Sjukdomsvinst och psykisk ohälsa

[Saeta]

Men varför försöker du förvränga vad som skrivs hela tiden?! Det där är ju bara fult.

Jag förvränger inget.

Nej, det är inte i närheten av samma sak.

Jo, det är det.

Snacka om att det är jag som blir överkörd nu. Ni skiter ju fullkomligen i det jag säger.

 

[Saeta]

Men nu får du väl ge dig, det blir inte en speciellt givande diskussion om du får det att handla om något annat (som jag redan skrivit att jag håller med dig om!).

Nej men sluta håll på själv då. Lyssna på det jag säger istället för att hitta på att jag säger något jag inte gör.

 

[Hyacinth]

Jag förvränger inget.



Jo, det är det.

Snacka om att det är jag som blir överkörd nu. Ni skiter ju fullkomligen i det jag säger.

Du blir inte överkörd. Det är bara så att de flesta inte håller med dig. Jag förstår att det är tröstande med sympati på insta och youtube, men jag hävdar att det är kontraproduktivt ur perspektivet ”bli så frisk/fungerande som möjligt”.

 

[Petruska]

Ja?

Och, ja. Poängen var att du inte främst framstår som insatt, utan som just att du har egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Det är det flera som skriver i tråden som har, och de/vi har dragit andra slutsatser av våra erfarenheter än vad du har gjort. Det är något så underligt att diskussionen med dig överhuvudtaget inte fungerar.

 

[Saeta]

Du blir inte överkörd. Det är bara så att de flesta inte håller med dig. Jag förstår att det är tröstande med sympati på insta och youtube, men jag hävdar att det är kontraproduktivt ur perspektivet ”bli så frisk/fungerande som möjligt”.

Ni kan säga att ni blir överkörda när jag inte håller med er, men när jag säger att jag blir överkörd så säger du att jag inte alls blir det utan det är för att de flesta inte håller med mig.

Ni blir inte heller överkörda.

Sympati är väl alltid trevligt.
Din sista mening fattar jag dock inte.

 

[Hyacinth]

Ni kan säga att ni blir överkörda när jag inte håller med er, men när jag säger att jag blir överkörd så säger du att jag inte alls blir det utan det är för att de flesta inte håller med mig.

Ni blir inte heller överkörda.

Sympati är väl alltid trevligt.
Din sista mening fattar jag dock inte.

Vad förstår du inte?

 

[Saeta]

Vad förstår du inte?

Din sista mening, "Jag förstår att det är tröstande med sympati på insta och youtube, men jag hävdar att det är kontraproduktivt ur perspektivet ”bli så frisk/fungerande som möjligt”."

 

[Hyacinth]

Din sista mening, "Jag förstår att det är tröstande med sympati på insta och youtube, men jag hävdar att det är kontraproduktivt ur perspektivet ”bli så frisk/fungerande som möjligt”."

Att få sympati och uppmärksamhet för sina problem riskerar att befästa problemen snarare än hjälpa. Kul och skönt för stunden men dåligt på sikt. Förstår du hur jag menar?

 

[Saeta]

Att få sympati och uppmärksamhet för sina problem riskerar att befästa problemen snarare än hjälpa. Kul och skönt för stunden men dåligt på sikt. Förstår du hur jag menar?

Nu fattar jag, och håller med till viss del.

 

[Hyacinth]

Nu fattar jag, och håller med till viss del.

Det är där sjukdomsvinsten kommer in. En vinst- på kort sikt- som dock är skadlig i längden. Men man kan ha svårt att se det. Och det blir lätt en trygg bubbla där man bara umgås (ofta bara på nätet) med andra som har liknande problem. Ingen blir friskare, och det tävlas friskt i att vara sjukast. Sällan i motsatsen, att trots svårigheter ha ett ganska normalt liv.

 

[Saeta]

Det är där sjukdomsvinsten kommer in. En vinst- på kort sikt- som dock är skadlig i längden. Men man kan ha svårt att se det. Och det blir lätt en trygg bubbla där man bara umgås (ofta bara på nätet) med andra som har liknande problem. Ingen blir friskare, och det tävlas friskt i att vara sjukast. Sällan i motsatsen, att trots svårigheter ha ett ganska normalt liv.

Din beskrivning stämmer säkert in på många, men jag tror inte att det är generellt.

 

[glimmer]

Joho, säger jag. Jag skulle kunna surfa på min depression om jag ville. Folk kan bli väldigt hjälpsamma om man gråter lite. Jag utnyttjade definitivt omgivningen när jag hade en aktiv ätstörning för att få min vilja fram. Men jag Väljer att inte agera så. Och därför är min depression Min, inte min partners. Jag vill inte ha en medberoende partner men vet om hjälp när det behövs.
Hur många gånger ar du hänvisat till insta och youtube i tråden och varför?

Fast bara för att du skulle kunna rida på vågen av medlidande och utnyttja detta så säger det inte att 99% av oss andra skulle göra det.
Det är liksom DIN sanning.

 

[Petruska]

Fast bara för att du skulle kunna rida på vågen av medlidande och utnyttja detta så säger det inte att 99% av oss andra skulle göra det.
Det är liksom DIN sanning.

Ingen har sagt något om 99%.

Jag kan dock inte minnas en enda blogg eller motsvarande på temat Självupplevd psykisk ohälsa som inte har sett ut att ha just den funktionen. Jag tycker också att vi ser rätt mycket av fenomenet här på buke.

 

[kryddelydd]

Vad pratar du om?
Jag skulle aldrig någonsin säga "inte alla män" i en diskussion om patriarkatet.

Nej, men det är den roll du åtagit dig i den här diskussionen.

 

[MiniLi]

Jag har inte sett att du skrivit om mild/måttlig/svår depression snarare om olika typer av ätstörningsdiagnoser. Du får gärna visa mig det inlägget.



Var har jag påstått det? Du verkar övertolka. Jag anser att diagnoser är viktiga



Jag håller inte med dig här heller. Jag ser inte diagnosen som ett samlingsnamn för en viss problematik utan som en utgångspunkten för utredning som leder till en diagnos. Diagnosen blir en vägledning till rätt behandling eftersom samma problematik kan ha olika orsak och kräver olika behandling.



Min syn på diagnoser som viktiga

Om diagnoser inte är viktiga utan att patienten behandlas utifrån sin problematik så ser jag en stor risk för felbehandling eller att rätt behandling uteblir.

Ja jag tog bland annat upp exemplet med ätstörningsdiagnoser. Jag tog också upp depression utifrån svårighetsgrad. Jag orkar inte leta i tråden.

Jag vet inte hur mycket du kan om ätstörning men skillnaden mellan vissa typer av ätstörningsdiagnoser är extremt liten. Det går överhuvudtaget inte att jämföra med egentlig depression/bipolär sjukdom som du tagit upp.
Behandlingen skiljer sig heller inte åt och de skillnader som finns ang behandlingsval kommer inte styras av diagnostyp.
Inom ätstörningsvården, precis som på en del andra områden, arbetar man till stor del transdiagnostiskt. Det beror på att man anser att det generellt är samma grundproblematik men som tar sig olika uttryck.
Det här är ingen fråga om ”jag tycket” utan det är en fråga om evidens och beprövad erfarenhet.

Och vadå håller inte med mig? Diagnos ÄR ett samlingsnamn för en viss problematik. Jag undrar mer och mer vad du baserar dessa åsikter på? Det har du fortfarande inte svarat på. För mig framstår det som att du till stor del saknar grundläggande kunskaper om detta, och då blir det ju märkligt med så tvärsäkra uttalanden.

 

[kryddelydd]

Det är klart att det finns överlappande symptom, och att man måste göra noggranna bedömningar innan man ställer diagnos. Men du lyfte det som att detta skulle vara ”problemet” med psykiatriska diagnoser, och där tycker jag att du gör en rejäl förenkling.

Det är ju inte överlappande symptom som är problemet med vissa diagnoser. Det är bristand validitet i diagnoskriterierna som ställer till det.

Det blir ju lite som att säga att det är problematiskt att huvudvärk kan vara ett symptom på både migrän, hjärntumör och näringsbrist.
Jag gissar att det inte anses vara ettstort bekymmer för den som är bra på somatiska tillstånd?
På samma sätt blir det konstigt när du skriver att det skulle vara ett problem att depressivitet kan vara ett symptom på både egentlig depression, bipolär sjukdom eller adhd.

Förstår du hur jag menar?

Låt mig omformulera.
Det är problematiskt med psykiatriska diagnoser eftersom symtomen förekommer i stor utsträckning i flera diagnoser.
Det som är problematiskt är att diagnoserna inte är exakta.

 

[kryddelydd]

Och jag förstår inte varför du inte kan ta in att ingen vill vara sjuk. Säg en bra anledning till varför en vill vara sjuk?

Hur vet du att ingen "vill" vara sjuk?
De av oss som skriver om "sjukdomsvinst" lutar oss på forskning som omfattar väldigt många människor.
Ditt uttalande utgår ju från dig och de personer du känner vilket är några stycken. Men knappast tiotusentals.

 

[kryddelydd]

Vad ber du lite om ursäkt över?

Mitt något skarpa tonfall.
Där jag beskriver att du inte riktigt är medveten om hur du uttrycker dig och vad du därmed faktiskt skriver.

 

[kryddelydd]

Enligt vissa så finns det ju folk som VÄGRAR bli friska. Hur ska du/ni ha det?
Nej. Det finns ingen vinst i att vara sjuk. Ingen alls.

Det finns "sjukdomsvinst".
Oavsett om du ser det eller inte, så existerar företeelsen.

Om du frågar, så vill förstås alla vara friska och högfungerande.
Men det är inte så ovanligt att behandlare - det må vara läkare eller fysioterapeuter eller psykoterapeuter - träffar på patienter som av olika skäl stannar kvar i sin sjukdomsidentitet. Igen: sjukdomsvinst är inget som den sjuke aktivt väljer.

Men företeelsen finns.
Många får bekräftelse och sympati och medkänsla för sin sjuk-roll.
Samtidigt kostar det ansträngning att göra det jobb som krävs för tillfrisknande.
Jobb, som i att aktivt delta i psykoterapi eller att aktivt träna (om man nu har en muskelsmärta).
Och som i att i största allmänhet vända negativa tankegångar från att exempelvis bara se hinder till att också se möjligheter.
Eller som i att se att trötthet kanske inte är sjukdom utan kanske är friskt men lägre funktionsnivå än man önskar sig.

Átt du inte känner igen företeelsen, betyder inte att den inte finns.
I det här fallet är det inte du som är facit eller sitter inne med hela sanningen.

Du har din erfarenhet, som är unik och specifik och individuell.
En sann erfarenhet.
Men den speglar inte det generella.

 

[kryddelydd]

Väldigt konstigt svar på det du citerade. Som att du bara citerade men inte läste vad som stod.

Det är ju det som blir ditt problem.
Du lyckas inte riktigt uttrycka det du menar, verkar det som.

Vi är flera som läst vad det står, men inte uppfattat vad du menar.