Sherlock!

[Malibu_Stacy]

Frågan är väl inte vem som har rätt, vad som är bra och inte är ju en smaksak. Det finns många som tycker alla avsnitt av Sherlock är dåliga. Det finns massor av tittare som är helt rasande för att Johnlock inte blev endgame - saken är väl inte vad som var objektivt bra eller dåligt, utan vad som gjorde avsnittet bra eller dåligt?

Mitt argument är att om man ser till hur karaktärerna byggts upp och utvecklats under seriens lopp, så var det här inget brott, utan bygger logiskt vidare på vad som hänt tidigare.

Sen är det lite corny med referenser till japansk skräckfilm etc, men inte jönsigare egentligen än att slåss mot en golem. Gatiss har väl alltid haft en fäbless för b-skräckis, av hans manus att döma. Baskervilleavsnittet har ju också liknande scener (och är verkligen helt orimligt). Mitt argument är att om man inte gillar töntiga skräckfilmsreferenser och kan svälja en del orimliga plot twists, så borde man ha kroknat redan första säsongen, för de har alltid varit en del av serien.

Jag har aldrig gillat Baskerville-avsnittet. Brukar alltid hoppa över det.

 

[Elo]

Spoiler

Men alltså. Ingen glömmer bort att de har en syster. Speciellt inte om hon mördat ens bästa vän.
Jag köper inte det.

Spoiler: eller

ens hund

 

[Migo]

Mitt argument är att om man ser till hur karaktärerna byggts upp och utvecklats under seriens lopp, så var det här inget brott, utan bygger logiskt vidare på vad som hänt tidigare.

Njae, det är extremt out of character och ett jättebrott mot karaktären som jag har tolkat den. Mycket av det som gjorde att jag fastnade för Sherlock i början var hans ointresse av sociala relationer och hans bristande sociala kompetens i kombination med knivskarpa iakttagelser av människor. Att styra om allt mot "stackars Sherlock hade en jobbig barndom" förvandlade ju hela serien till en dålig trope.

 

[Malibu_Stacy]

EXAKT!
Tycker de förstör hela grejen när de ska förklara honom med barndomstrauman och sånt.

Ja det förstörde något rejält.

 

[Mabuse]

Manus är skrivet av Gatiss och/eller Moffat genomgående genom alla fyra säsonger. Regin är det däremot olika personer som stått för.

För övrigt så håller jag med i kritiken. Ja visst så är det kul och bra med personutveckling etc. men det här kändes forcerat. Av någon anledning ville de prompt lösa upp alla knutar och dra på alla växlar samtidigt i en säsong. Den backstory som så fantastiskt fint hintats om i tre säsonger river de av på ett avsnitt. Jag måste säga att jag föredrog att inte veta. Bara en sån sak som att både Scherlock och Mycroft i princip samtidigt, i avsnitt två denna säsong, "hittar kärleken", Mycroft i lady Smallwood och Scherlock med Adler (som dessutom är homosexuell enligt tidigare avsnitt).

Nej. Tyvärr, en jättetabbe hela säsong 4 och jag vet faktiskt inte hur fan de ska reda ut det till en ev. säsong fem. Jag är rädd att detta var det sista vi såg av Sherlock

Nej, det är inte bara Moffat och Gatiss som skrivit manus. I regel har varje säsong Moffat skrivit ett, Gatiss skrivit ett, och Stephen Thompson skrivit det tredje. Moffats avsnitt tenderar i mitt tycke att vara det starkaste och mest emotionellt intensiva.

Och de hittar väl inte alls kärleken samtidigt, Sherlock hittade ju kärleken redan i A Scandal in Belgravia? I slutet av det förvandlas han ju till någon slags öknens hämnare och räddar henne undan en säker död, och sen har de uppenbarligen kontinuerlig kontakt efter det. Cumberbatch har i intervjuer berättat att han tänker sig att Sherlock på det sätt han kan blir kär i Irene, och att det är därför han för första och enda gången stakar sig första gången de träffas. Han vill så gärna göra intryck på henne, så när hon börjar connecta med Watson (som ju är mer slängd i att få ihop det med motsatta könet) så vill han fortare än kvickt visa sig på styva linan, så ivrig att han snubblar på orden. Det gör han aldrig annars.

Att Mycroft hittar kärleken är väl kanske lite mycket sagt, han får en invit som han inte genast förkastar, möjligen, men vet vi om han ens ringde henne?

 

[Migo]

Nej, det är inte bara Moffat och Gatiss som skrivit manus. I regel har varje säsong Moffat skrivit ett, Gatiss skrivit ett, och Stephen Thompson skrivit det tredje. Moffats avsnitt tenderar i mitt tycke att vara det starkaste och mest emotionellt intensiva.

Och de hittar väl inte alls kärleken samtidigt, Sherlock hittade ju kärleken redan i A Scandal in Belgravia? I slutet av det förvandlas han ju till någon slags öknens hämnare och räddar henne undan en säker död, och sen har de uppenbarligen kontinuerlig kontakt efter det. Cumberbatch har i intervjuer berättat att han tänker sig att Sherlock på det sätt han kan blir kär i Irene, och att det är därför han för första och enda gången stakar sig första gången de träffas. Han vill så gärna göra intryck på henne, så när hon börjar connecta med Watson (som ju är mer slängd i att få ihop det med motsatta könet) så vill han fortare än kvickt visa sig på styva linan, så ivrig att han snubblar på orden. Det gör han aldrig annars.

Att Mycroft hittar kärleken är väl kanske lite mycket sagt, han får en invit som han inte genast förkastar, möjligen, men vet vi om han ens ringde henne?

Så olika det kan vara, jag tycker ofta att Moffat skriver som en tonåring

 

[Mabuse]

Njae, det är extremt out of character och ett jättebrott mot karaktären som jag har tolkat den. Mycket av det som gjorde att jag fastnade för Sherlock i början var hans ointresse av sociala relationer och hans bristande sociala kompetens i kombination med knivskarpa iakttagelser av människor. Att styra om allt mot "stackars Sherlock hade en jobbig barndom" förvandlade ju hela serien till en dålig trope.

Jag har nog sett det stora mysteriet i serien mer som "Varför har Sherlock inga nära relationer? Kommer han att få det?". Hela Johnlock-grejen är ju en del av det, finns det något mer än vänskap mellan dem? Där är ju svaret nej, uppenbarligen, men de har ju lekt med den idén. Jag håller med om att i ACD så är Sherlocks karaktär ingen gåta, det är bara ett faktum, där är Sherlock Holmes en helt statisk karaktär som inte utvecklas alls. Men det är ändå så att det finns glimtar av det i kanon, spänningen med en till synes icke-emotionell karaktär som ibland visar glimtar av ett hjärta. Definitivt en trope, men en som finns redan hos ACD. T ex The Three Garridebs (som ju för övrigt refereras till i sista avsnittet).

Men ett jättebrott är det väl inte, de har ju hållit på med att "tina upp" Sherlocks känsloliv sen första säsongen? Och det där med Redbeard har det ju också pratats om i flera säsonger.

 

[Mabuse]

Så olika det kan vara, jag tycker ofta att Moffat skriver som en tonåring

Så du gillar inte A Scandal i Belgravia, His Last Vow eller A study in pink? Vilka avsnitt är de starkaste i ditt tycke?

 

[Mabuse]

Jag har aldrig gillat Baskerville-avsnittet. Brukar alltid hoppa över det.

Nej, jag är inte heller förtjust i det. Min poäng är att de aspekterna inte borde komma som en överraskning nu, eftersom de varit en del av serien kontinuerligt sen första säsongen. Baskerville-avsnittet är alldeles för mycket Arkiv X för min smak, och jag tycker Cumberbatch spelar över, det blir lite tramsigt.

 

[machafuko]

Kan inte avgöra vad tusan jag såg igår och vad jag tyckt om de senaste avsnitten.

 

[Migo]

Så du gillar inte A Scandal i Belgravia, His Last Vow eller A study in pink? Vilka avsnitt är de starkaste i ditt tycke?

Jag gillar A Study In Pink, i övrigt är jag inte tillräckligt imponerad av serien för att ha koll på vad avsnitten heter Jag har helt lagt ner Doctor Who tex efter att Moffat tog över. Han är en sexistisk, homofobisk mansgris och skriver därefter.

 

[Mabuse]

Spoiler: eller

ens hund

Alltså, det där med bortträngda minnen är ju iaf något som existerar, som jag har fattat det. Inte mindre trovärdigt än att Sherlocks deduktioner i princip alltid är rätt, eller att Watson är ensamstående pappa men ändå utan problem kan dra iväg på äventyr med Sherlock.

 

[Pilot]

@Mabuse Jag måste säga att du har många bra poängen och vissa av de bitarna du dissekerar och skriver om har jag tolkat likadant och rimligt. Dock inte riktigt allt.

Däremot så tycker jag att det är klumpigt ihop satt i sista avsnittet.

Även om många av bitarna hade kunnat utvecklats så som det har gjort. Så är jag även besviken av att allt hade en logisk, enkel bakom liggande orsak.

Men Sherlocks utveckling i sista avsnittet gjorde att han tappade många av bitarna till sin karaktär. Han ska ha svårt för att förstå det sociala. Han ska vara pragmatisk.

 

[Migo]

Alltså, det där med bortträngda minnen är ju iaf något som existerar, som jag har fattat det. Inte mindre trovärdigt än att Sherlocks deduktioner i princip alltid är rätt, eller att Watson är ensamstående pappa men ändå utan problem kan dra iväg på äventyr med Sherlock.

Njae, det är väl inte direkt välbelagt att det förekommer? Framförallt så känns det som en av TV-världens mest överanvända och urbota tråkiga trope. Ett sätt att utsätta karaktärerna för saker utan att behöva förankra det i en ordentligt story.

"Åh, jag vill ha med X i det här avsnittet"
"Då borde vi väl ha skrivit med hintar om det från starten?"
"Äh, vi låter karaktären få en minnesförlust/ha bortträngda minnen/bli besatt av en ande så kan vi ställa till situation X utan att det behöver en anknytning till befintlig storyline"

 

[Mabuse]

Jag gillar A Study In Pink, i övrigt är jag inte tillräckligt imponerad av serien för att ha koll på vad avsnitten heter Jag har helt lagt ner Doctor Who tex efter att Moffat tog över. Han är en sexistisk, homofobisk mansgris och skriver därefter.

Men om du inte egentligen gillar serien, ens tillräckligt för att komma ihåg avsnittet med Irene Adler eller finalen på förra säsongen med Magnussen, eller egentligen något avsnitt öht, då förstår jag att det sista avsnittet var helt obegripligt. Det bygger i princip på tidigare avsnitt och blinkningar till kanon, utan den kontexten måste det bli helt osammanhängande.

Doctor Who har jag aldrig sett, vore sig före eller efter Moffat. Däremot har jag sett något avsnitt av Couples, som väl han har skrivit, och jag håller med dig om att i den serien så framstår han verkligen som en sexistisk mansgris med stereotyp syn på könen. Men just därför är det förvånande att han skriver så bra när han skriver Sherlock, tycker jag.

 

[Migo]

Men om du inte egentligen gillar serien, ens tillräckligt för att komma ihåg avsnittet med Irene Adler eller finalen på förra säsongen med Magnussen, eller egentligen något avsnitt öht, då förstår jag att det sista avsnittet var helt obegripligt. Det bygger i princip på tidigare avsnitt och blinkningar till kanon, utan den kontexten måste det bli helt osammanhängande.

Doctor Who har jag aldrig sett, vore sig före eller efter Moffat. Däremot har jag sett något avsnitt av Couples, som väl han har skrivit, och jag håller med dig om att i den serien så framstår han verkligen som en sexistisk mansgris med stereotyp syn på könen. Men just därför är det förvånande att han skriver så bra när han skriver Sherlock, tycker jag.

Okej, så om man inte memorerar namnen på avsnitten så får man inte ha åsikter om karaktärsutvecklingen eller storyn? Finns det fler oskrivna regler om vilka krav som bör uppfyllas för att få diskutera eller ha åsikter?

Jag gillade verkligen INTE avsnittet med Adler, minns inte vad det heter men det betyder ju inte att jag inte kommer ihåg vad som hände? Det är väl en jäkla skillnad på att inte komma ihåg en story eller inte komma ihåg vad storyn hette??

 

[Mabuse]

@Mabuse Jag måste säga att du har många bra poängen och vissa av de bitarna du dissekerar och skriver om har jag tolkat likadant och rimligt. Dock inte riktigt allt.

Däremot så tycker jag att det är klumpigt ihop satt i sista avsnittet.

Även om många av bitarna hade kunnat utvecklats så som det har gjort. Så är jag även besviken av att allt hade en logisk, enkel bakom liggande orsak.

Men Sherlocks utveckling i sista avsnittet gjorde att han tappade många av bitarna till sin karaktär. Han ska ha svårt för att förstå det sociala. Han ska vara pragmatisk.

Det kan jag hålla med om. Därför tror jag att det här är sista säsongen, det har varit roligt att se Sherlock bli mänsklig, men nu när han är det är han inte lika spännande längre. Essensen i det som gör karaktären Holmes är att han är briljant och arrogant men sårbar, men det gör också att i nåt läge blir han antingen en träbock (om han fortsätter på samma sätt) eller vanlig (om man får se gliporna ibland och han blir sårbar).

Relationen mellan Sherlock och John känns ju också färdig, tycker jag, jag vet inte riktigt hur den skulle utvecklas ytterligare. Så där finns heller ingen spänning mer att hämta.

 

[Malibu_Stacy]

Alltså, det där med bortträngda minnen är ju iaf något som existerar, som jag har fattat det. Inte mindre trovärdigt än att Sherlocks deduktioner i princip alltid är rätt, eller att Watson är ensamstående pappa men ändå utan problem kan dra iväg på äventyr med Sherlock.

Det finns väl inga direkt belägg för att bortträngda minnen existerar? Snarare tvärt om.
"Bortträngda minnen" var bland annat det som fick Thomas Quick/Sture Bergwall att bli oskyldigt dömd. De existerar nog mest inom filmvärlden...

 

[Mabuse]

Okej, så om man inte memorerar namnen på avsnitten så får man inte ha åsikter om karaktärsutvecklingen eller storyn? Finns det fler oskrivna regler om vilka krav som bör uppfyllas för att få diskutera eller ha åsikter?

Jag gillade verkligen INTE avsnittet med Adler, minns inte vad det heter men det betyder ju inte att jag inte kommer ihåg vad som hände? Det är väl en jäkla skillnad på att inte komma ihåg en story eller inte komma ihåg vad storyn hette??

Jag fattade det som att du inte kom ihåg några enskilda avsnitt. Det är ju inte fler avsnitt än att man enkelt kan kolla vilket avsnitt som handlade om vad, att använda namnet på dem för att hänvisa till dem är väl inte så märkligt? Vilka avsnitt gillade du då? Hittills har du bara räknat upp alla du inte tyckte om?

Jag har inte sagt att man inte får ha åsikter om man inte kommer ihåg något om serien, bara att om man inte kommer ihåg och inte tyckte om tidigare avsnitt, så förstår jag absolut att det sista avsnittet framstår som obegripligt och osammanhängande.

 

[Raderad medlem 6459]

Däremot har jag sett något avsnitt av Couples, som väl han har skrivit, och jag håller med dig om att i den serien så framstår han verkligen som en sexistisk mansgris med stereotyp syn på könen.

Coupling heter det. Om man nu ska vara så petig att man bara får ha en åsikt om man vet vad varje avsnitt heter så bör man ju själv åtminstone veta vad själva serien heter.