Sjukdomsvinst och psykisk ohälsa

[EmmaBovary]

Nej, jag håller inte med om det. För jag har också erfarenhet. Annars hade jag inte varit så insatt.

Men där försvann du ju iväg igen! Jag menar inte att nedvärdera din åsikt överhuvudtaget, men du borde tänka mer på att personer med liknande erfarenheter kan ha kommit fram till en annan åsikt än den du har.

 

[Hippocampus]

Nej, jag håller inte med om det. För jag har också erfarenhet. Annars hade jag inte varit så insatt.

Ja, du har också erfarenhet. Men den är ju inte mer sann än någon annans erfarenhet. Och inte mer rätt. Du får det att låta som bara din erfarenhet räknas.

 

[Rina]

Men jag har aldrig påstått att man inte ska differentialdiagnosticera. När jag pratat om olika depressionsdiagnoser så skrev jag om svårighetsgrad, dvs mild/måttlig/svår. Jag skrev att jag ser det som självklart att berätta att personen har en depression, men att jag inte alltid ser det som nödvändigt att säga ”du har diagnosen medelsvår depressionsepisod”. Jag skrev också att jag självklart ställer diagnos, alltid.
Du verkar ha tolkat att jag skulle säga ”depression” när det egentligen gäller bipolär sjukdom tex? Jag kanske inte skrev det uttryckligen, men för mig är det en så självklar sak att jag inte ens tänkte tanken att jag behövde vara så övertydlig.

Jag har inte sett att du skrivit om mild/måttlig/svår depression snarare om olika typer av ätstörningsdiagnoser. Du får gärna visa mig det inlägget.

Jag har alltså aldrig sagt att jag inte ställer diagnos. Jag har aldrig sagt att man inte ska göra noggran digferentialdiagnostik. Jag har aldrig sagt att man ska hålla diagnos ”hemligt” från patienten. Jag har inte ens berört dessa saker, därför har jag också haft svårt att förstå hur du har kunnat missförstå så rejält.

Var har jag påstått det? Du verkar övertolka. Jag anser att diagnoser är viktiga

Jag har sagt att det är patientens problematik som vägleder i val av behandling. Så är det även för läkare. Självklart är diagnos en del i detta, eftersom diagnosen inte är ngt annat än ett samlingsnamn på problematiken. Diagnos i sig kan dock vara rätt så torftigt att luta sig mot när man väljer behandling eftersom diagnoserna rymmer variation och man behöver ta hänsyn till individens aktuella problematik.

Jag håller inte med dig här heller. Jag ser inte diagnosen som ett samlingsnamn för en viss problematik utan som en utgångspunkten för utredning som leder till en diagnos. Diagnosen blir en vägledning till rätt behandling eftersom samma problematik kan ha olika orsak och kräver olika behandling.

Vad baserar du din ”syn på diagnoser” på?
Jag skulle inte vilja påstå att jag skriver utifrån ”hur jag ser på diagnoser”. Det låter ju som att jag hittat på ngt eget utan att ha på fötterna. Jag har trots allt en gedigen utbildning, flera års erfarenhet av att arbeta inom psykiatrin och nu forskar jag också om bland annat klassificering.

Min syn på diagnoser som viktiga

Om diagnoser inte är viktiga utan att patienten behandlas utifrån sin problematik så ser jag en stor risk för felbehandling eller att rätt behandling uteblir.

 

[Petruska]

Nej, jag håller inte med om det. För jag har också erfarenhet. Annars hade jag inte varit så insatt.

Att ha egen erfarenhet av något, och att vara insatt i något, visar sig ju vara olika saker. Du visar dig själv som ett exempel på det, på ett extremt tydligt sätt genom det citerade ovan, faktiskt. En insatt person ser ju fler perspektiv än sitt eget. Den egna erfarenheten handlar ju bara om personen själv.

 

[Saeta]

Men där försvann du ju iväg igen! Jag menar inte att nedvärdera din åsikt överhuvudtaget, men du borde tänka mer på att personer med liknande erfarenheter kan ha kommit fram till en annan åsikt än den du har.

Och det har jag fortfarande inte sagt något om.

 

[Saeta]

Ja, du har också erfarenhet. Men den är ju inte mer sann än någon annans erfarenhet. Och inte mer rätt. Du får det att låta som bara din erfarenhet räknas.

Men jag har ju sagt FLERA gånger att jag inte säger att min erfarenhet är den enda sanningen.

 

[Saeta]

Att ha egen erfarenhet av något, och att vara insatt i något, visar sig ju vara olika saker. Du visar dig själv som ett exempel på det, på ett extremt tydligt sätt genom det citerade ovan, faktiskt. En insatt person ser ju fler perspektiv än sitt eget. Den egna erfarenheten handlar ju bara om personen själv.

Ja?

 

[EmmaBovary]

Och det har jag fortfarande inte sagt något om.

Men du gör det ju nästan hela tiden, exempelvis genom att likna vid att n-ordet är rasistiskt även om någon säger emot. Och genom att prata om tolkningsföreträde.

 

[Niyama]

Men jag har ju sagt FLERA gånger att jag inte säger att min erfarenhet är den enda sanningen.

Du säger det, samtidigt som du säger att din erfarenhet är den enda sanna bilden av hur det är.

 

[Saeta]

Men du gör det ju nästan hela tiden, exempelvis genom att likna vid att n-ordet är rasistiskt även om någon säger emot. Och genom att prata om tolkningsföreträde.

Så du menar att n-ordet inte alls behöver vara rasistiskt?

 

[Saeta]

Du säger det, samtidigt som du säger att din erfarenhet är den enda sanna bilden av hur det är.

Men nej.

 

[Niyama]

Men nej.

Jo. Det där exemplet när du klargör att psykisk ohälsa ÄR tabu är extremt tydligt. Dvs de som inte tycker det har fel.

 

[EmmaBovary]

Så du menar att n-ordet inte alls behöver vara rasistiskt?

Men herregud, NEJ! Det är såklart rasistiskt, jag menade att du använde det som exempel för att illustrera.

 

[Saeta]

Jo. Det där exemplet när du klargör att psykisk ohälsa ÄR tabu är extremt tydligt. Dvs de som inte tycker det har fel.

Det är samma sak som med mitt exempel om rasism.

 

[Saeta]

Men herregud, NEJ! Det är såklart rasistiskt, jag menade att du använde det som exempel för att illustrera.

Men om någon annan tycker att det inte är rasistiskt då? Är det inte ett rasistiskt ord då?

 

[Niyama]

Så du menar att n-ordet inte alls behöver vara rasistiskt?

Men varför försöker du förvränga vad som skrivs hela tiden?! Det där är ju bara fult.

 

[Niyama]

Det är samma sak som med mitt exempel om rasism.

Nej, det är inte i närheten av samma sak.

 

[Hyacinth]

Enligt vissa så finns det ju folk som VÄGRAR bli friska. Hur ska du/ni ha det?
Nej. Det finns ingen vinst i att vara sjuk. Ingen alls.

Joho, säger jag. Jag skulle kunna surfa på min depression om jag ville. Folk kan bli väldigt hjälpsamma om man gråter lite. Jag utnyttjade definitivt omgivningen när jag hade en aktiv ätstörning för att få min vilja fram. Men jag Väljer att inte agera så. Och därför är min depression Min, inte min partners. Jag vill inte ha en medberoende partner men vet om hjälp när det behövs.
Hur många gånger ar du hänvisat till insta och youtube i tråden och varför?

 

[Rina]

Varför då? Vad bygger du dina så bestämda uppfattningar på?

Jag skriver utifrån min bestämda uppfattning att jag vill ha reda på en diagnos. Det är även en ganska vanlig uppfattning att en patient vill veta sin diagnos. Var det borrelia eller inte, är det hypotyeros, är det halsfluss. Sådant är ganska självklart. Jag ser det som självklart att få reda på vilken typ av depression jag lider av. Typen är viktigare än svårighetsgraden.

 

[EmmaBovary]

Men om någon annan tycker att det inte är rasistiskt då? Är det inte ett rasistiskt ord då?

Men nu får du väl ge dig, det blir inte en speciellt givande diskussion om du får det att handla om något annat (som jag redan skrivit att jag håller med dig om!).