Saker man blir orimligt arg över

Att bli arg på orättvisor, elakt beteende eller respektlösa människor är ju ganska normalt skulle jag säga, åtminstone fullt rimligt. Att bli arg för att folk inte kan stava till Swish är ju lite.. onödigt.. och jag säger alltså aldrig till någon att dom stavar fel (kanske mest för att jag är rädd att jag ska skriva "men är du HELT DUM I HUVUDET?! Det stavas SWISH!!!!!!") Därav rubriken om vad man blir orimligt arg över.

Helt sant. Jag förstår vad du menar, men när jag började läsa din tråd kände jag mig för en liten stund väldigt from till sinnet. Det enda som gör mig arg är riktiga saker, tänkte jag.

Men så kom jag på att jag retar ihjäl mig på felstavningar, samt det vanliga trätoämnet de/dem.

Givetvis är det mindre smickrande att bli uppretad över bagateller, så det gäller att hålla fasaden så länge man kan.
 
Något som stampar på mina nerver är personer som aldrig kan erkänna att de gjort/tänkt galet, även om det sårat någon annan. Att be om ursäkt finns visst inte i deras värld. Inte heller ödmjukhet.

En annan sak är såna som har sjuka barn och går in på ett forum online och frågat om råd hellre än att kontakta vården. Eller tvärt emot, åker till akuten för att ungen har "feber" på 38,6 typ :banghead: använd resurserna rätt för bövelen! :devil:
 
Det som retar mig något enormt är att tappa saker eller när jag inte kan hitta det jag letar efter.

Har sååå svårt att släppa det också.

Tex ena barnets mössa. Letade överallt i flera dagar. Till slut så gav jag upp.

I går hittade jag den i en smältande snöhög precis utanför dörren. Den känslan när jag hittade den är oslagbar :D
 
Felstavningar generellt stör mig något enormt, men mest stör jag mig på folk som jag vet faktiskt kan stava - ifall de bara hade brytt sig om det. En av mina närmsta vänner är en sådan där som bara inte tar in saker ibland, och senast i förra veckan hade vi en konversation via sms om pilates. Det började med att hon skrev och frågade om jag ville följa med på pallaties nästa vecka. Jag skrev att jag gärna följer med på pilates. Hon återkom senare och sa att de har ett pillaties-pass på morgonen och ett på kvällen. Jag skrev något annat, och stavade återigen pilates korrekt, men i nästa sms från kompisen stavade hon lik förbannat ordet fel igen. Jag hade alltså skrivit det korrekt tre gånger, och hon fattade fortfarande inte galoppen utan fortsatte med sina felstavningar. Hon är även en sådan där som har massor av småfel i sina sms (typ "jga ska itne pka med,, men hoppas ni. fr kul!") men struntar i det och skickar iväg det i alla fall. Perfektionisten i mig vill dö lite grann varje gång. Jätteonödigt att störa sig på, men åååh det gör mig galen!
 
Felstavningar generellt stör mig något enormt, men mest stör jag mig på folk som jag vet faktiskt kan stava - ifall de bara hade brytt sig om det. En av mina närmsta vänner är en sådan där som bara inte tar in saker ibland, och senast i förra veckan hade vi en konversation via sms om pilates. Det började med att hon skrev och frågade om jag ville följa med på pallaties nästa vecka. Jag skrev att jag gärna följer med på pilates. Hon återkom senare och sa att de har ett pillaties-pass på morgonen och ett på kvällen. Jag skrev något annat, och stavade återigen pilates korrekt, men i nästa sms från kompisen stavade hon lik förbannat ordet fel igen. Jag hade alltså skrivit det korrekt tre gånger, och hon fattade fortfarande inte galoppen utan fortsatte med sina felstavningar. Hon är även en sådan där som har massor av småfel i sina sms (typ "jga ska itne pka med,, men hoppas ni. fr kul!") men struntar i det och skickar iväg det i alla fall. Perfektionisten i mig vill dö lite grann varje gång. Jätteonödigt att störa sig på, men åååh det gör mig galen!

Jag är likadan. Höjden var väl när en person konstant stavade mitt namn fel. Hon bytte helt enkelt ut en vokal mot en annan. Jag påpekade felet och hon rättade väl en gång eller så. Sen var det felstavat igen :banghead:
 
Felstavningar generellt stör mig något enormt, men mest stör jag mig på folk som jag vet faktiskt kan stava - ifall de bara hade brytt sig om det. En av mina närmsta vänner är en sådan där som bara inte tar in saker ibland, och senast i förra veckan hade vi en konversation via sms om pilates. Det började med att hon skrev och frågade om jag ville följa med på pallaties nästa vecka. Jag skrev att jag gärna följer med på pilates. Hon återkom senare och sa att de har ett pillaties-pass på morgonen och ett på kvällen. Jag skrev något annat, och stavade återigen pilates korrekt, men i nästa sms från kompisen stavade hon lik förbannat ordet fel igen. Jag hade alltså skrivit det korrekt tre gånger, och hon fattade fortfarande inte galoppen utan fortsatte med sina felstavningar. Hon är även en sådan där som har massor av småfel i sina sms (typ "jga ska itne pka med,, men hoppas ni. fr kul!") men struntar i det och skickar iväg det i alla fall. Perfektionisten i mig vill dö lite grann varje gång. Jätteonödigt att störa sig på, men åååh det gör mig galen!

Jag blir orimligt irriterad när det saknas styckeindelning! :mad:
 
Det som retar mig något enormt är att tappa saker eller när jag inte kan hitta det jag letar efter.

Har sååå svårt att släppa det också.

Tex ena barnets mössa. Letade överallt i flera dagar. Till slut så gav jag upp.

I går hittade jag den i en smältande snöhög precis utanför dörren. Den känslan när jag hittade den är oslagbar :D

Jag kan bli nästan manisk för att den/det SKA fram! Familjen hukar när jag börjar leta och mer än en gång har jag uppmanats: "Släpp det nu. Den finns inte." Jag blir helt galen och så arg på den som kommenterar!

Det enda som "hjälper" är att låta mig leta tills jag tröttnar, utan kommentarer. Men jag kan nästan inte somna om jag inte hittat det jag letat efter. Ångest.
 
Jag kan bli nästan manisk för att den/det SKA fram! Familjen hukar när jag börjar leta och mer än en gång har jag uppmanats: "Släpp det nu. Den finns inte." Jag blir helt galen och så arg på den som kommenterar!

Det enda som "hjälper" är att låta mig leta tills jag tröttnar, utan kommentarer. Men jag kan nästan inte somna om jag inte hittat det jag letat efter. Ångest.
Ha ha ha! Exakt sådan är jag också :D:D:D
 
Jag blir orimligt irriterad när det saknas styckeindelning! :mad:
Men men men... Styckeindelning? Inte borde väl jag? Jag som är perfekt och ofelbar på alla sätt och vis? Inte kan väl lilla jag vara upphov till orimlig irritation hos någon? Jag tyckte liksom att allt hörde till samma ämne, och då har jag minsann fått lära mig att man kan behålla samma stycke...

Men okej, som lite balsam för själen såhär på lördagskvisten ger jag dig följande:

"Felstavningar generellt stör mig något enormt, men mest stör jag mig på folk som jag vet faktiskt kan stava - ifall de bara hade brytt sig om det. En av mina närmsta vänner är en sådan där som bara inte tar in saker ibland, och senast i förra veckan hade vi en konversation via sms om pilates.

Det började med att hon skrev och frågade om jag ville följa med på pallaties nästa vecka. Jag skrev att jag gärna följer med på pilates. Hon återkom senare och sa att de har ett pillaties-pass på morgonen och ett på kvällen. Jag skrev något annat, och stavade återigen pilates korrekt, men i nästa sms från kompisen stavade hon lik förbannat ordet fel igen. Jag hade alltså skrivit det korrekt tre gånger, och hon fattade fortfarande inte galoppen utan fortsatte med sina felstavningar.

Hon är även en sådan där som har massor av småfel i sina sms (typ "jga ska itne pka med,, men hoppas ni. fr kul!") men struntar i det och skickar iväg det i alla fall. Perfektionisten i mig vill dö lite grann varje gång. Jätteonödigt att störa sig på, men åååh det gör mig galen!"

Känns det bättre nu? :D
 
Men men men... Styckeindelning? Inte borde väl jag? Jag som är perfekt och ofelbar på alla sätt och vis? Inte kan väl lilla jag vara upphov till orimlig irritation hos någon? Jag tyckte liksom att allt hörde till samma ämne, och då har jag minsann fått lära mig att man kan behålla samma stycke...

Men okej, som lite balsam för själen såhär på lördagskvisten ger jag dig följande:

"Felstavningar generellt stör mig något enormt, men mest stör jag mig på folk som jag vet faktiskt kan stava - ifall de bara hade brytt sig om det. En av mina närmsta vänner är en sådan där som bara inte tar in saker ibland, och senast i förra veckan hade vi en konversation via sms om pilates.

Det började med att hon skrev och frågade om jag ville följa med på pallaties nästa vecka. Jag skrev att jag gärna följer med på pilates. Hon återkom senare och sa att de har ett pillaties-pass på morgonen och ett på kvällen. Jag skrev något annat, och stavade återigen pilates korrekt, men i nästa sms från kompisen stavade hon lik förbannat ordet fel igen. Jag hade alltså skrivit det korrekt tre gånger, och hon fattade fortfarande inte galoppen utan fortsatte med sina felstavningar.

Hon är även en sådan där som har massor av småfel i sina sms (typ "jga ska itne pka med,, men hoppas ni. fr kul!") men struntar i det och skickar iväg det i alla fall. Perfektionisten i mig vill dö lite grann varje gång. Jätteonödigt att störa sig på, men åååh det gör mig galen!"

Känns det bättre nu? :D

Tack! Jag lär kunna sova lugnt. :D
 
Bilister som inte använder blinkers
Bilister som parkerar precis vid cykelställ så man inte kan ha en cykel där
Skåningar som uttalar R så jävla vidrigt. Tänk typ Sanna Nielsen, "och nästa bidRag som gåR vidaRe äR..."
Folk som är så urbota dumma att man inte förstår hur de ens kunnat knyta sina egna skor samt att dessa inte använder skor med kardborre så man kan känna igen de innan man slitit av sig håret över deras totala dumhet
Folk som står och andas i nacken på en när man står i kö
Folk som kör in i en med sin jävla kundvagn, gärna upprepade gånger
Folk som skriver hitintills
Folk som skriver imon
Folk som skriver "desto förr desto bättre"
Folk som inte kan planera
Folk som går i bredd och bara stirrar på en istället för att flytta på sig vid möte. Värst är barnvagnsmaffian för de kan jag inte cykla in i med gott samvete.
Folk som inte kan ta ansvar för sina handlingar och blir förbannade om man ifrågasätter de när de behandlat en som skit
Foliehattar som är mot ordet hen och tror att det existerar för att radera könen.
Folk som är mot en samtyckeslagstiftning för "omg då kanske jag åker dit för våldtäkt utan att ha våldtagit ju buhu buhu".
Folk som sprider skit på Facebook, tänk typ avpixlat-länkar och sån skit
Folk som hakar upp sig på att en tiggare rökt en cigarett
Sverigedemokrater
Antifeminister/meninister/"jag är inte feminist för jag är humanist"
Folk som inte tvättar händerna när de varit på toa
Folk som verkligen inte kan se saker ur en annan synvinkel än sin egen och vägar ens försöka om man påtalar det
Folk som slarvar
Folk som avbryter en hela tiden
Folk som avbryter en hela tiden och sen har mage att gnälla när man råkar avbryta de i en 5 år lång paus
Folk som vägrar låta en få en syl i vädret, speciellt om de frågat nånting
Folk som mitt i en diskussion byter samtalsämne bara sådär
Trådstartare på Facebook som mitt i en diskussion bara raderar hela skiten
Folk som ropar påhopp eller troll så fort man har en annan åsikt (eller samma i vissa fall O_o)
Folk som kommer med efterblivna kommentarer och ditten och datten
Folk som är allmänt nedlåtande och näst intill klappar en på huvudet
Karlar som konstaterar att tjejer inte kan si och så när man aldrig fått en chans att ens försöka. Och vice versa
Besserwissers
Besserwissers som har fel - speciellt när jag har rätt
Besserwissers som när de inte har några bra argument bara skrattar åt mig och och ser ner på mig som mindre vetande fast de vet mycket väl att jag har rätt
När jag är helt övertygad om nånting och blir motbevisad, fy fan vad jag vill lappa till nån i det läget ibland :p

Det slår mig att en del grejer inte alls är orimliga men fuck it, jag orkar inte rensa skithögarna.
//Zebra som nog ska ta några djupa andetag atm
 

Liknande trådar

Relationer Har skrivit här innan när tösens pappa lämnade mej under graviditeten, men minns inte om det var i nytt alias eller detta. Oavsett...
5 6 7
Svar
136
· Visningar
16 601
Senast: Gry
·
J
Övr. Hund hej! Såhär ligger det till: Vi har en schäferhane på 3,5 år, vi har något år nu pratat om att skaff en hund till, men det har...
Svar
13
· Visningar
1 143
Senast: Duvan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp