Oj! Fin vän som fixade en privat psykolog. Sånt är ju svindyrt!
Och vad skönt att det hjälpte.
En behöver inte förstå.
Jag har ju redan förklarat en massa gånger varför jag mår bra av det
men okej. Jag tycker att det är svinkul att göra videos (och att skriva). Att redigera en video (som kan ta flera timmar) är en slags meditation för mig. Jag kan fokusera på något och samtidigt slappna av. Ungefär som målarböcker för vuxna (vilket jag också gör ibland). Perfekt avledning för ångesten.
Jag har alltid varit öppen med mig själv och jag skäms inte över något, och eftersom jag har så lätt för att prata om mig själv (fyfan vad egoistiskt det låter haha) och mina svårigheter så är det något jag vill dela med mig av.
Jag har pratat mycket om hur jag blivit av med fobier, viss ångesthantering (jag uppmanar alltså inte folk till att självskada såklart, men det fattar nog dom flesta) och hur det är att leva med psykisk ohälsa.
Självklart får jag en viss uppmärksamhet. Och absolut, jag gillar uppmärksamhet. Det är inget fel med det så länge en kan hantera det vilket jag anser att jag kan göra. Men det handlar inte om själva uppmärksamheten. Hade det enbart handlat om det så finns det nog bättre sätt att få uppmärksamhet på eftersom jag har så enormt få följare.
Det känns lite konstigt att jag ska sitta och försvara mig.
Att vissa inte mår bra av att uttrycka sig offentligt förstår jag, men det finns dom som mår bra av det och då är det ju jättebra.