Det som hjälpt för mig är:
Promenader i bra skor, med gott om utrymme för tårna för att verkligen kunna platta ut foten osv. Så få steg som möjligt på hård mark (asfalt, butiksgolv...) och så många steg som möjligt på mjuk och gärna ojämn skogsmark. Följt av stretching av hela vaderna och låren.
Det var också vad min duktiga fysioterapeut rekommenderade.
En annan fysioterapeut ville köra någon slags stötvågsbehandling eller vad det kallades. Jag kände mig skeptisk till vad som kändes som symtombehandling istället för att rätta till grundproblemen, så jag avstod. En dåvarande kollega hakade dock på den behandlingen istället. Hon blev sjukskriven i över ett halvår eftersom hon öht inte kunde använda sin dåliga fot och därför inte kunde jobba. Jag var glad åt att ha bytt fysioterapeut (väl medveten om att vi kanske skulle fått olika resultat ändå. Men ja, jag gillar att kunna "fixa själv").
Idag har jag inga problem, så länge jag går så mycket som möjligt i barfotaskor, det är vad mina fötter mår bäst av.
Tillägg: När det var som värst så hade jag alltså så ont att jag ramlade ihop i en hög på golvet av smärta när jag försökte resa mig ur sängen på morgonen, det gjorde så fruktansvärt ont att sätta ner foten på golvet att hela jag kollapsade. Och hur många gånger jag efter jobbet legat på hallgolvet och gråtit av smärta har både jag och sambon glömt... Som tur är så är det nu flera år sedan jag slutade på det jobb som hade sönder mig så.