Sjukdomsvinst och psykisk ohälsa

[Petruska]

Jag håller inte med, går jag till en läkare så förväntar jag mig att få information om diagnosen.

Vilken depressionsdiagnos det handlar om är oerhört viktig för mig som patient.

Varför då? Vad bygger du dina så bestämda uppfattningar på?

 

[Saeta]

Det jag slås av när jag läser dina inlägg är att du verkar sakna lite förståelse för att många här är välutbildade, erfarna och jobbar med psykisk ohälsa. Och att många av oss andra också tampats/kämpar med psykisk ohälsa länge. Det verkar som att du inte riktigt köper att många inte kommit fram till samma ståndpunkt som du har, trots att de har en gedigen erfarenhet.

Väldigt konstigt svar på det du citerade. Som att du bara citerade men inte läste vad som stod.

 

[monster1]

I en perfekt värld kanske man inte skulle behöva en diagnos men i den operfekta världen vi lever i så har man en ny läkare varje gång man är inne för att få ett nytt recept eller en förlängning av eventuell sjukskrivning då är det rätt skönt att någon ändå gjort sig omaket att utreda en ordentligt och sätta ett namn och en adekvat behandling på vad det nu är man försöker hålla i schack.

 

[Rina]

Vad är det jag hugger på?
Jag svarar att jag inte alls håller med dig.
Vad ska jag svara på i dina senaste inlägg? Ser dessa mest som otrevliga och handlar mest om hur du uppfattar det som att jag inte förstått. Jag håller helt enkelt inte med dig om en rad av dina påståenden.

Svaren är helt självklara, därför att det är självklart att läkare behandlar utifrån diagnoser.
Därför att det är självklart att en unipolär depression och en bipolär depression kan ha liknande symptombild och även liknande symptombild som andra depressioner. Men dessa kräver helt olika behandling och en tidig diagnos kan spara år av lidande. DÅ vill jag veta och faktiskt utredas för vilken typ av depression just jag har. Det är så jag ser det. Jag ser inte en diagnos dom ett kluster av symptom utan en vägledning för behandling. Jag uppfattar dig som väldigt låst i din uppfattning.

Du ser på diagnoser på ett helt annat sätt än vad jag gör
Kanske handlar det inte så mycket om att jag inte förstår utan att jag helt enkelt inte håller med dig. Det kan vara svårt att acceptera

 

[EmmaBovary]

Väldigt konstigt svar på det du citerade. Som att du bara citerade men inte läste vad som stod.

Nja, inte direkt. Jag vet ju att det var som ett svar på @kryddelydd inlägg, men tänkte ändå att det blev representativt för min uppfattning när du säger att du inte kör över någon, samtidigt som du återger exemplet med n-ordet, där tyngden ligger på att även om en person inte uppfattar ordet som rasistiskt, så är det ju faktiskt det ändå (vilket såklart är helt korrekt!). Det låter lite som att du menar att de du diskuterar med är som personerna som hävdar att ordet inte är rasistiskt, medans du är facit som vet den riktiga tolkningen.

 

[monster1]

För att svara på huvudämnet så tror jag det finns en sjukdoms vinst men också en rädsla för tillfrisknande. Eller rent av en rädsla för hur omgivningen ska reagera. Framför allt unga människor eller människor som levt länge med psykisk ohälsa kanske inte har en klar bild av hur livet kan se ut som frisk. En person som drabbas senare i livet men mått bra innan vet hur det är att vara frisk.
Sedan har jag ofta sett ett stort glapp mellan inneliggande vård och öppenvård.

Jag tror inte man är rädd för att bli frisk, jag tror man är rädd för att bli bedömd som frisk men fortsätta vara nedsatt. För det mesta lever man väll med sin psykiska ohälsa men håller den under kontroll. Precis som med andra sjukdomar behöver man göra justeringar i livet för att fortsätta må bra. Om omgivningen tror man är "frisk" kanske de börjar ställa krav som man inte klarar av att uppnå. Ännu värre är det ju för dom som aldrig lyckats ha ett liv med studier arbete och sociala aktiviteter det blir ju en väldigt skarp inlärningskurva.

 

[Rina]

Varför då? Vad bygger du dina så bestämda uppfattningar på?

Som jag skriver så svarar jag utifrån att jag vill veta vilken diagnos jag har.
Har jag hypotyeros eller inte, har jag malingt melanom eller inte, har jag artros. Var det borrelia. Där är det så självklart. Varför ska en patient inom psykiatrin behandlas annorlunda?

Depressionsdiagnosen har jag förklarat i flera olika inlägg tidigare. Diagnosen är vägledande och kan spara år av lidande.

 

[Rina]

Jag tror inte man är rädd för att bli frisk, jag tror man är rädd för att bli bedömd som frisk men fortsätta vara nedsatt. För det mesta lever man väll med sin psykiska ohälsa men håller den under kontroll. Precis som med andra sjukdomar behöver man göra justeringar i livet för att fortsätta må bra. Om omgivningen tror man är "frisk" kanske de börjar ställa krav som man inte klarar av att uppnå. Ännu värre är det ju för dom som aldrig lyckats ha ett liv med studier arbete och sociala aktiviteter det blir ju en väldigt skarp inlärningskurva.

Det tror jag också.

Här finns ju tyvärr även ett glapp inom vården. De som är på väg att tillfriskna riskerar att plötsligt stå utan stöd för att de inte räknas som tillräckligt sjuka. Sedan är det lite problematiskt att inte känna att man får lov att börja göra roliga saker bara för att man är sjuk, när det i själva verket är en mycket bra väg mot tillfriskande.

 

[Hyacinth]

I detta är jag helt enig.

Igen -- jag tyckte bara det lät så förenklande o lite nedlåtande att plötsligt blanda in självhjälpsböcker o horoskop o sätta i samband med ett ämne som npf diagnoser.. kanske missförstod jag kontexten.

Sen försökte jag nog bara spinna vidare på dethär med just npf diagnosers vara eller icke ur patientens synvinkel.. Jag tror det kan finnas en poäng i att veta sin diagnos o vad dom svårigheter man har bottnar i. Men som så mkt är det säkert också individuellt. O angående identifikation så identifierar man sig inte _alls_med den diagnos man får tänker jag det istället riskerar bli en börda. Nånstans måste man väl till viss del identifiera sig med en diagnos av sånt här slag för att alls kunna förhålla sig till den o vara mottaglig för tex den hjälp man kan få?

Samt dethär med öppenheten. Öppenheten i att diagnoserna existerar -- bland verkliga personer -- i verkligheten. Jag känner igen den typ av bloggar du tar upp in ditt inlägg men jag tycker mig även stöta på många bloggar -- eller andra kanaler -- som inte alls handlar om att älta svårigheterna o bara få bekräftelse utifrån detta -- utom om en stark vilja att just synliggöra diagnoserna. Med poängen att öka medvetenheten o förståelsen för att dom finns. O just att det inte är -- eller ska behöva vara -- ngt hinder att vara delaktig i samhället som vemsomhelst. Efter förmåga. Det -- den öppenheten -- tror jag kan vara positiv.

Alltså jag menar egentligen inte försöka diskutera mot dig nu.. Det känns mest som vi diskuterar saken ur rätt olika vinklar.

Det är inte att det är samma sak, men samma beteende . Och jag ville göra en liknelse, och påvisa att det är ett helt normalt sätt att agera på.
Vi vill väl alla kunna identifiera oss med en grupp på något vis, en del grupper är positiva, en del negativa.

 

[Petruska]

Depressionsdiagnosen har jag förklarat i flera olika inlägg tidigare. Diagnosen är vägledande och kan spara år av lidande.

Ja, du säger det, men vad bygger du det på?

 

[Saeta]

Nja, inte direkt. Jag vet ju att det var som ett svar på @kryddelydd inlägg, men tänkte ändå att det blev representativt för min uppfattning när du säger att du inte kör över någon, samtidigt som du återger exemplet med n-ordet, där tyngden ligger på att även om en person inte uppfattar ordet som rasistiskt, så är det ju faktiskt det ändå (vilket såklart är helt korrekt!). Det låter lite som att du menar att de du diskuterar med är som personerna som hävdar att ordet inte är rasistiskt, medans du är facit som vet den riktiga tolkningen.

Jag har självklart inte tolkningsföreträde gällande rasism. Men oavsett vad så vet jag ju att n-ordet är rasistiskt och att det ej ska användas. Det är ingen tolkning jag gör utan det är något jag lärt mig.

Jag förstår faktiskt helt ärligt inte vad du menar med resten av det du skrev. Jag tycker att jag har svarat tillräckligt många gånger att jag varken kör över någon eller anser att min erfarenhet är den enda rätt. Jag är liksom inte dum i huvudet

 

[MiniLi]

Vad är det jag hugger på?
Jag svarar att jag inte alls håller med dig.
Vad ska jag svara på i dina senaste inlägg? Ser dessa mest som otrevliga och handlar mest om hur du uppfattar det som att jag inte förstått. Jag håller helt enkelt inte med dig om en rad av dina påståenden.

Svaren är helt självklara, därför att det är självklart att läkare behandlar utifrån diagnoser.
Därför att det är självklart att en unipolär depression och en bipolär depression kan ha liknande symptombild och även liknande symptombild som andra depressioner. Men dessa kräver helt olika behandling och en tidig diagnos kan spara år av lidande. DÅ vill jag veta och faktiskt utredas för vilken typ av depression just jag har. Det är så jag ser det. Jag ser inte en diagnos dom ett kluster av symptom utan en vägledning för behandling. Jag uppfattar dig som väldigt låst i din uppfattning.

Du ser på diagnoser på ett helt annat sätt än vad jag gör
Kanske handlar det inte så mycket om att jag inte förstår utan att jag helt enkelt inte håller med dig. Det kan vara svårt att acceptera

Gissar att detta är till mig?

Men jag har aldrig påstått att man inte ska differentialdiagnosticera. När jag pratat om olika depressionsdiagnoser så skrev jag om svårighetsgrad, dvs mild/måttlig/svår. Jag skrev att jag ser det som självklart att berätta att personen har en depression, men att jag inte alltid ser det som nödvändigt att säga ”du har diagnosen medelsvår depressionsepisod”. Jag skrev också att jag självklart ställer diagnos, alltid.
Du verkar ha tolkat att jag skulle säga ”depression” när det egentligen gäller bipolär sjukdom tex? Jag kanske inte skrev det uttryckligen, men för mig är det en så självklar sak att jag inte ens tänkte tanken att jag behövde vara så övertydlig.

Jag har alltså aldrig sagt att jag inte ställer diagnos. Jag har aldrig sagt att man inte ska göra noggran digferentialdiagnostik. Jag har aldrig sagt att man ska hålla diagnos ”hemligt” från patienten. Jag har inte ens berört dessa saker, därför har jag också haft svårt att förstå hur du har kunnat missförstå så rejält.

Jag har sagt att det är patientens problematik som vägleder i val av behandling. Så är det även för läkare. Självklart är diagnos en del i detta, eftersom diagnosen inte är ngt annat än ett samlingsnamn på problematiken. Diagnos i sig kan dock vara rätt så torftigt att luta sig mot när man väljer behandling eftersom diagnoserna rymmer variation och man behöver ta hänsyn till individens aktuella problematik.

Vad baserar du din ”syn på diagnoser” på?
Jag skulle inte vilja påstå att jag skriver utifrån ”hur jag ser på diagnoser”. Det låter ju som att jag hittat på ngt eget utan att ha på fötterna. Jag har trots allt en gedigen utbildning, flera års erfarenhet av att arbeta inom psykiatrin och nu forskar jag också om bland annat klassificering.

 

[Grazing]

Ja, termen sjukdomsvinst klingar falskt. Men eftersom den är hyfsat vedertagen kan vi ju ändå använda den i brist på bättre.

Jag tycker inte den är allmänt vedertagen, och det finns betydligt bättre ord att använda i sammanhanget och som beskriver saker och ting bättre. Det ordet borde inte användas överhuvudtaget och jag har aldrig hört ordet innan denna tråden. Det låter på det ordet som om man faktiskt har en fördel av att inte vara frisk.

 

[EmmaBovary]

Jag har självklart inte tolkningsföreträde gällande rasism. Men oavsett vad så vet jag ju att n-ordet är rasistiskt och att det ej ska användas. Det är ingen tolkning jag gör utan det är något jag lärt mig.

Jag förstår faktiskt helt ärligt inte vad du menar med resten av det du skrev. Jag tycker att jag har svarat tillräckligt många gånger att jag varken kör över någon eller anser att min erfarenhet är den enda rätt. Jag är liksom inte dum i huvudet

Det jag försöker få fram är att de flesta som skriver här besitter en tolkningsföreträde gällande psykisk ohälsa, om man ska uttrycka det med de orden. Hänger du med?

 

[Petruska]

Jag tycker inte den är allmänt vedertagen, och det finns betydligt bättre ord att använda i sammanhanget och som beskriver saker och ting bättre. Det ordet borde inte användas överhuvudtaget och jag har aldrig hört ordet innan denna tråden. Det låter på det ordet som om man faktiskt har en fördel av att inte vara frisk.

Just det är inte vad ordet betyder. Det verkar lite förhastat att argumentera mot ordet och tankegångarna som ordet handlar om, när man inte alls förstår ordet. Dessutom är vi ju flera som tycker att termen är olycklig, men jag har ingen pseudonym till hands. Har du?

 

[Grazing]

Just det är inte vad ordet betyder. Det verkar lite förhastat att argumentera mot ordet och tankegångarna som ordet handlar om, när man inte alls förstår ordet. Dessutom är vi ju flera som tycker att termen är olycklig, men jag har ingen pseudonym till hands. Har du?

Jag vet att det inte är vad folk menar men det är vad det låter som och det är ett väldigt tråkigt ord. Det är ett ord som ger väldigt mycket missuppfattningar. Som sagt, som jag skrev förut, bättre att skriva sjukdomstrygghet eller vad som helst. Men inte vinst i kombination med sjuk.

 

[Petruska]

Jag vet att det inte är vad folk menar men det är vad det låter som och det är ett väldigt tråkigt ord. Det är ett ord som ger väldigt mycket missuppfattningar. Som sagt, som jag skrev förut, bättre att skriva sjukdomstrygghet eller vad som helst. Men inte vinst i kombination med sjuk.

Nåväl, ordet förekommer väl inte jättemånga gånger i tråden? Och jag tror inte att många har skrivit att termen är särskilt trevlig. Jag ser det som att tråden handlar mer om fenomenet än om ordet, men jag kan lätt prata om fenomenet utan att använda ordet. I tråden känns dock i stort sett alla resonemangsvägar helt oframkomliga.

 

[Saeta]

Det jag försöker få fram är att de flesta som skriver här besitter en tolkningsföreträde gällande psykisk ohälsa, om man ska uttrycka det med de orden. Hänger du med?

Jag förstår och håller med!

 

[EmmaBovary]

Jag förstår och håller med!

Men köper du då att det kanske kan ses lite som att "köra över" när du försöker förklara hur det kan kännas, för någon som ändå har erfarenhet? Ibland sätter man ju på autopiloten lite, när man ska förklara sina svårigheter till någon som är oförstående, och jag kan tänka mig du inte lyckats koppla ur den helt?

 

[Saeta]

Men köper du då att det kanske kan ses lite som att "köra över" när du försöker förklara hur det kan kännas, för någon som ändå har erfarenhet? Ibland sätter man ju på autopiloten lite, när man ska förklara sina svårigheter till någon som är oförstående, och jag kan tänka mig du inte lyckats koppla ur den helt?

Nej, jag håller inte med om det. För jag har också erfarenhet. Annars hade jag inte varit så insatt.