Sambon vägrar skaffa hund

[Sel]

Bekanta till oss när jag växte upp hade vardagsrummet som fredad zon från hunden, jag tyckte alltid det var så himla tråkigt att vara där. Det finns hund i huset och så får man inte umgås med den liksom. Jag hängde mest i köket.

 

[linnsan]

Om man har många rum hemma eller skaffar större bostad så är ju inte det ett problem annat än att de kostar. Vi har 6 rum varav sonen fortfarande disponerar ett.
Det finns liksom plats. Jag är övertygad om att det finns andra som också bor rymligt.

Man kan sitta fast i en bilkö, hamna på sjukhus med sjuka barn eller något annat som hindrar att komma hem.
Då så måste man ordna det för hunden men inte för gamingdatorn.

Att ha barn komplicerar snarast då de kan behöva tas om hand på platser där hunden inte kan vara.
Sjukhus, skola, tandläkare o.s.v.

Du menar att det är rimligt att betala för en större bostad för gameandet, lyssna på skrik/prat etc är okej men att ha en hund som kan lägga sig var som stör mer? Nu pratar vi ju inte längre från ts perspektiv. Då han inte sagt att han skulle störa sig så sjukt mycket att hunden inte ens får existera i närheten.

Som sagt, ts jobbar hemifrån. Om hunden är själv någon timme i veckan så dör den ju inte av det. Dessutom så finns det hundvakt. Så svårt är det inte att ge sin mamma en extra nyckel om något skulle hända. Varför förstora upp allt? Har man som ts klarat av att vara ensamstående med flera barn så klarar man nog av en liten sällskapshund också.

 

[Inte_Ung]

Du menar att det är rimligt att betala för en större bostad för gameandet, lyssna på skrik/prat etc är okej men att ha en hund som kan lägga sig var som stör mer? Nu pratar vi ju inte längre från ts perspektiv. Då han inte sagt att han skulle störa sig så sjukt mycket att hunden inte ens får existera i närheten.

Ja om var och en skall betala för sina egna intressen så är det väl rimligt att en kan få lägga sina pengar på ett gamingrum hemma?
Jag har ett eget stall.

 

[ChillyQ]

Du menar att det är rimligt att betala för en större bostad för gameandet, lyssna på skrik/prat etc är okej men att ha en hund som kan lägga sig var som stör mer? Nu pratar vi ju inte längre från ts perspektiv. Då han inte sagt att han skulle störa sig så sjukt mycket att hunden inte ens får existera i närheten.

Som sagt, ts jobbar hemifrån. Om hunden är själv någon timme i veckan så dör den ju inte av det. Dessutom så finns det hundvakt. Så svårt är det inte att ge sin mamma en extra nyckel om något skulle hända. Varför förstora upp allt? Har man som ts klarat av att vara ensamstående med flera barn så klarar man nog av en liten sällskapshund också.

Jag jobbar inte hemifrån men jobbar inte heltid. Och barnen kommer hem efter skolan. Jag kan även komma hem på lunchen. Mannen får jobba hemifrån om han vill. Min mamma har erbjudit sig att passa om jag ska på möte osv. Det går alltid att lösa och jag är villig att lösa det för en framtida hund!

 

[linnsan]

Ja om var och en skall betala för sina egna intressen så är det väl rimligt att en kan få lägga sina pengar på ett gamingrum hemma?
Jag har ett eget stall.

Du inser att han gamear och har andra intressen men hon INTE får köpa en hund va?

 

[Lobelia]

Personangrepp?
Det är du själv som kallar sig för lögnare
Du påstår något, jag kan inte hitta det så citera inlägget
Jag ber mer än gärna om ursäkt om jag har fel.

Jag uppfattar det som du menar att jag medvetet ljuger, förvränger vad som skrivs. Och nej jag har inte kallat mig själv för lögnare, där har du också fel. Någon ursäkt bryr jag mig inte om.. Och nu är du direkt otrevlig

Jag vet inte om jag kan hitta inlägget, som jag skrev jag orkar inte leta. Tråden är för lång.

 

[Bison]

Jag uppfattar det som du menar att jag medvetet ljuger, förvränger vad som skrivs. Och nej jag har inte kallat mig själv för lögnare, där har du också fel. Någon ursäkt bryr jag mig inte om.. Och nu är du direkt otrevlig

Jag vet inte om jag kan hitta inlägget, som jag skrev jag orkar inte leta. Tråden är för lång.

"Jag är ingen lögnare" det var de orden du använde, inte jag
Så uppfattar du fel, jag menar att du vänder allt till det negativa och sen kan du inte styrka det.
Men jag släpper detta nu. Du har din åsikt, jag har min, agree to disagree

 

[Inte_Ung]

Du inser att han gamear och har andra intressen men hon INTE får köpa en hund va?

Och du verkar inte se skillnaden mellan att ha döda ting som intresse och att ta in en levande varelser i hemmet.
Vilket intresse som helst som inte innefattar att utöka familjen med mera liv hade varit jämförbart.

 

[Lingon]

Och du verkar inte se skillnaden mellan att ha döda ting som intresse och att ta in en levande varelser i hemmet.
Vilket intresse som helst som inte innefattar att utöka familjen med mera liv hade varit jämförbart.

Jag är så glad att mun man har ett intresse som man "kan lägga på hyllan" när man ska resa bort eller har extra mycket att göra. Datorn behöver inget. Om vi haft djur hade det var mycket jobbigare!

 

[Sleepy]

Jag känner mig fortfarande låg och grubblar mycket på hur vi ska lösa det. Jag önskar så att han kom en dag snart och sa; ”du, skaffa hunden. Om det gör dig lycklig”.

Du behöver inte hans godkännande; han har inte den makten. Vill du köpa hund så gör du det. Du bestämmer det; inte han.

Sen är det ju alltid trevligt att känna att ens partner vill att en ska vara lycklig och stöttar en. Du får inse att han inte gör det.

Life's short; get the puppy.

 

[Lobelia]

Du behöver inte hans godkännande; han har inte den makten. Vill du köpa hund så gör du det. Du bestämmer det; inte han.

Sen är det ju alltid trevligt att känna att ens partner vill att en ska vara lycklig och stöttar en. Du får inse att han inte gör det.

Life's short; get the puppy.

Om ens partner vill att man ska vara lycklig eller inte bygger inte på en hunds varande eller inte. Vilkorad lycka/kärlek funkar sisådär.

Och ja vill man bryta med en sambo som inte vill ha hund är det ett utmärkt sätt att bryta upp förhållandet och bli ovänner.

Jag menar inte att man inte ska köpa sin hund om man verkligen vill ha den, men stackars valp att få leva i den konflikten och kanske få flytta redan som liten . Det är bättre att ta konflikten och eventuellt gå skillda vägar först om man inte kan komma överens om att skaffa hund.

 

[RedQueen]

Om ens partner vill att man ska vara lycklig eller inte bygger inte på en hunds varande eller inte. Vilkorad lycka/kärlek funkar sisådär.

Och ja vill man bryta med en sambo som inte vill ha hund är det ett utmärkt sätt att bryta upp förhållandet och bli ovänner.

Jag menar inte att man inte ska köpa sin hund om man verkligen vill ha den, men stackars valp att få leva i den konflikten och kanske få flytta redan som liten . Det är bättre att ta konflikten och eventuellt gå skillda vägar först om man inte kan komma överens om att skaffa hund.

Fast utifrån allt ts sagt så är det han som är beredd på att bryta med henne över en hund, inte tvärt om. Sen försöker hon prata om det för att reda i konflikten men han vägrar, det ska inte pratas om alls utan ska hänga över deras förhållande utan svar.

Det är väl om något lika respektlöst som att den övriga familjen försöker övetala honom på olika sätt. Det är lika mycket villkorad kärlek åt båda håll, han ser ingen framtid med henne om det kommer in en hund och hon ser ingen om de inte skaffar hund. Med andra ord borde båda fundera på varför de är tillsammans när kommunikationen fungerar dåligt, villkor ställs från båda håll och varför ingen tänker kompromissa till en vettig lösning.

Jag har svårt att tro att det hela verkligen bara kokar ned till en hunds vara eller icke vara i en familj utan det finns massa saker vi inte vet kring ts och hennes sambos liv tillsammans. Sådant vi inte ska spekulera vidare i egentligen då det hela bara urartar mer och mer och ts inte blir hjälpt av det.

 

[karamelldrottningen]

Det här var ju en intressant tråd. Inte läst hela men lite grann.
Jag hade lite liknande fast tvärtom. Och om man som ni bor ihop känns det ju viktigt att båda är med på att skaffa hund. Bor man särbos är det annan sak. Då blir hunden mer din.
Jag hade allvarligt funderat om jag var du på att flytta isär. Inte gå isär specifikt utan bara ha varsin bostad. Då kan du både ha din partner och din hund

 

[ChillyQ]

Fast utifrån allt ts sagt så är det han som är beredd på att bryta med henne över en hund, inte tvärt om. Sen försöker hon prata om det för att reda i konflikten men han vägrar, det ska inte pratas om alls utan ska hänga över deras förhållande utan svar.

Det är väl om något lika respektlöst som att den övriga familjen försöker övetala honom på olika sätt. Det är lika mycket villkorad kärlek åt båda håll, han ser ingen framtid med henne om det kommer in en hund och hon ser ingen om de inte skaffar hund. Med andra ord borde båda fundera på varför de är tillsammans när kommunikationen fungerar dåligt, villkor ställs från båda håll och varför ingen tänker kompromissa till en vettig lösning.

Jag har svårt att tro att det hela verkligen bara kokar ned till en hunds vara eller icke vara i en familj utan det finns massa saker vi inte vet kring ts och hennes sambos liv tillsammans. Sådant vi inte ska spekulera vidare i egentligen då det hela bara urartar mer och mer och ts inte blir hjälpt av det.

Tack. Det är ju mkt ni inte vet och bara kan spekulera i. Jag är inte glad över att dela med mig av HELA mitt privatliv. Jag uppskattar inte att man hyser agg mot min sambo för han är ju så fantastisk på så många andra plan. Vi kan visst kommunicera och har många samtal om vardagen. Bara för att hundfrågan blir klurig och triggande, så innebär ju inte det att allt annat inte fungerar. Jag har valt att inte kommentera allt som skrivs för det pallar jag ju inte. Men det finns gränser. I såna här trådar är det lätt hänt att man dömer ut en människa för minsta lilla -trots att vi är främlingar. Jag lever på hoppet att han ska ändra sig! Vi hade diskussion igår igen under sansade former. Där lyfte jag frågan om hur jag hade ställt mig om han fick chansen att få göra ngt som han längtat efter och önskat -även om det innebär att det påverkar hela vår vardag. ”Om det gör dig lyckligare, så ja”.

 

[ChillyQ]

Det här var ju en intressant tråd. Inte läst hela men lite grann.
Jag hade lite liknande fast tvärtom. Och om man som ni bor ihop känns det ju viktigt att båda är med på att skaffa hund. Bor man särbos är det annan sak. Då blir hunden mer din.
Jag hade allvarligt funderat om jag var du på att flytta isär. Inte gå isär specifikt utan bara ha varsin bostad. Då kan du både ha din partner och din hund

Tyvärr är det inte ngt jag vill. Jag vill ju leva med min sambo.

 

[Lobelia]

Fast utifrån allt ts sagt så är det han som är beredd på att bryta med henne över en hund, inte tvärt om. Sen försöker hon prata om det för att reda i konflikten men han vägrar, det ska inte pratas om alls utan ska hänga över deras förhållande utan svar.

Det är väl om något lika respektlöst som att den övriga familjen försöker övetala honom på olika sätt. Det är lika mycket villkorad kärlek åt båda håll, han ser ingen framtid med henne om det kommer in en hund och hon ser ingen om de inte skaffar hund. Med andra ord borde båda fundera på varför de är tillsammans när kommunikationen fungerar dåligt, villkor ställs från båda håll och varför ingen tänker kompromissa till en vettig lösning.


Jag har svårt att tro att det hela verkligen bara kokar ned till en hunds vara eller icke vara i en familj utan det finns massa saker vi inte vet kring ts och hennes sambos liv tillsammans. Sådant vi inte ska spekulera vidare i egentligen då det hela bara urartar mer och mer och ts inte blir hjälpt av det.

Ledsen om jag inte berörde just detta i mitt inlägg eftersom du hakar upp dig på det, det gjorde inte den jag svarade heller i och för sig. Jag diskuterade alltså inte den aspekten och har därmed inte uttryckt någon åsikt om det i inlägget. Jag har gjort det i andra inlägg så du kanske kan svara på dem istället om du vill diskutera den aspekten?

Vad tycker du om att en sambo måste gå med på att köp hund annars vill hen inte att partnern ska vara lycklig och att köpa en liten hundvalp mitt i konflikten istället för att lösa den först och sen skaffa eventuell hund oavsett om man väljer att fortsätta tillsammans eller inte? Det var i vart fall det jag diskuterade i mitt inlägg.

 

[RedQueen]

Ledsen om jag inte berörde just detta i mitt inlägg eftersom du hakar upp dig på det, det gjorde inte den jag svarade heller i och för sig. Jag diskuterade alltså inte den aspekten och har därmed inte uttryckt någon åsikt om det i inlägget. Jag har gjort det i andra inlägg så du kanske kan svara på dem istället om du vill diskutera den aspekten?

Vad tycker du om att en sambo måste gå med på att köp hund annars vill hen inte att partnern ska vara lycklig och att köpa en liten hundvalp mitt i konflikten istället för att lösa den först och sen skaffa eventuell hund oavsett om man väljer att fortsätta tillsammans eller inte? Det var i vart fall det jag diskuterade i mitt inlägg.

Ursäkta om det gör dig upprörd men jag kan inte se att du svarat på något sådant i tidigare inlägg, snarare ser jag att du argumenterat runt frågan. Hur som, släpper det nu.

Jag tycker att mitt förra inlägg besvarar det hela, särskilt det fetade:

Det är väl om något lika respektlöst som att den övriga familjen försöker övetala honom på olika sätt. Det är lika mycket villkorad kärlek åt båda håll, han ser ingen framtid med henne om det kommer in en hund och hon ser ingen om de inte skaffar hund. Med andra ord borde båda fundera på varför de är tillsammans när kommunikationen fungerar dåligt, villkor ställs från båda håll och varför ingen tänker kompromissa till en vettig lösning.

Med andra ord, respekt för den andre och kommunikation krävs i ett förhållande. Om den ena parten köper en hund mitt i konflikten för att den andra vägrar kommunicera i en konflikt så gör båda lika mycket fel. Det är lika mycket villkorad kärlek åt båda hållen, både för den som inte vill ha hund och för den som vill ha hund, vilket du i början på ditt förra inlägg sade fungerar oerhört dåligt i ett förhållande.

Jag sätter punkt här för ts skull, jag ser ett evigt spekulerande kring ts förhållande även om det diskuteras generellt och jag tror ts har fått en del oerhört vettiga råd kring hur hon ska tänka kring det hela. Dessutom verkar hon ha kommit vidare med sin sambo på ett mer konstruktivt vis.

 

[RedQueen]

Tack. Det är ju mkt ni inte vet och bara kan spekulera i. Jag är inte glad över att dela med mig av HELA mitt privatliv. Jag uppskattar inte att man hyser agg mot min sambo för han är ju så fantastisk på så många andra plan. Vi kan visst kommunicera och har många samtal om vardagen. Bara för att hundfrågan blir klurig och triggande, så innebär ju inte det att allt annat inte fungerar. Jag har valt att inte kommentera allt som skrivs för det pallar jag ju inte. Men det finns gränser. I såna här trådar är det lätt hänt att man dömer ut en människa för minsta lilla -trots att vi är främlingar. Jag lever på hoppet att han ska ändra sig! Vi hade diskussion igår igen under sansade former. Där lyfte jag frågan om hur jag hade ställt mig om han fick chansen att få göra ngt som han längtat efter och önskat -även om det innebär att det påverkar hela vår vardag. ”Om det gör dig lyckligare, så ja”.

Jag hoppas ni kommer vidare med hundfrågan, var bara noga med att kommunicera med varandra på ett konstruktivt vis där ni båda får komma till tals.

Jag hoppas du inte tog illa vid dig med att jag skrev "dålig kommunikation", jag tror inte ni har en dålig kommunikation helt igenom men i just det här fallet verkar det ha fallit totalt för er. Vilket jag tror ni kommer kunna jobba vidare med.

 

[Inte_Ung]

Tyvärr är det inte ngt jag vill. Jag vill ju leva med min sambo.

Jag för min del tror att det är något som handlar om hundar som skaver.
Något som han kanske inte ens förstår själv.
Om ni hittar vad så kan det gå över.

Jag tror inte att roten till aversionen sitter i ett förhållande i övrigt.

 

[Lobelia]

Ursäkta om det gör dig upprörd men jag kan inte se att du svarat på något sådant i tidigare inlägg, snarare ser jag att du argumenterat runt frågan. Hur som, släpper det nu.

Jag tycker att mitt förra inlägg besvarar det hela, särskilt det fetade:

Med andra ord, respekt för den andre och kommunikation krävs i ett förhållande. Om den ena parten köper en hund mitt i konflikten för att den andra vägrar kommunicera i en konflikt så gör båda lika mycket fel. Det är lika mycket villkorad kärlek åt båda hållen, både för den som inte vill ha hund och för den som vill ha hund, vilket du i början på ditt förra inlägg sade fungerar oerhört dåligt i ett förhållande.

Jag sätter punkt här för ts skull, jag ser ett evigt spekulerande kring ts förhållande även om det diskuteras generellt och jag tror ts har fått en del oerhört vettiga råd kring hur hon ska tänka kring det hela. Dessutom verkar hon ha kommit vidare med sin sambo på ett mer konstruktivt vis.

Fast det var detta jag skrev

Om ens partner vill att man ska vara lycklig eller inte bygger inte på en hunds varande eller inte. Villkorad lycka/kärlek funkar sisådär.

Och ja vill man bryta med en sambo som inte vill ha hund är det ett utmärkt sätt att bryta upp förhållandet och bli ovänner.

Jag menar inte att man inte ska köpa sin hund om man verkligen vill ha den, men stackars valp att få leva i den konflikten och kanske få flytta redan som liten . Det är bättre att ta konflikten och eventuellt gå skillda vägar först om man inte kan komma överens om att skaffa hund.

Och du svarade:

Fast utifrån allt ts sagt så är det han som är beredd på att bryta med henne över en hund, inte tvärt om. Sen försöker hon prata om det för att reda i konflikten men han vägrar, det ska inte pratas om alls utan ska hänga över deras förhållande utan svar.

Det är väl om något lika respektlöst som att den övriga familjen försöker övetala honom på olika sätt. Det är lika mycket villkorad kärlek åt båda håll, han ser ingen framtid med henne om det kommer in en hund och hon ser ingen om de inte skaffar hund. Med andra ord borde båda fundera på varför de är tillsammans när kommunikationen fungerar dåligt, villkor ställs från båda håll och varför ingen tänker kompromissa till en vettig lösning.

Jag har svårt att tro att det hela verkligen bara kokar ned till en hunds vara eller icke vara i en familj utan det finns massa saker vi inte vet kring ts och hennes sambos liv tillsammans. Sådant vi inte ska spekulera vidare i egentligen då det hela bara urartar mer och mer och ts inte blir hjälpt av det.

Du roar mig, jag är inte det minsta upprörd, men tack för omtanken , jag gillar att reda upp missförstånd. Jag tror det det som går fel främst är att jag inte skriver om TS och hennes sambo utan svarar @Sleepy att jag anser hon har fel både i att villkora att stötta någons drömmar (som jag tolkar som att villkora kärlek) och att köpa hundvalp nu och strunt i sambon. Jag menar att man (inte TS med sambo då TS inte verkar ha några planer åt detta hållet) bör klara ut konflikten först innan det kan bli tal om hundvalp oavsett om man håller ihop eller inte. Mest tråkigt är det förmodligen för hundvalpen att hamna mitt i det hela och inte fatta något.