Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det jag uppfattat av den här diskussionen är Mabuses förvåning och fråga, varför man håller på när man är nervös och tycker det är jobbigt. Vi är några som svarat i stil med att det går hand i hand, nervös innan, belöning och glädje när det är avklarat.
Jag reagerade på att frågan återkom, och att svaren inte verkade räcka som förklaring.
Jag antog att om man offrar allt och sliter livet ur sig för att få göra en sak, i det här fallet tävla höga klasser, så tycker man om det. Annars verkar ju ens liv onekligen lite deppigt, man offrar allt och sliter livet ur sig för nåt som inte ens är kul, utan mest jobbigt. Vari består det roliga då? Plus att det verkar väldigt plågsamt att ha något som sitt levebröd något som i första hand är jobbigt och nervöst. Det finns ju väldigt mycket annat man kan försörja sig på än just tävlingshoppning.
Sen har ju pulkaskurk förklarat att det roliga är inte tävlandet i sig, utan att vinna, altså sekunderna på prispallen, Och så beskrev ju Lisen det också tidigare i serien, att man sliter för att få stå överst på prispallen, det är därför man lägger ner allt jobb. Alltså inte för att tävla, utan för att vinna.
Men då blir det ju inte så mycket roligt, jämfört med om det är själva tävlingsmomentet man gillar, och som driver en. Man kommer ju tävla väldigt mycket oftare än man kommer vinna, och tillbringa mycket mer tid på tävlingsbanan än överst på prispallen, särskilt i hästhoppning.
Och det kan ju förklara varför man kroknar till sist, och vill göra annat. Det är för mycket slit pch jobbigt, och för lite av det roliga i längden.
Människor är komplexa, men mycket sällan obegripliga.
Jag försöker säga exakt det jag skrivit typ tio gånger redan, att jag blev förvånad att hon tyckte tävlingsdagen var den jobbigaste dagen, för jag trodde den skulle vara den roligaste. Hade jag velat säga något annat hade jag sagt det.
Det lite dubbelt att å ena sidan svara på inlägg som dina, som vill att jag ska förklara mer, å andra sidan lyssna på de som tycker jag redan förklarat för mycket och borde prata om annat.
Det jag uppfattat av den här diskussionen är Mabuses förvåning och fråga, varför man håller på när man är nervös och tycker det är jobbigt. Vi är några som svarat i stil med att det går hand i hand, nervös innan, belöning och glädje när det är avklarat.
Jag reagerade på att frågan återkom, och att svaren inte verkade räcka som förklaring.
Precis så tolkar jag det också. Inga förklaringar verkar tas emot och då känns det mer som att man är ute efter något annat än att just förstå.Det jag uppfattat av den här diskussionen är Mabuses förvåning och fråga, varför man håller på när man är nervös och tycker det är jobbigt. Vi är några som svarat i stil med att det går hand i hand, nervös innan, belöning och glädje när det är avklarat.
Jag reagerade på att frågan återkom, och att svaren inte verkade räcka som förklaring.
Precis, tala om att hon har fel och att hon ska hålla med i det... vilket hon inte verkar vilja göra
Det jag uppfattat av den här diskussionen är Mabuses förvåning och fråga, varför man håller på när man är nervös och tycker det är jobbigt. Vi är några som svarat i stil med att det går hand i hand, nervös innan, belöning och glädje när det är avklarat.
Jag reagerade på att frågan återkom, och att svaren inte verkade räcka som förklaring.
Precis, tala om att hon har fel och att hon ska hålla med i det... vilket hon inte verkar vilja göra
Jo, jag förstår det, att det är roligt när man har vunnit. Det är ju självklart, alla gillar att vinna. Det förvånande är att det inte blir roligt förrän man har vunnit, för det hade jag trott. Att man tyckte tävlingssituationen var kul, inte bara vinsten. Att det är kul efteråt räcker därför inte som förklaring, eftersom det inte var det jag undrade över.
Precis som Petruska skriver så gillar jag inte att tävla om sånt som verkligen är viktigt, när det inte är på lek. Skulle jag behöva tävla om försörjningen på allvar, på det sättet en tävlingsryttare gör, så skulle jag tycka precis som Lisen: att tävlingsdagen var en jobbig dag på jobbet, dagen man bara ville ta sig igenom. I mina ögon är det en solklar anledning till varför jag förstås inte ska livnära mig på att tävla. Jag trodde i min enfald att de som lever på att tävla hade lite bättre tävlingsnnerver.
Men återigen: du verkar ha tittat på programmet utan att tolka det som jag och många andra har gjort: Lisen pratar om en specifik situation på en specifik tävling. Hon säger ju inte på ngt sätt öht att hon inte tycker om att tävla. så nej - jag förstår inte hur du tycker att det är det hon gör, eller att du drar de slutsatserna.
Precis så tolkar jag det också. Inga förklaringar verkar tas emot och då känns det mer som att man är ute efter något annat än att just förstå.