RYGGPROBLEM (DOLDA HANDIKAPP)

[KungTulle]

Kung Tulle gnäller!!!

Hej allihop, skriver detta med en hel del "dåligt samvete" eftersom jag faktiskt varit hemma från jobbet både igår och idag. Jag har något så prosaiskt som influensa med kass mage och MASSOR av ledvärk.

Problemet är att många människor som själva alltid är kärnfriska och starka har så svårt att förstå att andra kan vara trötta ELLER HA ONT.

Kanske man skulle slå dom i huvudet/ryggen med en spade så att dom hade rejält ont i en vecka (och inte visste vart dom skulle bli av???)

Själv har jag av och till problem med ryggen. För ett par
år sedan (typ 5 år sedan) var jag sjukskriven i fem veckor pga ryggskott. Jag hade så ont att jag nästan "blev galen". Fick träningsschema hos sjukgymnasten....

Kunde bara kasa mig upp på min snälla welshponny med hjälp av stol, och skritta långsamt långsamt. Om han tog ett ojämt steg skrek jag för det gjorde snor- ont.(Jag tvingade mig till att rida eftersom mitt ryggont brukar försvinna om jag rider långa skritturer! (I slutet av sjukskrivningen red jag tre till fyra timmar om dagen i skritt och gissa vilken fin kondis pållen fick! Och mitt ryggont försvann.)

Det finns ju många olika smärtor och tröttheter.

Oj vad jag svamlar!

När man pratar med doktorn och sjukgymnasten får jag iregel höra att a/ jag är lat b/ för tjock c/ måste träna mera..

Alternativt att jag är kärnfrisk???? Hypokondriker???

Typ inbillar jag mig alltihopa???? Skulle inte tro det? Mutter.....mutter.....

Känner ni igen det?????

Beundrar Thina och alla ni andra därute som har orken att kämpa mot alla knäppisar i er omgivning med bristande empati! (Tag fram spaden!)

Skulle jag träna mera fanns det ju inte tid att jobba alls??? Och vad skulle jag då LEVA på?? Snylta till 100% på min sambo och tappa självrespekten helt???

Vissa dagar , veckor är jag stark som en björn! Och sedan kan jag vara en liten svag "kanin" ibland. (Som i fredags när denna flunsa började och jag inte kunde hålla med händerna i bilratten när jag körde bilen utan styrde med att hålla underarmarna tryckta mot ratten....)

Jobbar en ungefärlig halvtid nu.

Jag har full förståelse för alla er därute.....

Jaha vad är mina problem???

Nästan alltid jädrigt trött...ledvärk ofta (mer sista halvåret), ofta sjuk influensor förkylningar....dålig koncentrationsförmåga, ibland ryggont, behöver gå ner en del i vikt (typ 10 kilo).

Äh lika bra jag går och skjuter mig? (Obs ...inte allvarligt menat...)

/Kung Tulle

ps/ Jag e gnällig jag vet!

 

[tuaphua]

Tack så jättemkt för att du berättade om detta. Jag är beredd att prova allt!

Kram Tuaphua

 

[tuaphua]

Jag är 23 år och har en whiplash-skada och en fibromyalgi. Jag har ständigt ont och kräks ibland av smärtan. Det gör så ont att jag inte kan sova. Jag går på narkotika-klassade insomningstabletter, sömnmedel, lugnande, orosdämpande, antidepressiva. Dessa mediciner gör att jag i alla fall får några timmars sömn per natt, ca 4 tim. Jag är väldigt mån om mitt yttre och sminkar över alla trötthetstecken i ansiktet. Utan smink ser jag ut som en panda, så svart är jag runt ögonen. Jag får ofta höra från folk som inte känner mig så bra att jag ska rycka upp mig. "Så där kan du ju inte hålla på, vara sjukskriven och sånt". Jag visar aldrig när jag mår dåligt. Jag tycker inte det blir bättre bara för att jag gnäller. Det känns som om jag måste bevisa för alla att jag är sjuk. Det verkar som om många tror att man VILL vara sjukskriven. Jag vill inget hellre än plugga och skaffa mig en utbildning. Det vore en sån trygghet. Och tänk att kunna gå ut och festa med kompisarna. Det känns som om jag är instängd i en 80-årings kropp. Det här ska ju vara bästa tiden i mitt liv..

 

[Alsterfeldt]

Du har rätt attityd och med den komer du att försätta berg,tro mig...
Du kommer att ändra ditt liv tilll det bättre,bara du inet hamnar i hjälplöshet..Det är tufft nu,jag vet,för nästan 6 år sen var jag så dålig att folk inte trodde jag skulle överleva mycket längre.
jag har komit tillbaka,kanske inte som jag tänkt mig,menbra mycket mer än jag någonsin trott.jag känner igend en verklighet du beskriver och var och enbehöver hitta sin väg genonm smärtor och problem.Själv började jag morgonen ed feber oh astmaanfall,tog medicin men gav upp efter lunch och petade i mig cortison ..igen... nu öär jag piggare men har ont så jag sklal gå och ta mina små pilleknarkare...igen...

Livet blir så här iblandbetyder bara annorlunda,inte sämre om man kan hitta en väg igenom det
lycka till

Thina
www.alsterfeldt.nu

 

[**BORTTAGEN**]

Jag vet hur det är! Jag har psoriasis artrit och just nu mest problem med ryggen. Många har mycket svårt att förstå att allt man gör när man är sjuk får konsekvenser, och att man måste prioritera. Man vill ju vara människa även nästa dag.
Jag fick diagnos när jag var nio år (16 nu) och hade då ridit ca 3 år. Vissa ridlärare har haft svårt att förstå och sagt saker som "Du får väl skänkla mera", fast man redan gör så gott man orkar. Men de flesta, både ridskolepersonal och elever har förstått rätt bra, att få hjälp att kratsa hovar t.ex har inte varit något problem. För mig har det jobbigaste varit att ridskolehästar ju ofta är... ja, just ridskolehästar. Har de gått lektion år ut och år in blir de ofta antingen "skänkeldöva" eller "tygeldöva" (eller både och) Många är gångerna jag gråtit och svurit över att jag inte lyckats ge tillräckligt tydliga hjälper. Och det blir ju inte direkt bättre av att jag alltid lyckas förälska mig i sk problemhästar som behöver nån som är tydlig och stark och som orkar jobba i flera timmar....

Just nu letar jag efter en trevlig, helst lite westernriden häst att rida nån gång i veckan, så om nån råkar känna till nån i närheten av södertälje....

//Sara

 

[Ia4]

Man får verkligen perspektiv på sina egna små krämpor när man läser alla era inlägg. Jag blir lite förstummad och imponerad av att så många orkar hålla på med hästar och ridning trots så svåra problem.
Själv har jag rygg/ledproblem som kommit med åldern. Det är något som jag nog till viss del kan träna bort. Jag har svårt att mocka mer än en box och har dessutom haft problem med tryck över bröstet när jag lyft flera höbalar. Jag är inte helt säker på att svägerskan som någon skrev om fejkar sina problem. Det kan vara så att man har svårigheter med vissa saker och inte med andra. Jag menar med det att jag inte egentligen har något handikapp, men ändå känns det ofta tungt att ständigt känna av ryggen.

 

[mimmipigg]

Jag är också en "hästrelaterad ryggskada" jag bröt ryggen och krossade två kotor när hästen jag körde fick in en för hög växel. Det vet ni väl att det oftast killar som bryter ryggen, men när en tjej gör det är det oftast en häst inblandad.
Jag har mycket svårt att se mina begränsningar, jag blir vansinnig när jag inte kan dra ner höet från skullen eller tömma upp fodersäckar.
Ibland lyfter jag på tok för mycket (får lyfta max 10 kg) och sen får jag tillbringa resten av dagen i sängen.
Jag undrar när folk ska inse att jag faktiskt är lycklig när jag kan mocka och städa själv? För så är det, klarar jag stallskötseln själv är jag PIGG!
Vi har eget stall så jag behöver inte ha andra som tycker, men bekanta tycker att jag inte ska slita ut mig i stallet.
Men i samråd med min sjukgymnast har vi kommit överens om att det är bättre träning för mig att dona i stallet eftersom det gör mig bra mycket gladare än gymmet.

Men jag kan se skillnaden i hur man blir bemött när jag fortfarande satt i rulle då var jag sjuk - nu är jag gående och då tror alla som inte känner mig att jag är frisk.
Att jag får äta tabletter och ransonera mitt liv det tänker ingen på, de ser mig som en frisk människa, jag går ju! Som om gående är ett mått på hur bra man mår!

Normalt sett brukar jag svara lite undvikande på de frågor som ställs, men det har hänt när jag varit på affären och blivit stoppad av någon som tycker jag ser frisk ut att jag räknar upp alla problem:
*Ständig värk som hålls i schack med starka tabletter
*ingen känsel i ena benet och den sidan av bålen/ryggen
*ständiga urinvägsinfektioner eftersom jag inte kan tömma blåsan riktigt och att det tar en halvtimme att "gå och kissa"
*att jag har nervsmärtor i benet som jag måste medicinera mot
*att balanssinnet inte fungerar i mörker
*att jag har droppfot på det dåliga benet vilket gör att jag snubblar jämnt och samt
*att jag lider av en huvudvärk som gör mig närmast medvetslös timmar i sträck eftersom den hjärnskakning jag fick vid olyckan inte kunde följas upp,
men annars mår jag bra brukar jag avsluta med.
Nyfiken i en strut brukar drypa av rätt snabbt efter den harangen och förhoppningsvis kanske de frågar lite mindre dumt mot nästa skröppel de frågar hur de mår.

Kanske är det sättet man ska använda mot de som inte förstår när man inte klarar allt, inte elakt som jag har gjort mot nyfikna utan att lugnt redovisa sina problem och hur det känns och att det skiljer på olika dagar vad man klarar?
Vi som har problem kanske är så noga med att försöka dölja problemen att vi inte får den sympati vi har rätt till, för att ingen förstår vidden av problemet?

 

[Alsterfeldt]

wow...
Du är fantastisk!

Jag kan relatera till rullis problemet.Nuförtidne tror alla att jag är så himla mycket sämre.Dte är jag ju,i musklernasom inet fungerar och jag är väl lite virrigare i o me at jag har mkt att göra o smärtor.men balanssinnet och orken är faktiskt bättre tack vare rullen bla.jag behöver ju inet at ut mig på att föröska gå när jag inte kand et!

men dte är som om folk glor sig stinna på -hjälpmedlet- istället för på -problemet-

Och sen finsn det folk som tror man brutit ryggen och thats it,inga andr aproblem. Du sre ju frisk ut kan de säga..jaja...

Och en del gående som har en sjukdom eller besvär som de kommer och vill att jag skall hjälpa dem sörja över,de vill gnälla ur sig helt enklet."jag du som sitter i rullstol har det så bra,du får ju allt du behöver ,men stackars mig som har....,jag är så trött och orka inte det och det"
tja,skal vi byta?otrevlig överraskning blir det för dem kan jag säga...
Jag förösker ju jobba med att ha en "frisk " attityd,att leva med mina problem men inet ha dem som identitet.Jag vill inet ha en sju k identitet,jag vill att jags om människa skal vara något annat.Och då möter man sådana som bara koncxentrerar sig på det sjuka,och vill att alla andra gör det också.Inte blir de glada när jag net köper attd e är offer..
Däför är dte så befriand att se era inlägg här tycker jag för ni har sån kämpaglöd oc sån härlig individualitet och förösker och lyckas faktiskt med det ni gör!
Ni r såna förebilder,var och en av er.Se till att folk kan lära sig av er,det behövs,tro mig!

Thina
www.alsterfeldt.nu

 

[Gorra]

Jag blir alldeles upplyft av att läsa era inlägg! Det ger mig hopp om att jag oxå kanske kan leva mitt liv som jag har drömt om. Jag har fibromyalgi och är deprimerad, fast just nu har jag mest besvär från fibron. har ridit lektion en gång i veckan i nästan tre terminer och känner att det klarar jag inte av om jag ska orka något annat just den dagen jag rider. Visst, jag kanske klarar av att rida, men just lektionsridningen upplever jag som så påfrestande. Förutom att jag får värk när jag anstränger musklerna har jag oxå koncentrationsproblem och jag tycker att jag inte kan hänga med tillräckligt fort för att träna olika saker. Det känns ofta som om jag skulle vilja bara sitta på hästen, KÄNNA hur jag sitter och hur hästen rör sig. Men att det inte finns tillräckligt med tid till det.

jag har en dröm om att bo i hus på landet, ha djur och odla lite grönsaker. Kanske skulle jag kunna ha hästar om jag hade hjälp att sköta dom. Hur har ni löst det problemet, ni som har eget stall? Hjälper era anhöriga er, har ni medryttare el dyl?

Känner mig ganska glad över att ha läst den här tråden och skulle gärna fortsätta diskutera om nån vill det. Håller väl på som bäst och försöker anpassa mig till mitt "nya" liv men kan känna mig rätt ensam ibland med alla tankar som far runt i skallen.

 

[Alsterfeldt]

varfrö rider du inet privatlektion istället?
du får mer för pengarna och kan styra ditt inlärand epå ett helt annat sätt!
Är dte något du skulle proa så är det centrerad ridning,där tror jag du hittar rätt..
jag har eget stall(gård som jag ...lånar) med tre hästar och så har jag två hundar och en katt,snart tre hundar om jag hittar rätt material till nästa servicehund.

jag får hjälp av stallägaren att fodra kväll och han tar hästarna om jag skal bort.
Jag har ju sedan 6 år personliga assistenter(vilket maninet -får- utan ansöker om och man måste vara en av de 9000 svårast funktionshindrade i Sverige för att ens kunna ansöka och ansökan är inge kul,de mäter på fullaste allvar hur länge du sitter på toa,hur länge det tar att torka sig i röven osv)

och dessa assistenter gör att jag kan klara av det liva jag vill ha,och "alltid" har haft.
Ramlar jag ihop,vilket händre lite då och då,så måste livet fortsätta som om jag fortfarande var med.Altså har mina assitenter ett konstigt jobb med ridning,träning av häst o hund ´för hand,höbärgning,ja,allt som förekommer på en gård.
Vissa dagar klarar jag att mocka re boxar själv(är man svag o har ont så lär man sig att ha -väldigt- effektiv smärtlindring i form av starka piller,massage,träning o värme,man lär sig också att utnyttja kroppens muskler som funkar hyfsta maximalt såd et mest ajag gör går på ren teknik och inet på styrka.trots det tar det tex 20 minuter att få på hästen has natttäcke(tunt fleecetäcke) med hjälp av diverse pinnar o peta med.)
Man lär sig att hushålla extremt effektivt med energin,att prioritea bort precis allt annat som inet är livsnödvändigt etc.

jag gör väldigt mycket i stallet när jag orkar,men det är ofta dagar då jag inet kommer ur sängen alls.och det retar livet ur mig för för mig är dte -farligt-att inte träna,jag får tillslut ryggskott,kan inet håll aup nacken utan stöd,kan inet andas om jag ligger ner etc.Och jag får väldigt ont,domningar i händer o armar som inet gå rbort etc.Så jag håller igång allt jag orkar.
man behöver ju inte(har jag som sitter irulle upptäckt) stå och kost aenergi på att stå och göra saker.kman kans itta o mocka,sitta o bortsa,sitta och verka hovar.
Hästar o hundar får lära sig hjälpa till o ta ansvar,annars funkar inte det här.
och man får vara jättekreati v och okonventionell för att fixa problemen.ch planera en hel del.


Thina
www.alsterfeldt.nu

 

[tuaphua]

Jag har också Fibromyali (och en Whiplash-skada) och fick hemskt ont av ridning. Jag löste det så att jag slutade rida dressyr-hästar med "bra" steg och köpte en Islandshäst-korsning med otroligt mjukt steg. Då gick ridningen bra!

Jag har även börjat rida Akademisk Dressyr. Och finner den ridningen mjukare. Där går man inte heller vidare och börjar trava förrän man behärskar skritten. Kanske kan vara ngt? Jag såg att du bor i Sthlm. Lite norr om Sthlm finns en Akademisk Tränare som även har hästar till förfogande (dock inte Islandshästar). Säg till om du vill veta mer om det. Jag kan PM:a dig mer info.

Annars kanske du kan ta privatlektion i vanlig dressyr och försöka förklara för ridläraren hur du känner.

Min träning har hjälpt mig mkt psykiskt också. Jag har ngt roligt att se fram emot, ngt som jag klarar av. Så även själva kontakten med hästen. Men jag orkar inte vara i stallet varje dag. Så när jag inte klarar av det har jag medryttare. Fast jag mår bättre både i kropp och själ av att vara i stallet. Jag märker att jag blir mkt sämre i kroppen om jag inte rider. Jag får mkt mer låsningar i ryggkotorna.

 

[Gorra]

Jag har funderat på att börja rida friridning istället för lektion, det finns ett mindre stall i närheten där jag bor som har den verksamheten. Det kan löna sig för mig att ta privatlektioner oxå så du ska ha tack för tipset. Det är verkligen trist när man inte klarar av att rida "som vanligt". Centrerad ridning tror jag absolut kan vara någonting för mig, håller på och läser om just det och det verkar överensstämma med hur jag tycker att jag skulle kunna rida.

Tack för alla tips!

 

[**BORTTAGEN**]

Hej! Jag förstår dig verkligen, jag har dels skolios och olika långa ben (=ryggont varje dag) samt ett svårt medfött hjärtfel som jag aldrig kommer att bli helt frisk från såvida jag inte får ett nytt hjärta.

Tro det eller ej - men så sent som imorgon läggs jag in för min fjärde stora hjärtoperation!! Efter att den är klar hoppas jag på att äntligen vara så frisk att jag kan klara av en egen häst. Har tänkt importera en islänning från just Island till våren!!

 

[Gorra]

Ja, det är ju så när man är envis, man slutar aldrig att hoppas Jag tänker varje dag på mina drömmar och dom får mig att kämpa på fast det är så jobbigt ibland.

 

[QuickStar]

Detta var en väldigt intressant tråd tycker jag.

Jag har själv en ryggskada som jag fick -95 av min första ponny, jag har haft ont i ryggen sedan dess mer eller mindre men först nu det senare året har det blivit så pass dåligt att jag har fått välja bort vissa saker, tex ridning.

Jag har alltid varit envis så jag har trots ryggont gjort allting själv även om jag har haft så ont i ryggen så jag knappt kunnat gå så har jag tagit mig upp och motionerat min häst varje dag. Mina föräldrar och mina vänner har vetat om att jag har ryggont men verkar inte på fullt allvar tro att jag har så ont i ryggen, bara för att jag går normal och inte visar någon smärta så tror folk att man bara ljuger, det är otroligt jobbigt.
Mitt sto är dock väldigt påhittig när man rider, släger sig hitoch dit tvärstannar osv så nu har min ryggskada förvärrats så pass att jag har svårt att sitta längre än 20-30 min för benen gör ont och nästan domnar av, jag kan inte röra mig på något sätt utan att jag får ont och jag har svårt att somna ibland bara för att det gör så otroligt ont. Så jag bestämde mig för att lämna bort mitt sto då jag kom fram till att just nu så klarar jag itne av att sköta henne pga smärtor så jag lånade ut henne och min årshingst behöll jag på lösdrift för att kunna hålla på med undertid min rygg fick återhämta sig.
Tyvärr så har min rygg inte blvit något bättre utan snarare ännu sämre så nu ska lillemannen också säljas.

Nu som först har folk i min omgivning börjat förstå att jag faktiskt har ont, dom vet ju att jag älskar hästarna och ridningen och ändå ger jag upp det, tillfälligt. Synd bara att det krävdes att jag var tvungen att göra mig av med hästarna för att få ärligt stöd från dem.

Tro nu inte att jag har gett upp, för det har jag definitivt inte gjort, jag ska skaffa en lugn och snäll häst och börja rida igen, dock får det nog ta 1-2 år innan jag kan börja leta.
Jag läste en tråd på ridning om Centrerad ridning så jag har inhandlat boken och börjat läsa och har insett att jag kan ändra mycket i mitt ridsätt för att avlasta ryggen, Jag har flera goda vänner med hästar som jag kan få låna nån gång då och då för att prova och se vad som fungerar för mig.

Någon berättade att de brukar ta flera timmars skritt turer för att "hjälpa" ryggen, det ska jag testa, för har man en häst med mjukt steg som inte snubblar så gungar man ju med hästen och kan då mjuka upp ryggen... ska provas så fort min rygg känns bättre.

Känns skön att veta att man inte är ensam om sina problem, både ens fysiska och med sin familj/vänner och övriga personer.

 

[Iaraphel]

kan du inte skriva detta inlägg till expresen eller något??? så folk som inte fattar gör det???

håller med i allt du skriver...
vet egentligen int evad jag ska skriva...

känner igen mig i det du skriver... har också gammla skador, och värk som jag int evet vad den kommer ifrån.
Inte ens läkarna tror mig, min egen mamma säger bar aen sak när jag förösker berätta hur ont jag har... "det är la ingen fara, kan man sitta å skära sigsjälv så får man la stå ut med annat värk också". Så bara för att jag råka ha några ärr på armarna (gammla) så ska jag kunna stå ut med hur mycket smärta som helst. sedan får jag ju höra "varför skulle läakrna bry sig om de får se att du skadat dej själv?".
Och endå så är inte jag den typen som "klagar" har eget stall där jag sköter, mockar, fodrar, motionerar, rider in och tävlar fyra hästar. skulle egentligen gå i skolan (är 16) men varken hinner eller orkar.
det är ofta som jag "ramlar ihop" när jag håller på, och det svartnar för ögonen av utmattning, både från marken och på hästryggen.

Även om smärtan är stor, så tror jag inte den är den värsta, det värsta är det som du så bra beskrev, att ingen tror på en, att folk ser en som en som "bara vill slippa eller få uppmärksamhet".

Lycka till i fortsättningen!!!!!!

/Joiz

 

[Gumman]

Jag har fibromyalgi och eget stall utan hjälp. Dagar då jag är ruggigt dålig, skippar jag mockningen, då vattenhämtning och utfodring är viktigare. Jag går på alla möjliga piller vid behov och nu för en vecka sen fick jag börja med antidepressiva medel. Jag har inga större problem med sömnen, mer än att jag kan vakna av att jag har så in i helsicke ont i ryggen. Men jag känner av det dåliga samvetet över hästarna, en arab och en shettis, då jag är dålig. Det jag helst av allt skulle vilja ha är en medryttare, men hur hittar man pålitliga medryttare. NU är det såpass illa att jag faktiskt överväger på att skicka dom på foder eller nåt, då allt känns så tungt. Men jag vet att vi går mot ljusare tider och hästarna har ju inte dött av vila heller...
MEn det gemensamma som vi alla har är det dåliga samvetet över att man MÅSTE be om hjälp ibland. Att dessutom att bli misstrodd då är inte kul...
Det vore inte fel om problemet skulle uppmärksammas för att underlätta för oss som har dolda handikapp....

 

[mirjada]

TILL ALLA SOM GÅR OMKRING MED OUTREDDA RYGGPROBLEM!

Enligt mina erfarenheter när det gäller sjukgymnaster, doktorer mm...

Visst har det hännt att nån doktor har behandlat mig som om jag bara fejkade mina problem och samma gäller sjukgymnaster.
Om ni känner så...
BYT DOKTOR/SJUKGYMNAST!
Tillslut hittar du någon som kan hjälpa dig!

Det har tagit VÄLDIGT lång tid för mig att lära mig KRÄVA av doktorerna, sjukgymnasterna och alla andra som varit inblandade när det gäller min rygg.
Som patient har du RÄTT ATT KRÄVA vissa saker!
Om allmändoktorn inte får dig frisk på ca 2-3veckor så ska man få komma till en sjukgymnat om det går ytterligare ett par veckor så är det dax att koppla in specialister typ ortopeder och göra en tex magnetröntgen.
Detta ha man RÄTT ATT KRÄVA!

Jag vet att det är svårt att kräva...
Men om du nån gång ska få veta vad det är som är fel så måste man KRÄVA!

Jag tycker att det är hemskt att man som patient ska måsta "ligga på" doktorerna för att nått ska hända, men så är det(tyverr).

 

[Gumman]

Jag håller med om att man måste ligga på för att komma nån vart med läkarna. Som jag sagt i nåt inlägg förr så måste man vara frisk för att vara sjuk...

 

[KungTulle]

Hej allihopa!

Har varit hos privatläkare pga min ledvärk, trötthet etc...

Skickades att röntga nacke,halsrygg, ländrygg och knän...(plus att det togs div prover som jag ej fått besked om än...).

Det visar sig att min ländrygg antagligen skulle få en osteolog att hurra sig blå om den hade hittats i en arkeologisk utgrävning. (Och nacken hade skavanker den med om än inte särskilt allvarliga).

Bla två kotor förskjutna i förhällande till varandra (1 cm). Samt ena disken hoptryckt. Ja en massa rader på röntgenutlåtandet.

Läkaren en stor bullrig dansk deklarerade att jag skulle omedelbart kontakta en bra sjukgymnast, samt att han var säker på att det var det faktum att jag red som hade skadat ryggen????????

Alla kvinnor som red hade skador i ländryggen enligt honom.

Dessutom rekommenderade han mig att sluta jobba med mitt jobb för det brukade ju vara så mycket tunga lyft inom det yrket??? Jag försökte förklara för honom att just där jag jobbar är det ganska sällan tunga lyft! Dessutom jobbar jag bara ca en halvtid.

Han sa att jag skulle sluta att rida! IDIOT! Jag talade om för honom att sluta rida blir det sista jag gör...(om jag så ska tejpas fast i sadeln med byggtejp).

Varför är läkare så himla snabba med att förbjuda allt som är kul?

Han fyrade bla av att: "om du inte slutar att rida så sitter du i värsta fall i rullstol om fem år!!!!"

Sjysst pedagogiskt må jag säga, och så sa han att han skulle fixa tid på magnetröntgen oxå snarast möjligt. Och sedan skickade han hem mig.

Gissa om man hade liten chock! Ja egentligen fortfarande...

/Kung Tulle