Sambos som unga föräldrar

[Thaliaste]

Får en 17-åring och en 18-åring som får barn ihop normalt sett inte bo ihop i Sverige?

Anledningen till att jag frågar är att det var upprört på nyheterna att en kommun inte skiljer gifta par där hon är 17 och han 18, med gemensamt barn i 1-årsåldern, åt. Barnäktenskap är ju inte tillåtet i Sverige och tydligen är praxis, vilket även förespråkades av både BO, migrationsministern och Jan Björklund i TV, att man separerar mamman och pappan. Pga barnperspektivet. (Kommunen som gick emot praxis resonerade som så att paret är sambos eftersom giftemålet inte gäller, och då fick de bo ihop under utredningstiden)

Jag tycker att det är helt rätt att inte godkänna äktenskap som inte är tillåtna i Sverige, men jag har svårt att se att skilja det unga paret åt vid deras nya boende i Sverige är ett konstruktivt sätt att hjälpa hela familjen, inklusive det lilla barnet, att få en trygg och bra start i Sverige? "Flickan kan bli socialt utstött om hon säger nej till att gifta sig med den familjen bestämt". Absolut, men blir hon inte det också om svenska staten går in och tvingar henne ifrån pappan till barnet?

Missförstå mig inte nu, jag är helt emot både tvångsäktenskap och barnäktenskap. Jag bara tvivlar på att detta är den bästa vägen att hjälpa hela den unga familjen in i det svenska samhället...

 

[TinyWiny]

Jag kan inte säga säkert hur det är nu men jag fick det iallafall när jag -89 som sjuttonåring flyttade ihop med mina barns pappa (han var 18 då). Vi fick sedan barn innan jag hunnit fylla arton och det var aldrig någon myndighet som sa något om det.

Jag tror inte att det är den bästa vägen för den unga familjen att separera dem. Jag tror att det snarare ställer till med stora problem för dem alla.

 

[Thaliaste]

Då är jag inte ensam om att tycka att det låter lite galet då. Självklart agera om det finns misstanke om att någon far direkt illa, men det känns inte rätt läge att av principiella skäl bryta upp dem när de just kommit till Sverige. Stöd bör alla unga föräldrar få, oavsett olagligt giftemål i bagaget eller ej, och det kan ju i framtiden leda till en separation om hon eller han kommer fram till den önskan.

 

[Monifa]

Problemet jag kan se är att hur utformar man en lag med undantag. Antingen gäller det för alla äktenskap med person under 18 att de inte får bo tillsammans eller att alla får det.
Kanske att man kan söka dispens, sen är frågan hur det fungerar i praktiken.

För faktum är att visst 17 och 19 är ingen skillnad men 12 och 35 är, 15 och 48 är. Och det är snarare det man vill undvika. De som är bortgifta.

 

[Petruska]

Får en 17-åring och en 18-åring som får barn ihop normalt sett inte bo ihop i Sverige?

Anledningen till att jag frågar är att det var upprört på nyheterna att en kommun inte skiljer gifta par där hon är 17 och han 18, med gemensamt barn i 1-årsåldern, åt. Barnäktenskap är ju inte tillåtet i Sverige och tydligen är praxis, vilket även förespråkades av både BO, migrationsministern och Jan Björklund i TV, att man separerar mamman och pappan. Pga barnperspektivet. (Kommunen som gick emot praxis resonerade som så att paret är sambos eftersom giftemålet inte gäller, och då fick de bo ihop under utredningstiden)

Jag tycker att det är helt rätt att inte godkänna äktenskap som inte är tillåtna i Sverige, men jag har svårt att se att skilja det unga paret åt vid deras nya boende i Sverige är ett konstruktivt sätt att hjälpa hela familjen, inklusive det lilla barnet, att få en trygg och bra start i Sverige? "Flickan kan bli socialt utstött om hon säger nej till att gifta sig med den familjen bestämt". Absolut, men blir hon inte det också om svenska staten går in och tvingar henne ifrån pappan till barnet?

Missförstå mig inte nu, jag är helt emot både tvångsäktenskap och barnäktenskap. Jag bara tvivlar på att detta är den bästa vägen att hjälpa hela den unga familjen in i det svenska samhället...

Jag tycker att det är väldigt konstigt. Eftersom äktenskapet inte är giltigt i Sverige, så är de väl helt enkelt inte gifta här, i formell mening. Det betyder ju att de är ett ungt sambopar med ett gemensamt barn. Det verkar väldigt feltänkt att separera dem mot deras vilja. (En annan sak vore ju om den omyndiga vill komma undan men inte kunde, men det tyder ju inget på här.)

 

[Evolution]

Den stora skillnaden är väl att dessa asylsökande lever på statens pengar. Betalade dom sitt eget hushåll så hade dom ju gjort som dom vill men nu får dom ju boende betalat, och den äldre parten är ju inte den yngres förmyndare (likt en förälder), således räknas den underåriga som ett ensamkommande barn och få bo som ett sådant, medan den vuxna bor som en vuxen.

Vore dom svenskar med eget hushåll hade dom ju antingen försörjt sig själva eller bott kvar hos sina föräldrar, alternativt soc. Nu betalar staten och då får dom bo där staten bestämmer.

Som svenska medborgare kan dom ju bo ihop sedan eller om dom ordnar eget boende nu direkt så är det nog ingen som går emellan. Men såklart kan ju inte äktenskapet vara giltigt, således är det inte ett gift par som kommer utan en vuxen och ett ensamt barn. Dock brukar väl inte par delas långt ifrån varandra utan stanna inom samma kommun/boendekomplex? Framför allt om det är barn med i bilden.

Tycker inte situationen är konstig

 

[Thaliaste]

Den stora skillnaden är väl att dessa asylsökande lever på statens pengar. Betalade dom sitt eget hushåll så hade dom ju gjort som dom vill men nu får dom ju boende betalat, och den äldre parten är ju inte den yngres förmyndare (likt en förälder), således räknas den underåriga som ett ensamkommande barn och få bo som ett sådant, medan den vuxna bor som en vuxen.

Vore dom svenskar med eget hushåll hade dom ju antingen försörjt sig själva eller bott kvar hos sina föräldrar, alternativt soc. Nu betalar staten och då får dom bo där staten bestämmer.

Som svenska medborgare kan dom ju bo ihop sedan eller om dom ordnar eget boende nu direkt så är det nog ingen som går emellan. Men såklart kan ju inte äktenskapet vara giltigt, således är det inte ett gift par som kommer utan en vuxen och ett ensamt barn. Dock brukar väl inte par delas långt ifrån varandra utan stanna inom samma kommun/boendekomplex? Framför allt om det är barn med i bilden.

Tycker inte situationen är konstig

Men staten och kommunerna behöver ju inte göra det onödigt svårt för dem heller att få en bra start i sitt nya land. Staten/Kommunerna kunde ju helt enkelt ge dem samma boende som de hade gjort om hon varit över 18, med extra stöd om det anses behövas för att hon räknas som barn. De är ju fortfarande en familj. Familjer brukar man väl försöka låta bo tillsammans? I alla andra sammanhang brukar man framhålla vikten av att underlätta för de nyanlända att komma in i det nya landet, men här är det viktigaste istället att familjen absolut inte ska bo tillsammans.

 

[skogaliten]

Men som någon här sa tidigare:

Skillnaden i ålder och därmed hur hur könsroller och maktstrukturer ser ut och utvecklas över tid är ju inte så stor mellan en 17- och 18-åring. Bägge skulle antagligen gå i skolan om de kommit till Sverige i yngre ålder, eller helt vuxit upp här.
Man kan hoppas att bägge ges chansen till rimlig utbildning och möjlighet att jobba.


Men om den ena parten är en 15-årig flicka, som gifts bort i hemlandet, med en, låt säga, 28-årig man, som redan bott i i Sverige i många år, och som etablerat sig på arbetsmarknaden, vad händer då med 15-åringen?
Säkrar lämpliga myndigheter att hon får tillgång till utbildning och lära sig svenska så att hon kan delta i samhällslivet?
Hur ska hon och hennes eventuella barn kunna frigöra sig från de maktstrukturer som det innebär att vara beroende av en äldre man?

I bägge fallen finns en misstanke om att det handlar om arrangerade äktenskap, där kvinnan/flickan inte har fått välja make, och kanske inte heller mannen. Det är väldigt annorlunda jämfört med två självständiga 17-18-åringar som flyttar ihop.

Bägge parter kan behöva få en chans att komma undan arrangerade äktenskap, för deras egen framtid och lyckas skull.

Har man skarpa gränser i lagstiftningen om barnäktenskap, vilket är det enda rationella sättet att lagstifta, så innebär det att man behandlar 17-åringar som är "gifta" med 18-åringar, på samma sätt som 15-årinagr som är "gifta" med 28-åringar.

 

[skogaliten]

Men staten och kommunerna behöver ju inte göra det onödigt svårt för dem heller att få en bra start i sitt nya land. Staten/Kommunerna kunde ju helt enkelt ge dem samma boende som de hade gjort om hon varit över 18, med extra stöd om det anses behövas för att hon räknas som barn. De är ju fortfarande en familj. Familjer brukar man väl försöka låta bo tillsammans? I alla andra sammanhang brukar man framhålla vikten av att underlätta för de nyanlända att komma in i det nya landet, men här är det viktigaste istället att familjen absolut inte ska bo tillsammans.

Är verkligen en potentiellt förtryckande familjesituation bättre än ett separat boende?

Alla familjer är inte bättre än någon form av separat stödboende, i synnerhet inte om en eller bägge parter tvingats in i familjen och dessutom tvingas till sex med någon som man egentligen inte vill vara med.

Att skilja personerna åt ger dem bägge en chans att slippa ut. Det är väl också det som utredningarna handlar om.

Att barnet får träffa bägge föräldrarna är väl fortfarande möjligt.

 

[Petruska]

Är verkligen en potentiellt förtryckande familjesituation bättre än ett separat boende?

Alla familjer är inte bättre än någon form av separat stödboende, i synnerhet inte om en eller bägge parter tvingats in i familjen och dessutom tvingas till sex med någon som man egentligen inte vill vara med.

Att skilja personerna åt ger dem bägge en chans att slippa ut. Det är väl också det som utredningarna handlar om.

Att barnet får träffa bägge föräldrarna är väl fortfarande möjligt.

Men varför ska man utgå från att risken för förtryck inom förhållandet är stor i ett par där åldersskillnaden är ca ett år?

Skulle du bekymra dig om att relationen var oschysst om det vore två "svenska" ungdomar?

 

[skogaliten]

Men varför ska man utgå från att risken för förtryck inom förhållandet är stor i ett par där åldersskillnaden är ca ett år?

Skulle du bekymra dig om att relationen var oschysst om det vore två "svenska" ungdomar?

Det här var ett rasistiskt uttalande, som jag funderar på att anmäla till moderatorer.

Driver du med mig, eller struntar du i att läsa tidningar av typ gammelmedia?

Och hade du orkat läsa vad jag skrivit tidigare, så antog jag även där, att riskerna för förtryck var mindre, ju mindre åldersskillnaden och ju mindre skillnaden i grundläggande utbildning är.
Alltså om två personer ingår äktenskap eller flyttar ihop, som bägge har ungefär samma utbildning och samma status, så att de är ungefär jämbördiga i sociala förmågor och kunskaper om samhället de lever i, så spelar det ingen roll vilket ursprung de har, det är när obalansen är stor som det blir problematiskt.

Det finns ett jätteproblem med arrangerade äktenskap, det som också kallas tvångsäktenskap.

Unga flickor gifts bort med män de aldrig träffat.

Ofta är flickorna så unga att det dessutom räknas som "barnäktenskap", detta är förbjuedet enligt lag, just för att obalansen riskerar att bli stor.

Första gången jag stötte på det här fenomenet, som tycks kulturellt snarare än religiöst betingat, var 1972, när jag gick i åttan.
En klasskamrat till mig, tillika en av mina närmare kompisar,vars föräldrar kommit hit från Libanon, inte som flyktingar utan för att pappan fått ett intressant jobb som ingenjör, berättade att det var dags för henne att gifta sig. Hon skulle gifta sig under vårterminen, med en flera år äldre syssling, och att detta var bestämt sedan hon föddes. Att gå färdigt skolan var det inte tal om.
Hon hade då bott i Sverige i tre år ungefär, och ville absolut inte detta. Familjen var religiöst blandad, med både muslimer och katoliker i samma klan, men klantillhörigheten var, såvitt jag förstod, enormt viktig.

Hon rymde hemifrån, i ett fåfängt försök att försöka undfly det arrangerade äktenskapet. Men med hjälp av polis så plockades hon upp rätt snart och skickades till Libanon och giftes bort.

Ett brev lyckades hon smuggla ut till mig några månader senare, hon var mycket ledsen, misshandlades för rymningen, och var förbjuden att ha någon mer kontakt med sina svenska kompisar. Skola, jobb och utbildning var bara att glömma.

Men visst, tycker du att det är som ovan som samhället ska fungera, så får du väl förklara varför du tycker att det är en bra situation.

Det har inget att göra med åldersskillnad i sig, men det har allt att göra med patriarkala system och könsmaktsordning.

 

[Petruska]

Det här var ett rasistiskt uttalande, som jag funderar på att anmäla till moderatorer.

Ja, gör det!

 

[Görel]

Asylsökande omyndiga är här utan vårdnadshavare som kan fatta beslut om dem. De som bor i Sverige och har vårdnadshavare som bedömer att det är okej att deras ungdom bor tillsammans med någon annan har en helt annan situation.

 

[Snubbelfot]

Vilket är vanligast? Förhållandevis sunda, men unga, familjebildningar med parterna på var sin sida om 18-årsstrecket - eller mer uppenbara tvångsäktenskap med stor åldersskillnad? Jag känner att det spelar roll för hur jag för min del ställer mig till lagstiftning och hantering. Om de "friska" unga familjerna är en marginell andel kanske det ändå är rimligt att skilja dem åt för att stävja de påtvingade förhållandena, men om tvärtom tvångsäktenskapen är en mindre del så kanske de behöver angripas med andra medel, för att inte förstöra för de andra? En risk/nytta rimlighetsbedömning liksom.

 

[Thaliaste]

Skillnaden i ålder och därmed hur hur könsroller och maktstrukturer ser ut och utvecklas över tid är ju inte så stor mellan en 17- och 18-åring. Bägge skulle antagligen gå i skolan om de kommit till Sverige i yngre ålder, eller helt vuxit upp här.
Man kan hoppas att bägge ges chansen till rimlig utbildning och möjlighet att jobba.

Men om den ena parten är en 15-årig flicka, som gifts bort i hemlandet, med en, låt säga, 28-årig man, som redan bott i i Sverige i många år, och som etablerat sig på arbetsmarknaden, vad händer då med 15-åringen?

Men detta handlade om fall där det bara skiljer några månader inom paret.

Har man skarpa gränser i lagstiftningen om barnäktenskap, vilket är det enda rationella sättet att lagstifta, så innebär det att man behandlar 17-åringar som är "gifta" med 18-åringar, på samma sätt som 15-årinagr som är "gifta" med 28-åringar.

Varför måste lagen vara utformad för att ej få ta hänsyn till situationen? Definitionen för ett tvångsäktenskap är inte skärskilt skarp skulle jag säga, jag tror att det är vanligt att inte ens kunna definiera vad ens "egna vilja" är vid äktenskap många gånger. Det enda som är skarp gräns är några månader i ens pass, och det är ett ganska trubbigt verktyg om ens vilja är att verkligen hjälpa förtryckta kvinnor (och män, som ju också kan vara tvingade).

Är verkligen en potentiellt förtryckande familjesituation bättre än ett separat boende?

Med tanke på statistiken så är alla förhållanden potentiellt förtryckande skulle jag säga, men visst, jag förstår vad du menar. Min poäng är att, även om det är ett mer eller mindre arrangerat äktenskap så tror jag att det är fel vald tidpunkt och tillvägagångssätt att myndigheter vid deras ankomst till ett helt okänt land - efter en troligtvis ganska jobbig flykt - ska skilja dem från deras då kanske enda upplevda trygghet. (Förutsatt att det inte finns misstanke om misshandel etc, som jag skrev tidigare.) Jag tror att det är större chans för de kvinnor (eller män) som skulle må bättre av att separera, att göra det när de fått en chans att förstå mer hur det nya landet fungerar.

Alla familjer är inte bättre än någon form av separat stödboende, i synnerhet inte om en eller bägge parter tvingats in i familjen och dessutom tvingas till sex med någon som man egentligen inte vill vara med.

Fast du förutsätter nu att kvinnorna blir våldtagna och kvartvingade i förhållandet. Jag menar att varken sex eller att stanna i ett förhållande är så svart eller vitt att det enkelt alltid går att säga "jag gör detta enbart av ren kärlek och för att jag vill av hela mitt hjärta". Varken i Sverige eller i andra kulturer, även om det skiljer i vilka faktorer som är inblandade (t ex att rent tvång och ägandetanke är vanligare på vissa håll än andra).

Och den här lagen skyddar ju enbart dem under 18 år. Varför är det inte bättre att satsa på insatser som fokuserar på de verkliga problemen för dessa kvinnor, oavsett ålder, istället för ett så trubbigt verktyg som ålder i passet?

Att barnet får träffa bägge föräldrarna är väl fortfarande möjligt.

Ja, men eventuellt till priset av tre lite mindre hela personer, med en brusten tilltro till myndigheterna i deras nya land.

 

[Thaliaste]

Asylsökande omyndiga är här utan vårdnadshavare som kan fatta beslut om dem. De som bor i Sverige och har vårdnadshavare som bedömer att det är okej att deras ungdom bor tillsammans med någon annan har en helt annan situation.

Av vem och hur bestäms var en 17-åring utan kontaktbar vårdnadshavare ska bo då (svenskfödd eller asylsökande)?

 

[Görel]

Av vem och hur bestäms var en 17-åring utan kontaktbar vårdnadshavare ska bo då (svenskfödd eller asylsökande)?

Har man ingen kontaktbar vårdnadshavare tillsätter domstol en tillförordnad vårdnadshavare eller god man. Det är inte tillåtet att vara utan vårdnadshavare innan du fyllt 18 år oavsett hur nära myndighetsdagen du är när du blir utan.

 

[Petruska]

Har man ingen kontaktbar vårdnadshavare tillsätter domstol en tillförordnad vårdnadshavare eller god man. Det är inte tillåtet att vara utan vårdnadshavare innan du fyllt 18 år oavsett hur nära myndighetsdagen du är när du blir utan.

Men det utesluter ju inte att det unga paret kan bo ihop. Även om det hade gällt ett par som hade vuxit upp i Sverige, hade ju den omyndiga parten haft en vårdnadshavare fram till sin myndighetsdag.

 

[Görel]

Men det utesluter ju inte att det unga paret kan bo ihop. Även om det hade gällt ett par som hade vuxit upp i Sverige, hade ju den omyndiga parten haft en vårdnadshavare fram till sin myndighetsdag.

Det skriver jag ju ingenting om. Jag svarade på frågan vad man gör med den som inte har en kontaktbar vårdnadshavare.

 

[Thaliaste]

Det skriver jag ju ingenting om. Jag svarade på frågan vad man gör med den som inte har en kontaktbar vårdnadshavare.

Men då skulle ju den tillförordnade vårdnadshavaren eller gode mannen kunna godkänna att paret bor ihop, om de vill det? Det lät i inslaget som att de inte ska få bo ihop, och att det var fel hanterat i de fall de fått det.