Jag hade en sådan ponny för en himla massa år sedan. Hon var 13 år när hon kom till mig från uppfödaren. Uppfödaren hade avlidit så alla hästarna auktionerades bort.
Det var ett tanigt litet b-ponny sto på 13 år. Hon såg inte ut att vara en dag över 1 år! Fick reda på att uppfödaren varit sjuk länge och inte kunnat ta hand om sina djur. Otroligt nog så hände inget på alla år som hon var där. Hon hade växt upp på nästan enbart halm och hade väl därför inte utvecklat kroppen som den skulle. Hon var ett renrasigt Gotlands Russ med jätte fin stam. Men hon såg långt ifrån ut som ett russ.
Litet benrangel kom till oss och fick äta upp sig. Jag skötte henne dag ut och dag in. Spenderade mesta tiden i hagen med henne.
Vi blev bästa kompisar hon och jag. Hon följde mig överallt. Kunde ha henne lös utan problem. Var hon i hagen och jag gick in i huset så stod hon i hörnet närmast huset och väntade. När jag kom ut gnägga hon alltid. Var hon längre in i hagen när jag kom hem från skolan så räckte det att jag ropade hennes namn en gång så gnägga hon och kom i full galopp till grinden.
Det var verkligen hon och jag. Har aldrig haft ett sånt band med en häst i hela mitt liv. Tyvärr var vi tvungna att avliva henne några månader senare pga att hon fastnat i ett litet hål i marken och sparkat av sig benet precis under hasen. Fanns inget vi kunde göra :'(. Ögonen blir fortfarande tårfyllda när jag tänker på henne.
Idag har jag hittat Hästen med stort H. Dock ligger hon på 2:a plats . Min älskade ponny har en speciell plats i mitt hjärta och kommer för alltid att finnas där. Älskade ponny
Så jo jag tror helt på detta. Jag var inte ensam om att ta hand om henne, men hon sket fullständigt i dom andra när jag var där. Det var verkligen vi enda till slutet
Det var ett tanigt litet b-ponny sto på 13 år. Hon såg inte ut att vara en dag över 1 år! Fick reda på att uppfödaren varit sjuk länge och inte kunnat ta hand om sina djur. Otroligt nog så hände inget på alla år som hon var där. Hon hade växt upp på nästan enbart halm och hade väl därför inte utvecklat kroppen som den skulle. Hon var ett renrasigt Gotlands Russ med jätte fin stam. Men hon såg långt ifrån ut som ett russ.
Litet benrangel kom till oss och fick äta upp sig. Jag skötte henne dag ut och dag in. Spenderade mesta tiden i hagen med henne.
Vi blev bästa kompisar hon och jag. Hon följde mig överallt. Kunde ha henne lös utan problem. Var hon i hagen och jag gick in i huset så stod hon i hörnet närmast huset och väntade. När jag kom ut gnägga hon alltid. Var hon längre in i hagen när jag kom hem från skolan så räckte det att jag ropade hennes namn en gång så gnägga hon och kom i full galopp till grinden.
Det var verkligen hon och jag. Har aldrig haft ett sånt band med en häst i hela mitt liv. Tyvärr var vi tvungna att avliva henne några månader senare pga att hon fastnat i ett litet hål i marken och sparkat av sig benet precis under hasen. Fanns inget vi kunde göra :'(. Ögonen blir fortfarande tårfyllda när jag tänker på henne.
Idag har jag hittat Hästen med stort H. Dock ligger hon på 2:a plats . Min älskade ponny har en speciell plats i mitt hjärta och kommer för alltid att finnas där. Älskade ponny
Så jo jag tror helt på detta. Jag var inte ensam om att ta hand om henne, men hon sket fullständigt i dom andra när jag var där. Det var verkligen vi enda till slutet