Sjukdomsvinst och psykisk ohälsa

[MiniLi]

När det gäller orsaken till svår huvudvärk är en diagnos oerhört viktig för att sätta in rätt behandling. Skulle det bero på en hjärntumör så hjälper inte behandling mort migrän. Det är ett stort bekymmer för att symptomen kan vara snarlika och patienten med hjärntumör kan skickas hem med behandling mot huvudvärken till att börja med innan den verkliga orsaken upptäcks. Många undersökningar utförs för att ställa differentialdiagnoser vid somatiska tillstånd. Ibland går det behandla orsaken, ibland går det endast behandla symptomen. När det handlar om att behandla depressivitet så är det viktigt att ta reda på orsaken till depressionen och inte bara behandla symptomen och leta efter orsaken i miljön och uppväxten. Är det en bipolär sjukdom så behövs farmakologisk behandling inte enbart psykoterapi. Diagnosen hjälper den som behandlar att både hitta orsak oh effektiv behandling. Det är det som är hela poängen med att ställa diagnoser.

Ja? Har jag sagt något annat?
Du verkar inte alls förstå inläggen eller dess sammanhang.

 

[MiniLi]

Har jag inte förstått för att jag inte håller med dig?
Jag håller helt enkelt inte med dig på den här punkten

För att du skriver om saker som inte hänger ihop med det du svarar på. Ungefär såhär:
”Äpplen är röda”
”Nej det håller jag inte med om! Päron är faktiskt gröna!”

 

[Rina]

Jag är dessutom väldigt säker på att även läkare gör helhetsbedömningar när de ordinerar läkemedel. Ingen av de vettiga läkare jag känner förskriver medicin enbart utifrån diagnos. Det vore ju oerhört problematiskt.

Klart de gör helhetsbedömningar och ställer differentialdiagnoser samt överväger behandlingsalternativ. Men har patienten diagnosen hypertyeros så är det hypertyeros som behandlas och läkemedel skrivs ut mot just hypertyeros utifrån diagnosen. Får du diagnosen halsfluss så skriver läkaren ut penicillin. Lider du av mer komplexa sjukdomar så får en övervägning och finjustering göras. Men utan diagnos så är behandlingen svår i dessa fall. Framför allt om du träffar olika läkare.

 

[Rina]

Du citerade dig själv nu, mem var detta ett svar till mig?
.

Ja jag utryckte mig klumpigt i mitt citat till dig det kunde lätt missförstås.

 

[MiniLi]

Klart de gör helhetsbedömningar och ställer differentialdiagnoser samt överväger behandlingsalternativ. Men har patienten diagnosen hypertyeros så är det hypertyeros som behandlas och läkemedel skrivs ut mot just hypertyeros utifrån diagnosen. Får du diagnosen halsfluss så skriver läkaren ut penicillin. Lider du av mer komplexa sjukdomar så får en övervägning och finjustering göras. Men utan diagnos så är behandlingen svår i dessa fall. Framför allt om du träffar olika läkare.

Vet du, jag förstår verkligen inte vad det är du försöker diskutera. Du skriver helt självklara saker som inte har ngn direkt koppling till inläggen du svarar på. Jag är väldigt säker på att du har missförstått något.

 

[Rina]

Jag är tämligen ointresserad av diagnoser, att få veta att en patient har diagnos y eller x säger mig ändå inte så himla mycket. Diagnoser är begrepp på symptomsamlingar men merparten (!) säger ingenting om orsak och inte alltid så mycket om behandling heller.
en liten del då.

Jag håller helt enkelt inte med dig om att diagnosen inte säger så mycket om orsak eller så mycket om behandling.

 

[mandalaki]

Vid jag menar är att både migränen och dysforin är ett resultat av känslighet för ändring i progesteronnivåer vid PMDS. Det finns massor av olika varianter på varför man reagerar, detta är en variant. Jag har tidigare haft migrän som påverkats av östrogen nivåer som gått att behandla ganska bra under många år. Jag får numera mest migränkänningar som kan oftast kan stoppas i tid, så var det sällan förut, dock har dysforin blivit allt värre den senaste tiden. Jag hade aldrig hört talas om PMDS innan min läkare tog upp det.

Det är dock inte det jag menar, jag har inte mens längre. Och när jag hade det så hade jag ”normal” PMS, inte värre än så. Det jag menar är bara att i en migränattack så är ett av mina symtom starka depressiva känslor.

 

[Rina]

För att svara på huvudämnet så tror jag det finns en sjukdoms vinst men också en rädsla för tillfrisknande. Eller rent av en rädsla för hur omgivningen ska reagera. Framför allt unga människor eller människor som levt länge med psykisk ohälsa kanske inte har en klar bild av hur livet kan se ut som frisk. En person som drabbas senare i livet men mått bra innan vet hur det är att vara frisk.
Sedan har jag ofta sett ett stort glapp mellan inneliggande vård och öppenvård.

 

[Rina]

Det är dock inte det jag menar, jag har inte mens längre. Och när jag hade det så hade jag ”normal” PMS, inte värre än så. Det jag menar är bara att i en migränattack så är ett av mina symtom starka depressiva känslor.

Ok det är så du menar.

 

[MiniLi]

Jag håller helt enkelt inte med dig om att diagnosen inte säger så mycket om orsak eller så mycket om behandling.

Det beror ju på vilken diagnos vi pratar om. Merparten av de psykiatriska diagnoserna är dock symptomkluster.

 

[Saeta]

Som sagt. Du biter dig fast i den utklippta bisats ur ett inlägg som stöder din tolkning av en hel uppsjö av andra inlägg. Jag kan inte göra något åt det, men det är ju synd för dig eftersom det ju får världen att framstå som sämre än den är.

Biter mig fast? Jag svarade på ett inlägg.

 

[Saeta]

Jo, det finns folk som vill det. Jag fattar inte varför du inte kan ta in det.

Och jag förstår inte varför du inte kan ta in att ingen vill vara sjuk. Säg en bra anledning till varför en vill vara sjuk?

 

[Saeta]

Så här, då, för att dra en parallell.
I den här tråden skriver @MiniLi med flera om patriarkala strukturer.
Du svarar gång på gång "inte alla män".

Vad pratar du om?
Jag skulle aldrig någonsin säga "inte alla män" i en diskussion om patriarkatet.

 

[Rina]

Jag tänker liknande kring de flesta problemområden. Patienten behöver veta att den har en depression, men jag ser inte poängen med att gå in på detaljnivå kring svårighetsgrad eller exakt vilken depressionsdiagnos som passar bäst in på symptomen
Sånt här kan ju dessutom förändras och det fyller ingen funktion att berätta för patienten varje gång jag gör en liten diagnosändring i journalen. .

Jag håller inte med, går jag till en läkare så förväntar jag mig att få information om diagnosen.

Vilken depressionsdiagnos det handlar om är oerhört viktig för mig som patient.

 

[Saeta]

Ditt problem när du diskuterar, inte bara i den här tråden, är att du är så uppfylld av att det är din tolkning som är den rätta, att du kör över och trycker ner andra åsikter och erfarenheter.
Det är din åsikt att det är tabu att prata om psykisk ohälsa.
Den uppfattningen ter sig lite märklig utifrån hur ofta det skrivs om psykisk ohälsa (vidrigt begrepp eftersom det är så brett och luddigt och inkluderar allt från övergående nedstämdhet till djupaste psykiska sjukdom).
Jag tror att du inte riktigt har uppfattat innebörden i ordet "tabu".

Och du skriver ju även i det här inlägget att det är din upplevelse som är facit.
Det är facit för dig, ja visst.
Men många som kommer med andra berättelser har lika rätt som du har. Utifrån sin situation.

Du kör över flera andra personer som beskriver sina erfarenheter om psykisk sjukdom, som en ångvält.

Min tolkning (?) är inte den "rätta". Nej. Jag kör inte över någon. Hur många gånger måste jag säga det? Varför är psykisk ohälsa ett vidrigt begrepp? Det inkluderar ju allt som har med psykisk ohälsa att göra. Övergående nedstämdhet kan ju vara lika hemskt som en djupgående depression just där och då.
Och jodå, jag vet vad ordet "tabu" betyder.

Jag gav en liknelse med rasism (där jag också var noga med att säga att jag inte jämför psykisk ohälsa med rasism, och jag säger det igen eftersom jag måste vara extra tydlig) tidigare i tråden.

"Det här går ju att jämföra med rasism. Många hävdar att n-ordet inte är rasistiskt, men det betyder inte att dom har rätt. Det är deras uppfattning. N-ordet ÄR rasistiskt, oavsett om vissa personer anser att det inte är det. Och det är exakt samma sak här. (Nej, jag jämför INTE psykisk ohälsa med rasism, det var bara ett exempel på en liknelse).
Du får såklart tycka att det inte finns ett tabu, men det betyder ju inte att det faktiskt är så."

Jag har aldrig någonsin påstått att det jag säger är det enda rätta. Det är ni andra som har hittat på att jag sagt det. Och igen, nej. Jag kör inte över folk som en ångvält. Det enda jag gör är att inte hålla med.

 

[Saeta]

Jag ber lite om ursäkt, men det är kanske du som behöver läsa om dina inlägg och reflektera kring orsaken till att det upplevs som om du ogiltigförklarar andras erfarenheter.

Vad ber du lite om ursäkt över?

 

[Saeta]

Alla vill nog vara friska.
Men det finns stora sekundärvinster för en del personer att bli del av sitt lidande.
Sekundärvinsterna, sjukdomsvinsten, är många gånger osynlig för den lidande själv.
Och sekundärvinsterna kan vara ett jättestort hinder för rehabilitering.

Enligt vissa så finns det ju folk som VÄGRAR bli friska. Hur ska du/ni ha det?
Nej. Det finns ingen vinst i att vara sjuk. Ingen alls.

 

[Rina]

Om en patient suttit i flera timmar med tester osv så ger man givetvis tillbaka så att det blir meningsfullt för patienten. Etiketten i sig är ju bara en liten del då.

Inte för att patienten suttit i flera timmar så det blir meningsfullt för patienten att få något tillbaka utan för att det påverkar mitt liv som patient. Etiketten i sig är avgörande för behandling och jag som patient har rätt att vara en del av min behandling. Det är mitt liv det handlar om inte din uppfattning av vad som är meningsfullt för mig.

 

[MiniLi]

Inte för att patienten suttit i flera timmar så det blir meningsfullt för patienten att få något tillbaka utan för att det påverkar mitt liv som patient. Etiketten i sig är avgörande för behandling och jag som patient har rätt att vara en del av min behandling. Det är mitt liv det handlar om inte din uppfattning av vad som är meningsfullt för mig.

Jag vet inte vad du har fått för dig. Du hugger delar av inlägg här och där utan att ta in helheten, det blir jättekonstigt. Inte heller svarar du när jag försöker förklara utan då hugger du ngt annat rakt ur sitt sammanhang istället.
Det är helt omöjligt att föra en diskussion när du beter dig så.

 

[EmmaBovary]

Min tolkning (?) är inte den "rätta". Nej. Jag kör inte över någon. Hur många gånger måste jag säga det? Varför är psykisk ohälsa ett vidrigt begrepp? Det inkluderar ju allt som har med psykisk ohälsa att göra. Övergående nedstämdhet kan ju vara lika hemskt som en djupgående depression just där och då.
Och jodå, jag vet vad ordet "tabu" betyder.

Jag gav en liknelse med rasism (där jag också var noga med att säga att jag inte jämför psykisk ohälsa med rasism, och jag säger det igen eftersom jag måste vara extra tydlig) tidigare i tråden.

"Det här går ju att jämföra med rasism. Många hävdar att n-ordet inte är rasistiskt, men det betyder inte att dom har rätt. Det är deras uppfattning. N-ordet ÄR rasistiskt, oavsett om vissa personer anser att det inte är det. Och det är exakt samma sak här. (Nej, jag jämför INTE psykisk ohälsa med rasism, det var bara ett exempel på en liknelse).
Du får såklart tycka att det inte finns ett tabu, men det betyder ju inte att det faktiskt är så."

Jag har aldrig någonsin påstått att det jag säger är det enda rätta. Det är ni andra som har hittat på att jag sagt det. Och igen, nej. Jag kör inte över folk som en ångvält. Det enda jag gör är att inte hålla med.

Det jag slås av när jag läser dina inlägg är att du verkar sakna lite förståelse för att många här är välutbildade, erfarna och jobbar med psykisk ohälsa. Och att många av oss andra också tampats/kämpar med psykisk ohälsa länge. Det verkar som att du inte riktigt köper att många inte kommit fram till samma ståndpunkt som du har, trots att de har en gedigen erfarenhet.