Sexuella trakasserier i skolan.

Tack!

Det har inte varit bra alls. Hon har blivit så utåtagerande i skolan sen sista händelsen i september att vi inte vet vad vi gör snart.
Vi får i princip dagliga uppdateringar från skolan om saker hon hittar på. Hon gör inget sånt här alls hemma utan bara i skolan och nu fick jag precis ett nytt mail om dagens händelser och bröt ihop.
Nu orkar jag faktiskt inte mer så hon får stanna hemma från skolan imorgon. Jag orkar bara inte mer.
Det är ju helt uppenbart att hon inte trivs i skolan så som hon håller på.
Hon svär åt alla, lyssnar inte på dom vuxna, vill inte komma in från rasten...

Och mitt mammahjärta fixar inte det här :cry:

Jag blir så ledsen när jag läser det här men jag är inte så förvånad. Det är hennes sätt att visa vad hela upplevelsen har gjort med henne. Jag tycker det är bra att hon får vara hemma i morgon och jag tycker nog att hon kan få vara hemma även på fredag. Jag hoppas att du inte tar illa upp att jag använder uttrycket sjuk men det kan sluta med att hon blir det om hon inte får adekvat hjälp nu genast.

Hennes utagerande attityd tyder på att hon har tappat allt förtroende för alla vuxna på skolan och som hon litade på innan det här hände och jag tror hon känner att de vuxna inte litar på att hon talar sanning om det som hände och det är en katastrof och det är nog i hög grad kurators fel. Hon indikerade ju redan tidigt hon ifrågasatte din dotter men inte pojkarna.

Jag hoppas att mötet i morgon ger konkreta resultat, hjälp till lillflickan, insatser på skolan och hjälp till er. Kram:heart
 
Jag har ingen kunskap inom ämnet men jag tror säkert det är hennes sätt att reagera. Antagligen är det massa olika känslor och förvirring så hon vet nog inte själv vart hon ska göra av allt, kanske inte har ord för att beskriva vad hon känner....

Hoppas innerligt att ni snart får bra hjälp! :heart
 
Då hade vi stora mötet igår hos socialens nätverkslag som höll i det. Superduktiga som gjorde att samtalet flöt på om det det skulle och inte lämnade något utrymme för att sitta och anklaga varandra hit och dit.

Gårdagens samtal handlade givetvis om hur vi alla ska kunna hjälpa dottern på bästa vis.

Vi på mötet var mamma, pappa, klassföreståndare, rektor, kurator, farfar, faster och dotterns socialsekreterare samt dom två som styrde upp samtalet.

Kan faktiskt rekommendera andra att söka den hjälpen om någon som läser här skulle behöva liknande hjälp för det var verkligen jättebra med någon utomstående som kunde se till att man höll sig till ämnet och att man fick upp både bra och dåliga saker, förslag på förbättringar och massa annat som man kan tänka på och att alla fick komma till tals.

Vi fick alla presentera oss till vilken relation vi har med X (dottern) och sedan fick vi alla säga något som beskriver henne.

Ord som kom upp var påhittig, vetgirig, hjälpsam, glad, sprallig, envis, nyfiken, smart...

Sen beskrevs hennes problematik och vi alla var överens om att det är inte samma flicka som för några månader sen. Alla var överens om att vi beskriver två olika X. En så som hon är i skolan och en så som hon var förut och som hon är hemma.

Skolan fick berätta om alla insatser dom gjort i klassen nu och vi likaså hur vi försöker hjälpa henne hemma.
Vi satt i mötet i 2 1/2 timma så jag kan inte återberätta allt men vi kom senare in på att dottern sagt att hon ville prata med någon och hela den biten av samtalet gjorde att jag och min make tyvärr lyckades göra kuratorn upprörd och hon började storgråta och rusade ut ur rummet. Vad vi än tycker om hennes arbetssätt så har det aldrig varit våran mening att göra någon ledsen :( men samtidigt så berodde hennes tårar på att hon inte fixar sitt jobb pga sitt sjuka barn så ja, hon borde väl egentligen försöka lösa den situationen på något vis. Det ska ju inte drabba våran dotter :crazy:

Det som ska hända nu är att rektorn ska hitta någon annan dottern kan prata med. Socialen kan bistå med den biten men det borde helst ske via skolan då problemen ligger där och det är bra om hennes extra stöd finns i skolan.

En mening jag stör mig på som rektorn sa under mötet var att hon tyckte att hon skött allt enligt regelboken :wtf:
Men självklart vill dom inte erkänna fel.
Att alla insatser dom satt in finns nu gör det ju inte rätt att det inte fanns några för ett halvår sen!

Nu väntar vi på att rektorn hittar någon ny samtalsperson och så får vi se vad som händer.
 
@uppgivenmamma: Så skönt att det blev ett bra möte :)

Jag förstår att det inte var roligt när kuratorn började grina men det om något bevisar ju att hon inte kan göra sitt jobb. Hennes chef rektorn har dessutom inte gjort sitt jobb i hennes fall, som chef måste man stötta sin personal men också säga att det inte håller oavsett anledning.

*stor kram* till er alla :heart
 
Låter ju som att det blir bättre för dottern nu. Trist att det tagit så lång tid bara.
Men jag undrar fortfarande vad som händer med pojkarna? Får de något stöd? Har man tagit tag i deras beteende? Att man övervakar barnen betyder ju inte att de har ändrat sitt sätt. Finns det en risk att de gör likadant mot någon utanför skolan, eller när insatserna i klassen har upphört? Och som någon nämnt tidigare - de (någon av dem) kanske far illa på något sätt? Ni har förstås inte rätt att få veta hur man hanterar pojkarna, men ni borde väl få veta att det görs något med deras situation/roll också?

Att dottern är utåtagerande skulle ju kunna bero på att hon inte är trygg i skolan. Här har skolan lite att jobba på. Hur är hennes relation med de andra barnen? Skulle hon behöva lära känna några av dem lite mer (bli "bästis" med någon/några)?
 
  • Gilla
Reactions: Sar
@uppgivenmamma

Skönt för er att mötet äntligen har blivit av och att det blev ett kontruktivt möte. Det låter betryggande att mötesledarna var så professionella och hela tiden styrde mötet i rätt riktning.

Det är naturligtvis tråkigt att kuratorn har ett sjukt barn men det verkar som om hon borde ta en time out om hennes privata situation så till de grader påverkar henne att hon inte klarar av att vara proffsig i sitt jobb. Ännu värre är egentligen att rekor faktisk anser att hon har följt regelverket. Som jag ser det är det inte en siffra rätt i hennes agerande, varken i förhållande till regler och föreskrifter eller som chefen till kurator. @athena_arabians påpekar mycket riktigt ovanför att som chef skall man ta tag i det som inte fungerar och också kunna ta obehagliga samtal och impopulära beslut och framför allt inse när man misslyckats och kunna stå för det.

Vi får verkligen hoppas att rektor lyckas finna en förnuftig person som din dotter får förtroende för och som hon kan öppna sig för. Jag efterlyser, i likhet med @mamman att ni får någon information om att det åtminstånde finns åtgärder för pojkarna. Vad dessa består i är givetvis belagt med tystnadsplikt.

Ha det godt och hoppas detta är första steget på något mycket bättre:heart
 
Senast ändrad:
Men det skulle väl vara tryggt för TS att veta att inte situationen bara ska lösas från ett håll.
Jag kan hålla med om det, men det är inte säkert att vårt tyckande spelar någon roll. Jag vet inte var gränsen går, vad de får berätta eller inte. Men jag vet att jag inte fick någon respons alls när jag, för några år sedan, påtalade att jag hoppades att en elev på våra barns skola fick stöd för att lära sig hur man beter sig. (tveksam till det, då detta har varit ett problembarn sen dess och numera är flyttad till familjehem - sitt tredje eller fjärde på ca ett år...)
 
Jag kan hålla med om det, men det är inte säkert att vårt tyckande spelar någon roll. Jag vet inte var gränsen går, vad de får berätta eller inte. Men jag vet att jag inte fick någon respons alls när jag, för några år sedan, påtalade att jag hoppades att en elev på våra barns skola fick stöd för att lära sig hur man beter sig. (tveksam till det, då detta har varit ett problembarn sen dess och numera är flyttad till familjehem - sitt tredje eller fjärde på ca ett år...)
Det verkar ju vara ett önsketänkande då ,
 
Jag hoppas att det är sekretessbelagda uppgifter, detta runt pojkarna.

Däremot tycker jag det är på sin plats att t ex soc (inte skolan, då det knappast känns som tillförlitlig källa) bekräftar att det finns en handlingsplan och insatser är påbörjade vad gäller också pojkarna.
 
Jag hoppas att det är sekretessbelagda uppgifter, detta runt pojkarna.

Däremot tycker jag det är på sin plats att t ex soc (inte skolan, då det knappast känns som tillförlitlig källa) bekräftar att det finns en handlingsplan och insatser är påbörjade vad gäller också pojkarna.

Det var så jag menade. Självklart kan ingen få veta vad som görs för pojkarna Men för flickan tror jag att det vore bra att få veta att man hjälper pojkarna också. Om alla insatser satsas på henne blir det som att det är henne som det är "fel" på. Att berätta om att det även ges hjälp till pojkarna tror jag dels kan hjälpa henne att förstå att det var de som gjorde fel, dels underlätta deras framtida relation (ska de gå i samma klass några år så måste de ju få en något så när "normal" relation).
 
Angående pojkarna så vet vi inte mer än att skolan har koll på dom och vidtagit åtgärder, vad vet vi dock inte och har ingen rätt att få veta.

Men dom är inte släppta vind för våg.
 
Angående pojkarna så vet vi inte mer än att skolan har koll på dom och vidtagit åtgärder, vad vet vi dock inte och har ingen rätt att få veta.

Men dom är inte släppta vind för våg.
 
DO ringde idag.

Dom ska ha ett telefonmöte med oss på torsdag för att komplettera lite.

Vad vet jag inte men det känns lite nervöst, mest eftersom jag får ta samtalet själv då maken jobbar och jag hoppas jag får allt rätt och inte missar något.
 
@uppgivenmamma

Det är betryggande för er att veta att åtgärder har satts in för pojkarna. Det är mindre viktigt för er att veta vilka åtgärder man vidtar, det viktigaste för er att skolan håller koll på dem och att man intill vidare sörjer för att kontakten mellan dottern och pojkarna minimeras.

Till telefonmötet, skriv upp tidslinjen och stolpar till stöd för minnet.

Från nu kan det bara bli bättre, kram:heart
 
Tack för att ni tänker på oss :love:

Dottern är tillbaka i skolan sedan förra veckan efter ett långt jullov hemma. Det verkar gå bättre. Hennes fröken skickade ett mail i fredags att dottern hade haft en bra vecka. Inga svordomar och hon kom in som hon skulle efter rasterna.
Imorgon har vi utvecklingssamtal för henne så får se vad som sägs då.

Hur det går med anmälningarna vet jag inte, har inte hört något men så har det ju varit jul. Det kommer väl något beslut sen.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
26
· Visningar
2 863
Senast: Mirre
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 811
Senast: Anonymisten
·
Småbarn Den här veckan har sonen fått ytterligare två affektanfall, utöver det som han fick under påskhelgen. Det senaste väntade jag mig...
Svar
11
· Visningar
2 799
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu skriver jag som det är. Jag behöver input och jag vill/kan inte berätta detta för någon i min närhet. En triggervarning kanske är på...
Svar
7
· Visningar
1 067
Senast: soom
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp