M
miomio
Usch, sitter i ett moraliskt dilemma känner jag.
Köpte en fantastiskt trevlig häst i höstas, hon är mysig och gosig.
En snygg och trevlig häst.
Har potential att bli väldigt trevlig som ridhäst också med träning.
MEN jag har tappat sugen helt.
Har jättemycket planer, eller har haft, men jag har haft en enormt jobbig höst på det personliga planet och nu känner jag mig helt uttömd.
Min inre styrka som jag hade behövt för att verkligen klara av den här psykiskt starka damen finns inte för tillfället.
Har blivit lite rädd för henne och det känns inte kul längre.
Vet inte vad jag ska göra faktiskt.
Ägaren sålde hästen till mig därför att h*n trodde att jag skulle ha hästen "livet ut", vilket också var tanken. Trodde att jag köpt mig drömhästen, eller jag vet inte, tror att det är min drömhäst och med hjälp från tränare kan det också gå åt det hållet. Men som det känns idag, när ekonomin har rasat, vilket den har gjort av olika anledningar i höst, inte bara hästköp, känns allt bara väldigt väldigt jobbigt.
Skulle vilja sluta helt och hållet.
Har känt mer och mer sista åren att det inte är kul längre.
Jag kommer ingenstans i min ridning, och har inte råd att åka till diverse tränare, trodde i mitt stilla sinne att jag skulle ha råd med det den här gången, men tydligen så var så inte fallet. :smirk:
Hur skulle ni ha gjort?
Skulle ni ha haft kvar hästen ett tag till, jag både vill och inte vill, och se om lusten kommer tillbaka när man lär känna hästen mer?
Eller skulle ni sälja, börja samla på frimärken eller nått istället... :smirk:
Har en gammal ponny också, den kommer jag inte att sälja, ska få sluta sina dagar med mig.
Jag måste ju därför också ha något som sällskap till ponnyn, som i stort sett bara är sällskap numer... så jag måste ha sällskap åt sällskapet så att säga....
Har dåligt samvete nu också för att jag inte hinner med ponnyn.
Har försökt hittat någon som kan hjälpa mig, men har inte hittat någon lämplig, bara nån förälder som frågar om deras barn kan få komma och rida.
(alltså att jag ska leda runt deras barn i skogen) och det är INTE den hjälpen jag behöver....
*suck*
Tog bort min förra häst i våras och jag saknar den så jag håller på att dö.
Saknar komunikationen och den trygghet jag kände när vi var ute.
Visste att jag alltid var helt trygg där, det är jag inte längre...
Kanske bara ovant med ny häst, har bara haft henne i *funderar* 3 månader.
Bara långt och flummigt... vill nog mest skriva av mig...
Köpte en fantastiskt trevlig häst i höstas, hon är mysig och gosig.
En snygg och trevlig häst.
Har potential att bli väldigt trevlig som ridhäst också med träning.
MEN jag har tappat sugen helt.
Har jättemycket planer, eller har haft, men jag har haft en enormt jobbig höst på det personliga planet och nu känner jag mig helt uttömd.
Min inre styrka som jag hade behövt för att verkligen klara av den här psykiskt starka damen finns inte för tillfället.
Har blivit lite rädd för henne och det känns inte kul längre.
Vet inte vad jag ska göra faktiskt.
Ägaren sålde hästen till mig därför att h*n trodde att jag skulle ha hästen "livet ut", vilket också var tanken. Trodde att jag köpt mig drömhästen, eller jag vet inte, tror att det är min drömhäst och med hjälp från tränare kan det också gå åt det hållet. Men som det känns idag, när ekonomin har rasat, vilket den har gjort av olika anledningar i höst, inte bara hästköp, känns allt bara väldigt väldigt jobbigt.
Skulle vilja sluta helt och hållet.
Har känt mer och mer sista åren att det inte är kul längre.
Jag kommer ingenstans i min ridning, och har inte råd att åka till diverse tränare, trodde i mitt stilla sinne att jag skulle ha råd med det den här gången, men tydligen så var så inte fallet. :smirk:
Hur skulle ni ha gjort?
Skulle ni ha haft kvar hästen ett tag till, jag både vill och inte vill, och se om lusten kommer tillbaka när man lär känna hästen mer?
Eller skulle ni sälja, börja samla på frimärken eller nått istället... :smirk:
Har en gammal ponny också, den kommer jag inte att sälja, ska få sluta sina dagar med mig.
Jag måste ju därför också ha något som sällskap till ponnyn, som i stort sett bara är sällskap numer... så jag måste ha sällskap åt sällskapet så att säga....
Har dåligt samvete nu också för att jag inte hinner med ponnyn.
Har försökt hittat någon som kan hjälpa mig, men har inte hittat någon lämplig, bara nån förälder som frågar om deras barn kan få komma och rida.
(alltså att jag ska leda runt deras barn i skogen) och det är INTE den hjälpen jag behöver....
*suck*
Tog bort min förra häst i våras och jag saknar den så jag håller på att dö.
Saknar komunikationen och den trygghet jag kände när vi var ute.
Visste att jag alltid var helt trygg där, det är jag inte längre...
Kanske bara ovant med ny häst, har bara haft henne i *funderar* 3 månader.
Bara långt och flummigt... vill nog mest skriva av mig...