Ryttares rädsla relaterat till olika hästar

[Andromedae]

Från artikel hos Hippson. Etolog som doktorerat på samspelet häst och ryttate svarar på frågan:
Vad hoppas du att resultaten ska användas till?
– Jag tycker att det är viktigt att man tar hänsyn till temperament när man köper häst. Med relativt enkla tester skulle vi kunna få en känsla för vilken temperamentsgrupp hästen tillhör och då också veta om den passar en specifik ryttare.
– På längre sikt tror jag även att det hade kunnat införas ännu mer systematiska bedömningar av temperamentet på unghästtester och i avelsarbetet. Dessutom finns det en säkerhetsaspekt som är viktig att ta hänsyn till. Jag är övertygad om att många olyckor skulle kunna undvikas om ryttare och häst är välmatchade och passar varandra.

Finns artikeln online? Vore intressant att läsa hela!

 

[Ridinglady]

Finns artikeln online? Vore intressant att läsa hela!

Ja, men den kräver inloggning, dvs är en Premiumartikel. Tror man få en gratismånad.

 

[Ridinglady]

I korthet. 16 eller 17 av Flyinges skolhästar användes. De filmades och hjärtfrekvensen
mättes när de exponerades för potentiellt skrämmande föremål. Beroende på reaktioner delades de i fyra grupper. Den grupp som bedömdes mest utmanande var den där hästen inte var nyfiken och ville undersöka föremålet, blev rädd och inte var samarbetsvillig..
Spännande tycker jag. Jag har haft två helsyskon av samma kön som redan som föl reagerade olika på ’farliga saker’ som t ex en plastsäck i hagen. Den ena blev rädd, var avvaktande och mkt försiktig med att undersöka, medan den andra gick rakt fram till föremålet och började undersöka för fullt! Detta fanns sedan kvar upp i vuxen ålder. Den nyfikna har jag kvar och hon blir inte skrämd i första taget! Den bästa häst f uteritt jag någonsin haft! Fast känslig att rida och med bestämda åsikter! En riktig ’ferrari’. Absolut Ingen nybörjarhäst trots sin modighet med andra ord.

 

[Lingon]

I korthet. 16 eller 17 av Flyinges skolhästar användes. De filmades och hjärtfrekvensen
mättes när de exponerades för potentiellt skrämmande föremål. Beroende på reaktioner delades de i fyra grupper. Den grupp som bedömdes mest utmanande var den där hästen inte var nyfiken och ville undersöka föremålet, blev rädd och inte var samarbetsvillig..

Vilken spännande studie!

 

[Nepenthe]

Både och

Jag som ryttare behöver lite vana och självkänsla. Kan inte gå från att inte ha ridit på månader t.ex. Sen blir jag rädd för de hästar som ställer sig på bakbenen.. där går min gräns. Gör inget om de går som godståg rakt fram o är pigga men stegringar, då blir jag rädd.

Men jag behöver ju ha självförtroende o lugn för att kunna vara en bra ryttare. Desto mer van man blir o får lyckas desto bättre!
Sänka kraven hjälper alltid mig

 

[yamyam]

En fundering som har slagit mig efter att ha läst diverse trådar och Facebookgrupper, inte riktad mot någon särskild utan jag tycker att ämnet är intressant.

Ibland uppmuntras personer att byta häst/ras för att inte behöva känna sig rädda/nervösa/oroliga. Medan jag självfallet kan se meningen att inte fortsätta rida en häst man mår dåligt av att rida, så undrar jag ändå om det verkligen är ett råd som (i regel) löser situationen? Visst, ryttaren behöver inte utsätta sig för en svår situation med den specifika hästen, men löser hästbytet rädsloproblematiken?

Utgår jag från mig själv, en ryttare som genom åren haft ganska svajig självkänsla, så sitter ju alla "rädsloproblem" jag har haft i mig och inte i hästen per se. Dvs om jag mår dåligt, då är jag mer rädd för saker generellt. Mår jag bra, så blir jag generellt heller inte rädd. Rädslan är inte logisk, utan den kommer från min inre oro.

Vad tänker ni?

Det har inte funnits någon häst jag varit rädd för att rida men däremot väljer jag nu som 30+ vad jag sätter mig på, till skillnad från när jag var yngre och red ”allt”. Att känna sig tveksam ang en viss häst ser jag inte som rädsla, jag kan absolut sitta upp och löser det allra mesta, men jag ser inget självuppfyllande i att göra det. Att välja att inte sitta upp på vissa hästar ser jag snarare som smart ur självbevarelsesynpunkt.

Därför tänker jag att rid-rädda personer heller absolut inte Måste upp på hästar som skrämt dem. Men bär man med sig rädslan även på andra hästar så gör man ju helt klart både sig själv (och hästarna man rider) en stor tjänst i att reda ut rädslan med psykolog/coach.

 

[Pegasus63]

Både och

Jag som ryttare behöver lite vana och självkänsla. Kan inte gå från att inte ha ridit på månader t.ex. Sen blir jag rädd för de hästar som ställer sig på bakbenen.. där går min gräns. Gör inget om de går som godståg rakt fram o är pigga men stegringar, då blir jag rädd.

Men jag behöver ju ha självförtroende o lugn för att kunna vara en bra ryttare. Desto mer van man blir o får lyckas desto bättre!
Sänka kraven hjälper alltid mig

Stägringar är oftast ett tecken på för mycket skänkel kombinerad med för "stram" tygel så att hästen inte ser en väg framåt utan istället väljer "uppåt". Mycket lättlöst problem egentligen i 98% av fallen, släpp efter på tygeln eller mindre aggresiv skänkel... Hästen är rätt enkelt inte tillräckligt musklad för det mer "aggressiva" sättet att rida. och väljer då uppåt istället för framåt...

 

[Lobelia]

Stägringar är oftast ett tecken på för mycket skänkel kombinerad med för "stram" tygel så att hästen inte ser en väg framåt utan istället väljer "uppåt". Mycket lättlöst problem egentligen i 98% av fallen, släpp efter på tygeln eller mindre aggresiv skänkel... Hästen är rätt enkelt inte tillräckligt musklad för det mer "aggressiva" sättet att rida. och väljer då uppåt istället för framåt...

Hade det varit så enkelt så hade alla hästar stegrat vid samma signaler så är inte fallet. Vissa hästar har extremt mycket lättare till att stegra än andra.

 

[Nepenthe]

Stägringar är oftast ett tecken på för mycket skänkel kombinerad med för "stram" tygel så att hästen inte ser en väg framåt utan istället väljer "uppåt". Mycket lättlöst problem egentligen i 98% av fallen, släpp efter på tygeln eller mindre aggresiv skänkel... Hästen är rätt enkelt inte tillräckligt musklad för det mer "aggressiva" sättet att rida. och väljer då uppåt istället för framåt...

De jag har ridit har gjort detta vid osäkerhet/stress. Jag rider alltid med lätt kontakt med munnen och oftast bettlöst. Sen brukar jag inte skänkla utan med rösten be om att gå fram.

 

[skiesabove]

Stägringar är oftast ett tecken på för mycket skänkel kombinerad med för "stram" tygel så att hästen inte ser en väg framåt utan istället väljer "uppåt". Mycket lättlöst problem egentligen i 98% av fallen, släpp efter på tygeln eller mindre aggresiv skänkel... Hästen är rätt enkelt inte tillräckligt musklad för det mer "aggressiva" sättet att rida. och väljer då uppåt istället för framåt...

Jag har aldrig suttit på en häst som stegrat av för mycket tryck, för jag rider inte så .

Däremot så har två av de hästarna jag ridit haft musklerna och tekniken för att kunna stegra sig med ryttare, och viljan att göra det. Den ena stegrade när han inte ville gå dit jag ville. Och när det inte funkade, pga han var liten fjarab och jag är rätt lång och kunde enkelt sitta kvar så då bjöd han på terre-a-terre som nästa steg . Akademiskt skolad fjarab var det ja... Det var inte ens läskigt.

Den andra ville och kunde skrämmas, och hade fysiken för att bli rejält luftburen. Då kliver jag av, någon med bättre fysik får reda ut det (och gjorde det).

 

[tuaphua]

Stägringar är oftast ett tecken på för mycket skänkel kombinerad med för "stram" tygel så att hästen inte ser en väg framåt utan istället väljer "uppåt". Mycket lättlöst problem egentligen i 98% av fallen, släpp efter på tygeln eller mindre aggresiv skänkel... Hästen är rätt enkelt inte tillräckligt musklad för det mer "aggressiva" sättet att rida. och väljer då uppåt istället för framåt...

En häst behöver inte vara särskilt musklad för att svara fram för skänkeln. Och hur mycket kontakt man har i tygeln har inget att göra med hur välsmusklad eller en häst är. Klart man inte ska ha mycket tryck i tygeln vare sig på välmusklad och omusklad häst.
Att en häst stegrar sig beror på att den inte bjuder. Varför den inte bjuder kan vara en uppsjö olika saker både baserat på smärta, att ryttaren stör, att utrustning stör eller bara att man utbildat hästen illa och den lärt sig gå i försvar när den tror att den ska utsättas för den negativt betingade ridningen den är van vid.
Att lära hästen svara framåt är jätteviktigt för att slippa hästar som reser sig. Om man ser det som en volymknapp med spann från 1-100 så är att inte gå fram en 15 på skalan av stegring. Att stanna är en 70 etc. Går hästen alltid fram på hjälp stegrar den inte.
Sen måste ju hästen förstå och förmå vad man ber om. En för tuff kontakt i tygeln är ingen hästutbildning. En för tuff skänkel är inte hästutbildning. Och det lämnar inte en väg ut så hästen kan göra rätt och uppleva just att den gör rätt.
Men det har ju noll med hästens styrka att göra. Finns ju liksom hästar som går GP som reser sig. De får man väl anta är hyfsat starka och har lite mer utbildning än att de behöver musklas mer för att inte resa sig.