"Ryttareliten"

Sv: "Ryttareliten"

Det jag uppfattat av den här diskussionen är Mabuses förvåning och fråga, varför man håller på när man är nervös och tycker det är jobbigt. Vi är några som svarat i stil med att det går hand i hand, nervös innan, belöning och glädje när det är avklarat.

Jag reagerade på att frågan återkom, och att svaren inte verkade räcka som förklaring.

Men precis..

Ryttarna som är kvar som inte tycker det är jobbigt i en sådan situation är nog lätträknade.
 
Sv: "Ryttareliten"

Jag antog att om man offrar allt och sliter livet ur sig för att få göra en sak, i det här fallet tävla höga klasser, så tycker man om det. Annars verkar ju ens liv onekligen lite deppigt, man offrar allt och sliter livet ur sig för nåt som inte ens är kul, utan mest jobbigt. Vari består det roliga då? Plus att det verkar väldigt plågsamt att ha något som sitt levebröd något som i första hand är jobbigt och nervöst. Det finns ju väldigt mycket annat man kan försörja sig på än just tävlingshoppning.

Sen har ju pulkaskurk förklarat att det roliga är inte tävlandet i sig, utan att vinna, altså sekunderna på prispallen, Och så beskrev ju Lisen det också tidigare i serien, att man sliter för att få stå överst på prispallen, det är därför man lägger ner allt jobb. Alltså inte för att tävla, utan för att vinna.

Men då blir det ju inte så mycket roligt, jämfört med om det är själva tävlingsmomentet man gillar, och som driver en. Man kommer ju tävla väldigt mycket oftare än man kommer vinna, och tillbringa mycket mer tid på tävlingsbanan än överst på prispallen, särskilt i hästhoppning.

Och det kan ju förklara varför man kroknar till sist, och vill göra annat. Det är för mycket slit pch jobbigt, och för lite av det roliga i längden.

Människor är komplexa, men mycket sällan obegripliga.

Du tolkar det hela helt galet och fel! Se programmet igen vilket jag precis gjorde och det hon pratar om är just nervositeten att vara favorit!

Hon säger även att har man inte den känslan så blir man aldrig riktigt bra, vilket jag även skrivit tidigare i tråden!

Hon säger även att man skall använda det jobbiga vilket är nervositeten till bränsle istället för att se det som ett hinder! Det kallas mental träning!

Du tolkar det som jobbigt ordagrant vilket det långt ifrån är, det handlar om nervositet och inget annat
 
Sv: "Ryttareliten"

Jag försöker säga exakt det jag skrivit typ tio gånger redan, att jag blev förvånad att hon tyckte tävlingsdagen var den jobbigaste dagen, för jag trodde den skulle vara den roligaste. Hade jag velat säga något annat hade jag sagt det.

Det lite dubbelt att å ena sidan svara på inlägg som dina, som vill att jag ska förklara mer, å andra sidan lyssna på de som tycker jag redan förklarat för mycket och borde prata om annat.

Fast du har tolkat det helt fel..
 
Sv: "Ryttareliten"

Det jag uppfattat av den här diskussionen är Mabuses förvåning och fråga, varför man håller på när man är nervös och tycker det är jobbigt. Vi är några som svarat i stil med att det går hand i hand, nervös innan, belöning och glädje när det är avklarat.

Jag reagerade på att frågan återkom, och att svaren inte verkade räcka som förklaring.

Jaha! Det jag läser in är snarare att svaren på nåt underligt vis (över)identifierar sig med ryttarna i programmet, tar deras position, och förklarar utifrån den. Med en hängivenhet som förvånar mig ganska mycket.

Jag har inga som helst problem att förstå både det jobbiga och det roliga i något som är jobbigt först och roligt sedan. (Men jag skulle inte omtala det som enbart jobbigt, särskilt inte när det gäller sådant som man inte måste. Jfr tandläkaren: jobbigt innan, lättnad om man överlever och slipper jätteräkning.)

Jag reagerade på att det inte verkade räcka som förklaring att Mabuse var förvånad över att tävlingarna skulle vara så jobbiga. Att förvåningen som sådan verkade ses som felaktig, öppen för kritik.
 
Sv: "Ryttareliten"

Det jag uppfattat av den här diskussionen är Mabuses förvåning och fråga, varför man håller på när man är nervös och tycker det är jobbigt. Vi är några som svarat i stil med att det går hand i hand, nervös innan, belöning och glädje när det är avklarat.

Jag reagerade på att frågan återkom, och att svaren inte verkade räcka som förklaring.
Precis så tolkar jag det också. Inga förklaringar verkar tas emot och då känns det mer som att man är ute efter något annat än att just förstå.
 
Sv: "Ryttareliten"

Precis, tala om att hon har fel och att hon ska hålla med i det... vilket hon inte verkar vilja göra ;)

(jag säger inte att hon har fel utan att det verkar vad folk är ute efter.)
 
Sv: "Ryttareliten"

Det jag uppfattat av den här diskussionen är Mabuses förvåning och fråga, varför man håller på när man är nervös och tycker det är jobbigt. Vi är några som svarat i stil med att det går hand i hand, nervös innan, belöning och glädje när det är avklarat.

Jag reagerade på att frågan återkom, och att svaren inte verkade räcka som förklaring.

Jo, jag förstår det, att det är roligt när man har vunnit. Det är ju självklart, alla gillar att vinna. Det förvånande är att det inte blir roligt förrän man har vunnit, för det hade jag trott. Att man tyckte tävlingssituationen var kul, inte bara vinsten. Att det är kul efteråt räcker därför inte som förklaring, eftersom det inte var det jag undrade över.

Precis som Petruska skriver så gillar jag inte att tävla om sånt som verkligen är viktigt, när det inte är på lek. Skulle jag behöva tävla om försörjningen på allvar, på det sättet en tävlingsryttare gör, så skulle jag tycka precis som Lisen: att tävlingsdagen var en jobbig dag på jobbet, dagen man bara ville ta sig igenom. I mina ögon är det en solklar anledning till varför jag förstås inte ska livnära mig på att tävla. Jag trodde i min enfald att de som lever på att tävla hade lite bättre tävlingsnnerver.
 
Sv: "Ryttareliten"

Men återigen: du verkar ha tittat på programmet utan att tolka det som jag och många andra har gjort: Lisen pratar om en specifik situation på en specifik tävling. Hon säger ju inte på ngt sätt öht att hon inte tycker om att tävla. så nej - jag förstår inte hur du tycker att det är det hon gör, eller att du drar de slutsatserna.
 
Sv: "Ryttareliten"

Jo, jag förstår det, att det är roligt när man har vunnit. Det är ju självklart, alla gillar att vinna. Det förvånande är att det inte blir roligt förrän man har vunnit, för det hade jag trott. Att man tyckte tävlingssituationen var kul, inte bara vinsten. Att det är kul efteråt räcker därför inte som förklaring, eftersom det inte var det jag undrade över.

Precis som Petruska skriver så gillar jag inte att tävla om sånt som verkligen är viktigt, när det inte är på lek. Skulle jag behöva tävla om försörjningen på allvar, på det sättet en tävlingsryttare gör, så skulle jag tycka precis som Lisen: att tävlingsdagen var en jobbig dag på jobbet, dagen man bara ville ta sig igenom. I mina ögon är det en solklar anledning till varför jag förstås inte ska livnära mig på att tävla. Jag trodde i min enfald att de som lever på att tävla hade lite bättre tävlingsnnerver.

Du vill verkligen inte ta till dig vad som skrivs till dig eller förstå vad Lisen menade?

Nä Lisen tycker inte det är jobbigt att tävla hon tyckte det var jobbigt att ha pressen av att vara favorit och dessutom vara sista ryttare ut när hon vunnit kvalet. Det är en STOR skillnad från att tycka det är jobbigt i ordets bemärkelse. Hon kände press och var nervös det är inte samma sak som att tycka det är jobbigt även om hon använder ordet jobbigt vilket man kan göra för att beskriva nervositet och press.

Utan nervositet ingen toppryttare/idrottare, så enkelt är det
 
Sv: "Ryttareliten"

Men återigen: du verkar ha tittat på programmet utan att tolka det som jag och många andra har gjort: Lisen pratar om en specifik situation på en specifik tävling. Hon säger ju inte på ngt sätt öht att hon inte tycker om att tävla. så nej - jag förstår inte hur du tycker att det är det hon gör, eller att du drar de slutsatserna.

Och hade hon inte gillar att tävla så hade hon inte tyckt om att rida när det var mycket fel och framförallt inte velat vinna istället för att vara två. Och hade det varit så så hade hon inte heller vunnit
 
Sv: "Ryttareliten"

Precis så tolkar jag det också. Inga förklaringar verkar tas emot och då känns det mer som att man är ute efter något annat än att just förstå.

Pulkaskurk förklarade ju för typ fem sidor sen, att många idrottsproffs gillar att vinna, inte att tävla. Det var ju inte så svårt att förstå.

Det jag har ägnat mig att förklara efter det inlägget är varför jag blev förvånad över Lisens kommentar, vilket väldigt många verkar ha mycket svårt att svälja. Jag får liksom inte vara förvånad, utan måste tycka att Lisens inställning till tävling är självklar för en professionell tävlingsryttare. Vilket jag fortfarande inte tycker, och jag tror inte alla elitidrottare tänker som hon om tävlingar. Det går att förstå hur hon tänker, ganska lätt till och med eftersom det är så jag själv skulle uppleva den typen av tävlingspress hon har, men jag tycker fortfarande inte det är en självklar inställning, och jag kan fortfarande tycka den är förvånande. Inte svårbegriplig, utan just förvånande. Ungefär som att jag skulle bli förvånad om en pilot visade sig vara svårt höjdrädd, och ha ångest varenda flygning. Höjdrädsla är ju inte heller svårbegripligt, bara förvånande just hos någon som valt att försörja sig som pilot.
 
Sv: "Ryttareliten"

så Pulkaskurk har talat om hur det är och det är det du följer?????

fortfarande så har du ju missförstått vad Lisen illustrerade. "Lisens inställningar?" "varför hon tycker som hon tycker? " ?

Du har ju utgått från att din tolkning är ngt som är sant för Lisens del, det är där det ju blir tokigt att du inte kan ta in att det bara är du som tolkat det så, medans många som försökt förklara har du bara tolkat som att de vill käfta emot dig eller säga att du har fel av ren princip? Jag förstår inte att det skulle vara en sån jättegrej att ta in? Du kan väl titta på programmet igen så du ser vad hon egentligen sa, eller åtminstånde kan bli säker på att du fattat rätt enligt din egen tolkning?
 
Senast ändrad:
Sv: "Ryttareliten"

kl
Detta har lisen själv sagt enligt en artikel "Lisen Bratt Fredricson är väldigt tävlingsinriktad. Hon säger att hon tävlar även när hon tränar. Men hon vill ändå ha grepp om sina mål"
Så vi kan väl släppa hela denna grejen?
 
Sv: "Ryttareliten"

Fast din förvåning kommer ju sig av att din tolkning stämmer angående vad Lisen känner.

Jag skulle säga att din tolkning inte stämmer och då baseras din förvåning på en felaktig slutsats.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
591
R
Kultur Jag skulle väldigt gärna vilja ha tips om poddar och tv program och youtube kanaler osv. Som går att se eller lyssna på gratis så ingen...
2
Svar
33
· Visningar
912
Senast: Gunnar
·
  • Låst
Relationer Hej, Jag står i lite av ett vägskäl i livet. Tycker det är komplicerat plus att jag är autist och ganska rigid med mina åsikter om...
22 23 24
Svar
473
· Visningar
16 015
Senast: Mineur
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 344

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • WE-tråden
  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Senskada pga spark

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp