Sjukdomsvinst och psykisk ohälsa

[Saeta]

Nu är inte jag @Petruska men jag svarar med min tanke: För att det oftast är riktigt obehagligt att "komma ur" sin ångest eftersom man måste möta den och lära sig hantera den. Det är sällan någon behaglig upplevelse och eftersom du säger att du mår bra av det du gör leder det i alla fall mina tankar till att ångesten undviks och/eller kanaliseras och därigenom består och/eller frodas.

Ångesten går inte att undvika, den finns hela tiden och kommer och går i styrka. Så nej, den går inte att undvika. Sen jobbar jag hela tiden med att utmana mig så det är fortfarande inga problem för mig. Jag skulle göra vad som helst för att bli av med min ångest, men den kommer (enligt läkare) troligtvis hänga med mig livet ut. Det gäller bara att veta hur jag ska hantera den utan att självskada, vilket jag inte gör idag (det kommer och går i korta perioder).
Jag mår bra av att få uttrycka mig och vara kreativ!

 

[Saeta]

Du säger att du mår bra av att ägna dig åt och visa upp väldigt negativa känslouttryck. Känslouttryck som du tycks stanna i och visa upp gång på gång. Och som blir uppmärksammade och bekräftade.

Det finns inget som tyder på att det tar dig framåt, inget tyder på att du lär dig något och kommer vidaren ingen utveckling syns (av det jag har sett).

Det jag ser är att du blir ditt offentliga uttryck för ångest.

Nej, jag stannar inte självmant kvar i ångesten och allt annat. Det är något jag troligtvis kommer få leva med resten av mitt liv.

Uppmärksamhet och bekräftelse har jag redan pratat om. Jag gör det inte för att få en klapp på axeln och bli "tyckt synd om". Jag gör det för att jag dels mår bra av att uttrycka mig och använda min kreativitet (själva redigeringen är som meditation för mig), och dels för att många hör av sig och säger att dom inte känner sig ensamma när jag (och många andra) pratar om det så öppet.

 

[Saeta]

Absolut, men mina vänner skulle aldrig gulla med mig. Och jag försöker föra ett generellt resonemang.

Haha, va? Vem har sagt något om att (dina vänner aldrig skulle) gulla?

 

[Hyacinth]

Haha, va? Vem har sagt något om att (dina vänner aldrig skulle) gulla?

Det var ett EXEMPEL. Jag har vänner jag kan prata med, men de skulle lyssna och sen hjälpa mig till en terapeut. Medberoende är vanligt. Man vårdar varandras nojjor.

 

[Saeta]

Det var ett EXEMPEL. Jag har vänner jag kan prata med, men de skulle lyssna och sen hjälpa mig till en terapeut. Medberoende är vanligt. Man vårdar varandras nojjor.

Så dina vänner skulle hjälpa dig till en terapeut så fort du säger att du mår dåligt, även om du redan går hos en/har gått hos en/väntar på tid hos en?

Alltså, ångest anser inte jag vara en nojja...

 

[Niyama]

Jag gör det för att jag dels mår bra av att uttrycka mig och använda min kreativitet (själva redigeringen är som meditation för mig), och dels för att många hör av sig och säger att dom inte känner sig ensamma när jag (och många andra) pratar om det så öppet.

Fast ärligt talat, din kreativitet kan användas på många andra sätt. Det är faktiskt lite svårt att tro att det enbart handlar om att du vill använda din kreativitet och att du vill hjälpa andra. Om det bara är därför, tror jag det finns bättre sätt.

 

[Wysiwyg]

Ångesten går inte att undvika, den finns hela tiden och kommer och går i styrka. Så nej, den går inte att undvika. Sen jobbar jag hela tiden med att utmana mig så det är fortfarande inga problem för mig. Jag skulle göra vad som helst för att bli av med min ångest, men den kommer (enligt läkare) troligtvis hänga med mig livet ut. Det gäller bara att veta hur jag ska hantera den utan att självskada, vilket jag inte gör idag (det kommer och går i korta perioder).
Jag mår bra av att få uttrycka mig och vara kreativ!

Ja, jag har också ångest till och från så jag vet hur det är. Jag har alltid levt med den och kommer väl alltid få göra.

Det är bra att du mår bra av att uttrycka dig och att du får utlopp för din kreativa sida men jag tror precis som flera andra också påpekat att det inte är helt oproblematiskt att göra det via youtube på det sätt du gör. Men du verkar inte själv tycka det så då får vi väl vara överens om att vara icke överens!

 

[Saeta]

Fast ärligt talat, din kreativitet kan användas på många andra sätt. Det är faktiskt lite svårt att tro att det enbart handlar om att du vill använda din kreativitet och att du vill hjälpa andra. Om det bara är därför, tror jag det finns bättre sätt.

Varför ska jag göra något annat som jag inte tycker är lika kul?
Och varför är det svårt att tro att det enbart handlar om det?

 

[Saeta]

Ja, jag har också ångest till och från så jag vet hur det är. Jag har alltid levt med den och kommer väl alltid få göra.

Det är bra att du mår bra av att uttrycka dig och att du får utlopp för din kreativa sida men jag tror precis som flera andra också påpekat att det inte är helt oproblematiskt att göra det via youtube på det sätt du gör. Men du verkar inte själv tycka det så då får vi väl vara överens om att vara icke överens!

Inget är väl helt oproblematiskt. Alla hittar sina sätt, sina intressen.
Klart jag inte tycker att det jag gör är problematiskt, då hade jag inte gjort det
Tur att alla är olika, och tur att dom som inte gillar att uttrycka sig offentligt inte behöver göra det.

 

[Hyacinth]

Så dina vänner skulle hjälpa dig till en terapeut så fort du säger att du mår dåligt, även om du redan går hos en/har gått hos en/väntar på tid hos en?

Alltså, ångest anser inte jag vara en nojja...

Nja, de har väl så pass bra koll att de vet om jag skulle ha en liten tillfällig dipp eller om det krävs mer.
En gång när jag mådde riktigt dåligt så bokade min bästa vän en privat psykolog som tog emot dagen efter, vi pratade i två timmar och fick styr på skutan.
Poängen är att de vet när det är te och småprat eller om det är något mer som behövs. Jag förstår inte vad positivt du får ut av att lägga ut youtubefilmer om ångest -eftersom du inte resonerar kring det utan Har ångest framför kameran. Vad gör att du mår bättre av det? Jag förstår inte det. För mig ser det mer ut som en form av självskadebeteende.
Mår du bra av det och blir bättre av det så fine, men jag förstår inte.

Sen kan man ha ångest hela livet. Men det behöver inte styra livet. Man kan lära sig hantera ångest.

 

[Wysiwyg]

Tur att alla är olika, och tur att dom som inte gillar att uttrycka sig offentligt inte behöver göra det.

Du missar helt poängen här. Det handlar inte om att uttrycka sig offentligt utan om att hantera/kanalisera sin ångest på ett sätt som inte är gynnsamt för ett "tillfrisknande". Även om ångesten alltid kommer finnas med en är det skillnad på att leva med den och att identifiera sig med den.

Jag har rätt svår ångest emellanåt. Men jag skulle ändå aldrig beskriva mig själv Med den. Jag ÄR inte min ångest, den är inte en del av Mig. Det är bara något som jag måste hantera. Jag ÄR inte wysiwyg med ångest. Och det innebär inte att jag gömmer min ångest eller inte pratar om den när det finns behov - utan bara att den inte ÄR mig på ett sånt sätt att jag alltid visar upp den.

 

[Magiana]

Jag hade nog mer eller mindre kvävts om jag inte skrivit om mitt mående senaste dryga halvåret. Jag hade liksom bara suttit och varit ensammast i hela världen och bara ifrågasatt mitt existensberättigande. Genom att skriva har jag känt att jag finns (och får finnas). Och jag har fått stöttning och pepp av bussiga människor. Det är nästan den enda kontakten jag haft med omvärlden. Det har varit helt guld värt! Jag mår bättre idag. Det är tydlig skillnad mot i höstas då jag t.o.m. fick ta en vända till akutpsyk. Men det vete fan vad jag hade gjort utan Buke som hållit mig under armarna. Givetvis finns det saker kvar jag behöver jobba med men att slippa vara helt ensam underlättar.

 

[Saeta]

Nja, de har väl så pass bra koll att de vet om jag skulle ha en liten tillfällig dipp eller om det krävs mer.
En gång när jag mådde riktigt dåligt så bokade min bästa vän en privat psykolog som tog emot dagen efter, vi pratade i två timmar och fick styr på skutan.
Poängen är att de vet när det är te och småprat eller om det är något mer som behövs. Jag förstår inte vad positivt du får ut av att lägga ut youtubefilmer om ångest -eftersom du inte resonerar kring det utan Har ångest framför kameran. Vad gör att du mår bättre av det? Jag förstår inte det. För mig ser det mer ut som en form av självskadebeteende.
Mår du bra av det och blir bättre av det så fine, men jag förstår inte.

Sen kan man ha ångest hela livet. Men det behöver inte styra livet. Man kan lära sig hantera ångest.

Oj! Fin vän som fixade en privat psykolog. Sånt är ju svindyrt!
Och vad skönt att det hjälpte.

En behöver inte förstå.
Jag har ju redan förklarat en massa gånger varför jag mår bra av det men okej. Jag tycker att det är svinkul att göra videos (och att skriva). Att redigera en video (som kan ta flera timmar) är en slags meditation för mig. Jag kan fokusera på något och samtidigt slappna av. Ungefär som målarböcker för vuxna (vilket jag också gör ibland). Perfekt avledning för ångesten.
Jag har alltid varit öppen med mig själv och jag skäms inte över något, och eftersom jag har så lätt för att prata om mig själv (fyfan vad egoistiskt det låter haha) och mina svårigheter så är det något jag vill dela med mig av.

Jag har pratat mycket om hur jag blivit av med fobier, viss ångesthantering (jag uppmanar alltså inte folk till att självskada såklart, men det fattar nog dom flesta) och hur det är att leva med psykisk ohälsa.

Självklart får jag en viss uppmärksamhet. Och absolut, jag gillar uppmärksamhet. Det är inget fel med det så länge en kan hantera det vilket jag anser att jag kan göra. Men det handlar inte om själva uppmärksamheten. Hade det enbart handlat om det så finns det nog bättre sätt att få uppmärksamhet på eftersom jag har så enormt få följare.

Det känns lite konstigt att jag ska sitta och försvara mig.

Att vissa inte mår bra av att uttrycka sig offentligt förstår jag, men det finns dom som mår bra av det och då är det ju jättebra.

 

[Petruska]

Nej, jag stannar inte självmant kvar i ångesten och allt annat. Det är något jag troligtvis kommer få leva med resten av mitt liv.

Uppmärksamhet och bekräftelse har jag redan pratat om. Jag gör det inte för att få en klapp på axeln och bli "tyckt synd om". Jag gör det för att jag dels mår bra av att uttrycka mig och använda min kreativitet (själva redigeringen är som meditation för mig), och dels för att många hör av sig och säger att dom inte känner sig ensamma när jag (och många andra) pratar om det så öppet.

Medan du redigerar ägnar du dig ju samtidigt åt just dina egna uttryck för jobbiga känslor. Det är faktiskt osannolikt att det är särsilt bra för dig.

 

[Grazing]

Medan du redigerar ägnar du dig ju samtidigt åt just dina egna uttryck för jobbiga känslor. Det är faktiskt osannolikt att det är särsilt bra för dig.

Men seriöst, hur kan du sitta och påstå att det är osannolikt att det inte är bra? Det har ju uppenbart fungerat för väldigt många andra. Eller vad är skillnaden? Vilka får och får inte blogga och ha kanaler om sitt mående? Som sagt, många haft det i flera år och trots det mått bättre och blivit friska.

Tycker snarare det är väldigt positivt med folk som faktiskt inte flyr från känslorna utan faktiskt hanterar dom på ett sätt som inte skadar. Det är ju så dessutom man gör i terapi ofta, då går man verkligen ner sig i känslorna.

 

[Grazing]

Du missar helt poängen här. Det handlar inte om att uttrycka sig offentligt utan om att hantera/kanalisera sin ångest på ett sätt som inte är gynnsamt för ett "tillfrisknande". Även om ångesten alltid kommer finnas med en är det skillnad på att leva med den och att identifiera sig med den.

Och vad är gynnsamt då? Ge något exempel på hur man får uttrycka sin ångest, dela med sig av den till personer på ett sätt som gynnar en?

 

[Niyama]

Varför ska jag göra något annat som jag inte tycker är lika kul?
Och varför är det svårt att tro att det enbart handlar om det?

Jag vet inte om det är en så bra idé att diskutera just dig, men ok, eftersom du själv i allra högsta grad drar diskussionen ditåt.

Att du "med näbbar och klor" försvarar detta med att blogga/youtube om psykisk ohälsa och i nästan hela tråden inte velat se någon baksida med det alls, får mig att tro att det petar i din ångest, att det är mer "mitt i prick" än du vill låtsas om.

Allt man tycker är kul är inte alltid bra. Vet inte om du har kvar din hund, men i så fall tänker jag att det t.ex. skulle gå att youtuba på massa kreativa sätt med lite hundfokus istället.

 

[Grazing]

Allt man tycker är kul är inte alltid bra. Vet inte om du har kvar din hund, men i så fall tänker jag att det t.ex. skulle gå att youtuba på massa kreativa sätt med lite hundfokus istället.

Fast nu handlade väl även den kanalen om att berätta för folk och uppmärksamma folk om psykisk ohälsa.

 

[Wysiwyg]

Och vad är gynnsamt då? Ge något exempel på hur man får uttrycka sin ångest, dela med sig av den till personer på ett sätt som gynnar en?

Jag kan inte komma på något sådant sätt faktiskt.

 

[MiniLi]

En sak man kan reflektera kring är vilka det är som bloggar/vloggar eller dylikt om sin egna psykiska ohälsa.. Min uppfattning är att det främst är människor som varit sjuka länge (i flera års tid), som har en ganska allvarlig/tung problematik och där prognosen ser mindre bra ut (för individen alltså).
Om man tänker på ”vanligt folk” (alltså inte typ kändisar som går ut med att de mår dåligt) så uppfattat jag också att det främst är personer som inte har så mkt friska inslag i livet, dvs som kanske inte jobbar/studerar och framförallt där det sociala nätverket främst består av andra som också är sjuka.

Då har vi ett gäng faktorer som inte direkt är hjälpsamma för tillfrisknande men det är såklart svårt att säga vad som bidrar till vad..
Framförallt måste man också skilja på tillfrisknande och att hålla näsan över vattenytan. Ngt som hjälper en person att ta sig igenom vardagen kan ändå vara negativt om målet är att bli helt frisk.