Så dålig dag och vill inte ens försöka

Idag har varit en väldigt jobbig dag. Och jag vet inte hur jag ska göra för jag orkar liksom inte hålla på kämpa HELA tiden men jag får inte säga det. Eller får väl SÄGA men det är ingen som lyssnar.
Så idag har mått skit dåligt redan från jag vaknade. Så ENDA jag har viljat är att få vara ifred men nej det får jag inte. Utan då ska dom hålla på försöka prata och få mig att välja nåt att göra på permison och tjatar hela tiden. Och har inte klarat en enda måltid idag som jag ändå brukar nu. Men idag har det inte gått och monstret har varit jätte arg och jätte stark. Och jag vill inte ens försöka. Så nu är jag fortfarande efter och måste dricka mer näringsdryck idag och det är äckligt och onödigt och jag vill bara inte. Men såklart slipper jag ändå inte.
Och förutom det så vet jag att jag har varit jätte jobbig idag och bråkat med typ alla som har försökt prata. Men blir såå trött på att dom inte fattar nånting och inte låter mig vara ifred alls.
Och en till sak att helt plötsligt så saknar jag ponnysarna sååå mycket som jag inte har gjort alls. Och hundarna också och bara vara med dom. Men vill ändå inte träffa varken ponnysarna eller hundarna för då blir det också bara värre plus att jag inte vill smitta dom med mitt humör så dom också mår dåligt. Så ändå bättre för dom att slippa mig.
Plus att alla andra börjar skolan idag eller på onsdag. Lite olika på olika skolor och klasser och så. Men ja min klass börjar på onsdag iallafall så vet att dom kommer prata om mig och var jag är och sånt. Så då kommer väl säkert alla tycka att jag är jätte konstig och knäpp.
Så ja allt är jätte jobbigt idag och har jätte mycket jobbiga tankar och sånt. Och är sååå trött på exakt ALLT och enda känslorna jag har är att jag ibland blir jätte ledsen och ibland jätte arg och sen är det bara helt tomt som att jag inte känner nånting alls. Och det är också jobbigt fast på ett annat sätt. Men ändå hellre det tomma än typ panik gråt eller att jag inte kan låta bli att vara jätte dum mot alla. Men fattar inte ens varför dom försöker. Dom borde vara så trötta på mig så dom borde tycka det var skönt om jag bara låg i sängen och var tyst hela dagen så dom kunde slippa mig. För till och med jag vill slippa mig så fattar ju att dom skulle tycka det var skönt. Men dom tjatar väl för dom måste.

 

[emma-vsm]

Så himla bra gjort @EmmaFilippa Jag tror också att det är jobbigast nu innan ni pratat om det och du får veta hur dom tänker. Jag blir så glad av att höra att du tar hand om dig själv, för det är faktiskt det du gjort nu när du lämnat brevet!

 

[Sleepy]

Nu har jag gett brevet till den bästa sköterskan.

Men åh så glad jag blir. Så jätte, jättebra gjort av dig. Det blir mycket lättare för dem att hjälpa dig nu när du har fått berätta lite hur du tänker och känner. Oron du känner nu kommer att släppa efterhand som du märker att de förstår dig bättre. Så bra gjort.

 

[LiviaFilippa]

Vill bara säga att det inte gick bra. Och dom har bevisat IGEN att det inte går att lita på NÅN men jag ska helatiden visa att dom kan lita på mig. Men kan säga det att jag har iallafall ansträngt mig för sista gången nu. För jag hade skrivit väldigt tydligt att jag ville INTE att mina föräldrar ska få veta dom sakerna jag skrev om innan jag har pratat med läkaren och sånt. Men hon är inte här eller har inte tid eller nåt så har läkar samtal imorgon. Och då bestämde sköterskan eller vem det var som bestämde det. Men nån iallafall. Att en av sakerna måste mina föräldrar veta. Bara för det står i journalen att jag får ha permison med föräldrar och att dom ska typ bevaka mig då eller nåt sånt. FAST jag har sagt HELA DAGEN att jag INTE vill ha nån permison idag. Men bara för att jag FÅR ha det så måste mina föräldrar veta en sak. Typ ifall jag skulle ändra mig och vilja åka nånstans så behöver dom veta den saken men alltså jag har sagt att jag INTE VILL det. Men dom tycker ju aldrig att dom ska lyssna på mig eller tro på mig om det jag säger så bara för att jag skulle kunna få permison och att mamma och pappa har ansvaret då så berättade hon för dom. Fast jag inte hade tänkt ha nån jävla permison iallafall. Så dom går inte att lita på alls och bryr sig inte det minsta vad jag säger och vill för dom bryr sig BARA om sina jävla regler.
Och ingen behöver skriva nåt att dom gör så för dom bryr sig och sånt för dom visar det jävligt dåligt isåfall och jag tycker det var väldigt väldigt taskigt att berätta fast att jag var jätte tydlig att jag INTE ville det.
Så kommer aldrig berätta nåt mer för nån jävla ljug kärring så dom kan ju sitta där imorgon och ha sitt onödiga idiotiska läkar samtal och prata om vad jag skrev som jag ville prata med dom om INNAN mamma och pappa fick veta det. För att JAG ville att dom skulle fatta att jag kan ha ansvar och dom kunde kanske lugna ner mina föräldrar isåfall. Men nej istället är dom dumma i huvudet och gör allt värre för mig OCH mina föräldrar för nu är ju dom oroliga för den saken OCKSÅ.
Så bryr mig inte att hon inte berättade resten jag skrev för ville inte att hon skulle berätta nånting. Men alla här är bara äckliga skvaller byttor som inte bryr sig ett skit. Så då får dom prata utan mig i framtiden för dom lyssnar ju ändå inte och bryr sig inte så tänker aldrig mer försöka.

 

[emma-vsm]

Har ni precis haft samtalet nu? Och har du pratat med dina föräldrar?
Jag förstår att du är arg och besviken just nu. Och det är bra att du skriver av dig här, oavsett hur arg du är. Vi kan ta det.

Jag som vuxen som jobbat med ungdomar, förstår personalen på ett sätt. Vissa saker behöver man gå vidare med. Men jag förstår dig också, eftersom du faktiskt var okej med att dom berättade efter du haft samtal med läkaren.

 

[Sleepy]

@EmmaFilippa Så synd att det inte gick att prata med läkaren idag. Men då får du ju chansen att förklara saker och ting i morron. För allt handlar ju faktiskt om dig, det är du som är sjuk och behöver hjälp. Du vet hur du tänker och känner och det behöver de veta; så det var jättebra att du skrev brevet. Det ordnar sig med allt ska du se.

 

[Ullmerkott]

Förstår att det suger att känna sig överkörd och inte lyssnad på. Det är dock bättre att folk vet hur du känner, än att de försöker behandla vad de tror att du känner.

Att ge bra vård kräver att alla inblandade är medvetna om riskmoment. Tänk dig t. ex. en ponny som står i sjukhage med jättemycket överskottsenergi, och måste ledas i träns för att inte slita sig. Då vill man ju att alla i stallet ska veta om det, inte bara den som har insläpp just den dagen, ifall det av någon anledning blir någon annan som ska ta in eller flytta ponnyn. Om ponnyns ägare försöker hålla det hemligt ökar risken för allvarliga olyckor.

Med det sagt; det är helt rimligt att vara arg, ledsen och frustrerad i din situation. Förhoppningsvis känns det bättre imorgon.

 

[LiviaFilippa]

Har ni precis haft samtalet nu? Och har du pratat med dina föräldrar?
Jag förstår att du är arg och besviken just nu. Och det är bra att du skriver av dig här, oavsett hur arg du är. Vi kan ta det.

Jag som vuxen som jobbat med ungdomar, förstår personalen på ett sätt. Vissa saker behöver man gå vidare med. Men jag förstår dig också, eftersom du faktiskt var okej med att dom berättade efter du haft samtal med läkaren.

Inte jätte nyss men inte länge sen. Men hon pratade inte ens med mig först utan tog upp den saken när det var hon och jag OCH mina föräldrar.

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa Så synd att det inte gick att prata med läkaren idag. Men då får du ju chansen att förklara saker och ting i morron. För allt handlar ju faktiskt om dig, det är du som är sjuk och behöver hjälp. Du vet hur du tänker och känner och det behöver de veta; så det var jättebra att du skrev brevet. Det ordnar sig med allt ska du se.

Nej jag tänker inte förklara nånting för dom bryr sig ändå inte och lyssnar inte. Sköterskan kan väl berätta hur JAG tänker och känner för hon vet ju det mycket bättre än mig tydligen. Så då kan ju dom sitta och prata då dom som vet allting så kan jag skita i att vara med för är ändå ingen som lyssnar.

 

[emma-vsm]

Inte jätte nyss men inte länge sen. Men hon pratade inte ens med mig först utan tog upp den saken när det var hon och jag OCH mina föräldrar.

Okej, det förstår jag känns skit för dig! Att inte ens få förbereda sig.

 

[LiviaFilippa]

Förstår att det suger att känna sig överkörd och inte lyssnad på. Det är dock bättre att folk vet hur du känner, än att de försöker behandla vad de tror att du känner.

Att ge bra vård kräver att alla inblandade är medvetna om riskmoment. Tänk dig t. ex. en ponny som står i sjukhage med jättemycket överskottsenergi, och måste ledas i träns för att inte slita sig. Då vill man ju att alla i stallet ska veta om det, inte bara den som har insläpp just den dagen, ifall det av någon anledning blir någon annan som ska ta in eller flytta ponnyn. Om ponnyns ägare försöker hålla det hemligt ökar risken för allvarliga olyckor.

Med det sagt; det är helt rimligt att vara arg, ledsen och frustrerad i din situation. Förhoppningsvis känns det bättre imorgon.

Dom ska ju inte ens behandla nånting eller nåt utan det var bara för att jag FÅR ha permison som mina föräldrar fick veta FAST jag inte vill ha det ens. Så handlar inte ens om att minska risken för nåt utan BARA att dom skiter i vad jag säger och bara ska bestämma allt och överdriva ALLT.

 

[LiviaFilippa]

Okej, det förstår jag känns skit för dig! Att inte ens få förbereda sig.

Ja och jag har ju sagt hela jävla dagen att jag inte ens vill ha permison idag så skulle ju inte ändra mig då bara sådär så var INTE bråttom ALLS

 

[EmmaBovary]

Dom ska ju inte ens behandla nånting eller nåt utan det var bara för att jag FÅR ha permison som mina föräldrar fick veta FAST jag inte vill ha det ens. Så handlar inte ens om att minska risken för nåt utan BARA att dom skiter i vad jag säger och bara ska bestämma allt och överdriva ALLT.

Grejen är väl att personalen ibland måste berätta saker för dina föräldrar eftersom att du inte är myndig etc, det skulle nog vara tjänstefel annars.

 

[nullo-modo]

Nej jag tänker inte förklara nånting för dom bryr sig ändå inte och lyssnar inte. Sköterskan kan väl berätta hur JAG tänker och känner för hon vet ju det mycket bättre än mig tydligen. Så då kan ju dom sitta och prata då dom som vet allting så kan jag skita i att vara med för är ändå ingen som lyssnar.

Tror det är bra om du orkar förklara varför du känner dej sviken i morgon vid mötet?

 

[Ullmerkott]

Jag vet ju inte hur rutinerna kring dina permissioner ser ut, men finns tekniskt sett möjligheten att du skulle kunna ändra dig och gå på permission med kort varsel behöver alla som kan tänkas ansvara för dig veta. I lägen där minsta misstag eller kommunikationsmiss mellan vårdare kan innebära liv eller död för patienten kan man inte låta bli att säga något bara för att risken (dvs att du ändrar dig och vill ha permission ändå) är liten.

Det är ungefär som att jag har säkerhetsbälte när jag åker bil, även om den som kör inte tänker krocka. Det betyder inte att jag inte lyssnar eller litar på chauffören.

 

[Sleepy]

@EmmaFilippa Vad sa dina föräldrar om det då? Kändes det som att de förstod dig?

 

[tuaphua]

Vad tråkigt att det inte känns bra för dig! Förstår att det känns jättejobbigt!
Hoppas ni kan prata om det imorgon och komma fram till något så att du mår bättre.
Även om det känns skit nu så tror jag det var jättebra att du skrev brevet. Jag förstår dock att du inte tycker det känns så själv.

 

[LiviaFilippa]

Jag vet ju inte hur rutinerna kring dina permissioner ser ut, men finns tekniskt sett möjligheten att du skulle kunna ändra dig och gå på permission med kort varsel behöver alla som kan tänkas ansvara för dig veta. I lägen där minsta misstag eller kommunikationsmiss mellan vårdare kan innebära liv eller död för patienten kan man inte låta bli att säga något bara för att risken (dvs att du ändrar dig och vill ha permission ändå) är liten.

Det är ungefär som att jag har säkerhetsbälte när jag åker bil, även om den som kör inte tänker krocka. Det betyder inte att jag inte lyssnar eller litar på chauffören.

Nej men ingen väljer ju att krocka. Utan det kan vara nån annan som kör på fel sida eller en älg eller vadsomhelst. Men jag skulle ju inte RÅKA ha permison om jag har sagt att jag inte ska.

 

[LiviaFilippa]

Grejen är väl att personalen ibland måste berätta saker för dina föräldrar eftersom att du inte är myndig etc, det skulle nog vara tjänstefel annars.

Men dom skulle ju få berätta men kunde väl ha väntat tills imorgon

 

[LiviaFilippa]

Tror det är bra om du orkar förklara varför du känner dej sviken i morgon vid mötet?

Det borde dom ju fatta själva för jag skrev ju att jag ville prata med läkaren först INNAN mina föräldrar fick veta så dom borde ju veta själva att dom inte lyssnar alls på mig.

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa Vad sa dina föräldrar om det då? Kändes det som att de förstod dig?

Dom blev jätte oroliga som jag fattade att dom skulle