orättvis beskrivning av ridskolehästar i allmänhet, de gör ju ett jättebra jobb och ska passa för massa olika ryttare. Men just att de ska passa olika ryttare gör ju också att de inte är lika känsliga för små signaler på samma sätt som en "välriden privathäst" är eftersom de inte kan svara på alla signaler nybörjare ger dem. Jag har aldrig fått till samma wow-ridkänsla på en ridskolehäst som jag fått när jag ridit privathästar och framförallt inte lika snabbt.

De där hästarna med känslighet, fart och nerv men som ändå är inte flaxar omkring livsfarligt och utan tanke utan är coola nog för oss "äldre" och lite fegare (jag kallar det självbevarelsedrift ) finns. De där hästarna jag som yngre tyckte var häftiga som egentligen var ganska farliga är ju egentligen inte så häftiga när allt kommer omkring och man kan få de positiva sidorna utan de negativa.

Nej, farliga hästar har jag nog aldrig gillat, det var inte så jag menade. Mer att de typen av hästar jag gillade tidigare är lite för reaktionssnabba för mig just nu tror jag. Det hade säkert fungerat men min balans och min timing måste bli mycket bättre innan jag hade känt att det funkar på ett bra sätt.

 

[Wysiwyg]

Nu har jag haft egna hästar förut, men jag hade också ett långt uppehåll från hästar och ridning och tog upp det igen för några år sedan via ridskola en gång i veckan. Jag har egen häst nu igen sedan i somras, men för mig var det viktigt att successivt öka upp tiden i stallet för att vara säker på att jag verkligen hinner och orkar egen häst. Att gå från ridskola 1 g/v till egen häst 7d/v är ju ett stort hopp, större när man är vuxen och har mycket annat i livet som tar tid och kraft.

Så mitt tips är att försöka hitta medryttarhäst och/eller öka upp lektionerna till fler dagar i veckan först.

Iaf jag ville inte riskera att göra för stora förändringar för tidigt. Trist om man sen inser att man inte orkar egen häst för att jobbet suger musten ur en eller liknande. Det ÄR annorlunda att ställa om tid och ekonomi nu som vuxen jämfört med när jag hade egna hästar förr..

Jag hade skaffat foderhäst istället

Haft egna hästar innan men har ingen större lust till att köpa häst igen. Och då har jag en foderhäst som är helt .
Egna hästar är ansvar på en helt annan nivå och det är väldigt bekvämt att inte ha egen häst eller eget stall .

Jag har liknande historia som du, fast jag lyckades faktiskt hålla igång lite ridning under studietiden. Efter examen började jag leta foderhäst som jag hade i ca 1 år innan jag köpte min första egna häst, då var jag 32 år.

Inte så dumt att ha foderhäst först, då kanske en lite lugnare variant som du kan öva upp dig på och sen köpa en egen med lite mer fräs.

Medryttarhäst är verkligen en god idé men jag har inte lyckats hitta någon faktiskt. Och foderhäst vet jag inte om jag är så sugen på heller. Dels verkar utbudet inte vara så bra här där jag bor och sen har jag sett myyyycket strul med foderhästar var gäller ansvarsbiten, kommunikationen mellan ägare och fodervärd, när skador uppkommer etc. Jag har haft sån jättetur tidigare med foderhästar och medryttarhästar som haft vettiga och kloka ägare. Många av dem har jag ju känt på ett eller annat sätt genom att ha varit i "hästsvängen" där jag bodde då en längre tid, på nuvarande orten har jag inte samma kontakter.