Säljarens ansvar - islandshäst

[Blamesen]

När människor inte förstår varandra kallas det kommunikationsproblem, eller missförstånd. Men när det samma händer mellan människa och häst riskerar hästen att kallas "problemhäst". Den som har lite erfarenhet tittar så klart på människan och hanteringen och kan konstatera var problemet kommer ifrån. Men det jag funderar på är den person som matchade ihop teamet, människa-häst. Dvs säljaren. Vilket är hans/hennes ansvar?

När det gäller just islandshästar tror jag att risken är extra stor att folk utan hästvana tror sig klara av dem. För det gör man ju på turridningen!

Ett exempel: Tänk er en fullständig nybörjare, som dessutom är osmidig och osäker, som vill leva ut sin dröm och köpa en liten ullig och gullig islandshäst. Den där hästen på turridningen är ju så snäll! Och den går ju så tryggt och säkert i rad med de andra! Den kan ridas av alla! Och säljaren säger att den är hur snäll som helst.

Det nybörjaren inte inser är att samma häst snabbt kan förändras på nytt ställe där den behandlas på ett sätt som kanske skrämmer den. När det värsta har hänt och hästen börjar visa problembeteenden - är det en problemhäst då? Nej självklart inte. Det är situationen och kommunikationen med de nya människorna som inte fungerar. Det tror jag att de flesta med lite hästvana kan skriva under på.

Det jag funderar på är - vilket är säljarens ansvar?

• Inget alls - det handlar faktiskt om vuxna människor som får ta ansvar för sina egna handlingar?
• Räcker det med att prata hästvett med de nya ägarna? Vara noga med att förklara att hästar blir som de hanteras?
• Eller sträcker säljarens ansvar sig så långt som att inte sälja en häst till nybörjare som inte har förutsättningar att klara av den.

Vilka är era tankar?

 

[Teilani]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Jättesvårt, som säljare kan man inte alltid försöka tänka ut alla 1000 sätt som en köpare kan misslyckas med sitt hästköp. Om nu hästen alltid varit snäll, jag har ridit på den själv hit och dit och inte haft tillstymmelse till problem. I min turridning satt alla möjliga människor på den och den alltid uppfört sig som en ängel. Hur ska jag som säljare då tro att hästen kommer att bete sig med sin nya ägare?

Som säljare försöker man ju också ta reda på det som går om köparen, försöker kolla så de har normalt hästvett, osv. Men någonstans måste ju alla köpa sin första häst och det är jättetråkigt när det går fel. Ska jag vara ärlig så tror jag det är rätt vanligt att det blir strul med första hästen, för man är inte van att ha ledarskap på det sättet som krävs. Förhoppningsvis så yttrar det sig inte på något för ägaren farligt sätt, och det bästa man kan göra är att jobba sig igenom det, med hjälp! Som ägare till första hästen behöver man mycket hjälp hela tiden och får inte vara rädd för att fråga saker, eller erkänna att nåt blivit lite tokigt. Man lär sig otroligt mycket på sin första häst och så länge man inte blir rädd så går de flesta "olater" att jobba bort med tiden. För det är tyvärr så att om man inte vet vad man gjorde fel, eller vet hur man ska göra rätt, så kommer nästa häst att köra över en den också.

Kort svar på frågan "nej det är inte säljarens fel om köparen inte klarar av hästen som den köpt"

(kanske ska tillägga att jag inte har någon turridning utan utgick från texten i inlägget)

 

[Rolle]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Om man som säljare inte vet skillnaden på att åka Islandshäst och rida Islandshäst så ligger ansvaret absolut hos säljaren.
Därutöver är det ju så att hästen är en spegel av dig själv och miljön. När det blir ny människa och ny miljö kan du ha en helt annan häst än den var där den kom ifrån. Det är också ett ansvar för säljaren att upplysa om.

Rolle
Islandsfullblod på Lösdrift

 

[Elina8]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Jag tycker absolut att säljaren har ansvar. Jag skulle inte sälja häst till vem som helst, och om det skulle vara några problem så skulle jag absolut hjälpa till att fixa nytt hem till hästen om jag inte själv kunde ta tillbaka den. Om det nu är så illa att nya ägaren inte vill ha kvar den. Däremot tycker jag att man måste ge både hästen och nya ägaren en chans. Är det första ägaren så är det ju mycket nytt, men jag skulle aldrig sälja en häst till en nybörjare som inte hade vettiga människor som ställer upp och hjälper dem.

Jag tycker att det är ens ansvar gentemot hästen att se till att den får ett bra hem.

 

[angelwings]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Jag känner mig kluven.
Just för att det är ett levande djur det handlar om.

Själv har jag bara sålt en häst i hela mitt liv (de andra har stannat tills de dött av ålderdom) och det var till en väldigt erfaren hästmänniska, tillika min stallägare.

Men självklart vill man att hästen ska få optimalt bra i sitt nya hem. Just därför skulle jag inte lämna ut min gammeltant till någon jag inte kände väldigt väl. Hon har sina problem som man måste vara beredd på. Och eksemet till exempel kan ta mycket tid och pengar i anspråk. Skulle inte våga chansa att hon kom till någon som inte brydde sig om att hon lider av klådan utan tycker att det bara är lite klåda och det är ju 'bara man och päls, det växer ut' (jag har hört de argumenten). Samma med hostan som är i stort sett obefintlig vid rätt skötsel. Och att man värmer upp på rätt sätt osv...

Jag skulle vara väldigt noga med att förklara för och nackdelar med hästen jag sålde. Just för att det ska bli bra för både köpare och hästen. Kunde jag hjälpa till efteråt så skulle jag försöka göra det.

Men jag är allergisk mot den här 'jag har inget eget ansvar för någonting. Allt är någon annans fel'-epidemin som verkar grassera i samhället just nu.
En häst är ett levande väsen. Den påverkas av sin omgivning och vad som händer och av hur den blir behandlad. Man kan inte bete sig som en gris mot hästen, rida den halt och sen lämna tillbaka den för att man 'blivit lurad att köpa en halt häst'. Som exempel.

 

[Mist]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Jag tycker det är lite knepigt. Det är ganska vanligt att köpare överskattar sin egen ridförmåga samt det som jag anser är allmänt hästvett. Om köparen beskriver sig själv som hästvan, kanske tom har haft mkt att göra med unghästar, bara inte just islandshästar så har jag väl ingen anledning att förvänta mig annat än att köparen talar sanning. Om så provridningen funkar bra kan ju inte ev. framtida problem tillskrivas säljaren.

De flesta hästar jag har sålt har de nya ägarna varit mkt nöjda med, en unghäst däremot fungerade inte i den nya flocken och ovan som han var med små hagar flydde han hals över huvud ut ur dem när han kände sig hotad, varvid köparen mer eller mindre menade att detta inte kunde vara ett nytt beteende. Hemma hos mig hade hästen aldrig gått ur hagen, inte ens när kompisen smet ut då tråden var mer eller mindre dränkt i snö. Nu håller sig kusen mig veterligen i hagen då han inte längre tvingas gå med den aggresiva hästen. Det kan ju knappast vara mitt fel som säljare att den hästen hoppade ut ur hagen på nya stället.

 

[Elina8]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Vill bara förtydliga lite att med ansvar menar jag inte att det är säljarens fel. Tycker det är stor skillnad. Jag anser inte att det är säljarens fel att det blev som det blev, det är ju som sagt inte lätt att veta hur det blir i en ny miljö och om allt funkar bra på provridningar har man ju ingen anledning att tro att det inte kommer funka.
Däremot skulle jag som säljare tycka att det var självklart att jag tar ansvar för att hästen får det bra. Skulle jag få reda på att hästen mår dåligt (finns ju såna fall där nya köparen är väldigt kompetent som ryttare, men kanske missköter hästen) så skulle jag inte kunna rycka på axlarna och tycka att det är ägaren som bär ansvaret.
Och om ägaren hör av sig och säger att det inte funkar så skulle jag såklart hjälpa till sågott det går.

 

[Satis]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Ett visst ansvar tycker jag att man har men det är jättesvårt att avgöra hur hästen kommer bete sig i sin nya miljö. Jag har lämnat ut en häst på foder, gudasnäll har varit med på handikappsridning och som vem som helst kunna rida/lasta och hantera. Efter 3v hos fodervärden började hästen bocka, stegra och bli svårhanterad. När hästen skulle åka hem till mig hade det tagit över 2timmar att lasta henne. Jag var helt i chock. Då hade fodervärden varit ut i ½års tid och ridit och hanterat häste och verkat super på alla sätt och vis, varit duktig både i hantering och ridning. Jag hade verkligen gjort att vad jag hade kunnat.

Nu är hästen hemma igen och är som vanligt, hon lastar sig själv och är med i verksamhet för autistiska barn.

 

[Silkisif]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

När jag var 11 blev min mamma övertygad om att hästen var bra för mig- och köpte en stegrande och skenande 6-åring.

Det gick väl, men jag tycker INTE att det är okej att som säljare inviga köparen i falsk trygghet. Falsk marknadsföring, eller något.


Det är bådas ansvar, tycker jag. Man måste ju inse att man köper ett djur, och ha kunskap, men säljaren har ansvar för att djuret kommer till ett bra hem.

 

[Elina8]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Min förra kompis som skulle köpa sin första häst blev pålurad en 185 hög 6-åring som inte ens var inriden. Enligt ägaren var hästen riden och jättesnäll. Den var egentligen väldigt svårhanterad, gick inte att sko utan lugnande och det tog en duktig tränare flera månader att ta sig upp på hästen, han var bakskygg och sparkade mot folk. Den var helt enkelt allmänt otrevlig och totalt olämplig för en nybörjare.

Enligt mig var det oansvarigt från båda håll. Köparen borde haft med sig någon kunnig som kunde provrida hästen, och säljaren borde varit ärlig.

 

[saraaandersson]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Det är väldigt svårt att säga!!

Det är upp till både köpare och säljare. Är man som köpare okunnig så bör man kanske ta hjälp av någon kunnig? och som säljare vill man ju (förhoppningsvis) sin häst det bästa möjliga!

Jag sålde min vallack för ungefär en månad sen?
Det var bland annat en ridskola som hörde av sig, och då är det bara att vara ärlig: "Han är ingen nybörjarhäst men passar de som ridit lite längre som handen i hansken! då han är en rolig ridhäst, men något framåt och "känslig" för skänkeln"

Det slutade med iaf att en mor+dotter köpte honom.. och de ville tävla på lokalnivå och gå lite kurser osv. och det är väl där han passar bäst.. och det skrev jag även i annonsen.

Som säljare kan man väl vara ärlig, men utan att ta upp alla "dåliga" sidor hos hästen. Det räcker väl med att skriva att hästen kanske är känslig för skänkeln och passar den som ridit lite längre. Då är man ju ärlig men utan att få hästen att låta som någon "problem häst".

 

[Brolinskan]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Det här är väldigt aktuellt för mig, då en en häst som vi sålt mycket billigt för något år sedan som en "problem/projekt-häst" till en kunnig tjej, sedan blivit såld vidare två gånger, nu senast för mer än dubbla summan som vi sålde henne för till en äldre, väldigt ovan ryttare som den perfekta nybörjarhästen. Givetvis blev det inget bra och nya ägaren är förtvivlad. Sånt gör mig helt galen, hur kan man göra så mot någon som köper sin första häst (kanske sista..) i god tro?

Som säljare tycker jag att jag har ett stort ansvar, först och främst för hästen jag säljer, så att den kommer till ett bra hem, med en ryttare/ägare som kommer trivas med hästen och därav inte låta hästen byta hem onödigt många gånger. För hästens bästa så ska den som köper den vara helt medveten om vad det är för häst den köper. Vad den har för egenheter och vilken typ av ryttare den kräver. Med ovanstånde häst var vi brutalt ärliga om hennes "egenheter". Då finns det största möjliga chanser att häst och ryttare trivs ihop och att båda är nöjda med varandra = bästa möjliga kombination.

Skulle jag ha sålt en häst som jag vet inte är en nybörjarhäst till en nybörjare, skulle jag dels skämts ihjäl, haft mycket svårt att sova på natten utav oro för både häst och ryttares säkerhet och känt mig väldigt skyldig om ryttaren sedan insett att hästen inte var en nybörjarhäst.

Sen kan man givetvis aldrig förutsäga hur en häst reagerar i en ny miljö, men jag tycker att det är viktigt att vara totalt ärlig med hästens bakgrund. Vissa hästar är hur "snälla" som helst med en någorlunda van ryttare, men tar över direkt med en ovanare ryttare. En sådan skulle jag aldrig sälja som nybörjarhäst. Tyvärr är det väldigt många som bara vill bli av med sina hästar till bästa möjliga pris och som hellre mörkar vissa mindre positiva egenskaper, för att hitta en köpare snabbt. Så tråkigt.

Vi har än så länge, vad jag vet, aldrig haft någon som velat "häva" ett hästköp eller som känt att hästen inte motsvarade vår beskrivning och då har vi haft många olika typer av hästar under åren.

Säljare har stort ansvar, vi har hela hästens historia och det är svårt för en köpare att sätta sig in i den helt och hållet under den korta process som provridning och köp innebär. Om en köpare anser sig lurad, så har man ansvar för det om det beteende som hästen uppvisar och som köparen inte varit medveten om sen tidigare, funnits i hästens historia tidigare. Då har man helt enkelt inte varit tillräckligt ärlig och hittat rätt köpare. I slutänden vill vi väll alla att de hästar vi säljer ska hamna i bra hem och glädja sina ägare?

/Ella, som nekat köpare ett flertal gånger. Antingen kändes det inte rätt, eller så var ryttaren lite för ovan eller letade egentligen efter en annan mer passande typ av häst (typ nybörjarhäst), men blev förtjust i en annan (ej nybörjarhäst) osv. Man ska inte sälja häst för att tjäna pengar om man har hästar som hobby.

 

[kryddelydd]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Jag tycker att säljarens ansvar handlar om att ärligt tala om för- och nackdelar med hästen man säljer.
Och att reagera om det är uppenbart att köparen inte har kunskaper nog att själv avgöra om den klarar av hästen i fråga.

I övrigt har säljaren ansvar för att så långt det är möjligt att bedöma, se till att inte sälja till vanvård.

Där slutar enligt min mening säljarens ansvar, och köparens ansvar tar vid.

Jag tror att det dessvärre är långt från alltid som säljaren faktiskt beskriver hästen på ett adekvat och sanningsenligt sätt (helt horribelt och för mig obegripligt men många människor är bara intresserade av att få ut så mycket pengar som möjligt vid försäljning av vad det vara månde, efter vad det verkar).

Sedan kan det förstås vara så att säljaren beskriver hästen adekvat utifrån hur hästen fungerat hos säljaren, men att hästens beteende sedan ändrar sig pga ändrad miljö och nya människor som hanterar hästen på ett mer eller mindre adekvat sätt.

Jag tycker att det ligger på köparen att förstå att den köper ett levande djur som kan ändra sig och som kan bli skadat, sjukt, fungera på annat sätt än köparen väntat sig - och ta ett djupt andetag och försöka leva med den uppkomna situationen hellre än att skrika lurendrejeri och reklammation.

 

[Niela]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Nu tror ju jag inte att det är extra stort att nybörjare just köper en "ullig" liten söt islänning och inte kan ett skit.
Det finns lika mycket inom alla dicepliner hopp dressyr ja alla.
Jag tror också inte det är direkt vanligt att folk som bara sett en häst påvykort går och köper en häst..Och gör man de har man softast någon i närheten som kan hjälpa en med frågor.

Säljaren har inge som helst ansvar utan det är alltid köparen det vill säga ägaren till hästen som skall ta väl hand om hästen.
Om jag köper en häst och vanvårdar den är det ju knappast den jag köpte hästen av som skall få ta ansvar

Däremot skulle jag om jag skulle sälja en häst till en nybörjare kolla upp så personen har kunnigt folk runtomsig.


Jag vet folk som har ridit i 10 år och som har egna hästar som igentligen inte borde ha de.

Jag har också varit med om totalt nybörjare som köpt fina hästar och ställt sig i dyra stall där hjälp ingår. Eftersom de inte kan så mkt är de överdrivet bra ägare kollar upp allt frågar allt för de vill lära
Det kommer alltid att finnas undantag... folk som inte ska ha häst har häst och dessa förstör för de andra.



Jag hade ridit islänning bara på turridning innan jag köpte Jorunn jag köpte min första islänning någonsin då var hon 3 år och ohanterad..Gick hur bra som helst Jag var iof inte nybörjare på hästar men kunde inte ett skit om tölt.
Men det hade ju varit riktigt tråkigt om säljaren inte velat sälja Jorunn till mig bara för jag inte hade 10 års erfarenhet av att tölta runt!


Säljarens ansvar däremot vad jag anser är att vara ärlig i allt.. att man säger alla för och nackdelar på hästen.
Att ljuga om skador idag lönar sig inte eftersom man idag har 2 års dolda felförsäkran.Och de kan stå en dyrt om man ljuger om skador.
Men som köpare kan amn inte bara oki hästen är vet undersökr och gick igenom vad bra nu köper vi den..Är det en dyrare häst skall man som köpare själv också undersöka hästen ta ut en egen vet ta plåtar på rygg och påalla leder iallafall benens alla leder.
Be om att få ta in hästen själv från hagen så den inte står i boxen redan är du kommer. Be om att få ta ut den från boxen stå där och borsta.. Rid ut med någon hur är den om den andra hästen vill hema och du vill fortsätta rida iväg??
Provlasta där ljuger många!

Ja det är ett helt företag att köpa hästar...
Billiga hästar= man får vad man har betalar för dyra häsatr är ofats dyra för andra har redan slitit år med att få hästen fin=)

 

[kryddelydd]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Billiga hästar= man får vad man har betalar för dyra häsatr är ofats dyra för andra har redan slitit år med att få hästen fin=)

Billiga hästar kan vara riktiga fynd. Dyra hästar kan vara mycket dyrare än vad de faktiskt är värda. Särskilt när det gäller islandshästar.

Jag har köpt en fin, välstammad och korrekt registrerad treåring (efter elithingst) för 10.000kr. Inga olater, inga problem med spändhet eller annat hanteringsmässigt. Han är nu en väldigt trevlig, grundinriden fyraåring med rena grundgångarter och taktren tölt. Lille hästen är en lättriden individ med trevlig bjudning men utan spändhet.
Värd betydligt mer än de billiga tio tusen som jag betalade för honom för ett år sedan.

Min kompis har köpt en då femårig import för nästa 100.000kr, visserligen talangfull och en riktigt fin häst, men betydligt mindre stabila gångarter än min kille. Kompisens häst är utan tvekan mer talangfull än min och har större gångarter, men är å andra sidan svårriden och spänd och hoppig. Och har som sagt rätt rejäla taktproblem.

Säljarens ansvar i mitt fall var att tala om att treåringen var i stort sett ohanterad. Vilket säljaren alltså upplyste om. Priset antydde dessutom i mitt fall att det kunde bli problem.
Säljarens ansvar i kompisens fall borde ha varit att tala om att det är en talangfull men inte helt lättriden häst som visserligen var grundinriden men långt ifrån befäst i sina gångarter. Istället talade säljaren om för kompisen att det är en fin häst - och att den var väl inriden vilket alltså inte var fallet. Och kompisen fick något att bita i.

Inser uppenbarligen att jag hade tur med min kille och att kompisen kanske borde insett själv, eftersom hon inte är någon nybörjare, att hennes häst skulle vara talangfull men ganska svår.

 

[Boj]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Säljarens ansvar i kompisens fall borde ha varit att tala om att det är en talangfull men inte helt lättriden häst som visserligen var grundinriden men långt ifrån befäst i sina gångarter. Istället talade säljaren om för kompisen att det är en fin häst - och att den var väl inriden vilket alltså inte var fallet. Och kompisen fick något att bita i.

Men det här är ju något köparen måste ta reda på själv, varför i hela fridens dar belastar man säljaren med det ansvaret? Den kan ha varit mycket lättriden för säljaren, medan köparen inte alls sitter på dessa kunskaper men väljer att låtsas som att det är så vid provridning och sedan ändrar åsikt.
Så visst kan den ha varit väl inriden.

 

[kryddelydd]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Så visst kan den ha varit väl inriden.

Hästen var grundinriden av duktig ryttare men inte befäst. Den var riden under tre månaders tid vilket kröp fram såsmåningom när kompisen började prata med säljaren om att det fanns svårigheter.
Och visst kan man göra ganska mycket på tre månader men jag tycker nog inte att en häst är riktigt befäst efter så kort tid....

sedan är det helt sant att kompisen inte har tillräckliga kunskaper för en tuff tävlingshäst heller, men hon tränar. Fem år senare har kompisen fortfarande inte kommit ut på tävlingsbanan med sina talangfulla häst men kompisen har heller inte haft bråttom.
Jag har uppenbarligen heller inte tävlat med min fyraårige reapålle och påstår verkligen inte att min reapålle är "bättre" än kompisens häst. Däremot är min reapålle betydligt mer okomplicerad...
valde exemplen som invändning mot att Niela menar att de billiga är dåliga och de dyra är bra...

 

[Boj]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Det spelar ingen roll hur talangfull häst man skaffar, om den svagaste länken är ryttaren. Då är det till sist ryttarens svaghet som gör att man inte når längre, alltså ryttaren har sina begränsningar och inte hästen.

Ja säljaren har ett ansvar, det ansvaret sträcker sig i mina ögon till att vara så ärlig som möjligt. Om sedan köparen envisas med att göra sig till något som denne inte är kan aldrig säljaren belastas för.

Min donna reds in, visades som femåring efter tre månader. Hon var mycket välriden, inget tu tal om annat. Det vore en skymf att påstå motsatsen, trots den korta tiden.

 

[Balderum Norr]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Jag köpte min första islandshäst som sjuåring och han var enbart grundriden några månader av en mycket känd ryttare på Island. Jag var supernöjd, hästen var lyhörd och känslig, jag fick öva upp mig själv och var jättenervös när vi åkte på vår första kurs för islandshästtränare - tänk om jag förstört hästen!!! Fick bara lovord, tölten var i topp och jag fick lära mej jobba med smidighet och lyfta fram mer av oss som ekipage. Så jag tror inte man skall belasta säljaren med "vad som helst". Vi som köpare har ju ett ansvar att köpa den häst som passar oss. Det är viktigt att prova fler hästar och känna sig fram vad som passar mig själv.

 

[Lobelia]

Sv: Säljarens ansvar - islandshäst

Det låter normalt att en 5-årig import endast är grundrden och inte har stabila gångarter.