Muninn
Trådstartare
Ja. Jag har ett problem som jag hade behövt lite hjälp med.
Har en helt underbar fyrgångare som är elva år i år.
Tyvärr är hans psyke inte det bästa, även om han blivit mkt bättre de två senaste åren. Innan kunde bara jag rida honom, och innan jag köpte honom varh an mkt nära att avlivas pga att han var totalt oridbar.
Nu har jag haft honom i 5 år, och han har verkligen utvecklats. Han har bevisat flera gångre om att han är en riktig toppenhäst, bl.a var han med i SM förra året och vann både dressyr och fyrgång på lag-sm. Förhoppniningsvis blir det ännu bättre i år.
I sommar tar jag dock mitt pick och pack och flyttar till island på obestämd tid. Och dit kan han ju inte följa med...
Funderat på att låna ut honom, sälja vill jag inte. Men är väldigt rädd för att inte hitta exakt RÄTT människa, med tanke på hur han har varit och ibland fortfarande är.
Tänkte då att han kunde få gå kvar på mammas gård som sällskap och bli halv-pensionär, och förhoppnignsvis kan mamma försöka sig på att rida honom
Men de som har sett honom och är lite sugna på att låna honom tycker att det är helgerån att låta en så fin häst sluta sin karriär vid så ung ålder
Så, vad sjuton ska jag göra? Är det så hemskt att låta honom vara sällskapshäst resten av livet? då vet jag åtminstone var han är och att han har det bra.
Eller ska jag försöka hitta någon som kan tävla och träna honom och oroa mig sjuk hela tiden?
Jag menar, han har ju redan uppnått så mkt i sitt liv.
Det bästa hade varit att hitta någon som kan rida honom och tävla honom och låta honomstå kvar på gården i Varberg!
Fast hur många duktiga islandsryttare finns det egentligen runt varberg....
Nej, jag vet inte alls vad jag ska göra. Känner mig som en hemsk människa om jag pensionerar honom efter SM i sommar... men å andra sidan så tror jag inte att han skulle bry sig så mycket
Någon som har något råd åt mig?
/En förvirrad maria
Har en helt underbar fyrgångare som är elva år i år.
Tyvärr är hans psyke inte det bästa, även om han blivit mkt bättre de två senaste åren. Innan kunde bara jag rida honom, och innan jag köpte honom varh an mkt nära att avlivas pga att han var totalt oridbar.
Nu har jag haft honom i 5 år, och han har verkligen utvecklats. Han har bevisat flera gångre om att han är en riktig toppenhäst, bl.a var han med i SM förra året och vann både dressyr och fyrgång på lag-sm. Förhoppniningsvis blir det ännu bättre i år.
I sommar tar jag dock mitt pick och pack och flyttar till island på obestämd tid. Och dit kan han ju inte följa med...
Funderat på att låna ut honom, sälja vill jag inte. Men är väldigt rädd för att inte hitta exakt RÄTT människa, med tanke på hur han har varit och ibland fortfarande är.
Tänkte då att han kunde få gå kvar på mammas gård som sällskap och bli halv-pensionär, och förhoppnignsvis kan mamma försöka sig på att rida honom
Men de som har sett honom och är lite sugna på att låna honom tycker att det är helgerån att låta en så fin häst sluta sin karriär vid så ung ålder
Så, vad sjuton ska jag göra? Är det så hemskt att låta honom vara sällskapshäst resten av livet? då vet jag åtminstone var han är och att han har det bra.
Eller ska jag försöka hitta någon som kan tävla och träna honom och oroa mig sjuk hela tiden?
Jag menar, han har ju redan uppnått så mkt i sitt liv.
Det bästa hade varit att hitta någon som kan rida honom och tävla honom och låta honomstå kvar på gården i Varberg!
Fast hur många duktiga islandsryttare finns det egentligen runt varberg....
Nej, jag vet inte alls vad jag ska göra. Känner mig som en hemsk människa om jag pensionerar honom efter SM i sommar... men å andra sidan så tror jag inte att han skulle bry sig så mycket
Någon som har något råd åt mig?
/En förvirrad maria
