Så dålig dag och vill inte ens försöka

Idag har varit en väldigt jobbig dag. Och jag vet inte hur jag ska göra för jag orkar liksom inte hålla på kämpa HELA tiden men jag får inte säga det. Eller får väl SÄGA men det är ingen som lyssnar.
Så idag har mått skit dåligt redan från jag vaknade. Så ENDA jag har viljat är att få vara ifred men nej det får jag inte. Utan då ska dom hålla på försöka prata och få mig att välja nåt att göra på permison och tjatar hela tiden. Och har inte klarat en enda måltid idag som jag ändå brukar nu. Men idag har det inte gått och monstret har varit jätte arg och jätte stark. Och jag vill inte ens försöka. Så nu är jag fortfarande efter och måste dricka mer näringsdryck idag och det är äckligt och onödigt och jag vill bara inte. Men såklart slipper jag ändå inte.
Och förutom det så vet jag att jag har varit jätte jobbig idag och bråkat med typ alla som har försökt prata. Men blir såå trött på att dom inte fattar nånting och inte låter mig vara ifred alls.
Och en till sak att helt plötsligt så saknar jag ponnysarna sååå mycket som jag inte har gjort alls. Och hundarna också och bara vara med dom. Men vill ändå inte träffa varken ponnysarna eller hundarna för då blir det också bara värre plus att jag inte vill smitta dom med mitt humör så dom också mår dåligt. Så ändå bättre för dom att slippa mig.
Plus att alla andra börjar skolan idag eller på onsdag. Lite olika på olika skolor och klasser och så. Men ja min klass börjar på onsdag iallafall så vet att dom kommer prata om mig och var jag är och sånt. Så då kommer väl säkert alla tycka att jag är jätte konstig och knäpp.
Så ja allt är jätte jobbigt idag och har jätte mycket jobbiga tankar och sånt. Och är sååå trött på exakt ALLT och enda känslorna jag har är att jag ibland blir jätte ledsen och ibland jätte arg och sen är det bara helt tomt som att jag inte känner nånting alls. Och det är också jobbigt fast på ett annat sätt. Men ändå hellre det tomma än typ panik gråt eller att jag inte kan låta bli att vara jätte dum mot alla. Men fattar inte ens varför dom försöker. Dom borde vara så trötta på mig så dom borde tycka det var skönt om jag bara låg i sängen och var tyst hela dagen så dom kunde slippa mig. För till och med jag vill slippa mig så fattar ju att dom skulle tycka det var skönt. Men dom tjatar väl för dom måste.

 

[Sleepy]

Nej det gjorde hon inte. Men blev ju inte så jag kunde berätta mer och fråga saker heller. Eller kunde kanske men jag ville inte och orkade inte. Så blev inte så mycket utan mest att dom berättade för mamma och pappa om det jag hade skrivit bara men dom vet fortfarande inte allt.

Du kan ta en annan gång, om du skulle vilja det. För jag förstår att det är svårt att reda ut alla känslor och tankar och hur en person kan ha precis motsatta tankar och så ibland.

Något som vore bra att prata om, någon dag när du orkar, är lite om den ångest och så som du känner och hur de kan hjälpa dig med det, så du slipper ha det så jobbigt.

Försök vila lite idag. Kom ihåg att du inte är ensam. Vi är med dig.

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår att det känns träligt nu, det är för djäkligt att känna att allt som finns är dåliga val som ger kassa resultat.

Och jag förstår att du har tappat respekten för dem. MEN (det kommer alltid ett men) du behöver en plan för att tillfriskna så du kan komma därifrån. Och fortsätta med ditt liv, så som du vill ha det.

Jag tycker t ex att det är viktigt att hjälpa till om det har begåtts ett brott, eller någon riskerar att fara illa. Och jag tycker absolut att du behöver få hitta tillbaka till en tillvaro som känns OK. Just nu känns det inte som något leder framåt, du står still och hackar på ett ställe du inte vill vara på.

Vad ser du själv för vägar framåt i din situation?

Jaa jag ser INGA vägar framåt alls. Utan känns som jag aldrig kommer bli bättre med allting så kommer vara såhär resten av livet. Och jag orkar inte försöka tänka framåt nu heller för känns som jag MAX kan tänka typ en timme framåt sen blir det för långt bort så jag orkar inte bry mig. Och vill inte bry mig.

 

[sorbifolia]

Jag känner mig så himla konstig och som allt är overkligt typ så vet inte om det känns lite bättre eller inte nu. Och ja vet ingenting alls just nu känns det som för jag kan inte tänka. Jag har sovit litegrann men inte så mycket men typ några korta stunder. Och jag vet inte om hur det känns att inte skriva med han heller. Just nu känns det inte som jag bryr mig så mycket men vet inte ikväll och så. Men det är väl typ enda bra saken att nu vet iallafall mina föräldrar att jag har skickat typ skämmiga privata bilder så OM han skulle sprida dom så vet iallafall mamma och pappa redan om det. Men alla saker jag har berättat för han vet dom inte om han skulle sprida det men orkar inte bry mig om dom får reda på det heller.

Jag tror inte han kommer sprida det, han har inget att vinna och rätt mycket att tapa på att göra det. Då riskerar han ju att du blir arg på honom och vill hjälpa polisen att ta honom, vilket inte alls är vad han önskar.... Så det är bra att du inte orkar oroa dig för det. Har du tagit bort Instagram-appen från telefonen nu?

 

[LiviaFilippa]

Du kan ta en annan gång, om du skulle vilja det. För jag förstår att det är svårt att reda ut alla känslor och tankar och hur en person kan ha precis motsatta tankar och så ibland.

Något som vore bra att prata om, någon dag när du orkar, är lite om den ångest och så som du känner och hur de kan hjälpa dig med det, så du slipper ha det så jobbigt.

Försök vila lite idag. Kom ihåg att du inte är ensam. Vi är med dig.

Vi har pratat om ångesten och sånt förut och då är det att göra andra saker så jag kan hantera den typ. Som rita eller pussel eller prata med nån och sånt.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror inte han kommer sprida det, han har inget att vinna och rätt mycket att tapa på att göra det. Då riskerar han ju att du blir arg på honom och vill hjälpa polisen att ta honom, vilket inte alls är vad han önskar.... Så det är bra att du inte orkar oroa dig för det. Har du tagit bort Instagram-appen från telefonen nu?

Nej kanske inte. Men lyssnade förut på nån p1 dokumentär tror jag det var. Om en som hotade med sånt och han spred bilder och filmer till jätte många.
Och ja jag har tagit bort Instagram men det var inte så jag inte kan skriva till han utan så inte mina föräldrar kan kolla ifall dom skulle vilja det.

 

[Motacilla]

En sak som man inser ju äldre man blir är att saker man själv tycker är otroligt pinsamma och hemliga, så är inte speciellt unika ändå. Så skvallervärdet i just DINA hemligheter är knappast väldigt högt.

Förstås ska man inte berätta för andra om någon berättar saker i förtroende för en, men jag har ett jobb där jag varje dag hanterar känsliga uppgifter om folk. Väldigt många är nervösa för att det t.ex är första gången jag ser något som deras situation då jag går igenom deras uppgifter, och att jag ska få en sämre uppfattning om dem efter att jag läst om dem.

Men faktum är att väldigt många har situationer som liknar varandras, fast det säger jag förstås inte till dem som är oroliga.

Och lyssnar jag på mina kompisar så har de ofta samma typ av hemligheter också. Det är sällan spännande grejer, och absolut ingenting som någon utomstående vore intresserad av.

Det jag försöker mena är alltså att risken för att ens grejer ska läcka ut är mindre än man tror, helt enkelt för att det inte finns så många som är intresserade av andras hemligheter. Dessutom är det väldigt fult att höra på sånt som inte är avsett för ens öron, så jag tror att många avstår av den orsaken också.

Men jag förstår att det känns otäckt i alla fall, rädslor kan man sällan kontrollera.

 

[sorbifolia]

Nej kanske inte. Men lyssnade förut på nån p1 dokumentär tror jag det var. Om en som hotade med sånt och han spred bilder och filmer till jätte många.
Och ja jag har tagit bort Instagram men det var inte så jag inte kan skriva till han utan så inte mina föräldrar kan kolla ifall dom skulle vilja det.

Okej, jag förstår att du inte vill låta dina föräldrar se. Men har du andra sätt att kontakta honom, kanske du borde fundera på att ta bort dom med så du inte ser om han börjar tjata på dig?

 

[Lillgrådis]

Jaa jag ser INGA vägar framåt alls. Utan känns som jag aldrig kommer bli bättre med allting så kommer vara såhär resten av livet. Och jag orkar inte försöka tänka framåt nu heller för känns som jag MAX kan tänka typ en timme framåt sen blir det för långt bort så jag orkar inte bry mig. Och vill inte bry mig.

Nej jag tror också att du behöver en del olika enkla sysselsättningar att välja på för att få vara "ledig" från alla jobbiga tankar lite sammanhängande stunder. Så att du får tillåta dig att stänga av till exempel ett visst antal timmar och försöka vila hjärnan också även när du är vaken.

Det är faktiskt helt okej att inte orka bry sig exakt jämt, när det är för jobbigt. Och när man ändå bryr sig så är det bäst att bry sig om sådant som går att påverka. Inte slösa värdefull energi på saker som redan har hänt, för hänt är hänt och sagt är sagt och det går inte att påverka. Och inte heller lägga energin på saker som kanske kommer att hända - eller som kanske inte kommer att hända - när det bara beror på grund av slumpen eller vad andra gör.

Fick du inte en uppgift att komma på fem saker som du kunde göra när det behövdes? Fick du ihop så många saker som känns okej för dig? Eller vill du ha hjälp med fler idéer? Rita och måla hade du ju gjort häromdagen, det är ju en typisk sådan sak som kan vara skönt att bara göra utan stress. Och lyssna på musik. Och så skriver du ju jättebra.

Fattar att det säkert ändå blir sjukt långtråkigt i längden även om du har fem alternativ eller fler att välja på. Men det är ändå bättre än att bara ligga och inte ha annat att tänka på än hur hemskt allting är och hur alla förväntar sig saker av dig som känns svåra eller omöjliga. Och den där ovissheten hur länge det ska vara så, det är inte konstigt att den är plågsam. Och därför bra om du försöker fylla på med flera andra saker att välja mellan, så du kan tänka bort det lite grann och ändå växla då och då mellan olika saker.

Jag testade det där mobilspelet "water color sort" och tyckte själv det var riktigt avslappnande. Man spelar bara för sig själv, bara häller olika färger som är i mindre mängder i olika rör fram och tillbaks tills de är sorterade med ett rör i varje färg för sig, ingen tidspress eller sådant. Det blir lite klurigare och fler färger när man kommit upp till nivå 30 ungefär men blir det fel så bara gör man om det så många gånger man vill. Och så finns det bejeweled blitz till exempel, att sortera så det blir flera i rad av samma "ädelsten", men det är på en viss tid varje omgång och så får man poäng.

Men det är bara som exempel om du vill ha tips, du känner ju bäst själv vad du tror skulle vara ok för dig och just sådana spel finns ju hur många varianter som helst att välja på.

 

[LiviaFilippa]

Okej, jag förstår att du inte vill låta dina föräldrar se. Men har du andra sätt att kontakta honom, kanske du borde fundera på att ta bort dom med så du inte ser om han börjar tjata på dig?

Ja jag har tagit bort det jag kan!

 

[LiviaFilippa]

Nej jag tror också att du behöver en del olika enkla sysselsättningar att välja på för att få vara "ledig" från alla jobbiga tankar lite sammanhängande stunder. Så att du får tillåta dig att stänga av till exempel ett visst antal timmar och försöka vila hjärnan också även när du är vaken.

Det är faktiskt helt okej att inte orka bry sig exakt jämt, när det är för jobbigt. Och när man ändå bryr sig så är det bäst att bry sig om sådant som går att påverka. Inte slösa värdefull energi på saker som redan har hänt, för hänt är hänt och sagt är sagt och det går inte att påverka. Och inte heller lägga energin på saker som kanske kommer att hända - eller som kanske inte kommer att hända - när det bara beror på grund av slumpen eller vad andra gör.

Fick du inte en uppgift att komma på fem saker som du kunde göra när det behövdes? Fick du ihop så många saker som känns okej för dig? Eller vill du ha hjälp med fler idéer? Rita och måla hade du ju gjort häromdagen, det är ju en typisk sådan sak som kan vara skönt att bara göra utan stress. Och lyssna på musik. Och så skriver du ju jättebra.

Fattar att det säkert ändå blir sjukt långtråkigt i längden även om du har fem alternativ eller fler att välja på. Men det är ändå bättre än att bara ligga och inte ha annat att tänka på än hur hemskt allting är och hur alla förväntar sig saker av dig som känns svåra eller omöjliga. Och den där ovissheten hur länge det ska vara så, det är inte konstigt att den är plågsam. Och därför bra om du försöker fylla på med flera andra saker att välja mellan, så du kan tänka bort det lite grann och ändå växla då och då mellan olika saker.

Jag testade det där mobilspelet "water color sort" och tyckte själv det var riktigt avslappnande. Man spelar bara för sig själv, bara häller olika färger som är i mindre mängder i olika rör fram och tillbaks tills de är sorterade med ett rör i varje färg för sig, ingen tidspress eller sådant. Det blir lite klurigare och fler färger när man kommit upp till nivå 30 ungefär men blir det fel så bara gör man om det så många gånger man vill. Och så finns det bejeweled blitz till exempel, att sortera så det blir flera i rad av samma "ädelsten", men det är på en viss tid varje omgång och så får man poäng.

Men det är bara som exempel om du vill ha tips, du känner ju bäst själv vad du tror skulle vara ok för dig och just sådana spel finns ju hur många varianter som helst att välja på.

Ja det fick jag men jag har inte kommit på fem saker. Så vill gärna ha tips! Det som jag har kommit på är rita och typ göra listor, låter säkert konstigt men tycker iallafall det är lite skönt liksom. Och pussel men det är bara ibland och ibland blir jag mer irriterad av det. Men kommer inte på nåt mer bra. Och med spel och sånt så vet att det finns jätte många bra men jag vill helst ha saker som inte är med mobilen bara. För håller ändå på med den så mycket och det är på ett sätt så jag får mer ångest så skulle nog helst ha saker som inte är med den. Eller iallafall några såna saker.

 

[sorbifolia]

Det är faktiskt helt okej att inte orka bry sig exakt jämt, när det är för jobbigt. Och när man ändå bryr sig så är det bäst att bry sig om sådant som går att påverka. Inte slösa värdefull energi på saker som redan har hänt, för hänt är hänt och sagt är sagt och det går inte att påverka. Och inte heller lägga energin på saker som kanske kommer att hända - eller som kanske inte kommer att hända - när det bara beror på grund av slumpen eller vad andra gör.

Det fetade ovan - det är SÅ viktigt att lära sig. Flera av mina kompisar och även mitt ex har varit suicidala i perioder, och en av de sakerna som verkligen fått dem att må bättre är att sluta oroa sig över saker de ändå inte kan påverka eller göra något åt. Utan istället fokusera sin energi på saker som de faktiskt KAN ändra på eller förbättra.


Angående saker att göra, @EmmaFilippa jag håller med om att du skriver riktigt bra. Gillar du att skriva t.ex. historier eller noveller, antigen om dig själv, andra människor eller djur? Jag brukar ibland skriva dikter/poesi när jag mår dåligt psykiskt, det hjälper mig lite att få ut känslorna och bearbeta dem liksom. Det kan bli rätt "mörka" dikter, men det gör liksom inget.

Eventuelt gillar du att läsa böcker? För mig så är det enklare att stänga ute resten av världen om jag läser i en bok än om jag lyssnar på något eller tittar på film. Jag tror det är för att läsningen kräver lite mera fokus av hjärnan, så läsa eller även bara titta i böcker med fina bilder tycker jag är bra.

 

[Lovisaleonora]

Jag lyssnar jättemycket på böcker, det gör inget att jag inte följer med hela tiden. Det är bakgrundsljudet som gör att jag kopplar av. Har jättesvårt att sova utan ljudbok.

När jag var som mest stressad (trauma) kopplade jag ner allt och tittade på serier. Jag kommer ihåg Pretty Little Liars och Gilmore Girls som favoriter. Att göra något, men ändå inte. Ibland hade jag inte ens ro till det, faktiskt.

Håller också med om att inte oroa för sådant som inte går att påverka. Det tar ett tag att lära hjärnan att lägga bort det. Jag fick göra så att jag analyserade tankarna som kom och sedan fick jag säga till hjärnan att "nej, det där är inget vi lägger tid på nu". Jag har oroat mig för jättemycket saker som inte har hänt. Så bortkastad tid. Så mycket stress. Nu litar jag på att jag kan hantera det som kommer, när och om det kommer. Jag får helt enkelt ta det då, jag kan inte planera för något som kanske aldrig händer.

Jag tycker du ska göra som de som är i missbruksprogram: ta en dag, en timme och en minut i taget. Andas och överlev. Du behöver inte planera för resten av livet nu, men du måste överleva den här minuten.

 

[Lillgrådis]

Ja det fick jag men jag har inte kommit på fem saker. Så vill gärna ha tips! Det som jag har kommit på är rita och typ göra listor, låter säkert konstigt men tycker iallafall det är lite skönt liksom. Och pussel men det är bara ibland och ibland blir jag mer irriterad av det. Men kommer inte på nåt mer bra. Och med spel och sånt så vet att det finns jätte många bra men jag vill helst ha saker som inte är med mobilen bara. För håller ändå på med den så mycket och det är på ett sätt så jag får mer ångest så skulle nog helst ha saker som inte är med den. Eller iallafall några såna saker.

Jamen det är klokt, vi behöver nästan alla lägga ifrån oss mobilen lite oftare. Någon skrev förut ett förslag om att göra smycken och att det finns andra trådar om det här på Bukefalos, var det något för dig? Eller är det problem om det är grejor som du inte får ha, sax och kanske nålar och sånt? Men sax kan ju knappast behövas hela tiden utan att någon kan vara med då och sedan att det är mer småpyssel som du kan fixa med själv.

 

[LiviaFilippa]

Det fetade ovan - det är SÅ viktigt att lära sig. Flera av mina kompisar och även mitt ex har varit suicidala i perioder, och en av de sakerna som verkligen fått dem att må bättre är att sluta oroa sig över saker de ändå inte kan påverka eller göra något åt. Utan istället fokusera sin energi på saker som de faktiskt KAN ändra på eller förbättra.


Angående saker att göra, @EmmaFilippa jag håller med om att du skriver riktigt bra. Gillar du att skriva t.ex. historier eller noveller, antigen om dig själv, andra människor eller djur? Jag brukar ibland skriva dikter/poesi när jag mår dåligt psykiskt, det hjälper mig lite att få ut känslorna och bearbeta dem liksom. Det kan bli rätt "mörka" dikter, men det gör liksom inget.

Eventuelt gillar du att läsa böcker? För mig så är det enklare att stänga ute resten av världen om jag läser i en bok än om jag lyssnar på något eller tittar på film. Jag tror det är för att läsningen kräver lite mera fokus av hjärnan, så läsa eller även bara titta i böcker med fina bilder tycker jag är bra.

Jag vet att man ska försöka inte oroa sig för massa saker och så. Men jag är sån som vill ha koll på allt helatiden så är jätte jobbigt när jag inte kan det som när jag inte vet vad andra kommer göra och sånt.
Och jag vet inte jag tycker inte så jätte mycket om att skriva typ historier och dikter och sånt. Tycker det är skönt när jag bara skriver av mig och så men inte liksom och tänka så mycket. Läsa brukar jag tycka om men nu har jag så dåligt tålamod så nu kan jag typ inte det. Utan jag kan fastna på en sida hur länge som helst för jag typ inte fattar vad jag läser. Men förr så tyckte jag om det!

 

[LiviaFilippa]

Jag lyssnar jättemycket på böcker, det gör inget att jag inte följer med hela tiden. Det är bakgrundsljudet som gör att jag kopplar av. Har jättesvårt att sova utan ljudbok.

När jag var som mest stressad (trauma) kopplade jag ner allt och tittade på serier. Jag kommer ihåg Pretty Little Liars och Gilmore Girls som favoriter. Att göra något, men ändå inte. Ibland hade jag inte ens ro till det, faktiskt.

Håller också med om att inte oroa för sådant som inte går att påverka. Det tar ett tag att lära hjärnan att lägga bort det. Jag fick göra så att jag analyserade tankarna som kom och sedan fick jag säga till hjärnan att "nej, det där är inget vi lägger tid på nu". Jag har oroat mig för jättemycket saker som inte har hänt. Så bortkastad tid. Så mycket stress. Nu litar jag på att jag kan hantera det som kommer, när och om det kommer. Jag får helt enkelt ta det då, jag kan inte planera för något som kanske aldrig händer.

Jag tycker du ska göra som de som är i missbruksprogram: ta en dag, en timme och en minut i taget. Andas och överlev. Du behöver inte planera för resten av livet nu, men du måste överleva den här minuten.

Okej jag är att jag blir irriterad om jag inte följer med i boken så lyssna brukar inte gå såå bra för mig för brukar inte kunna ha fokus på det. Och serier kan jag typ inte heller följa med i. Brukar försöka kolla på nån film ibland men jag börjar helatiden göra massa andra saker också så tappar jag bort mig i filmen. Och ja det är typ så jag gör nu att jag försöker ta en minut i taget. Men det är ändå jätte jobbigt för känns som jag bara väntar och väntar hela tiden men vet inte vad jag väntar på liksom. Och att det inte blir bättre nångång.

 

[LiviaFilippa]

Jamen det är klokt, vi behöver nästan alla lägga ifrån oss mobilen lite oftare. Någon skrev förut ett förslag om att göra smycken och att det finns andra trådar om det här på Bukefalos, var det något för dig? Eller är det problem om det är grejor som du inte får ha, sax och kanske nålar och sånt? Men sax kan ju knappast behövas hela tiden utan att någon kan vara med då och sedan att det är mer småpyssel som du kan fixa med själv.

Ja jag skulle vilja prova göra smycken kanske men man får inte ha några vassa saker. Och om man inte har nån nål så kan man väl bara ha så stora pärlor om man gör med det så vet inte om det skulle bli så fint. Och har inga fina pärlor heller.

 

[Sleepy]

@EmmaFilippa Kan modellera vara något kanske? Skönt att knåda lite på och blir det något så blir det.

Pärlplattor kanske?

 

[Lovisaleonora]

Okej jag är att jag blir irriterad om jag inte följer med i boken så lyssna brukar inte gå såå bra för mig för brukar inte kunna ha fokus på det. Och serier kan jag typ inte heller följa med i. Brukar försöka kolla på nån film ibland men jag börjar helatiden göra massa andra saker också så tappar jag bort mig i filmen. Och ja det är typ så jag gör nu att jag försöker ta en minut i taget. Men det är ändå jätte jobbigt för känns som jag bara väntar och väntar hela tiden men vet inte vad jag väntar på liksom. Och att det inte blir bättre nångång.

Nej, jag förstår att det känns helt hopplöst och meningslöst att bara vänta och vänta på ... ja, vad? Nästa läkarsamtal? Nästa besök? Nästa permission?

Vad hade du velat göra om du haft möjlighet? Mata ankor i parken? Dricka en chai på Espresso House? Hänga med kompisar i stallet? Resa utomlands med familjen? Om det inte fanns några begränsningar alls.

 

[Motacilla]

Jag vet att Tetris används ganska mycket inom vissa former av traumaterapi, som ett sätt att låta hjärnan koppla av från jobbiga tankar. Kanske värt att prova?

Får du ha garn och strumpstickor? Kanske du skulle kunna börja sticka en halsduk, ett par benvärmare eller något annat i så fall? Det finns bl.a en simmare på OS-nivå som använder stickning för att kunna slappna av när han blir nervös, finns bilder på nätet från arenan när han sitter och stickar efter sitt lopp.

Jag röstar också på att titta på serier med många avsnitt, t.ex Gilmore Girls är bra för det ändamålet. Finns på Netflix i en massa säsonger.
Koncentrationen övar du upp när du vänjer dig vid att göra något.

Finns det något pyssel på avdelningen som du kan hålla på med?

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa Kan modellera vara något kanske? Skönt att knåda lite på och blir det något så blir det.

Pärlplattor kanske?

Ja kanske lera. Pärlplattor tror jag inte är nåt för mig liksom men vet inte.