Så dålig dag och vill inte ens försöka

Idag har varit en väldigt jobbig dag. Och jag vet inte hur jag ska göra för jag orkar liksom inte hålla på kämpa HELA tiden men jag får inte säga det. Eller får väl SÄGA men det är ingen som lyssnar.
Så idag har mått skit dåligt redan från jag vaknade. Så ENDA jag har viljat är att få vara ifred men nej det får jag inte. Utan då ska dom hålla på försöka prata och få mig att välja nåt att göra på permison och tjatar hela tiden. Och har inte klarat en enda måltid idag som jag ändå brukar nu. Men idag har det inte gått och monstret har varit jätte arg och jätte stark. Och jag vill inte ens försöka. Så nu är jag fortfarande efter och måste dricka mer näringsdryck idag och det är äckligt och onödigt och jag vill bara inte. Men såklart slipper jag ändå inte.
Och förutom det så vet jag att jag har varit jätte jobbig idag och bråkat med typ alla som har försökt prata. Men blir såå trött på att dom inte fattar nånting och inte låter mig vara ifred alls.
Och en till sak att helt plötsligt så saknar jag ponnysarna sååå mycket som jag inte har gjort alls. Och hundarna också och bara vara med dom. Men vill ändå inte träffa varken ponnysarna eller hundarna för då blir det också bara värre plus att jag inte vill smitta dom med mitt humör så dom också mår dåligt. Så ändå bättre för dom att slippa mig.
Plus att alla andra börjar skolan idag eller på onsdag. Lite olika på olika skolor och klasser och så. Men ja min klass börjar på onsdag iallafall så vet att dom kommer prata om mig och var jag är och sånt. Så då kommer väl säkert alla tycka att jag är jätte konstig och knäpp.
Så ja allt är jätte jobbigt idag och har jätte mycket jobbiga tankar och sånt. Och är sååå trött på exakt ALLT och enda känslorna jag har är att jag ibland blir jätte ledsen och ibland jätte arg och sen är det bara helt tomt som att jag inte känner nånting alls. Och det är också jobbigt fast på ett annat sätt. Men ändå hellre det tomma än typ panik gråt eller att jag inte kan låta bli att vara jätte dum mot alla. Men fattar inte ens varför dom försöker. Dom borde vara så trötta på mig så dom borde tycka det var skönt om jag bara låg i sängen och var tyst hela dagen så dom kunde slippa mig. För till och med jag vill slippa mig så fattar ju att dom skulle tycka det var skönt. Men dom tjatar väl för dom måste.

 

[Sleepy]

Men det går ju inte för har inte ens läkar samtal förräns imorgon.

Jag menade i morgon. Dina föräldrar skulle vara med då, förstod jag det som. Då kan de prata med läkaren om det då. Det blir jobbigt för dig att allt hänger i luften tills i morgon, det förstår jag. Men kanske det är lika bra att de får höra själva direkt från läkaren. Inte så lätt för dig att klara att förklara allt.

 

[LiviaFilippa]

Jag ser nu att du hade svarat på det som jag frågade om. Jag förstår om du är besviken på att de berättade för dina föräldrar innan du pratat med läkaren. Det måste kännas svårt.

Kanske har de regler som säger att de genast måste berätta för föräldrarna när det gäller allvarliga saker, att de inte får vänta till nästa dag.

Men det är inte ditt ansvar att det blev som det blev. Du gjorde precis rätt som lämnade brevet till sköterskan. För de alla behöver veta för att kunna hjälpa dig på bästa sätt.

Jag kan tänka mig att dina föräldrar behöver smälta det som de gått höra. Det skulle inte förvåna mig om de agerar annorlunda snart när de hunnit bearbeta lite.

Det jag undrar över är hur du mår nu. Hur tänker du och hur känner du? Du ska veta att jag tycker att du är modig och stark och att du gjort precis som man ska

Hur jag tänker och känner är att jag ångrar sååå mycket att jag försökte göra rätt val och ta ansvar och gå mot dom dåliga tankarna. För om jag inte hade gjort det och inte hade sagt att jag inte ville ha permison och inte hade berättat så hade jag nog kunnat vara död nu och slippa ALLT den här skiten. Så ångrar att jag försökte göra rätt ändå och lyssnade på den delen av mig för spelar ju tydligen ingen roll ändå. Så jävla dum i huvudet som tog bort den chansen jag hade att slippa allt för det kan inte bli NÅNTING bättre av det ändå utan exakt allt blir bara sämre.

 

[LiviaFilippa]

Jag menade i morgon. Dina föräldrar skulle vara med då, förstod jag det som. Då kan de prata med läkaren om det då. Det blir jobbigt för dig att allt hänger i luften tills i morgon, det förstår jag. Men kanske det är lika bra att de får höra själva direkt från läkaren. Inte så lätt för dig att klara att förklara allt.

Nej men jag hade inte tänkt heller att jag skulle förklara allt för dom men att jag ville prata med läkaren FÖRST. Så kunde hon OCH jag berätta om det om jag visste lite mer från henne först. Men nu måste mina föräldrar vara jätte oroliga tills imorgon och det skiter ju sköterskan i för hon behöver ju inte ha dom att dom tjatar och frågar och håller på. Så jag måste få ännu mer jobbigt för att hon inte kunde vänta tills jag hade pratat med läkaren som jag ville. Men ingen här bryr sig att jag mår dåligt utan dom bara säger det. Men dom skiter i hur man mår och vad man vill sålänge dom får bestämma och ha sina regler.

 

[gammalek]

Hur jag tänker och känner är att jag ångrar sååå mycket att jag försökte göra rätt val och ta ansvar och gå mot dom dåliga tankarna. För om jag inte hade gjort det och inte hade sagt att jag inte ville ha permison och inte hade berättat så hade jag nog kunnat vara död nu och slippa ALLT den här skiten. Så ångrar att jag försökte göra rätt ändå och lyssnade på den delen av mig för spelar ju tydligen ingen roll ändå. Så jävla dum i huvudet som tog bort den chansen jag hade att slippa allt för det kan inte bli NÅNTING bättre av det ändå utan exakt allt blir bara sämre.

Jag förstår faktiskt inget. Men det är väl för att jag inte vet om det andra du skrev om i brevet.

Jag hör att du är upprörd och ångrar dig, men jag begriper inte vad det handlar om.

Utifrån det (lilla) jag vet tycker jag fortfarande att du har gjort rätt som lämnade brevet till sköterskan.

 

[emma-vsm]

Nej men jag hade inte tänkt heller att jag skulle förklara allt för dom men att jag ville prata med läkaren FÖRST. Så kunde hon OCH jag berätta om det om jag visste lite mer från henne först. Men nu måste mina föräldrar vara jätte oroliga tills imorgon och det skiter ju sköterskan i för hon behöver ju inte ha dom att dom tjatar och frågar och håller på. Så jag måste få ännu mer jobbigt för att hon inte kunde vänta tills jag hade pratat med läkaren som jag ville. Men ingen här bryr sig att jag mår dåligt utan dom bara säger det. Men dom skiter i hur man mår och vad man vill sålänge dom får bestämma och ha sina regler.

Jag tycker att du kan säga till dina föräldrar att du inte vill att prata om det förrän läkaren är med.

 

[Sleepy]

jag försökte göra rätt val och ta ansvar och gå mot dom dåliga tankarna. För om jag inte hade gjort det och inte hade sagt att jag inte ville ha permison och inte hade berättat så hade jag nog kunnat vara död

Just därför finns det en massa jobbiga regler. För alla de som inte klarar att ta ansvar, så som du gör. Så starkt av dig.

 

[LiviaFilippa]

Just därför finns det en massa jobbiga regler. För alla de som inte klarar att ta ansvar, så som du gör. Så starkt av dig.

Men om jag visar att jag kan det så behöver dom ju inte göra precis tvärt mot vad jag ber dom. Fattar inte varför hon inte bara kunde vänta och inte berätta nånting för mamma och pappa idag. För skulle ju inte ens ha permison så fattar inte varför dom inte kan lyssna ALLS.

 

[LiviaFilippa]

Nu ångrar jag att jag skrev det brevet för förutom det som hon berättade idag som var om typ självmord så var det mesta om den såkallade äckel gubben. Och nu kommer mina föräldrar få reda på det. Skrev inte ALLT som alla detaljer men en del saker som han har skickat och det jag har skickat till han. Men en del om det och det var typ den största saken kan man säga. Och den saken som hon berättade för mamma och mamma hör lite ihop med det men nu tror ju dom att det BARA är det och att det är helt utan andledning. Och orkar bara inte att dom ska få veta om han imorgon och dom dumma sakerna jag har gjort och allt det OCKSÅ nu när dom tror att det dom vet som är om typ en självmords plan att det är DET jag ville prata om. Så är det en helt annan sak. Men kommer inte på nåt sätt att dom inte får veta om nåt om han för spelar ju ingen roll om jag inte vill att dom ska veta det. Men är det nån som vet ifall nån annan kan typ bestämma om polis anmälan och sånt om dom tycker det behövs om jag inte vill det? Eller måste jag göra en polis anmälan eller iallafall att jag är med på det?

 

[emma-vsm]

Nu ångrar jag att jag skrev det brevet för förutom det som hon berättade idag som var om typ självmord så var det mesta om den såkallade äckel gubben. Och nu kommer mina föräldrar få reda på det. Skrev inte ALLT som alla detaljer men en del saker som han har skickat och det jag har skickat till han. Men en del om det och det var typ den största saken kan man säga. Och den saken som hon berättade för mamma och mamma hör lite ihop med det men nu tror ju dom att det BARA är det och att det är helt utan andledning. Och orkar bara inte att dom ska få veta om han imorgon och dom dumma sakerna jag har gjort och allt det OCKSÅ nu när dom tror att det dom vet som är om typ en självmords plan att det är DET jag ville prata om. Så är det en helt annan sak. Men kommer inte på nåt sätt att dom inte får veta om nåt om han för spelar ju ingen roll om jag inte vill att dom ska veta det. Men är det nån som vet ifall nån annan kan typ bestämma om polis anmälan och sånt om dom tycker det behövs om jag inte vill det? Eller måste jag göra en polis anmälan eller iallafall att jag är med på det?

Nån annan kan göra polisanmälan trots att du är målsägande (den som är utsatt för brottet). Lite beroende på vilket brott och vilka omständigheter det är. Sen bestämmer du ju egentligen själv hur mycket och vad du vill säga i samtal med polisen under utredningen. I domstolen tror jag det är större krav på att berätta allt man vet. Någon annan får rätta mig om jag har fel!

 

[Motacilla]

Jag förstår verkligen att du är arg, jag tycker det var dumt att hon inte kunde förbereda dig på att hon skulle berätta för dina föräldrar utan bara sa saker och ting sådär.
Jag förstår att det inte ökar ditt förtroende för personalen.

Oavsett om sköterskan enligt någon regel är tvungna att berätta för dina föräldrar samma dag eftersom du inte är myndig, så kunde hon ha förberett dig så att det inte kom som en överraskning.

Nåja, gjort är gjort. Men jag tycker du kan säga till personalen att du är arg och besviken. Alltså uttrycka det i ord, inte skrika och bråka.

Dina föräldrars känslor behöver du inte ta ansvar för, de klarar sig själva. Och de kommer över det.

Polisanmälan vet jag inte så mycket om, nån annan vet säkert bättre.

 

[LiviaFilippa]

Nån annan kan göra polisanmälan trots att du är målsägande (den som är utsatt för brottet). Lite beroende på vilket brott och vilka omständigheter det är. Sen bestämmer du ju egentligen själv hur mycket och vad du vill säga i samtal med polisen under utredningen. I domstolen tror jag det är större krav på att berätta allt man vet. Någon annan får rätta mig om jag har fel!

Okej tack för svar!

 

[Ullmerkott]

Du kan ha räddat livet både på dig själv och andra genom att ha berättat om snuskgubben. Var stolt över dig själv!

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår verkligen att du är arg, jag tycker det var dumt att hon inte kunde förbereda dig på att hon skulle berätta för dina föräldrar utan bara sa saker och ting sådär.
Jag förstår att det inte ökar ditt förtroende för personalen.

Oavsett om sköterskan enligt någon regel är tvungna att berätta för dina föräldrar samma dag eftersom du inte är myndig, så kunde hon ha förberett dig så att det inte kom som en överraskning.

Nåja, gjort är gjort. Men jag tycker du kan säga till personalen att du är arg och besviken. Alltså uttrycka det i ord, inte skrika och bråka.

Dina föräldrars känslor behöver du inte ta ansvar för, de klarar sig själva. Och de kommer över det.

Polisanmälan vet jag inte så mycket om, nån annan vet säkert bättre.

Det om mina föräldrar så även ifall jag inte bryr mig om dom är oroliga så märker jag ju det. Så kan inte bara strunta i det fast jag vill. För alltså om jag KUNDE så skulle jag stänga av exakt alla känslor och inte vara arg inte ledsen ingenting. Och skulle vilja kunna bestämma mig att jag bara inte ska tänka på vad dom vet nu och vad dom kommer veta efter läkar samtalet och hur dom kommer vara då och allt sånt. Det låter säkert konstigt och säkert ingen som fattar men jag skulle vilja att jag inte brydde mig ALLS så jag inte tvekade hela tiden vad jag ska göra. Och att jag inte hade nån del alls som övertalade mig att berätta allt jobbigt. Jag hatar hatar HATAR att jag är såhär så jag ändå vill ha hjälp fast jag inte vill det och vill att mina föräldrar ska kunna hjälpa mig fast jag VET att dom inte kan det.
Och jag kommer inte säga till personalen att jag är arg eller besviken eller nånting för tänker inte säga nånting ALLS. Dom kan prata själva om dom ska ha läkar samtal.

 

[sorbifolia]

Hur jag tänker och känner är att jag ångrar sååå mycket att jag försökte göra rätt val och ta ansvar och gå mot dom dåliga tankarna. För om jag inte hade gjort det och inte hade sagt att jag inte ville ha permison och inte hade berättat så hade jag nog kunnat vara död nu och slippa ALLT den här skiten. Så ångrar att jag försökte göra rätt ändå och lyssnade på den delen av mig för spelar ju tydligen ingen roll ändå. Så jävla dum i huvudet som tog bort den chansen jag hade att slippa allt för det kan inte bli NÅNTING bättre av det ändå utan exakt allt blir bara sämre.

Inte "försökte" göra rätt och gå mot dom dåliga tankarna, du GJORDE det och du lyckades! Och vi och du vet att du gjort det rätta nu, oavsett vad som händer framöver.

 

[Motacilla]

Det om mina föräldrar så även ifall jag inte bryr mig om dom är oroliga så märker jag ju det. Så kan inte bara strunta i det fast jag vill. För alltså om jag KUNDE så skulle jag stänga av exakt alla känslor och inte vara arg inte ledsen ingenting. Och skulle vilja kunna bestämma mig att jag bara inte ska tänka på vad dom vet nu och vad dom kommer veta efter läkar samtalet och hur dom kommer vara då och allt sånt. Det låter säkert konstigt och säkert ingen som fattar men jag skulle vilja att jag inte brydde mig ALLS så jag inte tvekade hela tiden vad jag ska göra. Och att jag inte hade nån del alls som övertalade mig att berätta allt jobbigt. Jag hatar hatar HATAR att jag är såhär så jag ändå vill ha hjälp fast jag inte vill det och vill att mina föräldrar ska kunna hjälpa mig fast jag VET att dom inte kan det.
Och jag kommer inte säga till personalen att jag är arg eller besviken eller nånting för tänker inte säga nånting ALLS. Dom kan prata själva om dom ska ha läkar samtal.

Jo det är klart att det märks och det är klart att det berör! Jag blir också orolig för min mamma när jag märker att hon är upprörd eller ledsen över något, oavsett vad det handlar om.

Det är ganska ofta extra jobbigt när man inte vet när man inte riktigt vet vad som kommer att hända, men man kanske gissar att något otäckt kommer att hända. Jag brukar ofta känna mig nervös och ängslig då. Svårt att tänka på annat, liksom.

Kloka och snälla människor bryr sig ofta väldigt mycket. Alla människor som jag känner som är sådana bryr sig väldigt mycket. Det är bara de tråkiga och ointressanta som inte bryr sig.
Men jag vet att det är jobbigt att bry sig mycket.

Kan du försöka titta på nån serie eller lyssna på musik ikväll?

 

[LiviaFilippa]

Du kan ha räddat livet både på dig själv och andra genom att ha berättat om snuskgubben. Var stolt över dig själv!

Det finns INGET med mig som jag är stolt över. Tycker bara jag var dum i huvudet som berättade om han.

 

[Gimlan]

Det finns INGET med mig som jag är stolt över. Tycker bara jag var dum i huvudet som berättade om han.

Låter som du berättat viktiga saker - och att du varit så modig

 

[LiviaFilippa]

Inte "försökte" göra rätt och gå mot dom dåliga tankarna, du GJORDE det och du lyckades! Och vi och du vet att du gjort det rätta nu, oavsett vad som händer framöver.

Jag blir bara typ arg och irriterad på att jag gjorde det. Skulle hellre ha lyckats med att dö än tvärtom.

 

[gammalek]

Det finns INGET med mig som jag är stolt över. Tycker bara jag var dum i huvudet som berättade om han.

Du har gjort helt rätt som har berättat om honom. Han har gjort saker som en vuxen inte får göra. HAN har gjort fel, inte du!

Du är inte alls dum i huvudet utan en klok, känslig och omtänksam tjej.

 

[LiviaFilippa]

Jo det är klart att det märks och det är klart att det berör! Jag blir också orolig för min mamma när jag märker att hon är upprörd eller ledsen över något, oavsett vad det handlar om.

Det är ganska ofta extra jobbigt när man inte vet när man inte riktigt vet vad som kommer att hända, men man kanske gissar att något otäckt kommer att hända. Jag brukar ofta känna mig nervös och ängslig då. Svårt att tänka på annat, liksom.

Kloka och snälla människor bryr sig ofta väldigt mycket. Alla människor som jag känner som är sådana bryr sig väldigt mycket. Det är bara de tråkiga och ointressanta som inte bryr sig.
Men jag vet att det är jobbigt att bry sig mycket.

Kan du försöka titta på nån serie eller lyssna på musik ikväll?

Jag skulle mycket mycket hellre vara tråkig än ha massa tankar och känslor som jag inte ens vill ha iallafall. Och jag vet inte vad jag ska lyssna på och inte för ibland så ska jag absolut INTE lyssna på vad JAG känner och tänker för då är allt fel och det är monstret som luras och nån äckel gubbe som ljuger och allt möjligt. Fast det kanske känns bra också för mig. Och sen kan alla säga att nånting är bra och modigt fast det bara känns skit dåligt. Så jag känner ju isåfall bara fel hela tiden iallafall. Så då kan jag hellre inte känna ALLS.
Och jag har lyssnat på musik typ hela kvällen. Men det hjälper inte precis med hur jag mår och sånt.