Sv: Sittben
Var nyss på träning med ny tränare.
Denne menade att " sittbenen endast verkar samlande/bromsande, inte drivande".
Hur använder ni era sittben?
Oj - kan bli hur långt som helst det här... Ni får ursäkta om jag blir långrandig
Först en precisering utav vad jag anser är en god placering utav sätet (för att undvika missförstånd):
I ett "passivt" normalläge bör man ha vikten/sätet fördelat
lika på tre punkter; båda sittbenen + skrevet, tänk en triangel. Väl avslappnad i sätesmuskulaturen för att inte hamna "ovanpå" hästen, eller spänna sig. (Är vikten för mkt på sittbenen = stolsits, och vikten för mkt på skrevet = hängsits)
Jag anser dessutom (eller menar det när jag skriver
att en framskjuten höft automatiskt förlägger mera tryck på den sidans sittben.
För mig finns det ingen möjlighet att ändra på placering utav sätet utan att samtidigt inverka på något sätt med sittbenen, dvs att de inte går att "frikoppla" från tex ryttarens mage/ryggverkan eller viktförflyttning.
Jag förespråkar en stor variation av sätets inverkan och därmed en stor dos "sittbenskontroll".
Jag utgår från principen att hästen ska gå ifrån tryck - oavsett det är skänkel eller sittben.
Sittbenen används a) som vikthjälp vid vändning och sidvärtströrelser b) bromsande/dämpande c) som samlande hjälp, dvs aktivering av bakbensaktiviteten och d) som "taktpinne"
A: Vid vändning (böjda spår, hörn mm) förflyttas hela "sitstriangeln" åt det håll jag vill vända, ytterst lite. Detta innebär att ryttarens tyngdpunkt förs något åt vändningssidan, samtidigt som i praktiken ytter sittben hamnar något mera mot sadelns mitt och utövar ett lite mera tryck. Automatiskt "öppnar" innerskänkel och ytter "stänger", dvs det är enkelt att förstärka den vändande hjälpen med ytter skänkel. Logiken säger mig även då att hästen "går ifrån" det tryck som ytter sittben utövar. Förr lärde man ut att man skulle förlägga vikten inåt genom att sänka inner knä - vilket jag tycker blir fel, i och med att man då trycker inner sittben i hästen och hästen då helt plötsligt ska gå
emot tryck
Vid sidvärtsrörelser (som främst skänkelvikning och öppna) inverkar sittbenet endast som
förstärkningshjälp vid behov och då på ett lite annat sätt. Här "vickas" sitstriangeln så att mer tryck läggs på inner sittben (antingen genom att föra fram inner höft eller sänkning av innerbenet/knä) och hästen ska gå ifrån det trycket. Alltså: skänkelvikning åt vänster, undan höger skänkel, mera tryck på höger sittben.
B: Bromsande inverkar
alltid sittbenen när de samtidigt pressas ned i sadeln, eller snarare "hämmande" - kanske ett bättre uttryck, främst i skritt och trav. Bilderna ur ridhandboken ovan är kanske något överdrivna, men visar principen. Med hämmande menar jag att steget blir kortare. "Sitta emot" är ett populärt uttryck som används. Som exempel på detta kan man tänka sig att om man alltid rider med djupt, tungt säte, med mycket tryck blir hästen i slutänden mycket lat, jobbig att rida och gångarterna försämras - blir mindre luftiga - hästen anpassar sig till det konstanta trycket och kortar steget. På en av naturen pigg och het häst är det dock lämpligt att något dämpa den med mera "tyngd" - och på en häst med dålig bjudning gäller det att "sitta lätt"
Ett enkelt sätt att verifiera teorin är att se om hästen ökar eller minskar tempot/steglängden om man ställer sig upp i stigbyglarna dvs tar bort trycket från sittben/säte helt! De flesta hästar jag vet ökar
C: Samlingen hänger ihop med det ovan och det som följer nedan (D)... Eftersom jag anser att man i trav bör följa hästen "upp - ned" med sätet (på storgångade hästar kan det vara frågan om att släppa sadeln!) - inte bakifrån och fram (som i skritt) eller i sidled, kan man förstärka trycket av sittbenen i "nedfasen" och genom det aktivt öka bakbensaktiviteten. Detta använder jag främst vid tex halvhalter/förberedelser när jag vill öka samlingsgraden under en övergående period. Denna typ av aktivering av sätet har nog gett många ryttare känslan av att de driver hästen framåt med sittbenen, eftersom energin ökar - men jag hävdar att den energin verkar mera "uppåt" än framåt och samtidigt kortas steget - vilket är väl precis vad vi vill när vi samlar? Galopp fungerar lite annorlunda, eftersom man
aldrig ska släppa sätets kontakt med sadeln i någon fas av språnget - men som i trav kan man samla genom ökat tryck av sätet precis "på väg fram" i sadeln, men slappna av i båda ytterlägena. Här passar kanske liknelsen med att "skjuta in byrålådan" allra bäst, men som sagt - bara i en övergående fas, för att förstärka bakbensaktiviteten.
D: Taktpinnen sitter naturligtvis inte i sittbenen, utan i i rörelsen rygg/mage, men däremot så blir sittbenen ett bra instrument/liknelse för att beskriva ryttarens möjlighet att påverka/hjälpa hästen med takten. Som jag ovan beskrivit kan jag korta/samla hästen genom ökat tryck, men också förstärka takten när jag minskar/dämpar tempot genom att markera med sittbenen att takten ska förbli densamma. Det trycket är dock mycket mindre än om jag samlar.. Dvs att man kan både "sitta emot", förhålla och hålla takten samtidigt. På samma sätt håller man takten i en ökning - och då lättar man trycket av säte/sittben för att släppa fram energin. Det sämsta man kan göra är att luta sig mera bakåt i en ökning/längning, då hämmar man ökningen genom att trycka ned sittbenen
Jag strävar alltså efter att det är jag som sätter takt i min häst, inte jag som försöker "hänga med" och följa hästens, och det innebär ett mycket medvetet kontrollerande av hur jag använder säte och sittben och att jag aldrig är statisk. Till mina elever brukar jag säga att de ska försöka ändra användandet av sittbenen väldigt ofta (lätt/tung - aktiv/passiv - mer/mindre takt) för att hålla hästen alert och också finna vilket sätt som passar just deras häst bäst.
Den som orkat läsa ger jag en eloge
och ser fram emot synpunkter - dock är jag inte inne på forumet varje dag så svar kan tyvärr dröja, så ha överseende. Mvh och godnatt!