Du är inte ensam! Jag kämpar precis med samma sak.
Jag hade använt bra walking-skor som mina fötter älskade i flera år (köpte ett nytt par av samma sort varje år), och promenerat ofta och långa sträckor utan minsta problem. Men så plötsligt fick jag ont och det blev bara värre. Jag har inte tagit en promenad längre än 2 km på flera månader nu då jag försökt ta det lugnt och läka ut det (har ej bil och går en del i vardagen/på jobbet, men tar cykeln alla transportsträckor där det funkar). Det håller på att ta kål på mig mentalt att inte kunna komma ut i skogen som jag brukar, och att känna mig så rörelseskygg och lat. Hittills har jag testat att byta till skor med lite stabilare sula, fått gjutna inlägg av en ortoped som jag använder både i ute- och inneskor, tejpat några gånger (utan att riktigt få till det bra), och gjort lite tåhävningar och stretch som fysioterapeut tipsat om, men det står väldigt stilla med förbättringen. Jag har inte jätteont nu när jag går så pass lite, utan känner mest av det lite när jag suttit stilla, men märker direkt att jag får ont om jag går/står lite mer än vanligt en dag. Då värker och pirrar det även när jag lägger mig på kvällen.
Jag ska absolut testa att beställa ett par såna strumpor. Funderar också på om jag ska testa att köpa ytterligare ett par andra skor, men det är ju både dyrt och svårt att veta exakt vad som blir bra. Jag vill verkligen göra allt för att kunna få tillbaka mitt vanliga liv, speciellt nu när sommaren snart kommer, men är rädd att överanstränga mig och hamna på ruta ett igen. Hur gjorde ni andra under läkningstiden, höll ni igång och gick lite ändå, eller var ni jätteförsiktiga?
