Jo det kan visst vara för svåra krav. I en förskoleklass så kommer det finnas flera som kan sitta stilla men det kommer också finnas de som absolut inte kan sitta stilla. För de barn som absolut inte kan sitta still så är 10 minuter på tok för svår uppgift.
Jag har fyra barn i åldrarna 6 till 12 år. De har varit helt olika för dem i både skolgång och sovandet. 12-åringen har först nu de sista åren kunnat gå upp och lägga sig och somna utan ”Men jag är inte trött”. Det av mina barn som somnar enkelt är den som har svårast att sitta still och koncentrera sig i skolan. Han går ut första klass och behöver fortfarande speciallösningar för att inte hitta på annat än att sitta stilla och lyssna.
Jag tror knappast att du gör något fel. Få barn går på riktigt och lägger sig kväll efter kväll när de blir ombedda att göra det och somnar direkt och barn är dessutom olika precis som vuxna. Hur många vuxna har inte svårt att gå och lägga sig trots att de är mycket väl medvetna om konsekvenserna av att inte göra det i tid?!
Exakt!
Absolut. Men då måste man ha bra kunskap om vad som är ett svårt, lätt och ett omöjligt krav för barnet att uppfylla.
Jag tror att su ska vara väldigt försiktig med att tänka så. Hur familjer egentligen funkar vet nog bara familjen själv.
Visst blir man trött på människor som inte gör vad de ska när det handlar om lathet och lättja. Det gäller i precis alla situationer. Jag blir dock mest ledsen för barnens skull för att de får leva i någon form av osäkerhet tills de är stora nog att själva kunna ta reda på hur världen fungerar och det är riktigt elakt av föräldrarna att göra så. Barn har dock i sig att de vill vara till lags så att endel föräldrar fallerar ska man ju inte lägga på barnen. Majoriteten av de barn som folk ser på som du gör, som att föräldrarna struntar i att lära dem hur man uppför sig, har dock föräldrar som gör allt i sin makt och lite till för att få till ett fungerande liv med sina barn. De kämpar mer än vad de flesta tror eller ens kan tänka sig.
Jag anser att det är förlegat att förvänta sig att alla i en klass ska kunna sitta som små ljus och bara lyssna medans läraren/andra vuxna pratar på i vad som i ett barns ögon är en evighet. Vissa (ja, även många utan något NPF) behöver få stimma loss på ett eller annat sätt för annars går all hjärnverksamhet åt till att just sitta stilla och "bete sig" och ingen information går in.Jag var ett sånt där barn som var överallt, speciellt i förskolan, och jag lärde mig ändå.
En barndomsvän till mig hade ett småsyskon som inte kunde sitta still. Hen började ettan i mitten av 80-talet. Eller, hen skulle börja då men eftersom hen inte kunde sitta still fick hen inte det. Det gav en stämpel som följde hen genom hela skolan. Hen var den där som inte kunde det som "alla" kan. Något som var så "enkelt". Fruktansvärt destruktivt för självkänslan. Hen blev tyst och inåtvänd och avskydde skolan. En annan något lite äldre vände det istället till att bli clown. Bli den alla skrattade åt och som senare bråkade sig till uppmärksamhet för hen kunde ju inte det som alla andra kunde men hen kunde få folk att skratta och när det inte fungerade längre kunde hen få folk att bli rädda. Få en reaktion.
Jag var ett sånt där barn som var överallt, speciellt i förskolan, och jag lärde mig ändå.
Det är väl ingen kamp om vem som har de mest "rätta" behoven?
Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag hade som barn det enormt jobbigt med människor som störde mig men det sätt de störde mig på var acceptabelt för omgivningen så det fick jag bara tugga i mig. Det här är ju själva problemet. Sålänge vi fortsätter pressa in folk i mallar istället för att låta människor vara de original de är och ta vara på våra olika egenskaper så kommer problemet att vi stör varandra också att finnas. Det finns ingen anledning till att 25-30 barn ska sitta rakt upp och ner på en stol i ett klassrum för att lära sig. Det är en gammal grej som hänger i från den tid då barn som bäst sågs som små vuxna. Idag vet vi bättre. Vi vet att man lär med alla sina sinnen och att vi lär oss på olika sätt men ändå ska barn sitta på stolar i klassrummet för annars anser vissa att det blir stökigt. Att två barn är lika gamla betyder ju inte att de också passar ihop. Bättre då att ha barn som passar ihop i en grupp och utföra undervisningen på ett sätt som de kan ta till sig och samtidigt stör de ingen annan.
Mina barns klasskamrater som inte kunde sitta still var inte stimmiga, de hade sina ramar, ni får åla så mycket ni behöver på ER plats och det funkade.
). 
