Re: Saknar ni islandshästmänniskor nånsin de \"store brune\"?
Hej!
Jag började rida ganska sent (i 30års åldern) i början av 90talet, förra seklet asså
Vi var ett gäng grabbar som började på ridskola (Tomelilla Ridklubb på Bollerup) och lärde oss klassisk ridning.
De minnen jag har från den tiden är, håll avståndet, ner med hälarna, kan du samla hästen......en massa kommando för att styra ekipaget och alltid i ridhuset.....
Vi var som sagt ett antal grabbar i 30årsåldern i gruppen och vi tyckte det blev lite tråkigt efter ett tag (ingen skugga på instruktören han var nog duktig) och började snegla lite på Westernridning. Sagt och gjort vi hyrde in en Jänkare som instruktör och började lära oss något helt nytt. Nu skulle vi kommunicera med hästen och alltid se till att hästen hade det bekvämt när vi jobbade. Kojboysare jobbar ju upp till 12 timmar i sadeln
Det var ett helt nytt tänkande mot vad vi var vana vid sedan den klassikka ridningen i ridskola. Det kändes mer som riktig "horsemanskip" när vi jobbade med pållarna. Efter två terminer upptäckte vi att vi kom inte längre på ridskolehästarna utan behövde Quarter, Paint eller annan amerikansk utbildad pålle för att komma vidare vilket rörde sig om summor från 70 000:- och uppåt. Då la vi alla av (nästan) och undertecknad satt inte på häst på länge
Tills för 3-4 år sedan då jag drog med jobbet på friskvårdsdag till Fojehof och red Islandshäst.
Det var en helt ny värld, över stengärdsgårdar uppför branter och nedför branter och jag trodde hela tiden att hästen skulle bryta benen av sig
På vägen tillbaka frågade Foje de som ridigt förut om vi ville prova att rida Islandshäst på riktigt, inte bara åka
Då anmälde sig undertecknad och två till och det var en förd jag aldrig glömmer full fart över stock och sten och in i skog på smala stigar, trodde jag skulle dö eller åtmindstånde sluta i rullstol
Det slutade med min hitills roligaste ridtur och min respekt för dessa rubusta, lugna
befästes och har inte ändrats sedan dess.
De är ju så mycket mer häst än någon annan och jag har lärt mig att det krävs mer av ryttaren för att få en Islänning att gå som den ska på 4 eller 5 växlar.
Vi har nu egna hästar och tar även hästar på lösdrift här hemma, det stämde så bra med att arrendatorn skulle lägga av med lantbruket och vi tog över vår mark igen.
Vi håller inte på och harvar på ridbana eller ridhus varje dag utan vi är ute och har det kul i naturen 2/3 delar av tiden vilket passar mig bra. Övrig tid är markarbete och lite dressyr så nu har man varit tvungen att lära sig det man glömt sedan man började med hästar öppnor, slutor, skänkelvikning..........
Sammanfattningsvis kan jag säga att skillnaderna nu mot förr är att:
Man kan koppla av mycket mer och njuta av ridningen när man är ute.
När vi är ett gäng ute slipper man höra, kom inte för nära hon sparkas eller hon bits
Där kan vi inte rida det klarar inte hästen.
Det är förståss en nackdel när man rider med andra än Islandshästar att man får vänta så de kommer ikapp hela tiden
Sedan tycker jag, generellt sett, att Islandshästar har ett stabilt och lugnt psyke, särskilt de Islandsfödda jämfört med de storhästar jag kom i kontakt med tidigare.
Jaha, skulle kunna hålla på ett tag till men slutar där med att säga att
jag aldrig förr haft så kul med hästar som jag har nu
Rolle på Österlen
Stall Solbacken
