Sv: Skada på gammal häst...
Ja jag skulle (och har gjort det, flera gånger om..) betala 40 000 kr i veterinärvård för en häst värd 10 000 kr. Utan att tveka (om jag nu kan få fram pengarna såklart). För mig är det KÄNSLOMÄSSIGA värdet så mkt högre.
Däremot, du undrar om man skulle låta en 17 år gammal häst stå på box under en längre period trots att den verkligen inte mådde bra av det.
DÄR anser jag inte att det är självklart att man ska det! Däremot får man fråga sig om alternativet alltid är avlivning?
Jag kan ta ett ganska färskt exempel. Jag har en HÖGST älskad valack. Han är 12 år gammal och Triangelmärkt pga en hasledsdefekt. Dvs i reda pengar är han väl värd max de 8000 kr som jag inte fick ut på försäkringen när han T-märktes. För MIG är han värd miljoner dock! Hursom, han fick en svår senskada på djupa böjsenan på ett bakben. Prognosen mycket tveksam, och konvalescensen lååång, hur lång går ju inte att säga, men iaf en nio månader..
Denna häst är en liten ängel att ha på box, fungerar dock inte i sjukhage och busar i stor hage med. Dvs tills han fick bocka, busa och bralla så var det box och/eller boxhage (lika stor som box) som gällde. Dvs i sisådär nio månader, yay.. *inte*
Jag funderade redan när jag fick beskedet på om det var rätt att utsätta honom för det. Vet tyckte dock att det var för tidigt att kunna säga så mkt om prognosen, och 'inte ta bort nu'. Jag var inte övertygad, just för det rent mentala.
Hursom, herrn hamnade på box och stod där, lika bussig som alltid. Däremot så såklart blev han deppig och nere när veckorna gick. Och faktum är att efter 3 månader tog jag beslutet att det fick bära eller brista, och släppte ut honom MED KOMPISARNA på det bästa underlag jag kunde uppbringa. Jag VISSTE att han skulle springa, busa och bralla, och jag VISSTE att risken att han skulle skada senan så att det var game over inte var liten.
Jag skulle ha gråtit blod om jag förlorat honom, samtidigt skulle jag gråtit blod om det i slutändan inte gått bra med senan, och hans sista nio månader i livet blivit på box. Och ja, där spelade det in vad vi kämpade tillbaka mot, förtidspensionär. A och O för mig är att han har ett bra liv helt enkelt, och så hoppas jag att det ändå blir långt. Men det viktigaste är att han har det bra, och jag vet att varje dag kan vara den sista, ingen vet när hasen fäller honom för gott.
Så, jag släppte ut. Senan höll, faktum är att han lyckades med en mirakulöst snabb läkning till och med.
Mitt sto jag hade förut, hon blev aggresiv av att konvalescentvila. Mådde så skit av det att det inte fanns på kartan. Trots att hon bara var fyra år, så jag hade aldrig utsatt henne för t ex 4 månaders boxvila. Punkt. Däremot hade jag inte tyckt 'det går inte att ha på box så länge' och tagit bort, utan provat en lösning där hästen är nöjd och mår bra, och se om det går vägen ändå.
Och ja, om valacken inte varit T-märkt utan i 'full gång', då hade han fått stå fler månader, men inte nio. Det finns för mig en gräns, när välmåendet måste gå först.
Däremot, jag skulle ALDRIG ta med pengar i bedömningen! Någonsin!