Jag har världens finaste häst. Men jag har inte den tiden jag vill ha! Jag börjar fundera på fodervärd,men jag vet inte...
Jag jobbar 80%,men jobbar lite längre pass och färre dagar,så jag borde få det att gå ihop,men,jag har en liten 1,5 årig dotter här hemma som jag inte alls vill ska bli åtsidosatt! Dom dagar jag jobbar sover hon när jag kommer hem.... Lediga dagar spenderas ihop över dagen,sen blir det att stressa till stallet för att hinna rida innan det blir kolsvart ute när pappa kommer hem och tar över dottern,sen när jag kommer hem ska hon läggas,sen får jag värma rester i micron och äta i min ensamhet. På något sätt så känns det inte alls lika kul längre detta med hästar,fast samtidigt så är det ju JAG!
Min häst är 6 år,men efter i utbildningen pga graviditet och allt efter det. Nu börjar vi även prata om syskon innan dottern blir för "gammal",vi vill ju att dom ska kunna ha kul tillsammans,samt att vi vill ju inte börja om med allt när dottern är stor,nu är vi ju fortfarande nästan inne i att gå upp på nätterna osv! Väntar vi ytterligare 3-4 år så blir det ju att börja om helt,och dottern är så pass stor att dom kanske aldrig kommer vara på samma våglängd.
Samtidigt så är min häst mitt "allt"! Jag har haft henne sen 6 månader,och vet allt om henne. Hur ska någon annan kunna lära sig henne? Tänk om det blir helt fel alltihopa? Eller om vi bestämmer oss för att starta bebisverkstaden,sen helt plötsligt tröttnar fodervärden och jag står med häst utan stallplats och höggravid...
Stallet också då... Jag har det bästa stallet man kan ha! Jag har stått här i nästan 4 år,och under den tiden så har det blivit TVÅ boxar lediga,och kön är lååååång. Jag räknar med en fodervärd på 3 år kanske,är inte ekonomiskt försvarsbart att betala 1500:- i månaden i 3 år i kallhyra bara för att behålla boxen. Men flyttar jag så vet jag att det kommer "aldrig" bli en box ledig igen åt mig...
Massa massa svammel,och jag vet inte ens om jag har någon speciell fråga jag vill ha svar på,men måste få rensa skallen iallafall,jag är så förvirrad så jag vet varken ut eller in. I dag efter stallet så bröt jag ihop totalt över min microvärmda mat när jag satt där i köket och åt i min ensamhet,tårarna bara sprutade när jag för första gången insåg själv vad som vore det bästa i dagsläget,men jag vet ärligt talat inte hur jag ska våga ta steget.
Och att hitta en fodervärd för så lång tid,går det ens?
Känns som om jag varken kan leva med eller utan hästarna i dagsläget.....
Jag jobbar 80%,men jobbar lite längre pass och färre dagar,så jag borde få det att gå ihop,men,jag har en liten 1,5 årig dotter här hemma som jag inte alls vill ska bli åtsidosatt! Dom dagar jag jobbar sover hon när jag kommer hem.... Lediga dagar spenderas ihop över dagen,sen blir det att stressa till stallet för att hinna rida innan det blir kolsvart ute när pappa kommer hem och tar över dottern,sen när jag kommer hem ska hon läggas,sen får jag värma rester i micron och äta i min ensamhet. På något sätt så känns det inte alls lika kul längre detta med hästar,fast samtidigt så är det ju JAG!
Min häst är 6 år,men efter i utbildningen pga graviditet och allt efter det. Nu börjar vi även prata om syskon innan dottern blir för "gammal",vi vill ju att dom ska kunna ha kul tillsammans,samt att vi vill ju inte börja om med allt när dottern är stor,nu är vi ju fortfarande nästan inne i att gå upp på nätterna osv! Väntar vi ytterligare 3-4 år så blir det ju att börja om helt,och dottern är så pass stor att dom kanske aldrig kommer vara på samma våglängd.
Samtidigt så är min häst mitt "allt"! Jag har haft henne sen 6 månader,och vet allt om henne. Hur ska någon annan kunna lära sig henne? Tänk om det blir helt fel alltihopa? Eller om vi bestämmer oss för att starta bebisverkstaden,sen helt plötsligt tröttnar fodervärden och jag står med häst utan stallplats och höggravid...
Stallet också då... Jag har det bästa stallet man kan ha! Jag har stått här i nästan 4 år,och under den tiden så har det blivit TVÅ boxar lediga,och kön är lååååång. Jag räknar med en fodervärd på 3 år kanske,är inte ekonomiskt försvarsbart att betala 1500:- i månaden i 3 år i kallhyra bara för att behålla boxen. Men flyttar jag så vet jag att det kommer "aldrig" bli en box ledig igen åt mig...
Massa massa svammel,och jag vet inte ens om jag har någon speciell fråga jag vill ha svar på,men måste få rensa skallen iallafall,jag är så förvirrad så jag vet varken ut eller in. I dag efter stallet så bröt jag ihop totalt över min microvärmda mat när jag satt där i köket och åt i min ensamhet,tårarna bara sprutade när jag för första gången insåg själv vad som vore det bästa i dagsläget,men jag vet ärligt talat inte hur jag ska våga ta steget.
Och att hitta en fodervärd för så lång tid,går det ens?
Känns som om jag varken kan leva med eller utan hästarna i dagsläget.....