B
beagle
Avlivade min babylove beagle i måndags förra veckan. efter ett illa år med e-coliinfektioner i ögonen, diagnoser som "hon e bara gammal och lite senil" vid tokiga skendräktigheter osv osv. så var hon inte alls sig själv sista veckan, hon tappade till slut aptiten 
( en beagle som tappar aptiten!!!) och det blödde från juvret och vaginan. Vi åkte till veterinären och där röntgade de och sa "gå ut och gå med henne hon är full med avföring så vi ser inget på plåtarna". Vilket jag tyckte var märkligt då vi varit ute och 3 timmar innan och hon gjort alla behov, vilket jag också sa flera ggr till djursjukvårdaren som röntgade. efter att ha varit ute i 45 minuter utan någon "nr 2" gick vi tillbaka och de plåtade igen. de tog blodprov osv. och sen kom det fram att hon hade en akut livmoderinflammation som krävde omedelbar operation, det var tydligen ren tur att vi inte hittat henne död i sängen natten innan
så antagligen var väl "avföringen" livmodern i ett väldigt kasst tillstånd... då hon skulle fyllt tolv i januari, inte varit fräsch öht senaste året och hennes juvertumörer kommit tillbaka även de, några tänder var ruttna och lösa(hon hade redan dragit ut några innan också), hon mått väldigt dåligt av skendräktigheterna de sista åren och ögonen inte var bra pga. cheery eye i barndomen som töjt ut undre ögonlocket vilket gjorde att hon fick ögoninflammationer rätt ofta, osv. och det att hon ändå var gammal och inte i fräscht skick i övrigt så tyckte både vi och vet. att det vore humanast att låta henne somna in.
det känns som att jag dödat min bästa vän och jag har enorma kval!
har blivit intalad av päronen senare att även om vi skulle gjort operationen och hon klarat sig skulle hon "lidit" kring operationen och kanske ändå bara levt ett halvår till med tanke på juvertumörerna och allt, och då inte mått så bra under den tiden.
eftersom hon varit så krasslig sista tiden så har man ju varit lite beredd på det men ändå inte!
får gråtanfall hela tiden och skyller bara på mig själv.
jag ska aldrig skaffa djur igen! det här är för hemskt!
( en beagle som tappar aptiten!!!) och det blödde från juvret och vaginan. Vi åkte till veterinären och där röntgade de och sa "gå ut och gå med henne hon är full med avföring så vi ser inget på plåtarna". Vilket jag tyckte var märkligt då vi varit ute och 3 timmar innan och hon gjort alla behov, vilket jag också sa flera ggr till djursjukvårdaren som röntgade. efter att ha varit ute i 45 minuter utan någon "nr 2" gick vi tillbaka och de plåtade igen. de tog blodprov osv. och sen kom det fram att hon hade en akut livmoderinflammation som krävde omedelbar operation, det var tydligen ren tur att vi inte hittat henne död i sängen natten innan så antagligen var väl "avföringen" livmodern i ett väldigt kasst tillstånd... då hon skulle fyllt tolv i januari, inte varit fräsch öht senaste året och hennes juvertumörer kommit tillbaka även de, några tänder var ruttna och lösa(hon hade redan dragit ut några innan också), hon mått väldigt dåligt av skendräktigheterna de sista åren och ögonen inte var bra pga. cheery eye i barndomen som töjt ut undre ögonlocket vilket gjorde att hon fick ögoninflammationer rätt ofta, osv. och det att hon ändå var gammal och inte i fräscht skick i övrigt så tyckte både vi och vet. att det vore humanast att låta henne somna in.
det känns som att jag dödat min bästa vän och jag har enorma kval!
har blivit intalad av päronen senare att även om vi skulle gjort operationen och hon klarat sig skulle hon "lidit" kring operationen och kanske ändå bara levt ett halvår till med tanke på juvertumörerna och allt, och då inte mått så bra under den tiden.
eftersom hon varit så krasslig sista tiden så har man ju varit lite beredd på det men ändå inte!
får gråtanfall hela tiden och skyller bara på mig själv.
jag ska aldrig skaffa djur igen! det här är för hemskt!
