Sjukdomsvinst och psykisk ohälsa

[mandalaki]

Långt ifrån vetenskapliga metoder alltid, alla har sina egna sätt att arbeta på. Många terapeuter får man dessutom en bra vänskaplig kontakt med. Sen behöver folk olika typer av stöd.

Psykologer och psykoterapeuter har utbildning som leder till legitimation. Men det var hursomhelst inte huvudpoängen, utan den var att de utför en behandling enligt metod. Det gör inte vänner eller youtube.

 

[Saeta]

Nej men du verkade dela in det i inte beroende av likes / beroende av likes. Jag tror gränsen är mer flytande.

Ok, men innan verkade du inte hålla med om att det kunde vara problematiskt. Nu helt plötsligt höll du med.

Okej, då missförstod du mig.

Det kan vara problematiskt för vissa, men inte för alla. Och det har jag sagt hela tiden.

 

[Grazing]

Psykologer och psykoterapeuter har utbildning som leder till legitimation. Men det var hursomhelst inte huvudpoängen, utan den var att de utför en behandling enligt metod. Det gör inte vänner eller youtube.

Det har dom, det gör dom dock inte alltid bättre en vilken person som helst. Då metoder fungerar olika bra på olika personer. Dom använder långt ifrån rätt metoder för alla. Alla går inte ens efter någon typ av behandlingsplan, om man inte går något inriktat som kbt eller liknande då.

 

[Saeta]

Jag tycker jag ibland ser inlägg på fb som jag ser som ganska destruktiva. Men skillnaden är väl om man delar något med vänner på fb någon gång så bygger inte hela identiteten på det, man har förhoppningsvis inte fb för att skriva om sin psykiska ohälsa. Jag har skrivit om mitt mående här på buke, men jag är inte med här för att skriva om det. Jag hoppas andra här ser fler sidor av mig än bara "Niyama med ptsd". Eh, jag lyckas nog inte förklara vad jag menar just nu.

Jag har ju mina sociala medier bland annat för att faktiskt prata om psykisk ohälsa. Visst, jag har alltid mått bra av att skriva av mig oavsett vad det gäller. Men min nisch är ju psykisk ohälsa på iallafall insta och youtube. Men det betyder inte att jag skulle vara mina sjukdomar.
Och förresten, det där med att "vara sin diagnos/sjukdom" tycker jag är så konstigt sagt. Det är ju en del av en. Ens sjukdomar och diagnoser påverkar såklart hur en är, hur en fungerar och i personlighet osv. Det är inget konstigt.

 

[Saeta]

Det är klart hon kan och jag hoppas hon får all hjälp hon behöver. Jag anser bara att det är bättre att få ut de känslorna hos någon som kan bemöta rätt och på ett proffesionellt sätt.

Åter igen - jag pratar inte om min psykiska ohälsa för att få ett professionellt bemötande. Jag gör det för att sprida kunskap och visa hur verkligheten ser ut. Att det faktiskt är okej att må dåligt och att det är väldigt vanligt...

Om jag vill ha någon som verkligen lyssnar om jag skulle behöva prata så vänder jag mig hellre till någon i min närhet. Youtube är liksom inte en psykolog eller liknande utan ett ställe där jag får ut min kreativitet och där jag kan sprida kunskap. Inget annat. Jag vet inte om jag har varit otydlig i alla mina förklaringar, ber om ursäkt isåfall. Men nu vet du hur det är.

 

[Saeta]

Jag tror det blir kontraproduktivt, eftersom det lätt är ”fel” beteende som belönas. Man får uppmärksamhet för ångest och klappar på huvudet av undvikande. Det måste inte vara så, jag generaliserar.

Men alltså, det handlar inte ens om någon belöning
Vad för undvikande syftar du på?

 

[EmmaBovary]

Där blir väl skillnad med t.ex. NPF-diagnoser som nämndes tidigare. Att samma nätverk kan ge livslångt stöd och "gillanden" för ens positiva funktion med bibehållen grupptillhörighet.
Oavsett hur mående och funktion svänger behöver det inte bli trilla-ut-effekt. (Förutsatt att gruppen rymmer det och inte har ett "kverulant-fokus" i rekryteringen från början då)

Jo, absolut! Insåg att jag nästan lät lite nedvärderande när jag skrev "om man skulle råka bli bättre", när det faktiskt är så att vissa tillstånd är kroniska. Mer funktionell hade kanske varit mer passande. Jag själv är väldigt aktiv på ett forum som rör min kroniska sjukdom (inte psykisk), men tycker på något vis att det ligger en skillnad i risken att bli sin diagnos på ett forum, jämfört med att blogga/youtuba/instagramma om den. Men jag förstår samtidigt tjusningen. Själv har jag tankar på om jag skulle närma mig forskningsfältet disability studies, när jag ändå sysslar med humaniora. Men en sådan text får ju inte bli för personlig, så det blir naturligt att hålla viss distans.

 

[Petruska]

Åter igen - jag pratar inte om min psykiska ohälsa för att få ett professionellt bemötande. Jag gör det för att sprida kunskap och visa hur verkligheten ser ut. Att det faktiskt är okej att må dåligt och att det är väldigt vanligt...

Om jag vill ha någon som verkligen lyssnar om jag skulle behöva prata så vänder jag mig hellre till någon i min närhet. Youtube är liksom inte en psykolog eller liknande utan ett ställe där jag får ut min kreativitet och där jag kan sprida kunskap. Inget annat. Jag vet inte om jag har varit otydlig i alla mina förklaringar, ber om ursäkt isåfall. Men nu vet du hur det är.

Jag skulle faktiskt säga att delar av din youtube är närmast typexempel på sådant problematiskt som tråden handlar om. Du säger ju också att du får mer uppmärksamhet när du är "råare".

Jag har inte tittat på allt, förstås, men jag har heller inte sett något som jag skulle betrakta som att "sprida kunskap" på din kanal.

 

[Wysiwyg]

Det beror ju på vem vännen är och hur denne förhåller sig till ångesten. Dessutom har ni då en personlig relation och då kan vännen kanske ge dig det du behöver, mer än dwt du vill ha. Vet inte om jag får fram hur jag tänker här.

Halvt KL

För mig själv tänker jag att jag inte hanterar min ångest genom mina vänner utan pratar om den sporadiskt då den ibland vara en del av min vardag. Jag vill inte att mina vänner ska "bära" min ångest eller bli inblandade i den mer än nödvändigt. Det hjälper inte mig, jag måste själv hantera den och ha verktyg för att ta mig igenom vardagen med den utan hjälp av vänner.

Generellt: det är väl lite på det temat jag tänker att "hantera ångesten" genom sociala medier och andra (ffa offentliga) kanaler kan bli galet. För att lära sig hantera ångest, i alla fall för egen del, måste sätten att göra det komma inifrån mig själv, oberoende av andras förehavanden. Om det dessutom kommer mycket bekräftelse och igenkänning på ångesten, då kan den nog bli dubbelt så svår att hantera själv. Det kan bli en negativ spiral av att basera relationer på en gemensam ångest.

 

[Hyacinth]

Men alltså, det handlar inte ens om någon belöning
Vad för undvikande syftar du på?

Belöning i form av uppmärksamhet, gillande och tittare/läsare när man mår dåligt.
Undvikande: ex att blogga om hur man inte klarar situationer och få sympati för detta. Ångest (som jag själv har haft problem med) hanteras sämst genom undvikande och gullande. Kbt eller att själv klara att möta ångesten är mest effektivt.

 

[Saeta]

Jag skulle faktiskt säga att delar av din youtube är närmast typexempel på sådant problematiskt som tråden handlar om. Du säger ju också att du får mer uppmärksamhet när du är "råare".

Jag har inte tittat på allt, förstås, men jag har heller inte sett något som jag skulle betrakta som att "sprida kunskap" på din kanal.

Ok. Tur att alla är olika och att du inte behöver titta. Jag gör det för att jag mår bra av det och för att jag vill, och för att det behövs!

 

[Saeta]

Belöning i form av uppmärksamhet, gillande och tittare/läsare när man mår dåligt.
Undvikande: ex att blogga om hur man inte klarar situationer och få sympati för detta. Ångest (som jag själv har haft problem med) hanteras sämst genom undvikande och gullande. Kbt eller att själv klara att möta ångesten är mest effektivt.

Fast så är det ju med allt. Om du istället pratar med någon vän/annan nära person så får du ju också uppmärksamhet.

Nu antar jag att du inte syftar på mig personligen? Utan pratar utifrån vad du tror mer generellt?

 

[Petruska]

Ok. Tur att alla är olika och att du inte behöver titta. Jag gör det för att jag mår bra av det och för att jag vill, och för att det behövs!

Och om det är vad du tycker dig må bra av, så bekräftas ju snarast min tanke om att det nog inte är särskilt bra för dig.

 

[Saeta]

Och om det är vad du tycker dig må bra av, så bekräftas ju snarast min tanke om att det nog inte är särskilt bra för dig.

För att?

 

[Wysiwyg]

För att?

Nu är inte jag @Petruska men jag svarar med min tanke: För att det oftast är riktigt obehagligt att "komma ur" sin ångest eftersom man måste möta den och lära sig hantera den. Det är sällan någon behaglig upplevelse och eftersom du säger att du mår bra av det du gör leder det i alla fall mina tankar till att ångesten undviks och/eller kanaliseras och därigenom består och/eller frodas.

 

[Petruska]

För att?

Du säger att du mår bra av att ägna dig åt och visa upp väldigt negativa känslouttryck. Känslouttryck som du tycks stanna i och visa upp gång på gång. Och som blir uppmärksammade och bekräftade.

Det finns inget som tyder på att det tar dig framåt, inget tyder på att du lär dig något och kommer vidaren ingen utveckling syns (av det jag har sett).

Det jag ser är att du blir ditt offentliga uttryck för ångest.

 

[Hyacinth]

Fast så är det ju med allt. Om du istället pratar med någon vän/annan nära person så får du ju också uppmärksamhet.

Nu antar jag att du inte syftar på mig personligen? Utan pratar utifrån vad du tror mer generellt?

Absolut, men mina vänner skulle aldrig gulla med mig. Och jag försöker föra ett generellt resonemang.

 

[Grazing]

Jösses vad folk verkar glömma bort att det finns mängder av bloggare och folk på youtube som delat med sig och visat sitt mående och hela resan mot att må bra. Det är inte lika med negativt att få uppmärksamhet och stöttning genom nätet pga att man visar och pratar om sitt mående.

Vissa kommer för alltid att må dåligt och varför då inte lika gärna få göra det den mår bra av, om det är att visa upp och prata om sitt mående osv så låt den göra det.

Lustigt vad det verkar störa många att vissa visar sitt mående och är öppna med det, som om det krävs att man gör framsteg för att få visa sitt mående osv. Galet.

Inte konstigt att många döljer sitt mående när reaktionerna är såhär, att man vill ha uppmärksamhet av fel anledning osv.

 

[Niyama]

Lustigt vad det verkar störa många att vissa visar sitt mående

Vilken märklig tolkning .

 

[Grazing]

Vilken märklig tolkning .

Hur annars tolkar man det att folk hoppar på och påstår att man vill ha uppmärksamhet av fel anledningar osv bara för att man är öppen med måendet. Precis dom åsikterna som gör att folk inte vågar visa sitt mående för andra, för man vill inte höra att man bara söker bekräftelse osv och att man vill bli gullad med och att folk ska tycka synd om en.

Som sagt, följt många bloggare som kommit ur sitt mående trots att dom bloggat hela sjukdomen igenom, dom har fått otroligt mycket sådana tråkiga kommentarer från folk, att dom bara vill ha uppmärksamhet och bekräftelse för fel saker osv. Som tur är stått på sig och fortsatt och visat att det går att ta sig ur skiten.