Samhall?

Jag hade ett nytt möte med fk och af igår. Det mötet var i alla fall bättre än det första. Vi kom fram till att jag inte ska börja arbetsträna just nu utan det ska göras en arbetsförmågeutredning först. Det dröjer några månader innan det kan bli av.

Men det föreslogs också jobb på samhall. Jag känner mig inte alls positivt inställd till detta. Kan de verkligen erbjuda ett stimulerande och meningsfullt arbete? Tvivlar på det. Och så kollade jag upp vad lönen ligger på för arbete inom samhall. Den är skitlåg. Inte ens 24000 i månaden. Mer än så är man inte värd där tydligen. Men å andra sidan så betalar inte parkjobbet någon bra lön heller. I somras tjänade jag 24500 per månad. Jag känner mig inte riktigt uppskattad med en så låg lön.

Men jag är inte i läget att jag kan välja jobb. Jag får ta vilket skit som helst. Och det är ju ett kul tillskott till ett redan kasst liv.

 

[MJLee]

I dagens samhälle krävs vissa kriterier för att få jobb med högre lön. Icke relevant erfarenhet och utbildning räknas inte. En person som lever med vissa begränsningar kommer också att ha det mycket svårt, omöjligt, att få jobb med högre lön om de inte har en attraktiv specialkompetens. Den där 18-åringen som just gått ut gymnasiet är frisk, stark och kan arbeta heltid utan problem. Och är någon man kan satsa på att vara produktiv i många år framåt. AG prioriterar naturligt nog därför 18-åringen och ger hen högre ingångslön eftersom det är vad AG gör vid nyanställningar. Sedan kommer 18-åringen som jobbar 100% alltid att ha/få högre lön än någon som jobbar på 50-75%.

Vilket kan leda till den absurda situationen att erfarna, kvalificerade personer har sämre lön och löneutbildning än någon som är nyutexad. Har man begränsningar i arbetslivet så får man leva med sämre lön och sämre jobb. Så är den kalla, hårda, verkligheten. Vad man än tycker om det.

 

[ameo]

Klipper in några citat

Jo, jag vet. Jag hade en lönebidragsanställning i somras. Det funkade inte så bra. Jag skulle ta mer raster och jobba i eget tempo. Jag begrep aldrig hur det var tänkt att funka. Kunde ju inte ställa mig och lata mig medan kollegan rensade ogräs. Skulle se dåligt ut för omgivningen också. (Typ att kommunalanställda bara latar sig.) Och jag var ju tvungen att vara på plats 100%. Bara att vara på plats och vara på alerten drar ju energi.

Jag presterar på jobb och är effektiv. Men orkar inte hålla igång i åtta timmar.

När jag läser det du skriver så känns det som att det du behöver hjälp med är att balansera din prestation till en mer lagom nivå. Jag känner igen mig själv i viss mån, jag vill vara aktiv hela tiden jag är på jobbet för att känna att jag gör nytta. Jag har oerhört svårt för att sätta mig på rumpan och bara ta det lugnt, för jag vill göra något hela tiden. Men det finns ingen arbetsgivare som kräver att man är och presterar på topp 100% av tiden man tillbringar på sin arbetsplats. Det finns ingen som vinner på det, för det enda man gör är att bränna ut sig själv tills man inte har någon arbetsförmåga kvar.
Jag har en trasig rygg som gör att jag inte kan stå och gå hela mina arbetspass utan jag behöver sätta mig ner och avlasta ryggen. Och det är helt okej att jag gör det. Ibland kan jag läsa in saker medan jag sitter på min stol och ibland finns det andra uppgifter som går att göra medan jag sitter ner. Och jag tvingar mig själv att inse att det enbart är jag själv som ställer krav på mig att prestera hela tiden, mina chefer brukar uppmana mig just att ta de pauser min kropp behöver.
Den lönebidragsanställning du hade i somras, jag förstår att den inte fungerade bra. Dels kanske för att det var den typ av jobb det var - om jag fattat det rätt - i en grupp med andra som gjorde liknande uppgifter. Då är det nog svårt att få till en anpassning på ett bra sätt. (Särskilt när man har höga krav på sig själv att prestera på jobbet). Och redan innan den anställningen började så ventilerade du här att du inte visste hur du skulle använda dig av anpassningen.
Så jag tänker att även detta är en grej som kan vara bra för dig att ta upp med arbetsförmedling (eller vem man nu pratar med om eventuell anpassning av jobb mot lönebidrag till arbetsgivaren). Det är ju viktigt att du får bra information och vägledning av den du arbetar hos hur din anpassning ska se ut.
Nu gissar jag vilt, men säg att det skulle hjälpa dig att ha en 2-3 timmar lång lunch där du kan lägga dig och sova för att ladda batterierna för att orka jobba fullt på eftermiddagen också. Kanske din arbetsgivare skulle kunna tillhandahålla ett vilorum där du sover de timmarna. Eftersom du är effektiv när du väl arbetar så kanske du hinner göra dina uppgifter på den kvarvarande tiden av arbetsdagen, trots dina 3 timmar långa lunchraster, just tack vare att du hinner ladda batterierna.
Jag tänker också att du kanske skulle kunna få arbetsträna med administration och då kunna visa dina kvaliteer för en arbetsgivare. Det kan leda till arbete på bakvägen.
(Själv blev jag fast anställd direkt efter min utbildning på det ställe där jag gjorde min praktig, trots att jag var helt öppen med att jag har en kropp som är ett måndagsexemplar och inte orkar med allt jag vill att den ska göra. För de såg mina kvaliteer bakom den skruttiga kroppen. Och ville ha mig där.)

 

[WhoIsItAgain]

Ingångslön för en 18-årig nyutbildad gymnasiestudent. Skulle du verkligen tycka att det vore skälig lön oavsett vilket yrke du skulle få ta?

Skulle du känna dig värdefull då, oavsett om du är utbildad som lokalvårdare, golfinstruktör eller hjärnkirurg?

Jag förstår att ni är många som har svårt att sätta er in i våran situation.

Men alltså naturligtvis måste ju utbildningen vara relevant. Jag har 3 olika yrkesutbildningar, en med en jäkla massa olika chefsutbildningar. Har noll och intet med min lön som undersköterska att göra. Inte heller min mycket dyra utbildning jag fick inom polisen gör att min lön blir högre i vårdyrket. Däremot skulle nog det jobbet/utbildningen vara en fördel för att få bli anställd inom vården om det nu vore ett övertal av sökande till lediga tjänster, vilket det inte är. Nu får alla som ens söker, direkt ett jobb för till många lediga ställen är det noll sökande.

 

[supercalifragilistic]

Jamen, vad bra att du kommer in och ger ett råd som ingen någonsin har gett TS under alla de år hon sökt stöd här på forumet! Tänk att INGEN har fattat att TS är superdeprimerad och tipsat henne om att gå i terapi istället för att skriva här.

Men det är ju helt bisarrt att så många villigt deltar i och uppmuntrar ältandet? Som utomstående är det ofattbart att andra vuxna människor spenderar flera år på att försöka motivera TS att släcka bränder? för vad? jag förstår verkligen inte.

 

[monster1]

Men det är ju helt bisarrt att så många villigt deltar i och uppmuntrar ältandet? Som utomstående är det ofattbart att andra vuxna människor spenderar flera år på att försöka motivera TS att släcka bränder? för vad? jag förstår verkligen inte.

Vi kanske tycker det är viktigt att hen håller sig vid liv och känner att hen inte är ensam med sitt dåliga mående även om du inte upplever bättring. Man blir ju inte alltid bättre hur gärna man än vill, ibland mår man helt enkelt stadigvarande dåligt (bättre/sämre i perioder hela livet), hur jobbigt det nu än är för omvärlden att hantera.

 

[Sel]

Hur menar du? Det skiljer sig säkert men tex på Ikea har jag sett städare och då har jag reagerat på att de varit så ineffektiva. Men jag är ju rena motsatsen så det kan vara därför.

Just den personen du sett kanske rörde sig långsammare än just du anser effektivt av olika anledningar, men det betyder inte att människan är "seg" eller att alla människor som arbetar via samhall fungerar på samma sätt.

 

[moster_punk]

Wille, du sitter i en bur, och som en tiger försvarar du din bur. I det är du stark, du är vital, du kan, du vill och du kämpar.

Men, en tiger vill ju egentligen inte sitta i bur. Du vill vara fri, vässa klorna mot en trädstam, sola i gräset, ta plats bland de andra tigrarna och leva på samma villkor som dem.

När det inte går är det klart att du blir både frustrerad, ledsen och arg. Det finns vägar ut ur din tigerbur, även när man är femtio år, eller sextio eller sjuttio för den delen. Så länge man lever finns möjligheten, och det är säkert det som är gnistan du slåss för. Du har kämpat i många år, och jag tror du kommer fortsätta oförtrutet och ostoppbart, den starkaste av tigrar. Problemet är att du får samma resultat varje gång du kastar dig mot gallret. Spjälorna håller, du får bara blåmärken och blir så trött, så trött, och uppgiven. Tassarna blir såriga, och du klarar inte att se blod. Mörkret faller, med allt vad det innebär av elände (tandborstningen lär vara det minsta).

Ett är säkert: det som inte fungerat hittills är inte vägen fram. Något måste ändras, om buren ska kunna öppnas. Små, små steg, låt tigern vila när det går, slicka såren och pälsen, andas, och samla på dig sådant som kan vara till hjälp för att öppna din bur- små guldkorn som du kan foga samman till en nyckel, som du kan öppna buren med. Allt ljust, allt positivt, allt du kan, allt som går bra.

Ingen är så stark som den som kämpat hela sitt liv. När den styrkan hittar sin kanal, då Wille, då kommer du vara unstoppable!

 

[Alexandra_W]

@Wille

@ameo skrev
"Nu gissar jag vilt, men säg att det skulle hjälpa dig att ha en 2-3 timmar lång lunch där du kan lägga dig och sova för att ladda batterierna för att orka jobba fullt på eftermiddagen också. Kanske din arbetsgivare skulle kunna tillhandahålla ett vilorum där du sover de timmarna. Eftersom du är effektiv när du väl arbetar så kanske du hinner göra dina uppgifter på den kvarvarande tiden av arbetsdagen, trots dina 3 timmar långa lunchraster, just tack vare att du hinner ladda batterierna."

Det är inte alls osannolikt att det skulle fungera precis så. Att när du ges rätt förutsättningar under rätt tid så skulle du på mindre "effektiv arbetstid" än heltid kunna fullgöra arbetsuppgifterna.
Om det skulle fungera så, skulle det kännas rimligt för dig då? Att du både slapp köra slut på dig med en 8 h heltidsdag, men även slapp känna att du inte presterade tillräckligt för att vara nöjd?

 

[Sel]

Avslutningsvis vill jag förtydliga att jag personligen inte anser att man ska ha högre lön än någon som har relevant utbildning för det arbete man utför. Det har jag aldrig skrivit och aldrig menat.

Tack o hej leverpastej

Men vad menade du då?

 

[Inte_Ung]

Och om vi säger att jag vid strax 46 års ålder skulle tänka att jag ska bli åklagare. Så

Det börjar som åklagaraspirant.
Men först så måste tingsmeriteringen klaras av.
Ingångslön som en busschaufför efter 4 års universitetsstudier.

Det är ju så som det fungerar.
På varje trappa så börjar man längst ner.

Jag gick från IT-ingenjör till busschaufför och fick börja på ingångslön för gymnasister.
Det var kul, vilket var värdet för mig.

 

[Inte_Ung]

Men det är ju helt bisarrt att så många villigt deltar i och uppmuntrar ältandet? Som utomstående är det ofattbart att andra vuxna människor spenderar flera år på att försöka motivera TS att släcka bränder? för vad? jag förstår verkligen inte.

Vissa människor behöver få älta sina tankar med bollplank.
De som deltar misstänker att så är fallet.

 

[ginnies]

Ingångslön för en 18-årig nyutbildad gymnasiestudent. Skulle du verkligen tycka att det vore skälig lön oavsett vilket yrke du skulle få ta?

Skulle du känna dig värdefull då, oavsett om du är utbildad som lokalvårdare, golfinstruktör eller hjärnkirurg?

Jag förstår att ni är många som har svårt att sätta er in i våran situation.

Ja det är klart det är skäligt om du på äldre dar får ta ett nytt jobb där du inte har någon erfarenhet/kompetens, du kan ju inte få betalt bara för att du är äldre.
Har man inte jobb och vill ha ett jobb då får man enligt mig gilla läget vara tacksam om man får ett jobb som kanske i vissa fall är anpassat utan att för den skull tycka att ingångslön är för lite betalt.

 

[Inte_Ung]

Ingångslön som en busschaufför efter 4 års universitetsstudier.

Snurrade ihop det där.
4,5 års studier, d.v.s. 9 terminer.

 

[Alexandra_W]

Snurrade ihop det där.
4,5 års studier, d.v.s. 9 terminer.

Sitter man som tingsnotarie räknas det som betald utbildning med (hence den fixa och i sammanhanget låga lönen), och det är i normalfallet 2 år. Även cirka ett års aspirant på kammaren räknas som betald utbildning.

Så det är efter de 4.5 årens studier tre års "studier" till men bättre betalt än uni.

Första "riktiga" jobbet blir som assistentåklagare (du får utbildning under de två första åren där med, men invävt med arbetet)

Så det blir rätt missvisande jämföra ingångslöner förrän du nått till assistentåklagare. Bara en passus

 

[Inte_Ung]

Så det blir rätt missvisande jämföra ingångslöner förrän du nått till assistentåklagare. Bara en passus

Det beror ju på hur man tänker.
Tar man det från perspektivet lön per månad så börjar det ju redan vid tjänstgöring som tingsnotarie.
Och redan för att komma dit är ju utbildningen jättelång.

Man kan jämföra med läkare och AT tjänstgöring, ST tjänstgöring och den långa vägen till underläkare.

Kontentan blir i bägge de fallen, och i många andra fall, att det är en lång väg inom samma ämne till de riktigt höga lönerna.
De är inte en värdering av själva människan utan av kompetens som tar många år att bygga upp.
Det finns f.ö. en Jurist i järnlunga som försörjer sig som just jurist.
Kompetensen är ju samma oavsett.
Och det är ju vad som räknas när man får betalt för sitt arbete.

 

[Alexandra_W]

Det beror ju på hur man tänker.
Tar man det från perspektivet lön per månad så börjar det ju redan vid tjänstgöring som tingsnotarie.
Och redan för att komma dit är ju utbildningen jättelång.

Man kan jämföra med läkare och AT tjänstgöring, ST tjänstgöring och den långa vägen till underläkare.

Kontentan blir i bägge de fallen, och i många andra fall, att det är en lång väg inom samma ämne till de riktigt höga lönerna.
De är inte en värdering av själva människan utan av kompetens som tar många år att bygga upp.
Det finns f.ö. en Jurist i järnlunga som försörjer sig som just jurist.
Kompetensen är ju samma oavsett.
Och det är ju vad som räknas när man får betalt för sitt arbete.

Skillnaden är att det som räknas som betald utbildning är en fix ersättning som man inte kan påverka och som inte påverkas ett dugg av hur meriterad man är eller inte, inte kan förhandlas mm. Så jag anser det är stor skillnad mot att jmf med förhandlingsbar ingångslön, och där lön kan skilja mellan olika företag för samma tjänst mm

 

[Lobelia]

De personer jag tänker på har inte anpassad anställning, eller möjligen en av dem som satt och fikade i flera timmar på arbetstid.

Jag presterar på jobb och är effektiv. Men orkar inte hålla igång i åtta timmar.

Fikar någon anställd regelbundet i flera timmar på sitt arbete så är det ett arbetsledningsproblem oavsett om det är någon som har hjälp och anpassning på jobbet eller det rör sig om en vanlig anställd. Givetvis gör man fel, men situationen på jobb möjliggör det. De borde sats i arbete alternativt fått sparken för arbetsvägran om de inte satte igång vid tillsägelse.

 

[Lobelia]

Ger du människan instruktioner då, så den vet vad du vill att ni ska göra/ta tag i?

Andra stycket, det beror nog på vilken ag man har. Kollektivt gnäll uppifrån pga att en/några inte gör sitt jobb har jag aldrig varit med om.

Jag tror du tänker fel här, en boendestödjare ska stödja och hjälpa just för man inte klarar situationen. Då är det klart olämpligt med någon som bara vill fika och inte tar initiativ till att jobba. Sen kan fika vara en arbetsuppgift också, men inte i timmar. Däremot bör arbetsgivaren ha koll och se till att det går rätt till, dock är det svårt när man jobbar i folks hem, men man kan komma åt det med uppföljningar.

 

[Inte_Ung]

Skillnaden är att det som räknas som betald utbildning är en fix ersättning som man inte kan påverka och som inte påverkas ett dugg av hur meriterad man är eller inte, inte kan förhandlas mm. Så jag anser det är stor skillnad mot att jmf med förhandlingsbar ingångslön, och där lön kan skilja mellan olika företag för samma tjänst mm

Visst.
Men det går inte riktigt att mappa mot @Wille s tankar omkring lön.
Där arbete skall medföra pengar på kontot varje månad.

Om vi skall försöka att se det från det monetära hållet så är det lön efter obetald utbildning som räknas.
Och då börjar det med lönen som tingsnotarie.
Där den visserligen är fix men ändå kopplad till utbildning och kompetens då det krävs höga betyg och meriter för att få ett sådant förordnande.

Dessutom så kan vi då dra det hela vidare till att värdet på det arbetet inte egentligen är lönen utan utbildningen som ger möjligheter för framtiden. Man börjar där med en inkomst som är lägre just då än om man arbetar som bolagsjurist för att det sedan i framtiden skall bli mer spännande, stimulerande, meningsfullt och så småningom även tillräckligt lönsamt. Man investerar i sig själv och sin egen framtid.

 

[Wille]

Vågar du ta en till? Eller är det rädsla som gör att du bara tar halv dos?

Nu ger jag råd igen som man ju inte skulle men hade jag varit i din situation så hade jag försökt få min gamla medicin tillbaka för en period. Tycker du verkar extra låg och har det så kämpigt nu så att toppa med ett medicinbyte känns inte snällt mot dig själv. Förstår att det är jobbigt att vara trött dagen efter men att gå med så mycket oro och ångest gör väl också att du blir trött misstänker jag.

Bortse från ovanstående om det ej är av intresse.

Jag snackade med akutpsyk och med deras hjälp vågade jag ta en tablett till. Men det tog lång tid att somna. Nya mediciner och doshöjningar är otäcka.

Jag har inte läst hela tråden, men vill bara svara ang stimulerande och meningsfullt arbete. Vi har avtal med Samhall gällande vår utemiljö där jag arbetar. De sköter allt utom häckklippning med lift. Vi har åtta personer på heltid vid högsäsong, de arbetar utefter förmåga. Idag hade vi julfika med hela gänget och de är suveräna på sitt jobb allihop, på sitt egna vis.

Skulle jag ha sådana arbetsuppgifter på samhall så skulle jag inte få rätt lön. Jag har nämligen både stor erfarenhet och utbildning relevant för arbetsuppgifterna. Det är väl egentligen samma om jag skulle jobba med samma typ av arbetsuppgifter inom administration. Jag har cirka 10 års erfarenhet inom det och att då få lönen sänkt med flera tusen känns inte ok.

Klipper in några citat


När jag läser det du skriver så känns det som att det du behöver hjälp med är att balansera din prestation till en mer lagom nivå. Jag känner igen mig själv i viss mån, jag vill vara aktiv hela tiden jag är på jobbet för att känna att jag gör nytta. Jag har oerhört svårt för att sätta mig på rumpan och bara ta det lugnt, för jag vill göra något hela tiden. Men det finns ingen arbetsgivare som kräver att man är och presterar på topp 100% av tiden man tillbringar på sin arbetsplats. Det finns ingen som vinner på det, för det enda man gör är att bränna ut sig själv tills man inte har någon arbetsförmåga kvar.
Jag har en trasig rygg som gör att jag inte kan stå och gå hela mina arbetspass utan jag behöver sätta mig ner och avlasta ryggen. Och det är helt okej att jag gör det. Ibland kan jag läsa in saker medan jag sitter på min stol och ibland finns det andra uppgifter som går att göra medan jag sitter ner. Och jag tvingar mig själv att inse att det enbart är jag själv som ställer krav på mig att prestera hela tiden, mina chefer brukar uppmana mig just att ta de pauser min kropp behöver.
Den lönebidragsanställning du hade i somras, jag förstår att den inte fungerade bra. Dels kanske för att det var den typ av jobb det var - om jag fattat det rätt - i en grupp med andra som gjorde liknande uppgifter. Då är det nog svårt att få till en anpassning på ett bra sätt. (Särskilt när man har höga krav på sig själv att prestera på jobbet). Och redan innan den anställningen började så ventilerade du här att du inte visste hur du skulle använda dig av anpassningen.
Så jag tänker att även detta är en grej som kan vara bra för dig att ta upp med arbetsförmedling (eller vem man nu pratar med om eventuell anpassning av jobb mot lönebidrag till arbetsgivaren). Det är ju viktigt att du får bra information och vägledning av den du arbetar hos hur din anpassning ska se ut.
Nu gissar jag vilt, men säg att det skulle hjälpa dig att ha en 2-3 timmar lång lunch där du kan lägga dig och sova för att ladda batterierna för att orka jobba fullt på eftermiddagen också. Kanske din arbetsgivare skulle kunna tillhandahålla ett vilorum där du sover de timmarna. Eftersom du är effektiv när du väl arbetar så kanske du hinner göra dina uppgifter på den kvarvarande tiden av arbetsdagen, trots dina 3 timmar långa lunchraster, just tack vare att du hinner ladda batterierna.
Jag tänker också att du kanske skulle kunna få arbetsträna med administration och då kunna visa dina kvaliteer för en arbetsgivare. Det kan leda till arbete på bakvägen.
(Själv blev jag fast anställd direkt efter min utbildning på det ställe där jag gjorde min praktig, trots att jag var helt öppen med att jag har en kropp som är ett måndagsexemplar och inte orkar med allt jag vill att den ska göra. För de såg mina kvaliteer bakom den skruttiga kroppen. Och ville ha mig där.)

Redan när lönebidragsanställningen spikades och jag satt tillsammans med min chef och af så sa jag att jag inte kommer att kunna ta extra raster och jobba långsammare. Det står i mitt beslut. Ändå har jag fått noll stöd kring detta.

Jag skulle aldrig palla att ha lunch i 2-3 timmar. Är för rastlös för det och kommer ändå inte kunna sova då. Jag vill hellre komma hem tidigare från jobbet.

Och nej, jag hinner inte göra mina arbetsuppgifter om jag vilar i 2-3 timmar eftersom jag alltid är effektiv när jag jobbar, även utan den rasten. Det är när jag kommer hem som jag kraschar. Jag hamnar på soffan och får inget gjort.

Wille, du sitter i en bur, och som en tiger försvarar du din bur. I det är du stark, du är vital, du kan, du vill och du kämpar.

Men, en tiger vill ju egentligen inte sitta i bur. Du vill vara fri, vässa klorna mot en trädstam, sola i gräset, ta plats bland de andra tigrarna och leva på samma villkor som dem.

När det inte går är det klart att du blir både frustrerad, ledsen och arg. Det finns vägar ut ur din tigerbur, även när man är femtio år, eller sextio eller sjuttio för den delen. Så länge man lever finns möjligheten, och det är säkert det som är gnistan du slåss för. Du har kämpat i många år, och jag tror du kommer fortsätta oförtrutet och ostoppbart, den starkaste av tigrar. Problemet är att du får samma resultat varje gång du kastar dig mot gallret. Spjälorna håller, du får bara blåmärken och blir så trött, så trött, och uppgiven. Tassarna blir såriga, och du klarar inte att se blod. Mörkret faller, med allt vad det innebär av elände (tandborstningen lär vara det minsta).

Ett är säkert: det som inte fungerat hittills är inte vägen fram. Något måste ändras, om buren ska kunna öppnas. Små, små steg, låt tigern vila när det går, slicka såren och pälsen, andas, och samla på dig sådant som kan vara till hjälp för att öppna din bur- små guldkorn som du kan foga samman till en nyckel, som du kan öppna buren med. Allt ljust, allt positivt, allt du kan, allt som går bra.

Ingen är så stark som den som kämpat hela sitt liv. När den styrkan hittar sin kanal, då Wille, då kommer du vara unstoppable!

Låter fint, men det finns ingen annan väg.

@Wille

@ameo skrev
"Nu gissar jag vilt, men säg att det skulle hjälpa dig att ha en 2-3 timmar lång lunch där du kan lägga dig och sova för att ladda batterierna för att orka jobba fullt på eftermiddagen också. Kanske din arbetsgivare skulle kunna tillhandahålla ett vilorum där du sover de timmarna. Eftersom du är effektiv när du väl arbetar så kanske du hinner göra dina uppgifter på den kvarvarande tiden av arbetsdagen, trots dina 3 timmar långa lunchraster, just tack vare att du hinner ladda batterierna."

Det är inte alls osannolikt att det skulle fungera precis så. Att när du ges rätt förutsättningar under rätt tid så skulle du på mindre "effektiv arbetstid" än heltid kunna fullgöra arbetsuppgifterna.
Om det skulle fungera så, skulle det kännas rimligt för dig då? Att du både slapp köra slut på dig med en 8 h heltidsdag, men även slapp känna att du inte presterade tillräckligt för att vara nöjd?

Jag tror inte alls på detta. Jag kan inte vila på jobbet. Och jag skulle få mycket mindre gjort. Lika bra att åka hem då i stället.