Zantha
Trådstartare
Har sett många gnäll och "skriva av sig" trådar så jag provar väl med det jag också.. Kanske kan hjälpa
Var på "min" klubb och tränade i kväll, vi är några stycken som träffas ett par dagar i veckan för att träna.
Lite bakgrund: Min ena Riesen blev attackerad på en platsliggning av en annan hund när han var drygt 11 månader gammal, min hund såg den inte komma förrän den slängde sig rätt över honom. Följden av det blev ju då att han inte har velat ligga på platsen utan har gått upp och kommit till mig.
Blev ganska less på allt när jag insåg att min innan väl fungerande plats var förstörd och la därför ner tävlingsträningen och tränade mest för att aktivera min hund utan någon tanke på att börja tävla igen.
Nu i höstas så kom lusten och viljan att kanske börja tävla igen tillbaka så jag har därför kämpat med att få platsliggningen att fungera igen, och nu har min hund legat bra och tryggt i flera veckor med olika hundar osv. Det känns även som att han äntligen har blivit vuxen och liksom har landat nu. Planerade därför att anmäla oss till en tävling som går på en av grannklubbarna om några veckor.
I kväll var det en man på klubben med en hund som jag och flera andra inte vill ha med på platsen för att vi inte litar på hunden. Den har sprungit ifrån ägaren och gått upp på platsliggningen vid ett flertal tillfällen och den har en mycket otrevligt, osäker attityd mot allt och alla. Denna man, (som är nära bekant till några av dom som var med och tränade) blev därför ombedd att ta sin hund och hålla sig undan medans vi lade våra. Det låter kanske elakt men ingen av oss var otrevlig mot honom eller så.
Mannen tar sin hund och går iväg, vi lägger våra hundar.. Ca 1 min in på platsen så ser jag i ögonvrån att något kommer farande, gubbens hundkräk!
Hinner få upp min hund men han hinner inte komma fram till mig innan den andra hunden är så nära att min gör sig "beredd" och riktar fokus på den framflygande hunden. Den blir då osäker och springer åt andra hållet och när min vågar släppa fokus på den och börjar gå mot mig så vänder den andra hunden och gör ännu en fegattack, min vänder mot den igen och den springer åt andra hållet ännu en gång och så håller dom på tills jag får in min och kan jaga på den andra hunden rejält så den försvinner.
När gubben väl fick tag i sin hund efter typ 10 min så blev han ombedd att stänga in den i bilen så vi kunde lägga våra igen, la två gånger men bara korta stunder och jag gick inte så långt iväg, min låg kvar men det som hände hade nog inte sjunkit in. Nu blev det iaf inget slagsmål och min fick känna sig lite stor, stark och överlägsen eftersom han kunde skrämma iväg den andra hunden men det vill jag ju givetvis inte heller att han ska ta till som "metod" så fort det händer något. Han vill gärna dra igång med allt han har redan när andra hundar gör utfall mot honom, tillåter givetvis inte att han gör så men han vill och blir det ett i hans ögon farligt läge, så blir han som en rabiat brunbjörn i kopplet. Har hänt tre ggr då andra hundar har gjort utfall och nästan kommit åt honom (ägare som inte har haft koll på sina hundar).
Tja, vad vill jag med denna tråden då? Jag vet inte, ge mig hoppet om mänskligheten tillbaka.. Just nu finns där inget. Jag menar, är det så svårt att hålla i kopplet när man vet att ens hund är sån? Inte ens en ursäkt fick jag, bara en snäsig kommentar om att "det är så djävla lätt att gnälla på andra!" när jag (fövisso i en ganska arg ton) frågade varför han inte höll i sin hund när vi bad honom SÄRSKILT om att han skulle göra det. Suck!
Mvh
Var på "min" klubb och tränade i kväll, vi är några stycken som träffas ett par dagar i veckan för att träna.
Lite bakgrund: Min ena Riesen blev attackerad på en platsliggning av en annan hund när han var drygt 11 månader gammal, min hund såg den inte komma förrän den slängde sig rätt över honom. Följden av det blev ju då att han inte har velat ligga på platsen utan har gått upp och kommit till mig.
Blev ganska less på allt när jag insåg att min innan väl fungerande plats var förstörd och la därför ner tävlingsträningen och tränade mest för att aktivera min hund utan någon tanke på att börja tävla igen.
Nu i höstas så kom lusten och viljan att kanske börja tävla igen tillbaka så jag har därför kämpat med att få platsliggningen att fungera igen, och nu har min hund legat bra och tryggt i flera veckor med olika hundar osv. Det känns även som att han äntligen har blivit vuxen och liksom har landat nu. Planerade därför att anmäla oss till en tävling som går på en av grannklubbarna om några veckor.
I kväll var det en man på klubben med en hund som jag och flera andra inte vill ha med på platsen för att vi inte litar på hunden. Den har sprungit ifrån ägaren och gått upp på platsliggningen vid ett flertal tillfällen och den har en mycket otrevligt, osäker attityd mot allt och alla. Denna man, (som är nära bekant till några av dom som var med och tränade) blev därför ombedd att ta sin hund och hålla sig undan medans vi lade våra. Det låter kanske elakt men ingen av oss var otrevlig mot honom eller så.
Mannen tar sin hund och går iväg, vi lägger våra hundar.. Ca 1 min in på platsen så ser jag i ögonvrån att något kommer farande, gubbens hundkräk!
Hinner få upp min hund men han hinner inte komma fram till mig innan den andra hunden är så nära att min gör sig "beredd" och riktar fokus på den framflygande hunden. Den blir då osäker och springer åt andra hållet och när min vågar släppa fokus på den och börjar gå mot mig så vänder den andra hunden och gör ännu en fegattack, min vänder mot den igen och den springer åt andra hållet ännu en gång och så håller dom på tills jag får in min och kan jaga på den andra hunden rejält så den försvinner.
När gubben väl fick tag i sin hund efter typ 10 min så blev han ombedd att stänga in den i bilen så vi kunde lägga våra igen, la två gånger men bara korta stunder och jag gick inte så långt iväg, min låg kvar men det som hände hade nog inte sjunkit in. Nu blev det iaf inget slagsmål och min fick känna sig lite stor, stark och överlägsen eftersom han kunde skrämma iväg den andra hunden men det vill jag ju givetvis inte heller att han ska ta till som "metod" så fort det händer något. Han vill gärna dra igång med allt han har redan när andra hundar gör utfall mot honom, tillåter givetvis inte att han gör så men han vill och blir det ett i hans ögon farligt läge, så blir han som en rabiat brunbjörn i kopplet. Har hänt tre ggr då andra hundar har gjort utfall och nästan kommit åt honom (ägare som inte har haft koll på sina hundar).
Tja, vad vill jag med denna tråden då? Jag vet inte, ge mig hoppet om mänskligheten tillbaka.. Just nu finns där inget.
Jag menar, är det så svårt att hålla i kopplet när man vet att ens hund är sån? Inte ens en ursäkt fick jag, bara en snäsig kommentar om att "det är så djävla lätt att gnälla på andra!" när jag (fövisso i en ganska arg ton) frågade varför han inte höll i sin hund när vi bad honom SÄRSKILT om att han skulle göra det. Suck!Mvh
