Silverkedjan skrev:Exakt, om man tänker på det och försöker "jobba" så är risken stor att man jobbar MOT hästen och begränsar dess rörlighet. Att vara avslappnad och följa med i bäckenet är naturligt för en del medan andra har väldigt svårt att hitta ett läge där de följer hästen. Man måste först kunna följa och bli fri från egna spänningar och snedheter för att kunna förstärka!
Åh, nu fick jag den där visionen av Giddes rumpa som "spelade orgel á la Snövits dvärgar" i tölten igen
(Sambaengis beskrivning av baklängscykling är också bra fast inte lika komisk)
). Har haft förmånen att få se henne rida Askur Jag vet inte vad eller hur hon gjorde, men vackert var det! Men hon var ju jättesnäll fast det kröp säkert i henne när hon såg min sits... )Silverkedjan skrev:Om jag red bakom och du inte fick skäll eller hamnade i diket så satt du säkert rakt över hästen - vissa hästar behöver inte mer hjälp av ryttaren än så
Men det är jättesvårt om man har en häst som är tränad att lyssna efter vikthjälper ifall ryttaren inte har benen på rätt ställe. I stolsits och med benen "rätt ut" från hästen blir det så himla ostadigt i sadeln, ryttaren sitter liksom och vinglar på svanskotan och det är lätt att vika sig lite här och där och ge en massa konstiga signaler till hästen. Om benen ligger på plats längs med hästen är det lättare att sitta still och inte inte halvhalta genom att köra fram fötterna, utan istället förankra sin sits längs hästens kropp och tippa in bakdelen på hästen.
- jag längtar redan efter honom och känslan jag fick. Lite av känslan kommer fram när jag får in baken rätt - men just det - trots regn, spöregn o småregn glömde jag både tid och rum när jag fick till lite av den tölt Askur har i sig. Det är en känsla jag inte känt på väldigt länge. ! Jag har en häst som är lyhörd för vikthjälper. Jag blir inte klok på vad det är jag gör, men nåt konstigt är det... Han böjer sig genom hela kroppen och det är garanterat jag som orsakar detta, men vad är det jag gör för fel?Silverkedjan skrev:Bortse från snuttandet Anette, det gör jag för jag gillar inte fjäsk
I sak finns det en poäng med att det är svårt att lära sig av en häst som inte kan.
Du hade ju tur/urvalsförmåga att börja med en bra häst, då kommer man ju lättare på rätt spår.
Själv var jag hästlös så väldigt länge (pank student) att jag skaffade mig en "utbildning" jag inte tänkte på att uppskatta förrän efteråt - jag fick nämligen chans att rida väldigt många olika hästar varav en del jättefina eftersom jag hjälpte till i stora verksamheter i utbyte mot ridning.
Just den där "aha-upplevelsen" man får när hästen mjukt reagerar som den ska och bär upp sig för en korrekt men inte grov hjälp är ju så svår att ersätta. Likaså taktkänslan i tölt är svår att öva upp utan att ha en taktsäker häst i "rumpminnet".
Man måste någon gång ha känt hur det ska kännas när det är rätt för att veta vad man ska sträva efter med en ännu outbildad/felriden häst.
) Dessutom får jag sitta om ofta för att benet åker fram en aning. Jag ska känna efter noga idag, men jag tror att även min högra höft vrids fram Annars så känns höftbenen bra och jämna i höjdled liksom... Jag kom precis från stallet, där jag har ägnat en halvtimme åt koncentrerad barbackaridning i paddocken. Det visade sig att det är jag själv som sätter mig snett genom att jag rätar ut mitt vänsterben. Eftersom hästen ser ut som en tunna med en rygg bred som en ladugårdsvägg så är det inga problem att sitta kvar trots att jag hamnar till vänster. ) Hästen är precis genomgången av kiropraktor, han spattröntgades för ett år sedan och det fanns inga förändringar då (han är 8 år). När jag koncentrerar mig och sitter rätt så har han heller inga problem med öppna åt något håll, han trampar väl under sig... Så jag misstänker starkt att det är jag som är den stora boven i dramat 
