Så dålig dag och vill inte ens försöka

Idag har varit en väldigt jobbig dag. Och jag vet inte hur jag ska göra för jag orkar liksom inte hålla på kämpa HELA tiden men jag får inte säga det. Eller får väl SÄGA men det är ingen som lyssnar.
Så idag har mått skit dåligt redan från jag vaknade. Så ENDA jag har viljat är att få vara ifred men nej det får jag inte. Utan då ska dom hålla på försöka prata och få mig att välja nåt att göra på permison och tjatar hela tiden. Och har inte klarat en enda måltid idag som jag ändå brukar nu. Men idag har det inte gått och monstret har varit jätte arg och jätte stark. Och jag vill inte ens försöka. Så nu är jag fortfarande efter och måste dricka mer näringsdryck idag och det är äckligt och onödigt och jag vill bara inte. Men såklart slipper jag ändå inte.
Och förutom det så vet jag att jag har varit jätte jobbig idag och bråkat med typ alla som har försökt prata. Men blir såå trött på att dom inte fattar nånting och inte låter mig vara ifred alls.
Och en till sak att helt plötsligt så saknar jag ponnysarna sååå mycket som jag inte har gjort alls. Och hundarna också och bara vara med dom. Men vill ändå inte träffa varken ponnysarna eller hundarna för då blir det också bara värre plus att jag inte vill smitta dom med mitt humör så dom också mår dåligt. Så ändå bättre för dom att slippa mig.
Plus att alla andra börjar skolan idag eller på onsdag. Lite olika på olika skolor och klasser och så. Men ja min klass börjar på onsdag iallafall så vet att dom kommer prata om mig och var jag är och sånt. Så då kommer väl säkert alla tycka att jag är jätte konstig och knäpp.
Så ja allt är jätte jobbigt idag och har jätte mycket jobbiga tankar och sånt. Och är sååå trött på exakt ALLT och enda känslorna jag har är att jag ibland blir jätte ledsen och ibland jätte arg och sen är det bara helt tomt som att jag inte känner nånting alls. Och det är också jobbigt fast på ett annat sätt. Men ändå hellre det tomma än typ panik gråt eller att jag inte kan låta bli att vara jätte dum mot alla. Men fattar inte ens varför dom försöker. Dom borde vara så trötta på mig så dom borde tycka det var skönt om jag bara låg i sängen och var tyst hela dagen så dom kunde slippa mig. För till och med jag vill slippa mig så fattar ju att dom skulle tycka det var skönt. Men dom tjatar väl för dom måste.

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår. Lite musik kanske? ❤

Ja jag har lyssnat på musik nästan hela natten. För kan inte ha det tyst liksom så det gör jag. Så är ju bara och vänta nu till läkar samtalet och att mina föräldrar får veta ALLT jag skrev och allt. Men vill verkligen inte det längre och har jätte mycket ångest för det och vet redan att det kommer bli jätte svårt att äta som jag ska idag och allt så blir säkert massa bråk om det också. Så vet inte vad jag ska göra. Eller jag kan ju inte göra nånting men orkar inte dethär bara.

 

[Sleepy]

Ja jag har lyssnat på musik nästan hela natten. För kan inte ha det tyst liksom så det gör jag. Så är ju bara och vänta nu till läkar samtalet och att mina föräldrar får veta ALLT jag skrev och allt. Men vill verkligen inte det längre och har jätte mycket ångest för det och vet redan att det kommer bli jätte svårt att äta som jag ska idag och allt så blir säkert massa bråk om det också. Så vet inte vad jag ska göra. Eller jag kan ju inte göra nånting men orkar inte dethär bara.

Det blir bra, ska du se. Allt blir bra. Skönt med musik.

 

[Lovisaleonora]

Ja jag har lyssnat på musik nästan hela natten. För kan inte ha det tyst liksom så det gör jag. Så är ju bara och vänta nu till läkar samtalet och att mina föräldrar får veta ALLT jag skrev och allt. Men vill verkligen inte det längre och har jätte mycket ångest för det och vet redan att det kommer bli jätte svårt att äta som jag ska idag och allt så blir säkert massa bråk om det också. Så vet inte vad jag ska göra. Eller jag kan ju inte göra nånting men orkar inte dethär bara.

Kan du inte säga som det är, att du är nervös inför läkarsamtalet och att du mår dåligt för att du inte vet vad som kommer hända med den informationen som du gav i brevet? Det påverkar ju så klart aptiten. Det är ju trots allt inte konstigt att du känner så - inget du känner är fel eller konstigt. Jag tycker att det mesta du berättar om här känns logiskt och jobbigt, och jag förstår att det är kaos hos dig nu. Du har 2 miljoner pusselbitar (tankar) som behöver komma på plats. Innan dess är det bara en enda stor röra.

Men du har ju ingen tidsgräns för pusslet, och du har många som hjälper dig att försöka lägga det. Även om du bara gör lite varje dag är det fortfarande ett jättestort steg på vägen.

 

[LiviaFilippa]

Kan du inte säga som det är, att du är nervös inför läkarsamtalet och att du mår dåligt för att du inte vet vad som kommer hända med den informationen som du gav i brevet? Det påverkar ju så klart aptiten. Det är ju trots allt inte konstigt att du känner så - inget du känner är fel eller konstigt. Jag tycker att det mesta du berättar om här känns logiskt och jobbigt, och jag förstår att det är kaos hos dig nu. Du har 2 miljoner pusselbitar (tankar) som behöver komma på plats. Innan dess är det bara en enda stor röra.

Men du har ju ingen tidsgräns för pusslet, och du har många som hjälper dig att försöka lägga det. Även om du bara gör lite varje dag är det fortfarande ett jättestort steg på vägen.

Det spelar ju ingen roll om jag säger det för dom kommer ju ändå bara bestämma som dom tycker. Och tycker att dom flesta iallafall personalen som borde vara proffs bara gör allting värre hela tiden. Så vill inte ha deras såkallade hjälp mer

 

[Lovisaleonora]

Det spelar ju ingen roll om jag säger det för dom kommer ju ändå bara bestämma som dom tycker. Och tycker att dom flesta iallafall personalen som borde vara proffs bara gör allting värre hela tiden. Så vill inte ha deras såkallade hjälp mer

Att berätta hur du känner och varför det t ex är svårt med maten just idag, handlar ju inte så mycket om att bestämma. Det handlar om att det - för alla människor - är viktigt att få uttrycka sig och bli förstådda. Att kunna kommunicera. Att bli sedd och hörd. Det är basala mänskliga behov. Vi mår dåligt av att känna att vi inte kan påverka vår tillvaro, och jag tror att det finns en risk att du fortsätter må dåligt om du inte hittar ett sätt att kommunicera.

Jag tror att alla känner sig missförstådda ibland, men det är ändå viktigt att försöka. Du och personalen har samma mål: att du ska må bättre. Men det verkar som ni ser vägen dit på olika sätt.

 

[LiviaFilippa]

Att berätta hur du känner och varför det t ex är svårt med maten just idag, handlar ju inte så mycket om att bestämma. Det handlar om att det - för alla människor - är viktigt att få uttrycka sig och bli förstådda. Att kunna kommunicera. Att bli sedd och hörd. Det är basala mänskliga behov. Vi mår dåligt av att känna att vi inte kan påverka vår tillvaro, och jag tror att det finns en risk att du fortsätter må dåligt om du inte hittar ett sätt att kommunicera.

Jag tror att alla känner sig missförstådda ibland, men det är ändå viktigt att försöka. Du och personalen har samma mål: att du ska må bättre. Men det verkar som ni ser vägen dit på olika sätt.

Men det är ju dom som gör så jag inte vill eller kan komunicera med dom och att jag inte kan påverka. Så ja okej det är viktigt att få säga hur man mår och sånt men när dom skiter i det jag ber dom om så visar dom ju bara att dom inte bryr sig och att jag inte ens ska försöka komunicera med dom. Så ja jag kommer säkert fortsätta må dåligt men kan inte göra nåt åt det.

 

[LiviaFilippa]

Är det nån som vet ifall man tar bort Instagram alltså inte kontot utan själva appen. Försvinner allt där då eller är det kvar om man skaffar det igen sen och loggar in? Alltså som dm och sånt

 

[parellikusken]

Är det nån som vet ifall man tar bort Instagram alltså inte kontot utan själva appen. Försvinner allt där då eller är det kvar om man skaffar det igen sen och loggar in? Alltså som dm och sånt

Kontot försvinner inte och inget på det, bara appen på din telefon.
Men ta inte bort kontot, känns viktigt att din konversation med mannen är kvar även om du kanske känner motsatsen nu.

 

[LiviaFilippa]

Kontot försvinner inte och inget på det, bara appen på din telefon.
Men ta inte bort kontot, känns viktigt att din konversation med mannen är kvar även om du kanske känner motsatsen nu.

Okej tack för svaret! Och nej tänkte inte ta bort kontot heller men tänkte ta bort Instagram bara fast ha kontot kvar bara ifall att.

 

[tuaphua]

Vad tråkigt att du fick en så dålig natt och är så trött! Hoppas det känns bättre efter läkarsamtalet idag. Förstår att det är jobbigt att bara vänta så.

 

[sorbifolia]

Ja jag har lyssnat på musik nästan hela natten. För kan inte ha det tyst liksom så det gör jag. Så är ju bara och vänta nu till läkar samtalet och att mina föräldrar får veta ALLT jag skrev och allt. Men vill verkligen inte det längre och har jätte mycket ångest för det och vet redan att det kommer bli jätte svårt att äta som jag ska idag och allt så blir säkert massa bråk om det också. Så vet inte vad jag ska göra. Eller jag kan ju inte göra nånting men orkar inte dethär bara.

Usch, förstår att det blir svårt... När man inte har sovit så funkar ju inte kroppen alls... Hoppast att de är förstående med dig så det inte blir bråk, men du kommer nog behöva dricka din näringsdryck åtminstonde, om du inte orkar äta.

Håller tummarna att det går okej idag ändå och att du får känna dig litegrann förstådd iaf och inte helt överkörd. Och du kan skriva här när som helst om du behöver ventilera, så läser och svarar vi så snabbt vi kan.

Tycker det låter som en riktigt bra idè att ta bort Instagram appen från telefonen, så du slipper tänka på om du ska gå in där eller inte.

 

[LiviaFilippa]

Nu har jag haft läkare samtalet. Och ni tycker säkert jag är jätte barnslig och dum när jag berättar om det men orkar inte bry mig. Och kan väl vara barnslig och dum då isåfall om jag var sååå klok förr som endel skrev.
Men iallafall så jag skrev till mamma och pappa innan att jag inte skulle säga nåt för det ändå inte är nån som lyssnar och att dom inte kommer få några svar från mig iallafall. Så dom var beredda på det. Så ja hade mötet jag mamma pappa läkaren och sköterskan som jag trodde att hon var bra som jag gav brevet till. Dom försökte typ spela snälla att dom fattar att jag är besviken och sånt men dom behövde berätta det dom gjorde igår. Och det behövde dom ju INTE men okej. Så frågade dom om jag ville berätta för mamma och pappa om resten som jag hade skrivit. Svarade inte så då sa läkaren till mina föräldrar att jag hade skrivit och berättat lite och vi skulle disskutera det tillsammans lite mer. Men tur var så skrev jag ju inte ALLT så enda dom kunde berätta är att jag har skrivit med den killen eller gubben och han har gjort vissa dåliga saker typ men dom vet inte i detalj vad. Så dom försökte typ fråga och så att jag skulle berätta men jag tänkte ju inte prata med dom så. Och fattar att ni säkert tycker jag är sååå barnslig men var faktiskt typ skönt att dom inte kunde göra nåt. För okej dom tvingar mig att äta och berättar vidare saker jag inte vill att dom ska men dom KAN INTE tvinga mig att säga nåt. Och det kändes typ bra när jag märkte att dom blev irriterade. Men ja sen ville läkaren prata själv med mig och sa typ samma igen att hon var ledsen att det blev jobbigt och bla bla bla. Och att dom kan hjälpa mig bättre om jag pratar med dom men det gör dom ju inte ändå.
Så blev typ ingenting mer än att mina föräldrar vet endel om det men INTE allt och att jag inte får ha permison för dom behöver få veta hur jag mår då. Som att jag ens skulle vilja det iallafall så bryr väl inte jag mig om.

 

[sorbifolia]

Ja, man får vara barnslig ibland. Du är ju fortfarande ett barn, även vi vuxna är barnsliga (och dumma) ibland.

Det kanske var lika bra att inte prata i dag iom att du inte sovit och inte mår så bra. Säkert bättre om dom kan låta dig vara i fred lite, och att du kan berätta mera när du känner för det.

 

[LiviaFilippa]

Ja, man får vara barnslig ibland. Du är ju fortfarande ett barn, även vi vuxna är barnsliga (och dumma) ibland.

Det kanske var lika bra att inte prata i dag iom att du inte sovit och inte mår så bra. Säkert bättre om dom kan låta dig vara i fred lite, och att du kan berätta mera när du känner för det.

Kommer aldrig känna för att berätta nånting för dom igen. Så dom kommer aldrig få veta nåt mer. Och vet inte om dom tycker att det ska polis anmälas för dom vet inte detaljerna och sånt.

 

[Hoarfrost]

Nu har jag haft läkare samtalet. Och ni tycker säkert jag är jätte barnslig och dum när jag berättar om det men orkar inte bry mig. Och kan väl vara barnslig och dum då isåfall om jag var sååå klok förr som endel skrev.
Men iallafall så jag skrev till mamma och pappa innan att jag inte skulle säga nåt för det ändå inte är nån som lyssnar och att dom inte kommer få några svar från mig iallafall. Så dom var beredda på det. Så ja hade mötet jag mamma pappa läkaren och sköterskan som jag trodde att hon var bra som jag gav brevet till. Dom försökte typ spela snälla att dom fattar att jag är besviken och sånt men dom behövde berätta det dom gjorde igår. Och det behövde dom ju INTE men okej. Så frågade dom om jag ville berätta för mamma och pappa om resten som jag hade skrivit. Svarade inte så då sa läkaren till mina föräldrar att jag hade skrivit och berättat lite och vi skulle disskutera det tillsammans lite mer. Men tur var så skrev jag ju inte ALLT så enda dom kunde berätta är att jag har skrivit med den killen eller gubben och han har gjort vissa dåliga saker typ men dom vet inte i detalj vad. Så dom försökte typ fråga och så att jag skulle berätta men jag tänkte ju inte prata med dom så. Och fattar att ni säkert tycker jag är sååå barnslig men var faktiskt typ skönt att dom inte kunde göra nåt. För okej dom tvingar mig att äta och berättar vidare saker jag inte vill att dom ska men dom KAN INTE tvinga mig att säga nåt. Och det kändes typ bra när jag märkte att dom blev irriterade. Men ja sen ville läkaren prata själv med mig och sa typ samma igen att hon var ledsen att det blev jobbigt och bla bla bla. Och att dom kan hjälpa mig bättre om jag pratar med dom men det gör dom ju inte ändå.
Så blev typ ingenting mer än att mina föräldrar vet endel om det men INTE allt och att jag inte får ha permison för dom behöver få veta hur jag mår då. Som att jag ens skulle vilja det iallafall så bryr väl inte jag mig om.

Jag tycker nog inte att det är helt okej att vara barnslig ibland, det är jag med. Dum tycker jag definitivt inte du är. Jag hoppas du kan tycka det är lite skönt att du i alla fall har öppnat den där dörren på glänt litegrann, för jag tror att det här har varit en tung hemlighet att bära runt på.
Hoppas resten av dagen blir okej ändå.

 

[Sleepy]

@EmmaFilippa Så skönt att ni har haft samtalet nu, så slapp du vänta längre. Jag förstår att du kanske kände dig lite utsatt när allt det hemliga skulle komma ut och kanske kände du att du behövde tuffa till dig lite för att orka ta dig igenom det? Men nu är det över. Nu vet de och det är jättebra. Bra gjort av dig. Ni kan prata mer en annan gång om du känner att du vill.

Sa läkaren något som gjorde att du förstår lite mer om det du ville veta?

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa Så skönt att ni har haft samtalet nu, så slapp du vänta längre. Jag förstår att du kanske kände dig lite utsatt när allt det hemliga skulle komma ut och kanske kände du att du behövde tuffa till dig lite för att orka ta dig igenom det? Men nu är det över. Nu vet de och det är jättebra. Bra gjort av dig. Ni kan prata mer en annan gång om du känner att du vill.

Sa läkaren något som gjorde att du förstår lite mer om det du ville veta?

Nej det gjorde hon inte. Men blev ju inte så jag kunde berätta mer och fråga saker heller. Eller kunde kanske men jag ville inte och orkade inte. Så blev inte så mycket utan mest att dom berättade för mamma och pappa om det jag hade skrivit bara men dom vet fortfarande inte allt.

 

[sorbifolia]

Hoppast det känns som en pytteliten lättnad iaf att det där första samtalet efter att de fått brevet är över. Tror du att du kan försöka sova lite nu under dagen, iom att du varit vaken hela natten?

Känns det okej att inte skriva till honom mera nu, eller är det fortfarande svårt tycker du?

 

[Lovisaleonora]

Kommer aldrig känna för att berätta nånting för dom igen. Så dom kommer aldrig få veta nåt mer. Och vet inte om dom tycker att det ska polis anmälas för dom vet inte detaljerna och sånt.

Jag förstår att det känns träligt nu, det är för djäkligt att känna att allt som finns är dåliga val som ger kassa resultat.

Och jag förstår att du har tappat respekten för dem. MEN (det kommer alltid ett men) du behöver en plan för att tillfriskna så du kan komma därifrån. Och fortsätta med ditt liv, så som du vill ha det.

Jag tycker t ex att det är viktigt att hjälpa till om det har begåtts ett brott, eller någon riskerar att fara illa. Och jag tycker absolut att du behöver få hitta tillbaka till en tillvaro som känns OK. Just nu känns det inte som något leder framåt, du står still och hackar på ett ställe du inte vill vara på.

Vad ser du själv för vägar framåt i din situation?

 

[LiviaFilippa]

Hoppast det känns som en pytteliten lättnad iaf att det där första samtalet efter att de fått brevet är över. Tror du att du kan försöka sova lite nu under dagen, iom att du varit vaken hela natten?

Känns det okej att inte skriva till honom mera nu, eller är det fortfarande svårt tycker du?

Jag känner mig så himla konstig och som allt är overkligt typ så vet inte om det känns lite bättre eller inte nu. Och ja vet ingenting alls just nu känns det som för jag kan inte tänka. Jag har sovit litegrann men inte så mycket men typ några korta stunder. Och jag vet inte om hur det känns att inte skriva med han heller. Just nu känns det inte som jag bryr mig så mycket men vet inte ikväll och så. Men det är väl typ enda bra saken att nu vet iallafall mina föräldrar att jag har skickat typ skämmiga privata bilder så OM han skulle sprida dom så vet iallafall mamma och pappa redan om det. Men alla saker jag har berättat för han vet dom inte om han skulle sprida det men orkar inte bry mig om dom får reda på det heller.