Skaffa barn trots psykisk ohälsa?

[monster1]

Jag vill bara påminna om att det finns människor som blir friska från sin psykiska sjukdom och lever väl fungerande liv.

 

[Mia_R]

Vad bra du kanske kan ge lite referenser då? För jag har inte hittat några, ingen av mina läkare eller psykiatrer har heller talat om ärftlighet av GAD. Eller är det en ökad sårbarhet som du menar och inte sjukdomen i sig?

Tycker du att en fjärde del av befolkningen inte borde skaffa barn? Har du samma inställning till människor med andra sjukdomar eller handikapp; Diabetes, Chrons, olika former av cancer, dövhet, blindhet, reumatism, allergi för att inte tala om alla som någon gång varit beroende? Det blir en liten elit som får skaffa barn då.

Huruvida GAD och depression är svårare psykiska sjukdomar beror ju helt på hur de har drabbad individen, för vissa människor är det ett gupp på vägen och för andra en ständig uppförsbacke.

Nu är jag inte @kryddelydd och inte vet jag vilka inlägg du har läst där det sägs att folk inte ska få skaffa barn om de har svåra, ärftliga sjukdomar, men personligen tycker jag det är fruktansvärt egoistiskt att skaffa ett barn när man vet själv vilket h-vete sjukdomen/sjukdomarna gett en själv. Att skaffa barn är alltid egoistiskt för man skaffar ju knappast barn för deras egen skull, men att medvetet döma en annan individ till ett livslångt lidande för att man själv ska må lite bättre är helt oförståeligt för mig.

 

[ameo]

Tycker du att en fjärde del av befolkningen inte borde skaffa barn? Har du samma inställning till människor med andra sjukdomar eller handikapp; Diabetes, Chrons, olika former av cancer, dövhet, blindhet, reumatism, allergi för att inte tala om alla som någon gång varit beroende? Det blir en liten elit som får skaffa barn då.

Läste du hela kryddelydds inlägg?

Jag tycker som Görel: om/när man ska skaffa barn, bör man ha tagit ställning till att man har förmåga att ta hand om ett barn.
Det är inte lätt att vara barn till förälder med svårare psykisk sjukdom.

Det står ingenstans att man inte borde skaffa barn för att man har någon form av sjukdom eller handikapp. Bara att man måste ta ställning till sin förmåga att ta hand om barnet.

OM det är så att en fjärdedel av befolkningen inte har förmåga att ta hand om ett barn (oavsett orsak), då kan jag hålla med om att dessa bör låta bli att skaffa barn.

 

[monster1]

Läste du hela kryddelydds inlägg?

Det står ingenstans att man inte borde skaffa barn för att man har någon form av sjukdom eller handikapp. Bara att man måste ta ställning till sin förmåga att ta hand om barnet.

OM det är så att en fjärdedel av befolkningen inte har förmåga att ta hand om ett barn (oavsett orsak), då kan jag hålla med om att dessa bör låta bli att skaffa barn.

Det är en fjärdedel av befolkningen som drabbas av depression så svår att de måste söka hjälp någon gång under sitt liv.
Huruvida TS kommer att vara kompetent att ta hand om ett barn i framtiden vet varken vi eller hon just nu. Möjligen kan hennes behandlande psykiater och terapeuter bedöma det.

 

[monster1]

Nu är jag inte @kryddelydd och inte vet jag vilka inlägg du har läst där det sägs att folk inte ska få skaffa barn om de har svåra, ärftliga sjukdomar, men personligen tycker jag det är fruktansvärt egoistiskt att skaffa ett barn när man vet själv vilket h-vete sjukdomen/sjukdomarna gett en själv. Att skaffa barn är alltid egoistiskt för man skaffar ju knappast barn för deras egen skull, men att medvetet döma en annan individ till ett livslångt lidande för att man själv ska må lite bättre är helt oförståeligt för mig.

Men det är det väll ingen som har har skrivit om här. Har TS någonstans skrivit att hon skulle ens vilja skaffa barn i nuvarande situation ännu mindre skaffa ett för att må bättre (snarare är hennes oro den omvända, vilket också är typiskt för GAD).
Huruvida GAD och depression är svåra, ärftliga sjukdomar kan dessutom diskuteras.

 

[ameo]

Det är en fjärdedel av befolkningen som drabbas av depression så svår att de måste söka hjälp någon gång under sitt liv.
Huruvida TS kommer att vara kompetent att ta hand om ett barn i framtiden vet varken vi eller hon just nu. Möjligen kan hennes behandlande psykiater och terapeuter bedöma det.

Man kan självklart bara utgå ifrån det man vet för stunden när man gör en bedömning av sin eventuella förmåga att ta hand om ett barn. Vet man att man har diverse diagnoser och/eller funktionshinder så är det detta man har att förhålla sig till.
Sen att saker kan hända på vägen, det kan det alltid göra.
(jag själv har ju varit helt oförmögen att ta hand om mina fyra barn se senaste drygt 3 veckorna, pga akut sjukdomsfall - inte sjutton kunde jag ha förutsett det och därför låtit bli att skaffa barn...)

 

[monster1]

Man kan självklart bara utgå ifrån det man vet för stunden när man gör en bedömning av sin eventuella förmåga att ta hand om ett barn. Vet man att man har diverse diagnoser och/eller funktionshinder så är det detta man har att förhålla sig till.
Sen att saker kan hända på vägen, det kan det alltid göra.
(jag själv har ju varit helt oförmögen att ta hand om mina fyra barn se senaste drygt 3 veckorna, pga akut sjukdomsfall - inte sjutton kunde jag ha förutsett det och därför låtit bli att skaffa barn...)

Nej det är inte självklart i stunden vet vi inte mer än att hon mår dåligt just nu. TS skriver att hennes sambo vill ha barn så småningom och att hon inte vet om hon någonsin kommer att bli frisk. Hur hon kommer må i framtiden vet inte vi, om hon mår och fungerar bra tycker jag inte att hennes psykiska sjukdom och eventuell nedärvning ska vara ett hinder.

 

[Mia_R]

Men det är det väll ingen som har har skrivit om här. Har TS någonstans skrivit att hon skulle ens vilja skaffa barn i nuvarande situation ännu mindre skaffa ett för att må bättre (snarare är hennes oro den omvända, vilket också är typiskt för GAD).
Huruvida GAD och depression är svåra, ärftliga sjukdomar kan dessutom diskuteras.

Jag diskuterar inte TS utan svarade på ditt inlägg!

 

[monster1]

Jag diskuterar inte TS utan svarade på ditt inlägg!

Jag har inte heller skrivit någonstans att det är en bra ide att skaffa barn för må bättre eller att man ska skaffa barn när man mår jättejättedåligt eller anklagat något för att förbjuda folk med någon form av sjukdom att skaffa barn.

Jag argumenterar mot det här med ärftligheten av just depression och GAD och att man inte bör skaffa barn om man har en psykisk sjukdom/diagnos.

 

[Mia_R]

Jag har inte heller skrivit någonstans att det är en bra ide att skaffa barn för må bättre eller att man ska skaffa barn när man mår jättejättedåligt eller anklagat något för att förbjuda folk med någon form av sjukdom att skaffa barn.

Jag argumenterar mot det här med ärftligheten av just depression och GAD och att man inte bör skaffa barn om man har en psykisk sjukdom/diagnos.

Du skrev det här och det är det jag svarade på!

Tycker du att en fjärde del av befolkningen inte borde skaffa barn? Har du samma inställning till människor med andra sjukdomar eller handikapp; Diabetes, Chrons, olika former av cancer, dövhet, blindhet, reumatism, allergi för att inte tala om alla som någon gång varit beroende? Det blir en liten elit som får skaffa barn då.

 

[No1]

Det är inte lätt att vara barn till förälder med svårare psykisk sjukdom.

Det är heller inte lätt att vara förälder med psykisk sjukdom till ett barn som sedan kanske utvecklar egna problem, diagnos eller vanliga uppväxtproblem.

Om man tittar sig omkring i samhället finns det många barn som på olika sätt har problem med både sig själva, skolan och samhället, detta trots bra uppväxtförhållanden.
Situationen blir troligen inte ljusare för barnet vars förälder/föräldrar har problem med sig själva/knappt orkar med sig själva periodvis.

Att i beslutsfattande förlita sig på att den andra föräldern - eller släkt/vänner - löser situationen känns även det vanskligt och frågan är om det är detsamma som att trygga att barnet får bra/de bästa förutsättningar?

 

[kryddelydd]

Vad bra du kanske kan ge lite referenser då? För jag har inte hittat några, ingen av mina läkare eller psykiatrer har heller talat om ärftlighet av GAD. Eller är det en ökad sårbarhet som du menar och inte sjukdomen i sig?

Tycker du att en fjärde del av befolkningen inte borde skaffa barn? Har du samma inställning till människor med andra sjukdomar eller handikapp; Diabetes, Chrons, olika former av cancer, dövhet, blindhet, reumatism, allergi för att inte tala om alla som någon gång varit beroende? Det blir en liten elit som får skaffa barn då.

Huruvida GAD och depression är svårare psykiska sjukdomar beror ju helt på hur de har drabbad individen, för vissa människor är det ett gupp på vägen och för andra en ständig uppförsbacke.

Du verkar ha tolkat in stora värderingar utifrån att jag tycker att man ska ta ansvar för sitt eventuella föräldraskap och skaffa born om man tror sig ha förmåga att ta hand om barn. Oavsett om det är psykisk sjukdom eller ekonomisk situation eller social situation eller kroppslig sjukdom (nej, jag tycker inte att en person med flera diabeteskomplikationer ska skaffa barn heller).

Läroböcker i psykatri får väl duga som källa, misstänker jag, exempelvis av Cullenberg.

 

[monster1]

Du skrev det här och det är det jag svarade på!

Men ditt inlägg säger ju ingenting om du inte tar ställning för om sjukdomarna jag radade upp är svåra och ärftliga.
Nedärvning är ju heller inte rak utan det kan lika gärna vara den gen du delar med din farfars syster som du lämnar till ditt barn, då utesluter det ju alla som har en svår sjukdom i släkten från att skaffa barn. Om man då ska ta med alla gener som kan ge sårbarhet för olika sjukdomar som kan bli svåra så blir det inte många kvar som borde skaffa barn.

 

[monster1]

Du verkar ha tolkat in stora värderingar utifrån att jag tycker att man ska ta ansvar för sitt eventuella föräldraskap och skaffa born om man tror sig ha förmåga att ta hand om barn. Oavsett om det är psykisk sjukdom eller ekonomisk situation eller social situation eller kroppslig sjukdom (nej, jag tycker inte att en person med flera diabeteskomplikationer ska skaffa barn heller).

Läroböcker i psykatri får väl duga som källa, misstänker jag, exempelvis av Cullenberg.

Det enda jag hittar är att det finns gener som kan ge en ökad sårbarhet som tillsammans med miljö eventuellt kan ge en psykiatrisk sjukdom. Främst har man sett dessa kopplingar hos bipoläritet och shitzofreni. Menar du att det i litteratur av Cullenberg finns beskrivet tydligt att depression och Generaliserad Ångest nedärvs?

 

[kryddelydd]

Det enda jag hittar är att det finns gener som kan ge en ökad sårbarhet som tillsammans med miljö eventuellt kan ge en psykiatrisk sjukdom. Främst har man sett dessa kopplingar hos bipoläritet och shitzofreni. Menar du att det i litteratur av Cullenberg finns beskrivet tydligt att depression och Generaliserad Ångest nedärvs?

Som jag skrev i mitt första inlägg: ingen "rak ärftlighet".
Men ungefär som med hjärt-kärlsjukdomar: det finns tydliga ärftliga/familjära inslag. Likadant för övrigt med de flesta cancertyper. Det finns enstaka cancersjukdomar som har en "rak ärftlighet" men det finns släkter där "alla" får cancer av olika slag.
Man har inte identifierat någon specifik genetisk orsak till det men mönstret är tydligt.
I den litteratur jag läst om psykiatri (inte heltäckande förvisso och inte nytt) och på de föreläsningar jag varit, är man enig om att det finns ärftliga inslag.

 

[Mia_R]

Men ditt inlägg säger ju ingenting om du inte tar ställning för om sjukdomarna jag radade upp är svåra och ärftliga.
Nedärvning är ju heller inte rak utan det kan lika gärna vara den gen du delar med din farfars syster som du lämnar till ditt barn, då utesluter det ju alla som har en svår sjukdom i släkten från att skaffa barn. Om man då ska ta med alla gener som kan ge sårbarhet för olika sjukdomar som kan bli svåra så blir det inte många kvar som borde skaffa barn.

Det du räknar upp är inte alla svåra, ärftliga sjukdomar! Visst, det kan finnas ärftliga dispositioner som kan ge en vink om att det föreligger en risk för att få exvis bröstcancer och många väljer numera därför att operera sig, men jämför du verkligen allergi eller rökning med psykiska problem eller svår reumatism?

 

[monster1]

Det du räknar upp är inte alla svåra, ärftliga sjukdomar! Visst, det kan finnas ärftliga dispositioner som kan ge en vink om att det föreligger en risk för att få exvis bröstcancer och många väljer numera därför att operera sig, men jämför du verkligen allergi eller rökning med psykiska problem eller svår reumatism?

Det finns givetvis psykiska problem som går att jämföra med allergi tex fobier i olika form. På samma vis som det finns allergier som är handikappande likväl som det finns allergier som är mera i storleksordningen irritationsmoment.

Alla psykiska problem resulterar inte i att man blir en grönsak oförmögen att förmedla kärlek, trygghet, att kunna ta hand om andra eller fungera i samhället.

Alla depressioner och ångesttillstånd är inte heller svåra. Vissa är enstaka tillfällen i livet. Det finns människor som drabbas en gång och aldrig mer.

Bara för att man föds med en sårbarhet för ångest och nedstämdhet betyder inte heller att man nödvändigtvis blir psykiskt sjuk i någon form. Det går alldeles utmärkt att gå igenom hela livet utan att att bli psykiskt sjuk trots att man är en känslig person.

Jag har förövrigt en GADdiagnos och möjligen en depression eller utmattningsdepression på grund av GADen i kombination med en besvärlig arbetssituation. Men om jag inte blivit mobbad och utfryst under stora delar av min uppväxt samtidigt som det var väldigt rörigt hemma på grund av konflikter så är det inte alls säkert att jag utvecklat någon GAD och ingen av mina syskon har heller gjort det. De är fullt friska utan psykiska problem.

Men eftersom jag nu har den här diagnosen så är det kanske dålig stil av mina syskon att skaffa barn, för vi delar ju genetiken med varandra och deras barn kan ju drabbas precis som jag har?

 

[Mia_R]

Det finns givetvis psykiska problem som går att jämföra med allergi tex fobier i olika form. På samma vis som det finns allergier som är handikappande likväl som det finns allergier som är mera i storleksordningen irritationsmoment.

Alla psykiska problem resulterar inte i att man blir en grönsak oförmögen att förmedla kärlek, trygghet, att kunna ta hand om andra eller fungera i samhället.

Alla depressioner och ångesttillstånd är inte heller svåra. Vissa är enstaka tillfällen i livet. Det finns människor som drabbas en gång och aldrig mer.

Bara för att man föds med en sårbarhet för ångest och nedstämdhet betyder inte heller att man nödvändigtvis blir psykiskt sjuk i någon form. Det går alldeles utmärkt att gå igenom hela livet utan att att bli psykiskt sjuk trots att man är en känslig person.

Jag har förövrigt en GADdiagnos och möjligen en depression eller utmattningsdepression på grund av GADen i kombination med en besvärlig arbetssituation. Men om jag inte blivit mobbad och utfryst under stora delar av min uppväxt samtidigt som det var väldigt rörigt hemma på grund av konflikter så är det inte alls säkert att jag utvecklat någon GAD och ingen av mina syskon har heller gjort det. De är fullt friska utan psykiska problem.

Men eftersom jag nu har den här diagnosen så är det kanske dålig stil av mina syskon att skaffa barn, för vi delar ju genetiken med varandra och deras barn kan ju drabbas precis som jag har?

Ja, ja, du har en diagnos och tar allt personligt. Jag avslutar härmed min diskussion med dig då det inte ger mig någonting alls och jag är inte utbildad psykolog eller har lust att diskutera dina problem med dig.

Jag har sagt mitt, du får själv stå för ditt.

 

[Hyacinth]

Jag har en ständig depression sedan ca 12-års ålder (kom i samband med ätstörning). Jag är också högpresterande, sköter min hygien, lagar mat, hittar på saker Unt So Weiter. Jag är bara inte glad inuti. Med mina antidepp mår jag bra, och jag lever mer, inte bara är.
Det jag vill säga är att det ser olika ut för alla, och man kan hantera saker på olika sätt. Min sambo har inte behövt dra något lass åt mig, jag gör saker. Jag hade det tufft ett år efter förlossningen, då jag inte åt antidepressiva och fick en fördjupad depression i kombination med hela den omställning barnskaffandet innebar som jag inte var riktigt beredd på. Nu har jag en 5-åring, och tänker inte få fler barn.

Ingen i släkten har depressioner vad jag vet, vi är mer...excentriska.

Du måste känna efter själv. Hur dålig är du, och kan du vara stabilt "normal" med rätt medicin?

 

[monster1]

Ja, ja, du har en diagnos och tar allt personligt. Jag avslutar härmed min diskussion med dig då det inte ger mig någonting alls och jag är inte utbildad psykolog eller har lust att diskutera dina problem med dig.

Jag har sagt mitt, du får själv stå för ditt.

Du borde slutat diskutera för två inlägg sedan. Om man inte vill diskutera mer är det ju bara att sluta, istället för att trycka ned den man diskuterar med.

Jag har inte i något av mina inlägg gått till något personangrepp mot dig utan enbart hållit mig till ämnet, så jag hade verkligen uppskattat om du låtit bli att angripa mig.