Sv: Sambo som vill att jag lägger ner hästeriet
Har läst hela den här långa tråden med intresse!
Jag tycker att många av er hästtjejer är väldigt hårda och obevekliga i er inställning till att en ev. sambo ska anpassa sig till er tidslukande hobby eller livsstil. Jag kan iofs förstå att man blir sådan av att alltid behöva försvara varför man håller på med en dyr och tidskrävande "flick-hobby". Särskilt om man mest rider på hobbynivå och på sin höjd deltar i någon klubbtävling ibland. Det finns någon slags allmän inställning att detta intresse ska "växa bort" med åldern. Beklagligt och svårt att förhålla sig till och säkert orsak till lite "hård hud" hos många.
MEN, jag tycker att man är TVÅ i ett förhållande. Om hästeriet slukar all ens fritid och påverkar bådas ekonomi/förutsättningar att kunna göra saker utanför hästeriet så kanske man inte ens ska leva i ett förhållande. Det blir faktiskt HELT på den enes villkor. Visst bör sambon ha sina egna intressen och råkar de också vara tidskrävande så grattis! MEN, om man inte är beredd att investera gemensam tid i ett förhållande vad är det då? Då kan man kanske lika gärna dela hus med en kompis bara för att slippa vara ensam när man inte vill vara i stallet.
Självklart kan man inte låsa varandra i ett förhållande, men man måste ju kunna ha krav på hur man vill att det gemensamma livet ska vara. BÅDA måste kompromissa och jag tror att det är jätteviktigt med en gemensam framtidsplan där båda varit ärliga och talat om vad man vill och behöver. Jag tycker att det är ett fruktansvärt fult ULTIMATUM att säga till sin sambo att "opponerar du dig och vill att jag ska dra ner på hästeriet kommer du aldrig att vinna. Jag väljer alltid hästen". Säger man så har man skapat en situation där sambon alltid måste kompromissa mest och det är faktiskt egoistiskt!
Till TR: Din sambo verkar vara en jättefin kille och han verkar inte ha några orimliga krav som ni inte kan kompromissa om.
Hade jag varit i din situation hade jag tyckt att följande var rimligt (bara för att sätta saker i lite perspektiv, inte för att vara pekpinneaktig, bara hur jag hade resonerat om jag hade dina val att ta ställning till) Bra förhållanden och goda fritidsintressen är värda att kämpa för 
:
*
Du får rida fyra dagar/vecka som är ditt minimum. Rider man mindre blir det inte lika kul, eller hur?
*Dessa fyra dagar (som jag antar kan vara fasta varje vecka om det passar er bra) bör
du och din sambo ha lika stor frihet att utöva era egna intressen. Alltså får du ha hunden två dagar och han två. Alt. om ni kan hitta hundvakt. Det är väl ändå inte rimligt att han ska passa hunden för att du ska kunna rida. Det har inget att göra med om han gillar hunden eller inte! Lika förutsättningar är viktigt!
*Du är rädd för att din sambo ska tro att du garanterat kommer vara "hemma" dina återstående tre dagar.
Vill du inte det då? När ska du annars umgås med din sambo? Dessa tre dagar kan ni ju göra roliga saker - gå på stan, träffa vänner, greja hemma etc. Det rimliga är väl att man har ett antal dagar/vecka för sina egna intressen. Hur man disponerar dem är upp till en själv. Du lägger dina dagar på hästeriet. Det innebär att du får kompromissa lite på andra intressen.
Man kan inte göra allt utan får kanske välja vad som är roligast just nu. Någon gång i framtiden kanske du kommer tycka att det räcker att vara i stallet lite mindre och du kommer kanske prioritera att göra något annat lite mer. MEN man kan inte prioritera bort att träffa sin sambo. Då är det ju ingen vits! Du älskar ju honom, ta till vara på det.
*Du har fantastiska förutsättningar med hästeriet eftersom din sambo faktiskt tycker att det är roligt! Heja dig som försöker ta tillvara det. Även om han bara vill vara med i stallet säg 1dag/vecka så ger det er fantastiskt mycket mer tid och fler gemensamma upplevelser. FÖRSÖK verkligen att lösa situationen så att han också kan få rida. Egen häst som även passar honom låter jättebra.
Tänk på att du i det här avseendet är lyckligt lottad. Många har sambos som är totalt ointresserade av hästar! Samtidigt: respektera att intresset först och främst är ditt. Ha inte hemliga förhoppningar om att han ska bli en "häst-kille" rakt igenom. Nöj dig med att han vill följa med ibland.
*
Även om ni har delad ekonomi så har ni ett GEMENSAMT liv. Det innebär ju även gemensamma utgifter och ens gemensamma framtidsplaner kostar ofta pengar. Jag förstår att han kan känna sig begränsad av att en stor del av din inkomst alltid kommer slukas av ditt hästintresse. Han kanske inte vill spendera motsvarande summa, han kanske inte ens har något vettigt att spendera dem på? Hans sparande blir på något sätt för er båda för om han sparar motsvarande summa är sannolikheten rätt stor att den går in i ett gemensamt boende. Vad ska han annars göra med pengarna? Du kanske får sätta ett tak på vad hästeriet får kosta. Ett tak som han känner är OK. Och du får vara noga med att inte prioritera bort honom. Du kanske får vara beredd på att inte köpa nya kläder och istället gå på restaurant/resa bort en helg etc. Dvs spendera mindre på dig själv och mer på er tillsammans.
*Angående din sambos ev. fritidsintressens vara eller inte vara: Du kan inte tvinga honom att skaffa ett lika tidsödande intresse som ditt bara för att "köpa" dig fri från dåligt samvete när du spenderar mycket tid i stallet. Kom överens om istället hur mycket tid du ska spendera där varje dag och förklara att man inte alltid kan rå för om saker drar ut på tiden. Ha inte dåligt samvete, jobba på att lägga det åt sidan!
Sina fritidsintressen får din sambo skaffa själv! Han har ansvar för sin egen tid. Vill han inte göra någonting så har han valt att göra ingenting som fritidsintresse! Han kan inte kräva att du ska dela detta med honom lika lite som du kräver att han ska titta på när du rider. Sannolikheten är stor bara att han upplever det som att han är ensam när han utövar intresset göra ingenting medans du sällan känner dig ensam i stallet. MEN det är HANS ansvar/problem inte ditt.
*
Till sist (om du någonsin orkar läsa så här långt). Ta vara på att du träffat någon du älskar och som älskar dig. Visa, varje dag att din sambo är jätteviktig för dig och att ert liv tillsammans också är jätteviktigt. Trixa med din egen tid så att du får tid att vara tillsammans med honom, se till att han inte känner sig som någon som bara finns därhemma om du har tid.
Och LYCKA TILL!
Allt går att ordna! Tänk på att kompromissa inte behöver vara en stor uppoffring när båda kompromissar på lika villkor!
