Saker som förvånat mig efter förlossningen...

[Enya]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Haha.

Kom igen när bebisen är 14 år, håller på att byta röst, är längre än du och har håriga ben.

Men är exakt lika älskad, precis som sin syster

Du, ibland glider det i väg en sådan tanke från mitt hjärnkontor, men jag brukar haffa in den innan den hunnit svetsa sig fast i medvetandet..... Jag menar, KAN de verkligen bli SÅ stora

Det känns helt ärligt döhäftigt att kunna prata med Eric! Även om jag inte alltid kan svara på hans noga genomtänkta frågor ( som tex. var kommer saxar ifrån, målar någon människa dem?) så kan man förklara och lära honom så mycket. Och ge lite ansvar Det är underbart att se honom ta sig an en uppgift och sedan vara stolt som en tupp över att ha klarat det

 

[Bebben]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Ja, jag hoppas på att det ska släppa snart, och att vi kanske kan göra lite mer saker ihop liksom.
Jag märker själv att det blir roligare när han börjar förstå lite mer av vad jag säger nu, även om det fortfarande är samma trista lekar

Jag tycker ju om att vara med honom, det gör jag absolut. Men inte dygnet runt.. Jag kan bli alldeles varm i hela kroppen när han ler sådär sött, eller försöker säga något nytt ord. Så det är spännande också! Men jag trodde att det skulle vara mer kanske.. Att alla tråkiga brumbrum-lekar, pratande gosedjur, kastruller och liknande skulle bli kul eftersom han var min. Nu var det inte bara att leka med vem som helst, utan med just min son.
Men, jag tycker verkligen att det är riktigt tråkigt

Det finns dock ingen i hela världen som jag älskar mer

 

[Bebben]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Skillande mellan mig och din sambo är väl att jag gillar att umgås med min son, att mysa och att leka litegrann. Jag tycker bara att det är enormt ostimlerande och tråkigt att göra det jämt. Efter 14 mån så har jag liksom tröttnat på det rejält..

 

[cafu]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Men du, måste man som förälder leka så mycket med sitt barn? Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver, visserligen har jag bara en 5 veckors bebis men jag känner redan att jag nog inte kommer tycka det är så fantastiskt kul att leka med honom som jag trodde att det skulle bli när jag fick ett eget barn. Kan ju se hur det blev med vår hund som vi skaffade för 4 år sedan, jag går gärna ut och går och aktiverar honom med olika sorters träning men leker, det gör sambon. Tycker själv det är så tråkigt med all lek och även spel i olika former. Så jag är lite rädd för hur det ska bli framöver...

Skillande mellan mig och din sambo är väl att jag gillar att umgås med min son, att mysa och att leka litegrann. Jag tycker bara att det är enormt ostimlerande och tråkigt att göra det jämt. Efter 14 mån så har jag liksom tröttnat på det rejält..

 

[Bebben]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Jag vet inte riktigt. Eftersom vi inte har några andra barn i närheten, så faller det ju på min lott som förälder att underhålla sonen så att han är nöjd och glad. Och han är inte nöjd med att bara vara med.. Det ska åkas på motorcykeln och Bobbycaren, lekas med Lego, med gosedjuren, kollas i böcker, springas omkring osv osv. Gärna iaf 80% av hans vakna tid..

Det som antagligen är det största "problemet" är att jag i princip aldrig har någon tid själv, att göra bara roliga saker. När han äntligen somnat för kvällen, efter nästan 12 timmars underhållning, matning, tröstning, bad etc, så måste huset städas efter dagens bravader och efter dom 2 hundarna som ändå smutsar ner lite också. Och när väl det är klart, då är jag så slut så att jag orkar ingenting mer.
Det känns ungefär som att jag ger all energi, och lite till, till Sebastian. Sen får jag tvinga mig själv att ta hand om det övriga i livet också.
Varje dag/kväll så tränar jag dock med hundarna, eller leker och gör roliga saker. Det ger mig lite ny energi åtminstone, för det tycker jag är KUL.

 

[oz_joj]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Jag vet inte riktigt. Eftersom vi inte har några andra barn i närheten, så faller det ju på min lott som förälder att underhålla sonen så att han är nöjd och glad. Och han är inte nöjd med att bara vara med.. Det ska åkas på motorcykeln och Bobbycaren, lekas med Lego, med gosedjuren, kollas i böcker, springas omkring osv osv. Gärna iaf 80% av hans vakna tid..

Det som antagligen är det största "problemet" är att jag i princip aldrig har någon tid själv, att göra bara roliga saker. När han äntligen somnat för kvällen, efter nästan 12 timmars underhållning, matning, tröstning, bad etc, så måste huset städas efter dagens bravader och efter dom 2 hundarna som ändå smutsar ner lite också. Och när väl det är klart, då är jag så slut så att jag orkar ingenting mer.
Det känns ungefär som att jag ger all energi, och lite till, till Sebastian. Sen får jag tvinga mig själv att ta hand om det övriga i livet också.
Varje dag/kväll så tränar jag dock med hundarna, eller leker och gör roliga saker. Det ger mig lite ny energi åtminstone, för det tycker jag är KUL.

Det där med att du inte har andra barn i närheten spelar nog inte så jättestor roll. Man säger att först i 3-års åldern börjar barn LEKA med varandra, innan leker de mest bredvid.

Synd att du måste ha sonen så mycket själv. Vi delar rätt mycket på vår tid med honom vilket gör att man har mer ork och lust när man är med honom. Ärligt talat hade nog jag också känt mig lite väl less ibland om jag tog hela ansvaret själv såsom du verkar göra. Det går inte att ändra på?

 

[Bebben]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Nej, han leker ju inte med andra barn direkt, men han tycker att det är jättekul att ha dom runt sig. Leksakerna blir mer spännande, och han leker självständigt och utan problem. Då tittar han inte ens efter mig i princip. I alla övriga situationer, i princip, så är han extremt mammig..

Nej, situationen går inte direkt att ändra på. Hans pappa har mer tid ibland, och mycket mindre vid andra tillfällen. Han kommer oftast hem sent på kvällarna när Sebastian redan sover, men kan i gengäld åka lite senare på förmiddagen ibland också. Nu går han på dagis mellan 9-12 varje dag, så nu är det lite mer avlastning ändå. Men tyvärr så tar ju det lite av pappa-tiden, men han behöver verkligen gå där. Är fullkomligt i extas när jag lämnar honom

(Inte riktat till just dig, utan mer allmänt..)
Och jag behöver absolut inte höra att jag borde ha valt en annan pappa och jag vet inte allt. Graviditeten var långt ifrån planerad, han blev till trots skydd. Och jag kände att jag inte kunde genomgå en abort, framför allt inte just då i mitt liv. Men, trots allt, så får Sebastian allt han kan tänkas behöva och mer därtill. Och har två föräldrar som älskar honom över allt annat.

 

[Sar]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Skillande mellan mig och din sambo är väl att jag gillar att umgås med min son, att mysa och att leka litegrann. Jag tycker bara att det är enormt ostimlerande och tråkigt att göra det jämt. Efter 14 mån så har jag liksom tröttnat på det rejält..

Jag leker gärna med mina barn men det är på begränsad tid. Jag har ända sedan de var riktigt små kört stötvisa lekinsatser. Jag sätter igång dem men backar sedan ur när leken är etablerad. Nu är det skillnad på att ha två jämngamla barn och ha ett enda men detta fungerade redan när de lekte "skilt åt".
När de var riktigt små gjorde jag "hinderbanor" med olika intressanta saker i olika rum (vi har rätt många) och sedan åkte de runt i gåstolarna och undersökte och visade upp sina fynd medan jag låg läste på en filt i mitten dit de sedan fick komma och mysa och amma.
Jag köper inte alls (och har fått det bekräftat av vår bvc-psykolog som jag frågade på en föreläsning) att barn under 3 år inte har utbyte av andra barn. Mina började interagera mycket tidigt och när de var kring ditt barns ålder så såg jag till att dra iväg till andra barn (kompisar eller öppna förskolan) minst 3-4 dagar per vecka.
Det behöver inte vara långa stunder men de börjar behöva ett visst miljöombyte för att vara drägliga resten av dagen.

 

[Bebben]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Ja, innan Sebastian började på förskolan (3h/dag, 5 dagar/vecka) så fick jag åka in till stan varje dag för att han inte skulle driva mig till vansinne. Han behöver dagligen se människor, leka mycket och helt enkelt komma hemifrån.

Efter årsskiftet kommer han att gå längre dagar, 5 h/dag blir det då. Om det passar honom alltså, annars skär jag ner på det såklart. Men jag tror att det kommer att bli bra faktiskt, för nu får jag bokstavligen talat slita honom därifrån. Han är liksom inte klar än, efter 3 timmar, känns det som.
Det kommer garanterat att underlätta för mig i alla fall, att få lite tid för mig själv på riktigt.

 

[ulda]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

....en annan tråd gav mig inspiration till denna.

Vad blev helt annorlunda än vad du trodde efter förlossningen och när barnet kommit?!

Det var faktiskt mycket enklare än vad jag trodde att ha en bebis. Vi hade tur och fick en lugn och snäll bebis som sov hela nätterna, det var jag inte beredd på och trodde det skulle vara mycket värre.

Jag tyckte det blev mycket jobbigare senare, vid 8 mån - 1,5 år.

Alternativt, vad önskar du att du visste innan du födde barn?

Jag önskar att jag uppskattat livet utan barn lite mer. Att jag insett hur lycklig man kan vara bara att kunna styra sitt liv (nästan) helt själv och kunna sova hela nätterna.

 

[Mitten]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

*låna*

Vilken spännande tråd, har gett mig jättemycket nu som gravid och osäker Tack för att ni delat med er av både plus och minus !!

 

[mino]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

jag tycker att du ska låta honom gå mer på dagis. Dottern som nu är 1,5 år började när hon var 15 månader och går 8.30-15.30 och det är så himla bra för henne, hon älskar att gå på dagis. Har man en social unge som tycker om mycket stimulans så är verkligen dagis toppen.

Ang TS fråga så är det nog en av de saker som förvånat mig mest, att barnet vill umgås med en hela tiden och inte leker och roar sig på egen hand. Och blir rejält missnöjd när man vill ägna sig åt en tidning eller nåt annat. Nu tycker jag inte att det är så konstigt, men jag hade inte väntat mig att det skulle vara så.

 

[Sar]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Jag tror själ hellre på 5 h om dagen 3 dagar per vecka istället för 3 h 5 dagar per vecka. Vissa barn hinner inte komma in i leken på 3 h (man rycker upp dem just som det börjar ta fart), andra hinner inte leka klart.
Våra barn går på förskola 3 dagar per vecka (både jag och min sambo är hemma med dem en dag var). Mormors och farmors hämtar tidigt så de är där 6h varav vaken tid ca 4.5. Det passar dem perfekt och de "hellediga" dagarna blir bättre disponerade för att göra någon aktivitet (typ badhuset, utflykt etc).
Jag far dock aldrig mer själv med 2 st 2 åringar till badhuset...

 

[Bebben]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Ja, från och med nästa år så blir det 5 timmar om dagen. Med möjlighet att hämta tidigare om det behövs, men jag tror inte att det lär behövas. Han får slitas därifrån, och blir överlycklig så fort vi kommer dit.
Personalen säger att han alltid är glad och busig, leker jättefint (Och hela tiden!) och har kommit in bra i gruppen. Jag vet inte hur jag ska lägga upp tiderna riktigt än, för nu när jag hämtar honom så går dom och lägger sig vid samma tid. Så fortsätter jag att lämna kl 9 på morgonen, så kommer han ändå bara att vara aktiv där i 3 timmar, eftersom dom sover sen. Men samtidigt så känns det lite tråkigt att behöva väcka honom för att gå till dagis också, om han ska lämnas tidigare. Svårt dilemma

 

[Bebben]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Det räcker med att han är hemma på helgen Jag har riktigt svårt att hålla honom nöjd och glad då, för han behöver aktiveras HELA tiden. Och jag har faktiskt varken ork eller fantasi nog för att hitta på saker som han gillar från kl 8 på morgonen till kl 18-19 på kvällen. Med paus i en timme ibland när han sover efter lunch, vilket han bara gör när han själv känner för det.

 

[mino]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Jag tycker bara inte att man ska vara rädd för dagis eller tro att dagis kommer skada barnet på nåt sätt. Har man den typ av unge som du och jag verkar ha (som uppskattar sociala sammanhang och är fysiskt aktiva) så är (ett bra) dagis bra för barnet, det är min bestämda uppfattning. Jag är emot den värdering som många underförstått har, att ju mer barnet "slipper" vara på dagis, ju finare förälder är man. Man måste utgå från den unge man har, vissa är riktiga dagisbarn som passar och trivs på dagis och det är bara att tacka och ta emot att det funkar.

 

[Bebben]

Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...

Ja, jag håller med dig fullt ut.

Jag kände lite så i början, att jag borde ha honom hemma. För det var dom värderingarna jag blev påtvingad liksom. "Du är ju ändå sjukskriven och går bara hemma, då behöver han väl inte börja på dagis förrän han är 3-4 år?"...
Men, jag är ju faktiskt sjukskriven av en anledning, men det verkar inte folk se eller förstå. Jag har inte samma ork som en frisk människa, jag blir helt slutkörd av att underhålla honom så mycket.

Jag är enormt glad över att han trivs på sitt dagis, och jag hade nog inte kunnat önska mig ett bättre ställe! Minst 2 personal på ca 4-7 barn. Oftast är det 3 st personal, och 5-6 barn. Det går 12 barn där sammanlagt, men det är en del 15 timmars-barn, så det är fördelat på olika tider så att det aldrig är fullt. Himla skönt, för dom har verkligen tid för alla barnen som är där. Och Sebastian tycker jättemycket om dom som jobbar där redan

Jag ska bara lista ut hur jag vill ha det med tiderna efter nyår, sen ska lappen skickas in då att han får gå längre.