Det har i princip inte blivit några ridlektioner för mig alls den här hösten. Det dröjde en bit in på terminen innan ridskolan åter började hålla privatlektioner och sedan dröjde det någon vecka till innan jag kom till skott med att boka en lektion. Två dagar innan jag skulle dit kom ett meddelande om att det fanns en misstanke om att en nyanländ häst drabbats av kvarka och alla lektioner den helgen ställdes in. Det visade sig tyvärr vara kvarka så ridskolan har varit isolerad sedan dess.
Under dessa veckor som stallet varit isolerat har några hästar fått febertoppar och en häst fick också andra symptom, men ingen av dessa har bekräftats ha kvarka, men har av säkerhetsskäl också isolerats från de andra hästarna. Varför en del fick feber vet jag inte men den sista som visade fler symptom hade en annan sjukdom som inte var så allvarlig.
Hur som helst så har det inte blivit några lektioner där efter sjukdomsutbrottet och det kan ju dröja innan det blir möjligt igen. Innan sjukdomen bröt ut hann jag i alla fall med en kursdag med nivå 4-tränaren, men det är allt som blivit där den här hösten.
En lektion har jag ridit för HV, sedan har hon inte haft tid och därefter reste hon bort en vecka och nu stressar hon med jobb igen. Sen kände jag mig inte så nöjd efter den lektionen jag red för henne. Jag har ju ridit lite för henne förut och då har jag tyckt att det känts bra. Nu kändes det bara som att "det här fungerar inte".
Problemet är det eviga tjatet om att jag ska ha kortare tyglar även om HV uttrycker det med "håll längre fram på tygeln". Alltså, jag fattar ju poängen med det, men kan inte börja i den änden. W är så känslig att han blir spänd om jag lägger för mycket tryck i tygeln och jag reder inte ut det. Det spelar liksom ingen roll hur många volter och framdelsvändningar jag gör. Han förblir spänd ändå för det mesta.
Det jag själv tycker fungerar bättre är när han själv får komma fram till bettet. Haken är att jag inte alltid får till det och jag känner mig bara misslyckad när jag inte lyckas.
Idag red jag ut och W gick som en giraff nästan hela vägen. T.o.m. i uppförsbackarna där det är naturligt att sänka nacken, gick han som en giraff. Hopplöst. Men man ska väl å andra sidan inte förvänta sig så mycket när man rider ut med honom. Som HV uttryckte det: "man ska nog vara glad att det överhuvudtaget går att rida ut på honom".
Efteråt funderade jag på om jag skulle orka rida ytterligare en tittig häst. Jo, jag gjorde ju det visade det sig. P red jag på ridbanan då jag inte hann ut innan det blev mörkt, men där har han två titt-hörn, en i vardera änden av en långsida
. Det gör det svårt att rida omkring utan att han med jämna mellanrum går på tvären eller att hans kroppsdelar åker ut i diverse riktningar så att han inte spårar längre. Nåväl, det gick väl ändå bättre än väntat idag och i stället för motsträvig trav med spjärn så lyckade vi väl prestera en rätt avkopplad trav med frust ganska omgående.
Men jag saknar mina ridlektioner. Det känns lite hopplöst ibland att sitta och nöta på ridbanan själv.
Det är ju dessutom nästan alltid mörkt numera så då rider jag inte ut (trots att jag har en superbra pannlampa). Några bommar att rida över då och då för variationens skull verkar det heller inte finnas men jag ska fråga HV om det går att ordna. Även om W inte får hoppa så borde han ju kunna kliva över lite bommar i alla fall.
Under dessa veckor som stallet varit isolerat har några hästar fått febertoppar och en häst fick också andra symptom, men ingen av dessa har bekräftats ha kvarka, men har av säkerhetsskäl också isolerats från de andra hästarna. Varför en del fick feber vet jag inte men den sista som visade fler symptom hade en annan sjukdom som inte var så allvarlig.
Hur som helst så har det inte blivit några lektioner där efter sjukdomsutbrottet och det kan ju dröja innan det blir möjligt igen. Innan sjukdomen bröt ut hann jag i alla fall med en kursdag med nivå 4-tränaren, men det är allt som blivit där den här hösten.
En lektion har jag ridit för HV, sedan har hon inte haft tid och därefter reste hon bort en vecka och nu stressar hon med jobb igen. Sen kände jag mig inte så nöjd efter den lektionen jag red för henne. Jag har ju ridit lite för henne förut och då har jag tyckt att det känts bra. Nu kändes det bara som att "det här fungerar inte".
Problemet är det eviga tjatet om att jag ska ha kortare tyglar även om HV uttrycker det med "håll längre fram på tygeln". Alltså, jag fattar ju poängen med det, men kan inte börja i den änden. W är så känslig att han blir spänd om jag lägger för mycket tryck i tygeln och jag reder inte ut det. Det spelar liksom ingen roll hur många volter och framdelsvändningar jag gör. Han förblir spänd ändå för det mesta.
Det jag själv tycker fungerar bättre är när han själv får komma fram till bettet. Haken är att jag inte alltid får till det och jag känner mig bara misslyckad när jag inte lyckas.
Idag red jag ut och W gick som en giraff nästan hela vägen. T.o.m. i uppförsbackarna där det är naturligt att sänka nacken, gick han som en giraff. Hopplöst. Men man ska väl å andra sidan inte förvänta sig så mycket när man rider ut med honom. Som HV uttryckte det: "man ska nog vara glad att det överhuvudtaget går att rida ut på honom".
Efteråt funderade jag på om jag skulle orka rida ytterligare en tittig häst. Jo, jag gjorde ju det visade det sig. P red jag på ridbanan då jag inte hann ut innan det blev mörkt, men där har han två titt-hörn, en i vardera änden av en långsida
. Det gör det svårt att rida omkring utan att han med jämna mellanrum går på tvären eller att hans kroppsdelar åker ut i diverse riktningar så att han inte spårar längre. Nåväl, det gick väl ändå bättre än väntat idag och i stället för motsträvig trav med spjärn så lyckade vi väl prestera en rätt avkopplad trav med frust ganska omgående.Men jag saknar mina ridlektioner. Det känns lite hopplöst ibland att sitta och nöta på ridbanan själv.
Det är ju dessutom nästan alltid mörkt numera så då rider jag inte ut (trots att jag har en superbra pannlampa). Några bommar att rida över då och då för variationens skull verkar det heller inte finnas men jag ska fråga HV om det går att ordna. Även om W inte får hoppa så borde han ju kunna kliva över lite bommar i alla fall.
