Ser ni era egna och era barns svagheter?

[YorkWann]

Sv: Ser ni era egna och era barns svagheter?

Och fantasin behöver ju inte direkt spränga gränser för att man ska förstå vad han kommer att kalla sina kamrater när han väl befinner sig i tolvårsåldern.


Det borde bli körkort på att skaffa barn, tamej f*n!!!

Det var en tjej som sa det.

Det sista håller jag med dig om!

 

[break_a_leg]

Sv: Ser ni era egna och era barns svagheter?


Jag som själv läspade som liten...

 

[YorkWann]

Sv: Ser ni era egna och era barns svagheter?

Annars hade jag inte tyckt att det var lika gulligt...

 

[Bibi]

Sv: Ser ni era egna och era barns svagheter?

Oj, då får jag visst be om ursäkt för mitt lilla "utfall"...
Jag missförstod visst situationen, men det blev ju lite diskussion iaf..

 

[Wassego]

Sv: Ser ni era egna och era barns svagheter?

Barn kan vara artiga och väluppfostrade men riktiga marodörer likaförbannat !

Det är det som är det svåra, en unge som är oartig och ganska ouppfostrad är lätt att se dåliga sidor hos, kanske tom FÖR lätt, medan ett artigt och trevligt barn kan dupera oss vuxna hur lätt som helst men vara en riktig orm mot andra barn. Jag har sett det på nära hålla ett flertal gånger

Och jag vet! Mina barn har såna "kompisar" som har kommit hit någon gång och är jätte gulliga och rara och sen hör man att de har en massa jävulstyg för sig och kallar andra barn fula namn osv.

Jag tror fortfarande inte att mina barn är så, de brukar alltid be sina vänner om ursäkt själva utan att vi sagt till. Ex Sonen nio år kommer hem från skolan och säger att han varit en dålig kompis för han hade blivit osams med en kille i klassen. Säger då till min sambo och mig att han ska gå och ringa honom och säga förlåt så att de kan leka i skolan i morgon.

Jag vet att han haft en del sattyg för sig emellanåt, men jag är ändå rätt säker på att han inte är någon huligan.

 

[Xeline]

Sv: Ser ni era egna och era barns svagheter?

Visst är det svårt, en unge som är hur gullig och välartad som helst och ändå VET man att den är en orm bakom ryggen på oss vuxna.

Min grabb är tvärt om - han är ett hår av hin helt inför öppen ridå, då är det lättare att läsa lusen av honom och man vet att falsk är han i allafall inte.

 

[Wassego]

Sv: Ser ni era egna och era barns svagheter?

Visst är det svårt, en unge som är hur gullig och välartad som helst och ändå VET man att den är en orm bakom ryggen på oss vuxna.

Min grabb är tvärt om - han är ett hår av hin helt inför öppen ridå, då är det lättare att läsa lusen av honom och man vet att falsk är han i allafall inte.

Ja visst så är det. Min systerdotter är ett riktigt litet monster, men jag älskar henne av hela mitt hjärta och köper att hon är som hon är. Jag har alltid kommit bra överrens med "jobbiga" barn. Jobbade på dagis förut (låååågt innan jag hade egna barn) och där hade vi en unge som var totalt hopplös! Alla avskydde honom som pesten för han var så jobbig och hopplös. Utom jag! Han och jag kom alltid överrens på ett eller annat sätt, det var som att det fanns en gemensam respekt emellan oss, att vi förstod varandra. Jag gillade honom skarpt! Han var inte alls bara jobbig och hopplös, han var rolig, smart och en riktig charmör, bara man kollade på rätt ställe!
Det är sant som du säger om ett barn är, som du själv uttryckte det, ett hår av hin, så kan man kolla efter det som är bra, underbart och roligt med barnet. Man vet vad man får och sen får man det positiva när man bara ser efter. De falska barnen tror man att man gillar tills man upptäcker att de är monster, fast på RIKTIGT! Det är skrämmande!