Ska barn lyda?

@Teilani
Jag tror det nämndes tidigare i den här tråden,
Boken 'barn som bråkar'.
Rekommenderar den verkligen. Oavsett vad man har för typ av barn. Den är jättebra och ger både verktyg och ahan.


Sen är du inte ensam om barn som är mer intensiva, har svårare att lyssna och är lite mer utmaning att vara förälder till.
Man får rannsaka sej själv och hitta sin egen linje vad som passar och ta hjälp för att få verktygen att få en vardag med mindre friktioner.
Vi gör så gott vi kan, precis som alla andra.
 
Med det sagt hade jag önskat att han skulle ha varit lydig också, inte bara resonabel.

För det har definitivt funnits tillfällen då han påbörjat en rörelse mot en katastrof som jag inte kunnat få stopp på utan upprepade arga vrål och snabb tillrusning.

Svårt att förklara men med påhittat exempel. Om man har en uhm pyramid av vinglas och ens sexåring rör sig mot den med det uppenbara syftet att rycka ett av de nedre glasen. Men sexåringen inte fryser rörelsen när man ropar stopp. Utan fortsätter enligt utsatt väg ända tills förklaringen har kommit och förståtts, då hinner man inte alltid begripligt förklara varför det är stopp innan glaset har ryckts. Gah! oerhört frustrerande.
 
Med det sagt hade jag önskat att han skulle ha varit lydig också, inte bara resonabel.

För det har definitivt funnits tillfällen då han påbörjat en rörelse mot en katastrof som jag inte kunnat få stopp på utan upprepade arga vrål och snabb tillrusning.

Svårt att förklara men med påhittat exempel. Om man har en uhm pyramid av vinglas och ens sexåring rör sig mot den med det uppenbara syftet att rycka ett av de nedre glasen. Men sexåringen inte fryser rörelsen när man ropar stopp. Utan fortsätter enligt utsatt väg ända tills förklaringen har kommit och förståtts, då hinner man inte alltid begripligt förklara varför det är stopp innan glaset har ryckts. Gah! oerhört frustrerande.
En pyramid av vinglas, du ger mig mardrömmar!

Att mikromanagea (usch så jag skriver) gör jag nästan hela tiden. Det är bara det att inget händer, om jag inte tar i honom kan det vara oerhört svårt att få kontakt ibland. Och även när jag tror vi har koncensus så glöms det bort på två sekunder.

Jag tror inte det är något särskilt fel på honom, det är bara svårt att förbereda för alla möjliga utfall.
 
Förlåt, jag var otydlig. Med kämpande föräldrar syftade jag på familjer med barn med särskilda behov. Visst finns det en massa rötägg till föräldrar med. Det är jag den första att skriva under på. Så elakt mot barnen är vad det är.
Jo absolut jag förstod det :) och jag tänker att föräldrar till barn med särskilda behov kanske får mycket neg av omgivningen ibland.

Samtidigt tycker jag ändå att folk som har barn själva eller mycket kontakt med barn brukar väl ofta inte prata om barn med särskilda behov om de klagar.

Dvs att föräldrar som har barn med särskilda behov kanske känner sig träffade i onödan ibland och det måste kännas väldigt jobbigt.

Om man tex skulle klaga på ett barn i en kyrka eller på en guidad tur på ett museum så klagar man ju inte på spädbarnet som började skrika och pappa, ojoj gosar, reser sig upp och går till en för barnet bättre plats, utan på spädbarnet som började skrika och föräldern är helt oblivious och inte ens försöker lugna.
 
En pyramid av vinglas, du ger mig mardrömmar!

Att mikromanagea (usch så jag skriver) gör jag nästan hela tiden. Det är bara det att inget händer, om jag inte tar i honom kan det vara oerhört svårt att få kontakt ibland. Och även när jag tror vi har koncensus så glöms det bort på två sekunder.

Jag tror inte det är något särskilt fel på honom, det är bara svårt att förbereda för alla möjliga utfall.
Ok vårt barn har alltid varit resonabelt. Det knasigaste är när man haft en lång diskussion om någonting, bara suckat och gett upp. (4 år, vill inte bära sin lilla ryggsäck trots att mamma har tio kassar, sådetså). Varpå nästa dag (med en kasse och man tar ryggsäcken själv), mamma! glatt leende, ge mig ryggsäcken! jag ska bära den!

Så ok! förklaringen gick fram! wee.

När det gäller kladda på rutor på caféer, speciellt corona, och inte gå nära så är det ju mer av. Kladda inte på glaset, rör inte glaset, rör inte glaset, snälla rör inte glaset, med två sekunders effekt varje gång.( :rofl: men det är arvssynden, minns att mamma tjatade så på mig.)
 
Med det sagt hade jag önskat att han skulle ha varit lydig också, inte bara resonabel.

För det har definitivt funnits tillfällen då han påbörjat en rörelse mot en katastrof som jag inte kunnat få stopp på utan upprepade arga vrål och snabb tillrusning.

Svårt att förklara men med påhittat exempel. Om man har en uhm pyramid av vinglas och ens sexåring rör sig mot den med det uppenbara syftet att rycka ett av de nedre glasen. Men sexåringen inte fryser rörelsen när man ropar stopp. Utan fortsätter enligt utsatt väg ända tills förklaringen har kommit och förståtts, då hinner man inte alltid begripligt förklara varför det är stopp innan glaset har ryckts. Gah! oerhört frustrerande.
Åh, mardröm! Jag gick inte in i sådana affärer med barnen och helst inte själv heller. Kanske mest för min egen rädsla att häva ner något själv. Några andra sammanhang med sådant träffade vi tack och lov inte på när de var små. Men, jag ser det som fullständigt normalt att ett barn vill testa vad som händer om man rycker ett av de nedersta glasen! Får man ingen förklaring varför man inte ska göra det så ser jag det också som fullständigt självklart att ändå göra det trots illvrål och föräldrar som kastar sig efter barnet. Det är ju jättespännande!
 
Åh, mardröm! Jag gick inte in i sådana affärer med barnen och helst inte själv heller. Kanske mest för min egen rädsla att häva ner något själv. Några andra sammanhang med sådant träffade vi tack och lov inte på när de var små. Men, jag ser det som fullständigt normalt att ett barn vill testa vad som händer om man rycker ett av de nedersta glasen! Får man ingen förklaring varför man inte ska göra det så ser jag det också som fullständigt självklart att ändå göra det trots illvrål och föräldrar som kastar sig efter barnet. Det är ju jättespännande!
Haha jo, men en kollegas barn hade handbroms! otroligt smidigt. Vrålade hon stopp frös barnet tills ett ok kom. Mitt bara fortsatte i samma riktning tills förklaring kom. Även i högre ålder.

Pappas hem är som en porslinsbutik, mammas likaså.

Vitnade en gång när jag kom på lillebror och A kastande boll inne i pappas vardagsrum över ett par höga ljusstakar med tydligen väldigt speciella minijulgranskulor på :arghh:. När allt drösade skyllde vi alla snabbt på den som var yngst, typ 5, istället för på 15 åringen. Det klarade sig precis.
 
Jo absolut jag förstod det :) och jag tänker att föräldrar till barn med särskilda behov kanske får mycket neg av omgivningen ibland.

Samtidigt tycker jag ändå att folk som har barn själva eller mycket kontakt med barn brukar väl ofta inte prata om barn med särskilda behov om de klagar.

Dvs att föräldrar som har barn med särskilda behov kanske känner sig träffade i onödan ibland och det måste kännas väldigt jobbigt.

Om man tex skulle klaga på ett barn i en kyrka eller på en guidad tur på ett museum så klagar man ju inte på spädbarnet som började skrika och pappa, ojoj gosar, reser sig upp och går till en för barnet bättre plats, utan på spädbarnet som började skrika och föräldern är helt oblivious och inte ens försöker lugna.
Tyvärr gör många det. Klagar trots att de själva har barn/umgås mycket med barn alltså. Det finns nog ingen som vet så väl hur man ska göra än de som inte har egna barn och de som har barn som föddes enkla. De som har lätta barn tycker alldeles för ofta att "det är ju bara" för att något fungerar på deras eget barn. De som har barn som inte föddes enkla vet att bara för att en sak fungerar för en själv och ens barn så innebär inte det att det fungerar för alla.

Samtidigt kan föräldrar som inte ens borde kallas för föräldrar pga bristande engagemang bli förbannade på de som efter åratal av jobb, förberedelser och gud vet vad har barn som fungerar bra i diverse situationer där deras egna barn inte fungerar och tycka "du och dina jävla lätta ungar" när de inte ens har provat på att guida sina barn ens lite grann. För hur det än är vet vi sällan vad som ligger bakom ditten och datten. Vi vet inte om föräldern som uppgivet bara suckar när barnen löper amok har tragglat och tragglat och inte har fått sova en natt på fem år och nu tog slut eller om det är en sådan förälder som inte ens borde kallas för förälder pga bristen på deras engagemang. Vi vet inte om spädbarnet som skriker i vagnen kanske faktiskt lättast somnar om/lugnar sig om man bara fortsätter gunga på vagnen eller om det handlar om en förälder som skiter i sitt barn. Vi vet inte vilka barn som har särskilda behov om vi inte känner dem väl. Barn med diverse problem kan tillsynes vara helt nt i vissa miljöer för att sedan fullkomligt rasa samman i andra.
 
Haha jo, men en kollegas barn hade handbroms! otroligt smidigt. Vrålade hon stopp frös barnet tills ett ok kom. Mitt bara fortsatte i samma riktning tills förklaring kom. Även i högre ålder.

Pappas hem är som en porslinsbutik, mammas likaså.

Vitnade en gång när jag kom på lillebror och A kastande boll inne i pappas vardagsrum över ett par höga ljusstakar med tydligen väldigt speciella minijulgranskulor på :arghh:. När allt drösade skyllde vi alla snabbt på den som var yngst, typ 5, istället för på 15 åringen. Det klarade sig precis.
Det låter smidigt! Den handbromsen har mina djur :D Iallafall 99 gånger av 100!

Åh kära nån! Jag blir lätt illamående bara av tanken!
 
Haha jo, men en kollegas barn hade handbroms! otroligt smidigt. Vrålade hon stopp frös barnet tills ett ok kom. Mitt bara fortsatte i samma riktning tills förklaring kom. Även i högre ålder.

Av mina tre barn så är det endast mellansonen som är så "enkel".
I början av veckan så blev det fel på skolan så fröken sa att sonen på 6 år inte skulle ha fritids utan att han skulle vänta ute på mig. Sonen satt snällt utanför entredörren och väntade, samt väntade lite till. Först när fritids hade samling ute gick han dit och berättade att jag inte hade kommit. De kikade då i sina papper och upptäckte att han skulle ha fritids. Personalen bad så otroligt mycket om ursäkt, jag är bara glad över att det var just HONOM de kollade fel tid på. Lillebror som de får till fritids om 2 år hade inte stannat och väntat på mig. Det hade inte heller storebror gjort i den åldern.

Till TS kan jag säga att det blir lättare med åren, och försök ha knep som underlättar. När äldsta sonen var tvungen att följa med på arbetsmöten så fick han måla eller pussla. När vi åker på ärenden och har med minstingen så får han spela på telefonen. För mig finns det ingen anledning att de "ska" sitta still x minuter för att lära sig ha tråkigt, de sysselsätts om det är vad som krävs för att få besöket/mötet att ske smidigt. Vi som är föräldrar till mer intensiva barn har viktigare konflikter, och man varken behöver/orkar ta alla konflikter :heart
 
Jag vill inte ha ett blint lydande barn och min unge är långt ifrån ett sådan barn. Men han är hyfsat resonabel ibland och ibland helt omöjlig. Jag försöker undvika situationer som blir för jobbiga för honom att hantera men vilka det är går inte alltid att förutse.
Om jag är trött tar jag t ex inte med honom till affären. Det är som upplagt för att blir jobbigt för alla inblandade. Skulle han behöva följa med någonstans där han behöver "sitta still" så får han pyssla med mobilen.

Jag har ett hyfsat bra NEJ som inte används särskilt ofta. Han stannar upp så vi hinner undvika sådant som kan bli farligt. Sedan är det ju inte så att jag alltid låter bli att säga nej i andra situationer men det är med en annan ton (så eg är det ju mest röstläget han reagerar på).

Alltså jag vet inte ens vad min poäng är mer än jag har svårt för att barn ska lyda för sakens skull.
 

Liknande trådar

Relationer Anonymt nick, om någon vet vem jag är så säg ingenting. Nu tror jag inte att någon känner mig då jag varit rätt anonym här tidigare...
2
Svar
25
· Visningar
7 310

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp