Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

[break_a_leg]

Efter att ha läst julklappstrådar både på U och ÄU så börjar jag undra hur vi uppfostrar våra barn när det gäller julklappar och dylikt...Jag tycker själv att många verkar rätt otacksamma över de saker de fått.

Flera stycken gnäller över att de fått "fel saker". Det har dock varit rätt dyra saker och inte "vilket skit som helst". Många har fått julklappar för i mina ögon abnorma summor

Vad tycker ni om detta? Hur ska man göra när barnen blir äldre?

 

[Björk]

Sv: Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

Efter att ha läst julklappstrådar både på U och ÄU så börjar jag undra hur vi uppfostrar våra barn när det gäller julklappar och dylikt...Jag tycker själv att många verkar rätt otacksamma över de saker de fått.

Flera stycken gnäller över att de fått "fel saker". Det har dock varit rätt dyra saker och inte "vilket skit som helst". Många har fått julklappar för i mina ögon abnorma summor

Vad tycker ni om detta? Hur ska man göra när barnen blir äldre?

Jaaa.... vad ska man säga? Håller med om att det verkar vara enorma krav på vissa håll. Men å andra sidan; alla nöjda ungar skriver väl heller inte och "klagar"? Även under min uppväxt så hade jag en kusin som reagerade med ilska om hon fick "fel" julklapp och hade "krav" på vad det skulle vara. Själv är jag nöjd alldeles oavsett!! Ibland har jag fått skitdyra presenter, ibland billiga. Det är ju kul att få presenter och jag har aldrig mätt mina föräldrars kärlek i de termerna, inte ens som barn. Jag o brorsan var heller inte såna som ständigt tjatade om "orättvist" - det gjorde däremot min kusin; vad det än gällde så var ALLT "orättvist"!!

Jag tror det är litegrann som man själv är som förälder som smittar av sig... som när det gäller det mesta.

 

[Stollan]

Sv: Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

Jag vet inte om det är för att min dotter så sällan nu för tiden får något större/dyrare (=kostar mer än 50 kronor/månad) annat än när hon fyller år eller under julafton eller om hon helt enkelt har utvecklats rent allmänt. Troligtvis en del pga av att jag också har jobbat otroligt mycket på att utveckla hennes EQ i största allmänhet. Hon har lärt sig att se saker mer positivt och är mer medveten om att hon kan påverka andra genom hur hon uttrycker sig.
Från henne hördes åhhhh....en sådan har jag önskat mig......åhhh tack snälla ***** (hennes kompis namn, mamma, pappa osv)......åhhh precis vad jag ville ha. Inte en enda gång så klagade hon på det hon fick.
Sedan så har jag koll vad hon tycker om och vad hon inte vill ha alls och meddelar andra så dom har möjlighet att köpa något hon inte redan har och något hon tycker om. Jag köper inget som hon inte vill ha. Hellre 1 julklapp som hon verkligen vill ha än 10 där saker finns som hon aldrig kommer att använda.
Exakt vad som har gjort detta är jag inte helt säker på men det är nog mycket en blandning. Är själv lite förvånad över hur otroligt positiv hon var över varje paket faktiskt oavsätt om det var det nya Spyro (ps2 spel hon har önskat sig väldigt hett) eller sockar.
Kanske barn får saker allt för ofta och i för stor mängd att när julklapparna kommer så är det inte så exalterande för glädjen av att få något har trubbats av då det är så vanligt att få. Barnet kanske tar för givet att den alltid får saker och då försvinner ju den där speciella känslan. Går över till ren vanebildning där det måste bli mer och mer för att känna känslan alls?
Kanske envisas en hel del vuxna med att köpa sådant barnen inte vill ha nämnvärt?
Kan vara något att tänka på ialla fall och just detta med att upplysa släktingar vad barnet önskar sig inom rimliga gränser och släktingarna inte envisas med att ge sådant som barnet inte önskar sig borde ju underlätta en hel del om möjligt.
Sedan finns det barn som blir glada varje gång dom får något även om dom får ofta men hur vanligt är det (har ingen aning själv faktiskt)?
Mycket att fundera på.

 

[slice]

Sv: Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

Kanske envisas en hel del vuxna med att köpa sådant barnen inte vill ha nämnvärt?

Just det problemet har återkommit i min familj (mest mamma) från det jag var liten och ända upp i vuxen ålder.

En önskelista bestående till 90% av häst- och ridrelaterade prylar genererar i bästa fall EN häst- eller ridrelaterad pryl (gärna billig, bara för att). Min familj (mest mamma) har alltid konsekvent vägrat att köpa sådana saker, då de anser att hästar bara är något som småflickor ägnar sig åt och fortfarande inväntar att jag ska växa ur det stadiet. :smirk:

Tre specifika böcker på en önskelista genererar gärna en-två böcker, men aldrig de böckerna jag har önskat mig. Det blir ofta strumpor och trosor för X hundra kronor i stället för något jag verkligen vill ha och verkligen behöver för motsvarande summa. Kapitalvaror är inte att tala om. Väldigt ofta får jag kläder som jag aldrig kommer att använda och jag ser fortfarande inte nyttan i det, jag tror de försöker få mig att ändra klädstil. :smirk:

Så ja Stollan, du har en point där. Dock tycker även jag att väldigt många på U och ÄU som gnäller och klagar har fått väldigt många dyra, fina saker som en annan bara hade kunnat drömma om. :smirk: Sen å andra sidan, väldigt mycket hör nog till åldern och de växer förhoppningsvis upp de också någon dag.

 

[break_a_leg]

Sv: Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

Men om man får saker man inte vill ha, varför säger man inte det till sina föräldrar? Saker går ju att byta för det mesta...

 

[slice]

Sv: Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

För att man antingen blir kallad bortskämd eller så vet man att det helt enkelt bara inte GÅR. Mina föräldrar är sådana. De GÅR inte att resonera med. Det spelar ingen roll vad det handlar om. Det är inte ens lönt att påpeka att kläderna har fel storlek (morsan brukar köpa kläder till mig i SIN storlek för hon tror att alla är som hon) för i bästa fall får man frågan "vad man vill att hon ska göra åt saken". Hon är dessutom helt mot idén att byta saker som det är fel på, klaga när man inte är nöjd o s v. Pappa går inte att resonera med som en vuxen människa för han blir bara arg och barnslig. :smirk:

 

[break_a_leg]

Sv: Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

Jag antar att jag haft normala föräldrar, dels så har jag sällan blivit besviken över det jag fått i present/julklapp (vi har alltid skrivit önskelistor) och jag har då aldrig blivit hindrad att byta något jag absolut inte vill/kan ha.

Mina egna barn skriver också listor just pga att man inte ska få en massa sk*t man inte vill ha/behöver, dock så inträffar det i undantagsfall. Min svärfar förtränger vad som står på "hans" listor.

 

[slice]

Sv: Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

Jag brukar bli tillfrågad vad jag vill ha men det slutar ändå med en hög kläder jag inte vill ha/inte har användning av och andra prylar utan användning. Så har det alltid varit. :smirk:

Jag hoppas att de flesta har växt upp och växer upp med föräldrar som inte är som mina.

 

[chrysler]

Sv: Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

Alla är väl olika.
Jag har då aldrig gnällt över en julklapp å är jätteglad att ajg ens får julklappar men alla tänker inte som mej har jag förstått :smirk:

 

[lingonben]

Sv: Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

Till försvar till folket på U och ÄU får sägas att några som gnäller värst faktiskt får mothugg. Många är fullt medvetna om vad deras hästintresse kostar deras föräldrar i pengar och tid.

 

[Stollan]

Sv: Såhär efter julen....Är våra barn otacksamma och vems fel är det?

Jag har kollat in på både U och ÄU och kan inte se "dom många" som gnäller över julklappar som blev fel och inte är nöjda fast dom fick dyra saker.
Snarare att dom fick saker dom inte behöver medans det som dom talat om att dom behöver verkar ha ignorerats totalt fast summan kanske tom är mindre.
Sedan så tycker jag flera av dom signalerar det dom egentligen saknar och det har inget med julkappar att göra utan snarare att dom känner att deras betydelse för deras föräldrar inte är så stor som dom känner att dom har behov av. En förälder som inte bekymrar sig att sätta sig in i vad ens barn tycker om/inte tycker om signalerar ju till barnet att barnets önskan inte är viktig och där med även att barnet inte är så viktig. Att man köper julklapp för det är så "korrekt" istället för att man gör det för att glädja dom man tycker om.
Det är möjligt att det inte är så egentligen men signalerna finns där och därför tror jag att flera anses "bortskämda". Dom känner sig helt enkelt oviktiga då deras önskemål inte tas på fullt allvar.
Om det handlar om att man vill ha en häst men det inte är ekonomisk möjligt är det en sak men när det handlar om saker av liknande värde där det ena är något som barnet/ungdomen verkligen inte vill ha/behöver mot vad dom absolut önskar sig och heller inte är svårt att få tag på då är det en annan sak. Då tycker jag snarare att det är dom vuxna som är ignoranta mot barnen då dom uppenbarligen inte lägger någon större vikt i barnets önskemål.
Det är vanligt att barn, ungdomar och tom vuxna inte vet hur dom skall uttrycka sina käsnlor och behov. Dom vet att dom saknar något och kan man inte reda ut känslor och uttrycka dom korrekt så tar hjärnan det som ligger närmast till hands för att uttrycka känslan som finns. Dvs brist på saker fel på saker kan mycket väl vara ett uttryck för brist på rätt sorts uppmärksamhet och fel sätt att älskas på.
"Bortskämda" barn har ofta ett eller fler behov som inte uppfylls och skall inte blandas ihop med att dom inte får som dom vill.

Sedan kan väl jag som vuxen tycka att det är onödigt med en massa saker som man inte har behov av och som snarare i onödan bidrar till mer sopor. Väldigt opraktiskt på många sätt och vis.
Så svårt är det trots allt inte att ta reda på vad ens barn önskar sig och gå efter den listan eller möjligen veta vad dom har behov av (kräver dock bra kunskap om barnet för att veta).
Jag anser inte att man är bortskämd om man blir besviken på att ens egna önskningar inte var vatten värda för jag tror nog att orsaken inte ligger i själva julklappen utan i att personen tog det personligt och det är vanligt speciellt innan ens känslomässiga mognad är så stor att man klarar av att sortera don från person. Man känner sig oviktigt/värdelös helt enkelt.