Varning för halvlångt inlägg.
Kommer in lite sent på ämnet men kommenterar tunnelbanekampanjen, inte till någon särskild utan allmänt, apropå det som skrevs tidigare att SD skulle vara skickliga med media iom sitt kampanjande, samt tanken att aktivister och andra "hjälper" SD till fler röster genom sina protester mot kampanjen (och då blir det lite generellt om missnöjesröstning också eftersom ungefär samma resonemang brukar användas om övriga riksdagspartier, att det är missnöje med etablissemanget, med vänstern, med högern, med alla andra, som får vissa att ställa sig bakom SD).
Kampanjen. Jag tror inte att SD är skickligare än andra på att driva kampanjer, deras budskap råkar bara vara tillräckligt populistiskt och tillräckligt kontroversiellt för att spridas nästan oavsett hur det läggs fram. En femåring hade kunnat paketera det budskapet åt dem och det hade fått spridning eftersom i dagens klimat med tanke på hur vindarna blåser krävs det inte några större ansträngningar - man kastar upp draken i luften så flyger den.
Det finns väldigt mycket som sprids genom att vissa förfasar sig medan andra håller med och oavsett av vilken anledning man för det vidare så blir slutresultatet detsamma, det får spridning. Med en viss typ av budskap blir det nästan oundvikligen så och kommer det budskapet från ett riksdagsparti, ja då sprids det som en löpeld.
SD behöver inga pr-genier i sitt parti för att få publicitet så länge de har populism och kontrovers i sin ideologi.
Att de som river ned affischer, eller för den delen övriga riksdagspartier, skulle hjälpa SD att få röster köper jag inte riktigt eftersom det antyder att dessa väljare främst skulle ha drivits dit av andras felsteg snarare än valt SD för deras faktiska värderingar.
Problemet med det resonemanget, att vissa människor främst "protesterar mot alternativen" genom att välja SD, är att varken aktivister eller övriga riksdagspartier kan driva människor totalt ovetande och oskyldiga in i SDs fålla. Följden av att SD får sådan spridning från alla håll är ju också att alla vid det här laget oundvikligen har viss information att ta ställning till. Alla är medvetna om att detta är ett parti som anklagas för saker som rasism och främlingsfientlighet, som kritiserats för att motarbeta jämställdhet osv, ingen kan ha undgått kontroversen vid det här laget. Att då inte bry sig om att sätta sig in i de frågorna, eller helt enkelt bortse från dem, och av missnöje rösta på SD är ett val som avslöjar värderingar. Att rösta i protest på SD utan att bry sig om att aktivt ta ställning till deras påstådda (och i mångas ögon faktiska) rasism, sexism osv är att säga att "de där frågorna, antirasism, öppenhet, jämställdhet, de är inte är värda min tid och min röst."
Det är alltså i princip omöjligt att drivas till att rösta på SD utan att sympatisera med deras åsikter på ett fundamentalt plan, någon oskyldig missnöjesröstning framtvingad av övriga riksdagspartier eller av aktivister existerar inte.