Senare avvänjning skapar tryggare hästar

En del gör det gradvis, andra abrupt. Några hävdar att fölet kan vänjas av vid fem månader, andra vill helst att det går kvar hos stoet minst sju månader, och så finns det de som tror på att låta stoet själv välja när det är dags att vänja av. Men, vad säger egentligen forskningen? Vilken metod orsakar minst stress hos sto och föl?

 

[IngelaH]

Det är ju knappast någon nyhet, då det gäller de flesta djurarter.

 

[Freazer]

Det är ju knappast någon nyhet, då det gäller de flesta djurarter.

Eller hur. Tyvärr inte riktigt samma tänk hos alla framförallt utomlands.

 

[ameo]

Alltså, det är inte mer än 30 år sedan som den "normala" rekommendationen om avvänjning var vid 4-6 månaders ålder. Jag har kvar min bok "Att bli med föl" som jag köpte inför min första uppfödnings födelse (1993) och där står det just så.
(Det är mycket jag önskar att jag gjort annorlunda då, men jag visste inte bättre - som tur är kan man lära sig och ändra sig...)

 

[Mia_R]

Jag valde att flytta stona med föl till lösdrifter för att de själva skulle få bestämma, istället för att bli skilda åt pga uppstallningarna. Sommarhalvåret gick de ute med de andra stona med föl där de föddes, men flyttades efter betena till lösdrifter där de vande av sig själva.

När intresset för mamma avtog och de andra fölen var roligare att hänga med och de åt bra på egen hand så fanns ingen anledning att stona skulle gå kvar. De fölen fick gå kvar på lösdrifterna tills de togs hem och hanterades mer, i ena fallet som 2-åring och i det andra som 1,5. Bägge två går idag på lösdrift tillsammans och har alltid varit trygga att hantera.

 

[IngelaH]

Alltså, det är inte mer än 30 år sedan som den "normala" rekommendationen om avvänjning var vid 4-6 månaders ålder. Jag har kvar min bok "Att bli med föl" som jag köpte inför min första uppfödnings födelse (1993) och där står det just så.
(Det är mycket jag önskar att jag gjort annorlunda då, men jag visste inte bättre - som tur är kan man lära sig och ändra sig...)

Min "vackra vitas gräsmage", såldes när hon var 9 månader... ledtränad, bettränad, lasttränad, promenerad i skog och mark, trygg och glad. Men hon var tvungen att flytta då, pga att jag var tvungen att flytta min vackra vita i samma vända... pga "stallbyte" av diverse "rutiga och randiga skäl". Och med min ryggmärgsskada, visste jag ändå att jag inte skulle klara av en unghäst. Även om "Cavatina" var en liten pärla att hantera, även för mig.