Sånt som bara händer på film?

[PonnyMajsan]

Hej jag kollade på en film för några dagar sedan. Den handlade om en flicka som blev bästa vän med en häst och då menar jag inte "jag och min häst är bästisar" utan hästen följde henne var hon än gick. "Lekte" med henne alltså sprang efter osv. Hon kunde även rida hästen utan sadel och träns och hästen gick var hon än ville. Kan man bli bästa vän med sin häst på samma sätt som hon i filmen eller händer sånt bara på film? Hur skulle man kunna bli så bra vän med sin häst? Så att man skulle kunna lita 100% på hästen. Måste hästen var inriden och förstår vikthjälper osv eller går det "tala" med hästen? Ursäkta ett lite flummigt inlägg men blev bara så fascinerad

 

[Maqurell]

@PonnyMajsan; Lite hollywood kan det ha varit men naturligtvis går det att rida på sådant vis. Hästar är känsligare än vad man tror. Börja träna med att svänga, starta och stanna med bara vikt och tanke. Man skall alltid sträva efter att kunna påverka med så små medel som möjligt. En förhållning exempelvis kan man (bör man) göra med enbart din magmuskulatur

Sen anser jag benhårt att man med att umgås med sin häst bygger ett samförstånd. Tyvärr missar många det när de stressar igenom pysslet för att hinna rida. Ett samförstånd börjar redan i stallgången när du ryktar. Men det tar tid så ge det tid.

 

[PonnyMajsan]

Min foderhäst tänker bara på mat. Det skulle ha varit en dröm för mig att hon skulle följa efter mig utan att stanna och äta hela tiden eller försöker gå och hälsa på en annan häst. Skulle det hjälpa om jag pysslade om henne mer och spenderar mer tid med henne? Just nu är hon på sommarbete så jag tror inte att hon skulle vilja följa efter mig när det är fler hästar osv. Något tips på saker man kan göra som stärker förtroendet?

 

[moonstruck]

Hej jag kollade på en film för några dagar sedan. Den handlade om en flicka som blev bästa vän med en häst och då menar jag inte "jag och min häst är bästisar" utan hästen följde henne var hon än gick. "Lekte" med henne alltså sprang efter osv. Hon kunde även rida hästen utan sadel och träns och hästen gick var hon än ville. Kan man bli bästa vän med sin häst på samma sätt som hon i filmen eller händer sånt bara på film? Hur skulle man kunna bli så bra vän med sin häst? Så att man skulle kunna lita 100% på hästen. Måste hästen var inriden och förstår vikthjälper osv eller går det "tala" med hästen? Ursäkta ett lite flummigt inlägg men blev bara så fascinerad

Det tar många år att bli så bra vän med sin häst

Finns flera inriktningar som strävar mot samma mål. Här är tre exempel på män som har utformat en egen "lära" och som framgångsrikt förmedlat dessa.

klaus Ferdinand hempfling
pat parelli
Det står helt still i huvudet, en till jättekänd amerikan. Hoppas någon kan hjälpa mig komma ihåg hans namn, han har gjort en jättebra grimma.

 

[Maqurell]

Ja, jag vill påstå att det skulle hjälpa. Ju mer tid du lägger ner på det övriga pysslet desto med kommer hon lyssna på dig. Man kan lära sin häst att följa precis som man lär den en korrekt hörnpassering. Leder du den och gör den uppmärksam på att den ska stanna när du stannar så har du mycket givet. Gör detta till vana när du hämtar den i hagen, ungefär som när man lär en hund gå fot. Det viktiga att minnas är att du lär och uppmuntrar en häst till att bli lydig, du kan aldrig tvinga den.
Vi lär hästar att flytta för tryck (ex för skänkel), då har du lite gratis hjälp på vägen när du flyttar den i sidled i stallgången när du byter sida vid rykten. Det kan kännas futtig med två styck tryck-flytt per sida per borsttillfälle med det är upprepningen som gör med nytta än vad man kan tro.

Sen får man ta vissa grejer för vad de är. Min häst var en riktig sprattelapa som ung, nu kan min grabb på fem år rida henne slalom enbart med vikthjälperna. Hon kortar och samlar sig när jag spänner magen och följer mig som en hund men det hindrar inte henne att sno till s ig lite gräs när jag ska öppna grinden till hagen, men vad fasen, man kan inte få allt.

 

[moonstruck]

Monty Roberts heter den tredje snubben.

Alla dessa har skrivit böcker om "hur man gör", och jag vet att åtminstone de två tidigare har upplärda instruktörer här i Sverige som man kan åka och träna för. Det är ett bra sätt att lära känna sig själv och sin häst och jobba på relationen med hästen.

 

[Fideli]

Den här tycker jag är helt underbar!

Ponnyn är verkligen så himla försiktig med den lilla flickan, när hon tex kryper in under halsen och petar på benet för att få den att gå spansk skritt, så väntar ponnyn tills hon har backat ut igen innan den lyfter på benet!

 

[MagicaDeHex]

Den här tycker jag är helt underbar!

Ponnyn är verkligen så himla försiktig med den lilla flickan, när hon tex kryper in under halsen och petar på benet för att få den att gå spansk skritt, så väntar ponnyn tills hon har backat ut igen innan den lyfter på benet!

Själv får jag ont i magen av å se det:/ Särskilt sekvenserna då barnet är utan hjälm

 

[MagicaDeHex]

Det tar många år att bli så bra vän med sin häst

Finns flera inriktningar som strävar mot samma mål. Här är tre exempel på män som har utformat en egen "lära" och som framgångsrikt förmedlat dessa.

klaus Ferdinand hempfling
pat parelli
Det står helt still i huvudet, en till jättekänd amerikan. Hoppas någon kan hjälpa mig komma ihåg hans namn, han har gjort en jättebra grimma.

Fast vän med sin häst kan man ju vara ändå. Detta är ju ett resultat av träning. Min häst går oxå med mig men det är ju för att jag använder mig av rätt kroppsspråk . Gör man rätt så kan man samarbeta på detta sättet med de flesta hästar.

 

[skiesabove]

Jag följer inte någon exakt lära utan hästen har fått lära mig vad han reagerar på (när jag gör rätt så gör han det jag vill).

I skritt så började han följa nästan på direkten, det tog bara 2-3 pass innan det satt att kunna göra halt, backa, gå runt koner etc helt lös. Jag kunde löslongera honom i skritt och trav och avsaktningar första passet också, men halten och vändningar tog några gånger (och halten sitter inte jättebra ännu). Galoppen upptäckte jag efter några månader kom om jag själv tog ett galopp-språng.

Mitt bästa tips är att helt enkelt prova. Stäng in dig själv och hästen på en säker ridbana/liten hage och börja lära dig . Och bestraffa inte hästen när du gör fel (för om den inte gör det du tänkte, så är det DU som gjort fel och ingen annan). Beröm hästen när den gör rätt, och upprepa tills det blir rätt om det blev fel. Bli glad för små framsteg, så kommer de stora framstegen med tiden.

Det tog ungefär 9 månader innan min ville trava bredvid mig lös. Innan dess så blåvägrade han att trava lös i närheten av mig, han gjorde det med grimma och grimskaft men inte lös av någon anledning. Det tog tid att vinna hans förtroende på den biten. Däremot så travade han glatt om jag skickade ut han på spåret.

Att löslongera gör också den vanliga longeringen tusen gånger lättare. Det blir lätt att skicka ut hästen på volten, lätt att byta gångart, du slipper slita och dra.

Kör bara kör ! Din häst är din bästa lärare.

 

[PonnyMajsan]

Jag följer inte någon exakt lära utan hästen har fått lära mig vad han reagerar på (när jag gör rätt så gör han det jag vill).

I skritt så började han följa nästan på direkten, det tog bara 2-3 pass innan det satt att kunna göra halt, backa, gå runt koner etc helt lös. Jag kunde löslongera honom i skritt och trav och avsaktningar första passet också, men halten och vändningar tog några gånger (och halten sitter inte jättebra ännu). Galoppen upptäckte jag efter några månader kom om jag själv tog ett galopp-språng.

Mitt bästa tips är att helt enkelt prova. Stäng in dig själv och hästen på en säker ridbana/liten hage och börja lära dig . Och bestraffa inte hästen när du gör fel (för om den inte gör det du tänkte, så är det DU som gjort fel och ingen annan). Beröm hästen när den gör rätt, och upprepa tills det blir rätt om det blev fel. Bli glad för små framsteg, så kommer de stora framstegen med tiden.

Det tog ungefär 9 månader innan min ville trava bredvid mig lös. Innan dess så blåvägrade han att trava lös i närheten av mig, han gjorde det med grimma och grimskaft men inte lös av någon anledning. Det tog tid att vinna hans förtroende på den biten. Däremot så travade han glatt om jag skickade ut han på spåret.

Att löslongera gör också den vanliga longeringen tusen gånger lättare. Det blir lätt att skicka ut hästen på volten, lätt att byta gångart, du slipper slita och dra.

Kör bara kör ! Din häst är din bästa lärare.

Oj det var bra skrivet! Ska testa det! Har bara ett litet problem, det finns ingen paddock utan hage bredvid så hon ska stå och hälsa på de andra hästarna hela tiden. Tips?

 

[Marty]

Det är inte som i filmerna, men man kan nog ändå få den där känslan och relationen med sin häst. Sedan är ju det kanske inte som den finaste filmen för det.

Jag anser mig vara vän med min häst. Inte bästis kanske, men ibland känns det som att hon ser mig mer som en vän än något annat. Är vi på ridbanan med henne lös så följer hon mig som en hund i både skritt och trav. Det jag märkt är att hon ibland försöker leka med mig i traven och kan börja bocka bredvid mig eller ibland kan hon ställa sig upp (på bus/lek-vis). Då känner man sig ganska liten och man får påminna henne om att vi inte riktigt kan busa på samma vis som hon kan göra med sina hästpolare.

I övrigt så är hon väldigt kärvänlig mot mig. Nu iår är första gången på de snart 7 åren jag haft henne som jag inte tar hand om henne varje dag, pga jobb på annan ort. Hon har alltid varit kelig och står gärna och masserar och myser, men nu är det extremt! Hon börjar massera mig utan att jag ens pillat på henne. Och kollar jag inte på henne försöker hon få min uppmärksamhet till varje pris. Skrapar om jag inte är i närheten osv (dumheter, men man kan inte låta bli att uppskatta att hon gillar mig). Härom dagen stod jag i hagen och pillade på mobilen. Hon ställde sig precis bakom mig med huvudet över mitt huvud (hon är 179 cm så hon kan det). När inte det hjälpte så puttade hon försiktigt på mig med ett framben. Hon går absolut inte på utan respekterar mig, men pockar på uppmärksamhet. Jag har aldrig riktigt känt så med någon annan häst, att man verkligen är VÄNNER. Jag haft hästar som uppskattat mig, gnäggat åt mig osv, men inte så som min nuvarande häst.

 

[skiesabove]

Oj det var bra skrivet! Ska testa det! Har bara ett litet problem, det finns ingen paddock utan hage bredvid så hon ska stå och hälsa på de andra hästarna hela tiden. Tips?

Du behöver bli mer intressant . Godis fungerar bra för oss, men jag kan inte använda morötter (för gott = tappar fokus och blir tiggig). Jag använder mineralpellets (ganska stora pellets) eller lusernpellets. Det är lätt och lagomt och inte för gott.

 

[PonnyMajsan]

Testade igår i paddocken och det gick chockerande bra! Det kan såklart vart för att jag hade godis men hon följde efter var jag än gick. Det tog en liten stund innan hon förstod men efter det gick det super. Hon följde mig även när godisarna var slut. Hon travade efter och bredvid

 

[skiesabove]

Skoj :-D!

Visst är det en häftig känsla?

 

[PonnyMajsan]

Ja lite stolt blev man faktiskt!

 

[IngelaH]

Jag gjorde inget särskilt för att bli extra vän med min Fatima. Jag bara var mig själv, pratade med henne när jag närmade mig stallet och hon såg mig från hagen, klappade, kliade, umgicks och lät henne komma och gå som hon ville i stallet och i hagen, när vi var ensamma utan störande moment.

Jag satt ofta i hagen hos Fatima o hennes hästkompisar, på en pall/stol, med kaffetermos, mackor, morötter, en bok och bara var. Hästarna cirklade runt mig närmare, längre bort, närmare... och när de betat en stund, kunde de komma o ställa sig intill mig allihop och sova en stund... innan de knallade iväg igen.

På den tiden jag inte hade egen häst, letade jag ofta upp någon hästhage och satt i en dikeskant, läste bok och höll lite koll med ena ögat för att se vad som hände i hagen. Självklart hade jag INTE med mig godis till hästarna eftersom det inte var mina och man inte ska mata andras hästar hur som helst. Det blev lite samma sak där att hästarna gärna kom o kollade läget, gick, kom tillbaka stod o sov en stund osv...

Det var så att säga ömsesidig respekt och ömsesidigt lärande från varandra. Det är vad jag kallar Naturlig Hästhantering oavsett vilken bok man läst eller inte, eller vilken kurs man gått eller inte. Helt enkelt sunt förnuft.

Fatima visste precis vad jag klarade av den och den dagen... Var min kropp skrabbig, då stod hon som fastgjuten i backen tills jag hade kravlat mig upp på henne om vi skulle rida. Hade jag en bra dag, ja... då var det definitivt "håll i hattenvarning".

 

[Grazing]

Jag tror det mesta handlar om att umgås och hantera hästen. Umgås mycket från marken och givetvis från ryggen. Så många som bara åker till stallet för att rida och sen åker dom hem, dom missar så mycket. Fast förståeligt ofta då många inte har så mycket tid att lägga i stallet alltid och då får man ju lite göra det som är det mest viktiga för hästen.

Sen får man se lite skillnad tycker jag på lydnad och vänskap. Vänskap kan man ha med en häst trots att hästen inte kan backa på minsta kommando eller inte kan några trick. Hästen kan vara lyhörd och försiktig och omhändetagande om en person ändå. Däremot så ju träning lika med umgänge med hästen, och ju mer man umgås med den och ju mer tid man lägger på hästen så blir ju även resultatet därefter.

Sen är ju hästar även individer och vissa hästar är lite mera klumpigt lagda och har lite mindre känsla för saker och ting medans vissa är födda mera lyhörda och vakna och brydda.

 

[Emmelie89]

Jag har ett bra förhållande med mitt sto, eftersom jag har lärt mig läsa av olika hästar och deras beteende med åren, erfarenhet kommer med tiden, därmed lyckades jag "läka själen" på mitt sto, fick henne för EN KRONA, ägaren hade gett upp på henne. Från inåtvänd, totalt självförsvarande och otroligt olycklig häst till det vi har idag. En lycklig, trygg häst som ser fram emot samarbete med en människa.
Tog mig 4 år idag rider jag snart ut henne på halsring, hon skenar inte för något, och är nästan totalt röststyrd.. det tar tid. Tålamod. Kärlek, och massor av rätt tajming och veta vad man gör. Men man kan uppnå allt man önskar i förhållande till sin häst, om viljan finns så finner man vägarna! Finns inte ett sätt som funkar likadant på alla hästar, man får lära sig och leta sig fram på vägen. mvh // Emme

 

[PonnyMajsan]

Jag har ett bra förhållande med mitt sto, eftersom jag har lärt mig läsa av olika hästar och deras beteende med åren, erfarenhet kommer med tiden, därmed lyckades jag "läka själen" på mitt sto, fick henne för EN KRONA, ägaren hade gett upp på henne. Från inåtvänd, totalt självförsvarande och otroligt olycklig häst till det vi har idag. En lycklig, trygg häst som ser fram emot samarbete med en människa.
Tog mig 4 år idag rider jag snart ut henne på halsring, hon skenar inte för något, och är nästan totalt röststyrd.. det tar tid. Tålamod. Kärlek, och massor av rätt tajming och veta vad man gör. Men man kan uppnå allt man önskar i förhållande till sin häst, om viljan finns så finner man vägarna! Finns inte ett sätt som funkar likadant på alla hästar, man får lära sig och leta sig fram på vägen. mvh // Emme

Precis så vill jag ha det! Kunna rida utan något och lita på varandra till 100%.