Xoya
Trådstartare
Jag vet inte om tråden ligger rätt men hoppas den gör det. Annars får någon snäll moderator gärna flytta den.
Idag när jag släppte min häst uppe på bete hos grannen som bor 400m bort, fick jag en sådan stor ångest över att min älskade häst inte var på gården när jag kom hem.
Jag började inbilla mig det ena efter det andra skulle kunna ske med honom om jag inte fanns där för honom om det skulle kunna hända något. Och nu ikväll vid klockan elva så kunde jag inte riktigt få någon ro i kroppen och gick upp till betet för och kolla till hästen.
Han mådde prima skinka...men tittade länge och väl efter mig när jag började gå hemåt igen med ett lite mer lättare sinne.
Men precis när jag kommit utom synhåll för honom så hörde jag hur min älskade lilla häst gnäggade hysteriskt efter mig några gånger och det skar som knivar i hjärtat på mig. Jag fortsatte att gå hemåt men övervägde både 3 och 4 gånger på och vända och ta med mig hästen hem.
I vanliga fall är jag en stark person som har ett hårt psyke och klarar det mesta själv. Men när det kommer till min häst så blöder jag så fort jag behöver sova borta en natt eller låta någon annan ta hand om honom.
Till saken...är det nån mer än jag som har haft seperationsångest från sin häst?!
Hur ska man hantera en sådana känslor som seperationsångest?!
Mvh Xoya
Idag när jag släppte min häst uppe på bete hos grannen som bor 400m bort, fick jag en sådan stor ångest över att min älskade häst inte var på gården när jag kom hem.
Jag började inbilla mig det ena efter det andra skulle kunna ske med honom om jag inte fanns där för honom om det skulle kunna hända något. Och nu ikväll vid klockan elva så kunde jag inte riktigt få någon ro i kroppen och gick upp till betet för och kolla till hästen.
Han mådde prima skinka...men tittade länge och väl efter mig när jag började gå hemåt igen med ett lite mer lättare sinne.
Men precis när jag kommit utom synhåll för honom så hörde jag hur min älskade lilla häst gnäggade hysteriskt efter mig några gånger och det skar som knivar i hjärtat på mig. Jag fortsatte att gå hemåt men övervägde både 3 och 4 gånger på och vända och ta med mig hästen hem.
I vanliga fall är jag en stark person som har ett hårt psyke och klarar det mesta själv. Men när det kommer till min häst så blöder jag så fort jag behöver sova borta en natt eller låta någon annan ta hand om honom.
Till saken...är det nån mer än jag som har haft seperationsångest från sin häst?!
Hur ska man hantera en sådana känslor som seperationsångest?!
Mvh Xoya