Sv: Skadade distanshästar?
Ojojoj, om du bara visste!
Det du säger, är det största problemet för distansritten, anser jag. Att grenen verkar så enormt enkel när den i själva verket är bland de allra svåraste om man ska utföra den bra.
Vid första anblicken är det bara att ha en hyfsat ohalt häst, att kunna följa snitslar och kunna klockan. Så ska det också vara när man rider en prova-på eller en clear round. Hastigheten är reglerad så att ingen rider för fort och sedan är det att segla runt banan.
Men sedan, Totola, när du börjar tävla på allvar, då räcker inte detta på långa när.
Du tränar och tävlar dressyr, säger du. Det har mina barn också gjort. Sonen tuffade runt en LC på 63% för några helger sedan och detta på en ponny som han inte lagt ner så värst mycket dressyrträning på - den rör sig dock taktmässigt, är lugn, stadig och gjorde vad den skulle. Nu ska sonen bli dressyrstjärna säger han. För dressyr är ju lätt som en plätt! Möjligtvis, oroade han sig, så är det jäkligt trist att cirkla runt på volten, det händer ju liksom inte så mycket.
Vaknar försvaret inom dig nu? Vaddå lätt som en plätt! Den som vandrat dressyrvägen längre fram vet vad som väntar. Det är f-n i mej långt ifrån lätt!
Dottern har en snäll hopphäst. Styr mot hindret och han hoppar. Vad är det för svårt med det? Tja, höj hindrena och lägg till lite kombinationer och svårare vägar så blir man varse.
Så det jag vill säga:
ALLT är lätt i början. Så ska det också kännas för att det ska ge mersmak.
Men sedan blir alla grenar svåra. Dressyr och hoppning känner de flesta till. De vet att Kyrka Kyrklund och Malin Baryard inte promenerade upp på toppen, trots att LC dressyr och en clear round i hoppning är hyfsat lätt.
Distans känner folk inte till. De tror att det är snitselridning i skogen, punkt slut. Och vad för kunskaper krävs för det? Inga alls, eller hur?
Jag fick nog en AHA-upplevelse av ditt inlägg iallafall, trots att jag anat detta redan förut.